Jag har skrivit en del om Tyska Ostafrika (i form av dess lilla blindtarm Kionga med vidhängande portugisiska ockupationsfrimärken söder om Rovumafloden). Här är från min samling ett frimärke stämplat den 6 december 1912 i Tyska Ostafrika, dock på en annan plats som börjar på M och slutar NGE. Motivet är den tyska kejsarens lilla båt vid namn Hohenzollern.
Alla de tyska kolonierna hade frimärken som såg ut så här, man bytte bara namnet på landet däruppe. Praktiskt. Två år senare utbröt Första världskriget, engelska trupper ryckte in, men tyskarna lyckades på något sätt klara sig. En tysk truppstyrka finns kvar i Östafrika ända till krigsslutet 1918.
En liten del av Tyska Ostafrika togs alltså över av Portugal medan Belgien fick de mer kända områdena Ruanda-Burundi i väster. De är numera de självständiga staterna Rwanda och Burundi och har det tvivelaktiga nöjet att vara kända för några av de värsta folkslakterna under 1900-talet. Samt för bergsgorillor, för att ta något positivare. En del av skulden för massmorden torde ligga på tidigare kolonialmakters tilltag att främja tutsis framför hutus och därigenom skapa en farlig splittring. Men det kan knappast ursäkta de lokalpolitiker som fick grannar att hacka varandra i småbitar på 90-talet.
Sedan spillde konflikterna i de här små länderna över till grannen i väster, Zaire/Kongo, och det blev inte bara en, utan två, tre, kanske fler, miljoner döda i ett virrvarr av konflikter och krig. Jag undrar bara hur man räknar offer i ett land som i slutet av 90-talet fortfarande led av den dikatoriske stortjuven Mobutus långvariga vanstyre? Den killen byggde aldrig några vägar (för då skulle det vara lättare för fiender att få tag på honom) - brydde han sig om något så världsligt som folkbokföring?
Jaha, det var en vandring från Indiska oceanens vita stränder in till de stora sjöarna i centrala Afrika. Ganska mollstämd dessutom. Får hitta något annat frimärke som ger positiva vibrationer i stället. Återkommer.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar