Peak (t)oil?

Ibland kan man (som poeterna vet) nå intressanta insikter genom att leka med bokstäver och ord. Häromdagen gick jag på gatan och tänkte av någon anledningp på 'peak oil'. Och så, av ytterligare någon outgrundlig anledning, kom det till en bokstav - 'oil' blev 'toil'. Och därmed blev 'oljetoppen' förvandlad till 'arbetstoppen'!

Jag tror att detta inte är så dumt påkommet. Den tekniska och vetenskapliga utvecklingen gör att allt mindre levande arbete behövs för att producera alltmer av varor och tjänster. En av de få som brukar påpeka det är Birger Schlaug på sin blogg.

Annars är det inte mycket tal om detta, trots att en del av den massarbetslöshet som nu syns bland annat i Europa till dels bör kunna hänföras till att det krävs allt mindre levande arbete. (Eller om vi säger: levande betalt arbete - för en del tidigare betalda kassa- och försäljningstjänster görs ju numera utan betalning av kunderna!) Datorrevolutionen har sopat bort hela yrkesgrupper redan, och gör raskt om hur samhällena fungerar, men i den politiska överbyggnaden svamlar man fortfarande om arbetslinjer och utanförskap. Det är som om man tror att de gyllene åren av industriell expansion, med massinvandring av människor till fabrikerna, kan återupprepas. Så torde knappast vara fallet, om man nu inte skall slänga ut datorer och industrirobotar och återgå till handarbete.

Andra 'pikar' betyder brist på resurser. 'Peak toil' avviker delvis: å ena sidan är det brist på gamla typer av arbeten, och arbetssamhället upplöses, men å andra sidan borde detta innebära att tillgången på människor som kan utföra verkligt nyttiga och behövda samhälleliga tjänster ökar. Vilka politiker kan ta tag i den frågan? En som går i Marx' fotspår skulle hävda att det här är den gyllene chansen att ta språnget från nödvändighetens till frihetens rike!