One reason the population is young is that there are a lot of younger people.
För den som inte har fattat detta kommer ett tillägg:
A complementary reason is that there are very few older people.
OK, tack nu tror jag myntet har trillat ner. - Men efter dessa inledande snubbor vill jag säga att artikeln innehåller en del läsvärt. Man får lära sig att fattigdomsgränsen med inkomst under 1 dollar/dag har höjts till 1,08 dollar (avser en dollar som är korrigerad för köpkraften i olika länder så att man skall kunna jämföra exempelvis en timores och en tanzanier med en peruan). Artikeln bygger på fjorton undersökningar av fattigdom i tretton länder i Tredje världen.
De verkligt fattiga antas leva på mindre än $ 1,08/dag. Eftersom en massa människor bevisligen gör det så är det möjligt, men hur gör de? De går ofta hungriga, lägger en stor del av inkomsten på de nödvändigaste näringsämnena, har lite pengar för utbildning och nöjen, driver flera olika sysselsättningar och småföretag, gör arbetsvandringar men vänder gärna hem igen, bor i hushåll som äger få varaktiga konsumtionsvaror, är dåligt försäkrade. En rätt stor del av de pengar som inte går åt till de nödvändigaste konsumtionsvaror försvinner till röka och kröka. Har man lite pengar är det svårt för många att spara dem, i stället kan de festas upp. Många är skuldsatta, men det finns också försök att organisera sparandet. S.k. mikrokrediter har ju blivit omtalade på senaste tiden, och möjligen kan de hjälpa folk att uppträda mer ansvarsfullt med sina små medel:
... one reason why many of the poor respond so well to microcredit is not necessarily because it offers them credit, but because once you take a loan and buy something with it, you have a disciplined way to save - namely by paying down the loan.
Med andra ord, dra in folk i kreditsvängen så är de fast och måste sköta sig! Många är jordbrukare men har svårt att bevisa att de äger den mark de odlar upp, och de har svårt att finansiera även små investeringar. Jag antar att dessa ingår i de miljarder småodlare som enligt ekonomen Samir Amin riskerar att sopas bort om det stenhårt marknadsinriktade jordbruket slår igenom i Tredje världen. Då hamnar de kanske i städernas slum i stället, eller gör uppror.
Specialisering/arbetsdelning anses vara nyckeln till ekonomisk framgång (Adam Smith utgår från arbetsdelningens välsignelser i Wealth of Nations) men de här fattiga människorna har inte medel att specialisera sig. De kan inte ta risken av att "lägga alla ägg i en korg" utan måste hålla olika möjligheter öppna. Då blir småföretagsamhet och mångsyssleri samtidigt en försäkring och en boja som håller dem kvar i fattigdomen, som jag tolkar det hela.
Många fattiga uppträder inte som nationalekonomer tycker att man skall göra, vilket får författarna att fundera. Varför flyttar de inte mer för att komma till mer inkomstbringande arbeten?
Jo, det är lättare "att göra pengar" om man redan har en bra slant. Men har man inte så mycket av den varan kan det i alla fall vara trevligt att vara tillsammans med släkt och vänner hemma i byn.
... the ultimate reason seems to be that making more money is not a huge priority, or at least not a large enough priority to experience several months of living alone and often sleeping on the ground in or around the work premises.
... one senses a reluctance of poor people to commit themselves psychologically to a project making money. Perhaps at some level this avoidance is emotionally wise: thinking about the economic problems of life must make it harder to avoid confronting the sheer inadequacy of the standard of living faced by the extremely poor.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar