måndag 9 augusti 2010

Statistik: det senaste stora produktionsfallet i historiens ljus

Det här är delvis en fortsättning på vad jag skrev om industrirobotar och produktivitet för några dagar sedan, och funderingarna om vad som hänt med produktionen i Sverige det senaste året. Nu tänkte jag klippa in ytterligare ett par diagram från Statistiska Centralbyrån (databladet finns här) som visar industrinproduktionen under lång tid, från strax före Första världskriget och fram till förra året.

Först kommer den totala produktionen. Siffrorna på vänsteraxeln är index, och där har år 1935 satts som lika med 100. Som synes var fallet exempellöst de senaste åren. Det skall bli intressant att se om detta håller i sig.


Nästa diagram ger ett mycket slagigare intryck, och det visar på de procentuella förändringarna år för år. Fallet under den nuvarande krisen ser fortfarande extremt ut, men historiskt sett fanns en ännu värre utförsrusch, nämligen i början av 1920-talet. Det är dipp nummer två räknat från vänster. Då inträffade en period av våldsamma prisfall i Sverige (se mitt inlägg om varför deflation är dålig) och arbetslösheten blev kortvarigt väldigt stor. Efter det kom några nedgångar i samband med trettiotalskrisen och inledningen av Andra världskriget, men sedan har det inte skett någon rejäl kris förrän nu.



Då är frågan: hur mycket av den här nedgången består av kris (att industriresurser ligger oanvända i Sverige) och hur mycket beror av att produktionen i själva verket fortsätter, fast på andra håll i världen?

***

PS. Här kanske det kommer mer indikationer och svar på min sista fråga: expansionen fortsätter, fast på annat håll. De allt mindre svenska företagen växer utomlands. Eftersom tendensen är likartade på andra håll (tänk på USAmerikanernas skrik om att deras medelklass håller på att försvinna när det i själva verket handlar om normala arbetar- och tjänstemannajobb som försvinner ur landet) kan vi lugnt säga att det inte är några direkta nackdelar i Sverige som jagar bort kapitalisterna. Sverige är ett av de mest produktiva länderna i världen. Det kanske är lika bra att vi tar över själva innan det blir allmän konkurs. DS

2 kommentarer:

Kerstin sa...

Mycket intressanta diagram. De här visar vad jag och maken insåg redan på 70-talet, när vi kom på att ex. i Idi Amins Uganda var eknomin i usel form och dålig, men de som reste i Uganda då berätta att folk inte alls verkade leva dålilgt. Så fanns det andra afrikanska ekonomier som verkade var fullt i sin ordning och starka, men människorna levde uselt och led nöd.
Detsamma gällde ju för Chile, där ekonomin, efter friemaniseringen påstods ha blivit så imponerande mycket bättre att landet fick stå som modell för samtliga länder i Väst så småningom, medan många människor hade kastats ner i ren fattigdom och misär i jämförelse med hur de levde under Allende och tiden före Pinochets kupp.

Alltså, att ett lands ekonomi är i ordning och anses stark säger ingenting om hur folket i landet har det. Så när Borg skryter med den goda svenska ekonomin så säger det inte så mycket om det verkliga tillståndet i landet, det indikerar inte automatiskt att svenskarna har fått det bättre, eller ens har det lika bra nu som för fem år sedan.

Björn Nilsson sa...

Jag tror att förklaringen för Ugandas del var att när utrikeshandeln klappade ihop kunde folk producera för sig själv. Knappast en aspekt som lärs ut på kurserna i handelsteori. Men den ricardianska teorin om att alla tjänar på frihandel är ju bevisligen fel.

Marx citerade äldre tänkare som ansåg att ett lands rikedom bland annat bestod av en stor fattig befolkning. Tror det rörde sig om Holland, ett land som också var tidigt ute med en statsskuld som kunde användas till att plundra folket (känns inte det igen på något sätt?).