Sveriges grundlag godtar inte lagstiftning för enskilda rättssubjekt. Men det är å andra sidan kanske inte helt uteslutet att riksdagen skulle kunna ”köra över” regeringsformen om det skulle vara det enda sättet att avlasta Nobelstiftelsens styrelse från ansvaret för att pristagarna ligger inom ramen för Nobels vilja...
Det handlar givetvis om det senaste komiska "fredspriset". Hur skall man komma undan pinan att svenska nobelstiftelsen (som är det enskilda rättssubjektet det talas om) drabbas av norrmännens konstigheter? Då kommer tankegången som i princip låter att "grundlagen kan vi strunta i när den inte passar. Vi struntar i lagstiftningen för stiftelser och säger att just den här skiten kastar vi i knät på norrbaggarna så får de ta hand om den själva!" Underbart, det kommer vi ihåg!
Man kunde ju givetvis kräva att priset överförs till Sverige (en riktig diplomatisk, eller kanske odiplomatisk, råsop åt våra skandinaviska grannar). Men det strider ju mot Nobels testamente som säger att norska stortingen är ansvarigt för just det priset. Å andra sidan har ju fredspriset i väldigt hög grad utdelats till personer som inte gjort något i praktiskt fredsarbete. I vissa fall har det gått till figurer som snarare utmärkt sig för praktiskt krigsarbete. Vilket testamentsbrott bör betraktas som värst?
Man kanske kunde överföra priset till Sverige ändå, men se till att testamentsbestämmelserna sköts bättre. Med de nedskärningar som gjorts i det svenska försvaret under senare år kanske förre försvarsministern Tolgfors vore en god kandidat?
 |
| Fredspristagare? - Bättre att pussas än att slåss! |
6 kommentarer:
Och vem tror att en svensk fredskommitté skulle vara så mycket bättre?
Det finns förresten svenskhistorier i Norge.
Norrmännen kan ju fortsätta att bryta mot testamentsbestämmelserna men inte göra något annat fel, men drar man över priset till Sverige med en särskild lag så blir det testamentsbrott, samt enligt vad artikeln säger, eventuellt grundlagsbrott också. Och det är ju uppseendeväckande. Något mer grundläggande än en grundlag finns ju inte i juridiken tror jag.
Nobel kan skylla sig själv när han var så korkad att han överlät åt politiker att bestämma en sån här sak. Han borde ha kunnat räkna ut med tårna att de skulle använda priset till att säkra olika politiska fördelar med, i det här fallet att stå väl till hos olika stormakter.
Antagligen var han impad av hur norska stortinget vågade stå emot den svenska staten i slutet av 1800-talet. Och han hade kanske ingen aning om vilka proportioner det skulle få hundra år efteråt.
Det är svårt att sia, speciellt om framtiden. Men det finns ju en sorts humor i det hela som verkar sprida sig: såg att någon föreslog att EMU skall få det falska nobelpriset i ekonomi! Det var nog ett skämt (hoppas jag!).
Tyvärr går det sen några decennier tillbaka nästan inte att skämta. Verkligheten är mer skruvad än satiren. Det var inte på skämt som den franska komikern Coluche ställde upp i presidentvalet 1981 med motivet att eftersom politikerna tog jobbet av honom så han måste ta deras.
Coluche - honom hade jag glömt bort, ända tills du kom med påminnelsen!
Skicka en kommentar