torsdag 5 juli 2007

Återindustrialisering av Stockholm?

Som bekant är Stockholm en stad för förvaltning, handel, kultur och tjänster. Den industri man ser mest av är byggnadsindustrin, däremot har fabrikerna försvunnit från kommunen. Inga fabriker kvar på Söder, Kungsholmen eller Norrmalm. Och inte mycket i grannkommunerna heller, för den delen. Gamla L M Ericsson flyttade verkstäder och kontor från Tulegatan ut till Midsommarkransen, men sedan några år är det andra verksamheter i gamla LM-fabriken. Bolinders och Radiobolaget var stora på Kungsholmen en gång, men försvann åt eskilstunahållet respektive Kista. Inte är det mycket till industri i Nacka heller, eller i Solna och Sundbyberg.

Statistik kan vara intressant, exempelvis iett dokument från Stockholms stads utrednings- och statistikkontor:
Av 524.549 personer med arbetsplats inom kommunen år 2005 klassades inte mer än 62.192 som verksamma inom "tillverkning, energi, byggverksamhet" (12%). Handel och kommunikation låg på drygt 100.000 och finans och företagstjänster drygt 156.000. Offentlig förvaltning var inte mer än 41.000, trots att man kan förledas tro att det är en jättesektor.

Ibland har jag funderat: är det inte tid att försöka korrigera utvecklingen? Visserligen kan förmodligen större delen av halvmiljonen yrkesarbetande i Stockholm betecknas som "vanliga arbetare" (= är beroende av lönearbete) men slagsidan mot tjänster påverkar nog samhällsklimatet en del. Alltså vore det idé att fundera på om man i Storstockholm, och gärna här i kommunen, kunde återställa en del tillverkningsindustri. De gamla industrierna byggde ibland på sin tids mest avancerade teknik (telefoner, gasfyrar, separatorer etc) och nya fabriker kunde också göra det. Det som jag tänker närmast på är energi- och medicinsektorerna.

För att ta ett exempel så lär vindkraften vara i snabb utveckling, så snabb att ordinarie tillverkning inte hänger med. Vidare är tekniken inom vindkraft i så snabb förändring att det inte dröjer länge innan verken borde vara mogna att rivas och ersättas av något nytt - men det är inte lönsamt för ägarna eftersom ett verk på plats fungerar bra utan så mycket kostnader. Med andra ord skulle man kunna tänka sig en offentligägd industri som kombinerar forskning, tillverkning och utbyte av vindkraftanläggningar i snabbare takt än vad som nu sker.

Jag antar att en del andra industrier inom energisektorn också skulle vara framtidsriktigt att satsa på.

Medicin är också en framtidssektor. Folk vill ha bra mediciner, samtidigt som kostnaderna är saftiga för medicinutveckling. Staten borde vara alert och ta hand om forskare och annat kvalificerat folk som "blir över" när läkemedelsföretagen skär ner, och i stället satsa på en egen utveckling och tillverkning. - Kanske det finns andra branscher, exempelvis inom livsmedel, som borde tas tillbaka hit, bland annat för att minska långtransporter.

Generellt kan man säga att moderna fabriker inte har mycket gemensamt med hur en verkstad såg ut för säg 30 år sedan. Båda ligger under tak, sedan är det skilda världar. Man kan knappast lägga ett asfaltverk några kvarter från Sergels torg, men åtskilliga andra industrier skulle kunna ligga där utan att störa omgivningen särskilt mycket. Och med framtidsindustrier i offentligt ägande skulle vi få nya mjölkkossor till stadskassan (som ett lockmedel för skattesänkare).

2 kommentarer:

Anonym sa...

Bra artikel! Mer i samma ämne finns i min bok "Industrier och verkstäder i Stockholm 20005", Stockholmia Förlag 2007.
per skoglund

Björn Nilsson sa...

Jaha, när jag läser om den (hade faktiskt glömt att jag skrivit det här) är det inte utan att jag håller med om att den är bra :-). Jag noterar din bok för framtida studier!