Mer eller mindre respektabelt

Vi kan och bör inte ha samma åsikter om allt. Olika åsikter som gnuggas mot varandra på ett anständigt sätt hjälper att ge oss en klarare bild av världen vi lever i.

Samtidigt finns det åsiktsmotståndare som är mer respektive mindre förtjänta av respekt. Jag tar ett par exempel.

EU har jag inga höga tankar om. En känd förespråkare för EU i början av 1970-talet var ledaren för norska socialdemokraterna Tryggve Bratteli. Bratteli tillhörde "världskrigsgenerationen". Han hade räddats från ett tyskt koncentrationsläger 1945 (jag tror att det ingick i det tyska "Nacht und Nebel"-programmet) och bars ut när det i stort sett bara var skinn och ben kvar av honom. Att många efter sådana erfarenheter blev varma förespråkare för europeisk enhet som kunde göra slut på krigshot och hot om nya folkutrotningar är mycket föreståeligt och respektabelt. Men att ordinära byråkrater, bönder, politiska småpampar etc. av efterkrigsgenerationen nu plötsligt grips av "fredstanken" betraktar jag som oväsentligt pladder värt föga respekt - det handlar om parasitära grupper som mest är intresserade av att snylta på EU-kassan. "Fredsvänner" som inte reagerar över planerna på att upprätta en EU-armé som kan misstänkas bli inblandad i nya kolonialkrig??? Tja?

Israel är en annan företeelse av samma sort. Det fanns en världskrigsgeneration på 40-talet som kände att något måste göras för de överlevande efter den europeiska folkutrotningen, och gjorde det. Det känner jag respekt för som princip. (Vi kan bortse från de onda motiv som USA och Sovjet hade för att tillåta att Israel uprättades,) Men när Israelprojektet har havererat och blivit en evigt malande krigsmaskin, tillika rasistiskt och arrogant, är det svårt att behålla respekten. Allrahelst som många av dagens "israelvänner" uppför sig så att man inte kan känna någon respekt för dem.

Det finns nog fler exempel, men det här får räcka för idag.