Nu i juli finns det några blodbestänkta händelser i det förflutna att fundera över.
Under maj-augusti 1939 kanske Andra världskriget avgjordes trots att det ännu inte hade börjat. Japanerna avancerade i östra Asien. De hade gjort Manchuriet till lydstat och siktade på att fortsätta in i Mongoliet. Men Mongoliet i sin tur kontrollerades av Sovjet, och 1939 blev det regelrätta gränsstrider. Det slutade med slaget vid Khalkin gol, en gränsflod. Japanerna fick så mycket stryk att deras strategi ändrades. I stället för att gå vidare mot Sibirien riktade man sig söderut, mot Kina och de holländska, brittiska och franska kolonierna. Där var motståndet svagare. Hade inte Sovjet kunnat slå tillbaka så effektivt hade man knappast haft några sibiriska förband att ta över till den europeiska fronten när Tyskland angrep 1941, och då är det frågan om Sovjet hade kunnat stå emot anstormningen. Möjligen hade Japan inte bara nöjt sig med hotfulla gränskränkningar utan gått med aktivt i kriget mot Sovjet, men nu höll man sig borta. Det blev upp till Sovjet att förklara krig 1945.
På tal om den europeiska fronten: i dessa julidagar 1943 rasade vad som lär vara historiens största pansarslag, vid Kursk i Sovjet. Man kan gott kalla det avgörande för krigets utveckling. 1941 hade tyskarna misslyckats att ta Moskva och Leningrad, vilket visade att kriget inte skulle vinnas så lätt. Vintern 1942/1943 förlorade tyska armén Stalingrad och det var klart att kriget nog inte kunde vinnas. Men Kursk kan ha varit den klara indikationen på att nu kunde fronten bara rulla åt ett håll, bakåt mot Tyskland. Tyskland kunde inte hålla emot det sovjetiska trycket - vilket dock inte betyder att tyskarna blev mindre farliga. Så sent som i slutet av 1944 fick de västallierade uppleva en enorm motstöt i Ardennerna.
I juli 1943 kom också den första västallierade landstigningen på det europeiska fastlandet (om man bortser från mindre raider tidigare) när allierade styrkor landsteg på Sicilien. Det var början till ett fälttåg som med snigelfart skulle ta sig uppför den italienska stöveln. När Rom befriades ett år senare var de sovjetiska arméerna redan på väg ner i Balkan och in i Ostpreussen.
Om det nu är så trevligt att tänka på detta våld mitt i den sköna nordiska sommaren ...?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar