Den som möblerat om ett rum vet vilka märkliga effekter som kan uppstå: det som ena stunden ser ut som ett överbelastat mörkt litet kyffe blir i nästa ögonblick ljust och rymligt. Vad har hänt? Kanske inte mer än att några möbeldetaljer har fått byta plats. Inget har tillkommit, inget har försvunnit - ändå en kraftig effekt.
Hur blir det då om man i "det offentliga rummet" inte bara flyttar utan också lägger till vissa detaljer? Det tycks vara en fråga av största betydelse när ett eventuellt kallbadhus på Riddarfjärden diskuteras. Idag går det ju att göra så bra modeller av hur stadsmiljön förändras av olika byggen att man lätt förstår att den föreslagna anläggningen inte direkt kommer att vara osynlig. Det är ju inga andra hus runt Riddarfjärden heller, så synligheten i sig kan inte vara ett stort argument mot. Däremot kan en anläggning visuellt slå ut en annan. Är det meningen att Mälardrottningens högborg, Stockholms stadshus, skall kvävas eller åtminstone krympas av byggen som trycker på från olika håll? Människor som tycker att den offentliga makten skall hållas på ett minimum, som den nuvarande stadshusmajoriteten, kanske tycker det är bra?
Om man bygger mindre badbryggor längs Norr Mälarstrands promenad skulle det kunna ge en mjukare anpassning till omgivande miljö. Folk badar där i alla fall, bryggor eller ej. I tillägg till befintliga bryggor kanske man kunde göra några tillägg så att badlystna kan ta sig vatten över huvudet utan att behöva kliva i från den steniga stranden.
När jag gick på strandpromenaden för några dagar sedan noterade jag att Strand Café byggt till en plattform ute över vattnet. Bara några kvadratmeter, men det märks. Det går inte att dölja att byggen längs stranden är synliga.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar