CSTO, ett alternativ för fred i Syrien?

CSTO:s symbol ...

... och lilamärkta medlemsländer

Det är möjligt att jag hört om CSTO tidigare, men i så fall glömde jag det fort. Men de senaste dagarna har förkortningen kommit fram på ett uppseendeväckande sätt.

Först vad CSTO betyder: The Collective Security Treaty Organization. Eftersom den viktigaste medlemmen är Ryssland så kan vi ta det ryska namnet också: Организация Договора о Коллективной Безопасности. Medlemmar för närvarande är Ryssland, Vitryssland, Armenien, Kazakstan, Kirgisistan och Tadjikistan. Tre tidigare medlemmar har hoppat av, däribland Georgien. Men när den NATO-inriktade regeringen i Georgien nyligen led en katastrofförlust i valen kanske ett återinträde kommer på tapeten - den nye presidenten uppges vara Moskvas man.

Uppseendeväckande? - Ja, det tycks som om CSTO är beredd att skicka en fredsbevarande styrka på 50.000 man till Syrien. Med tanke på att det redan finns rysk militär närvaro där (en liten flottbas samt förmodligen ett ganska stort antal militära tekniska experter på olika håll i landet) kan man ju säga att det skulle röra sig om en rejäl uppgradering. Nyligen hölls en militärövning inom CSTO som verkar syfta på ett ingripande av den sort som blir aktuell i Syrien. Här är organisationens engelskspråkiga sajt, här är den ryska, och går man vidare till fotogalleriet så finns det ett antal bilder från just den övningen.

Man kan ju tänka sig att ett antal makter inte är intresserade av att få in tiotusental soldater från före detta sovjetstater i Syrien, men man kan också tänka sig motsatsen. På senare tid har funderingarna om vad det är för opposition som agerar i Syrien blivit allt oroligare. Är det ens syrier? Och vad har de för dagordning? Verkar de inte lite väl islamist-entusiastiska? Vad är det för figurer man levererar hjälp till? Är det vettigt att leverera vapen till islamister idag om man befarar att man själv kommer att bli angripen av dem i morgon? Riskerar ett syrisk sammanbrott att leda till ett regionalt kaos som ingen vet var det slutar? - Ur den synvinkeln skulle man kunna gissa att de västmakter som bidragit till att skapa krisen gärna ser till att CSTO går in och tar hand om den oreda de själva delvis skapat. Sedan kan man väl offentligt vrida sina händer och protestera.

När vi talar om militärt samarbete: det finns ju SCO, Shanghai Cooperation Organisation också, som heter så här på förenklad kinesiska: 上海合作组织. På svår, eller om vi säger traditionell kinesiska blir det上海合作組織 . 

SCO är det gröna på kartan nedan. Inga småhandlare direkt, förutom de flesta CSTO-länderna så är Kina med här. Dessutom finns några observatörer (blå), och ett par samtalspartners (lila). En intressant samling. Om man ser till det gröna fältet så påminner det en del om läget under 1950-talet, när Kina och Sovjet samarbetade. Nu är det nya regimer, men man är där igen. Det finns en gemensam fiende.

Indiens närvaro är särskilt intressant. Om nu USA tänker sig en inringning av Kina så kan man knappast göra det utan indisk hjälp. Men om indierna känner att de får göra ett skitjobb åt USA, men förmodligen inte få mycket tack för det, kan de tänkas inte vara intresserade. De gillar ju inte sanktionerna mot Iran som skadar dem själva. Det permanenta krigstillståndet med en annan observatör, Pakistan, kan de väl också leva vidare med. Att Afghanistan är observatör kan ju orsaka lyfta ögonbryn.

Allianser har för- och nackdelar. De kan få bråkiga parter att lugna ner sig. Men det kan också komma situationer, som när Första världskriget började, när ett litet intermezzo någonstans får hela alliansmaskineriet att dra igång, och efter ett tag står två jättegäng och pucklar på varandra så blodet skvätter. Inte roligt alls, och ett skäl för Sverige att undvika sådana sällskap.