Jag läser om Tuvalu på nyhetsbyrån IPS' hemsida. Långt ute i Stilla havet, världens näst minsta land, 26 kvadratkilometer, inte mer än fyra meter över havet som högst, och de flesta invånarna bor en eller två meter över havsnivån.
Nuvarande havsnivå, alltså. Havet behöver inte stiga så mycket för att hela landet skall försvinna eller åtminstone bli obeboeligt. Stormar, vågor som slår över hela den lilla landytan, saltvatten som tränger in - dåliga utsikter. Tuvaluvierna själva släpper nästan inte ut några växthusgaser och är helt oskyldiga till att deras land riskerar att vara borta om några årtionden. Många av invånarna har redan tagit konsekvenserna av detta och flytt till Nya Zeeland. Man bygger miljövänliga anläggningar för att ta ut energi av biogas (svinspillning och liknande) men det är ju inte den här lilla folkgruppen som skall behöva anstränga sig. De kunde gott elda med supersvavelhaltig olja dygnet runt utan att det gör något. Åtgärderna måste komma i industriländerna, såväl de gamla i Europa och Nordamerika som de nya i Asien och Sydamerika.
En infödd Söderbo vid namn Björn sitter i sitt Stockholms-ide och brummar och tänker om politik och samhälle, konst och litteratur, vetenskap, natur och filosofi. Och lite annat också, när andan faller på.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar