August: Håll dig på avstånd!

Den gode (?) Strindberg var känd för att kunna komma på kant med de flesta. När man läser honom får man en känsla av att mannen ständigt försöker slingra sig ur tillvarons omilda grepp för att uppnå frihet, att slippa beroende av andra människor. Nu var han ju en driven författare, och även när han skriver saker som verkar självbiografiskt bör man vara försiktig, men här kanske det kommer något som ser ut som en bekräftelse. Han gör sina morgonpromenader i Stockholm och ser/ses (min kursivering):

... i min inåtvända sinnesstämning vill jag icke träda i kontakt med människor genom att växla en blick. ... Jag känner det som ett intrång, en slags våld på min person, en närgångenhet åtminstone ... . Nu förefaller det mig som om växlandet av en blick på gatan med en okänd betydde: låt oss vara vänner och därmed nog! Men med somliga utmanande miner kan jag icke förmå mig ingå detta tysta vänskapsförbund; jag vill ha det neutralt eller i nödfall fientligt, ty en vän får alltid något inflytande över mig, och det vill jag inte.

Grr, håll er på avstånd!

Citerad text kommer från Ensam, Samlade verk band 52, sid. 49.

Föregående inslag i denna serie finns här.

Oetiska överklassare?

Den trogne läsaren Martin har tipsat om en artikel i Science som berör ett ämne som är känsligt särskilt för de utpekade. Som gamle ordföranden Mao påpekade någonstans har varje samhällsklass sin egen moral, och här refereras till sociologiska spel-experiment och observationer som antyder att överklassens/de förmögnas moral avviker från underklassens. Samma undersökning refereras också i Svenskan.

I och för sig, vad som är bra eller dålig moral är en definitionsfråga. Moral är latinarnas motsvarighet till grekernas etik, båda orden, mores/ethos, betyder i grunden samma sak, och det är ungefär "som man brukar göra". Att stjäla från sin granne brukar betraktas som dålig moral, men råkar man leva i ett samhälle där stöld från grannarna är vanligt och accepterat är det åtminstone inte dåligt/omoraliskt.

Man kan ju alltid vara kritisk mot experiment som rör hypotetiska situationer och där en del av försökspersonerna är studenter. Det finns frågetecken om studenters representativitet (nämns också i slutet av den här bloggposten). Det finns också människor som överhuvud taget inte gillar spelteori som metod för att få fram något vettigt, som den här kritiken. Men i just den här refererade undersökningen kanske man har parerat en del av kritiken, exempelvis att spelteorin inte tar hänsyn till maktrelationer. För när man talar om klass talar man också om makt, eller brist på sådan. Personer i experimentet som tillhörde de högre skikten visade sig vara mer villiga att fuska, sparka folk för att själv få högre bonus, och till och med knycka godis från barn! Intressant nog spred sig den oetiska inställningen även till lågklassiga försökspersoner som intalades att de tillhörde en högre grupp än vad som verkligen var fallet! Det kanske är en varning: se upp för uppblåsta underklassare som tror att de är något!

Förutom försök hemma på universitetet gick forskarna ut på gatan och tittade också, och kom fram till att förare med högstatusbilar visade mindre hänsyn mot fotgängare och andra bilister i en livlig gatukorsning. Hög status skulle alltså innebära att man brydde sig mindre om andra människors väl och ve. Kan man tala om narcissism här, en tendens att i första hand se sig själv och först i andra hand observera om man håller på att meja ner någon gångtrafikant?

Där fanns en udda observation i gathörnet: förare av hybridbilar (som skulle kunna antas vara miljövänner) tillhörde också gruppen av bilistligister. Kan vi ha en förklaring till de europeiska miljöpartiernas urartning här: de sopsorterar och kör miljöbilar, och det kompenserar man för genom att trycka ner arbetarklassen och bomba araber? Med andra ord att summan av lasterna är konstant, och är man god på ett håll kan man bli ond på ett annat?

Om man vill klaga på definitioner kan det vara att klass och förmögenhet inte är samma sak. Det finns rätt god överensstämmelse förmodligen, men det finns även "fattiga riddare". Undrar hur den utarmade greven tar sig i förhållande till den svinrike uppkomlingen? Kanske greven tar sin fattigdom med större värdighet än den nyrike med sina miljoner? - Det gamla talesättet om "den hederlige arbetaren" verkar i alla fall få visst stöd av denna undersökning.

Tidiga "europeer" till "Nordamerika"?

Det där med människornas vandringar över vår Jord i det förflutna är spännande. Här kommer en artikel som berättar om fynd i östra USA som kan innebära att de första människorna som kom till Den Nya Världen tog sig över Atlanten under senaste istiden. (Tipset om denna artikel kom från vår svenske maya-expert här.)

Man får varna för felaktiga etiketter när historien berättas. Det här hände för cirka 19.000 till 26.000 år sedan, under äldre stenåldern, och då är det helt orimligt att tala om att "europeer" kom till "Amerika". ("Äldre stenåldern" = man hade inte börjat med jordbruk ännu.) Europa och Amerika är mycket färskare begrepp.  Hur som helst, ett antal saker antyder att en vandring av människor faktiskt skett över Atlanten. Detta var under den värsta istiden och vattennivån var betydligt lägre än nu, så distansen från fastland till fastland var kortare. Men rimligen bör det ha inneburit att en enorm distans tillryggalades längs iskanten. Ett verkligt äventyr! Men man skall nog inte underskatta kunskaperna om sjöfart. För 100.000 år sedan tog sig människor över en ganska lång sträcka öppet hav från Nordafrika till Kreta, och någon teknik för båtbyggnad kan ha följt med människor upp till nuvarande Spanien och Frankrike.

Redskap av "europeisk" typ har hittats i östra USA, till och med flinta vars ursprung kan härledas till nuvarande Frankrike. Dessutom tyder genetiska studier och linguistiska drag hos vissa människor - "indianer" - att de inte tillhör samma asiatiska grupper som senare vandrade över landbryggan mellan Sibirien och Alaska och blev dominerande i Den Nya Världen. I det området började inte människor röra sig förrän ungefär 15.500 år sedan, alltså betydligt senare än de tilltänkta invandrarna från "Europa". - Spännande, vi lär höra mer om det här misstänker jag!

August och trettioåriga kriget

Förr skrevs det käcka pojkböcker om Trettiåriga kriget där det mest verkade som ett stort äventyr, men jag tror inte det är så stor marknad för det längre.

När Strindberg skrev sina teaterstycken ur svenska historien var naturligtvis Gustav Adolf och Trettioåriga kriget svårt att undgå. Så det fick bli en pjäs om "lejonet från Norden" också. Fast Strindberg vore naturligtvis inte den han var om han inte lade in en massa saker som komplicerade det hela och gjorde rollfigurer och deras motiv och handlanden mer mångsidiga och inte bara plakatmässiga. Eller om vi skall säga att han drog ner idealen från molnen till marknivå, där de inte verkade så fina längre. Kanske det här vore en pjäs för dagens krigsentusiaster som inbillar sig att det är för de höga idealens skull som härarna drar i fält?

Nå, i den mån det var Gustav Adolfs mål att kämpa för de protestantiska trosbröderna i Tyskland så blev det snart andra verkligheter som trängde sig på, vilket August framhåller. Det fattiga Sverige måste ta emot pengar från det katolska Frankrike för att ha råd med kriget (dyra legosoldater!) mot den katolske tyske kejsaren. De olika protestantiska sekterna var samtidigt krångliga och opålitliga att ha att göra med och grälade inbördes. Man får intrycket att katolikerna var mer rejäla, och att för gemene man spelade religionen inte så stor roll. Värre var det med härjande och plundrande arméer som inte brydde sig om vem man gav sig på, bara det gavs rov!

Till slut försvann Gustav Adolf i dimman vid Lützen medan kriget fortsatte att mala sönder Tyskland under ytterligare många år. Det finns väl fortfarande viss motvilja mot Sverige i Tyskland efter detta. Om jag minns rätt kallas fängelsegaller för "svenska gardiner", och "svenska drycken" tror jag var gödselvatten som man hällde ner i halsen på misshagliga människor när det begav sig.

Strindbergs skådespel Gustav Adolf finns i Samlade verk, del 42.

Föregående inlägg i denna serie finns här.

Den dansande ödlan?

Det här är den äldsta hällristning som man (hittills, är bäst att säga) känner till från Amerika, närmre bestämt från en plats som heter Lapa do Santo i Brasilien.  Jag tycker det ser ut som en vilt dansande ödla. Bilden ovan är en förbättring som jag gjort av högerdelen av bilden nedan, som i sin tur kommer från en artikel i den vetenskapliga nättidningen PLoS ONE.

Ristningen i klippan kan vara så gammal som 12.000 år och skulle då vara äldre än hällristningar och annan klippkonst som hittats inte bara i Syd- utan också i Nordamerika. Annars borde ju de äldsta spåren även av mer avancerade kulturyttringar först komma i norr där folk hunnit etablera sig under längst tid, skulle man kunna tycka. Men det kanske är feltänkande. Vi vet ju att de verkligt avancerade kulturerna i Amerika skapades från nuvarande Mexico och söderut.

För 12.000 år sedan låg stora delar av nuvarande Sverige fortfarande under is eller vatten. Ristningen i Lapa do Santo kanske 'bara' är 10.000 år gammal. Det var ungefär vid den tid när inlandsisen smälte bort i stockholmsområdet och hela östra Svealand var havsbotten - detta bara för att ge lite perspektiv på hur det såg ut hos oss när någon knackade ut bilden i klippan i Brasilien. Arkeologerna tror förresten att den föreställer en spritt språngande naken karl.

Inte ens hälften sant!?

Jag berättade för någon vecka sedan om NESS, gruppen som skall studera samhällsvetenskapliga obalanser. De ger ut ett nyhetsbrev och i det senaste berättades följande roliga (eller tragiska, välj själv!) episod. Bank of England hade en konferens om ekonom-utbildning. En talare hävdade att nationalekonomin kan bara anses som ett riktigt ämne om åtminstone 95 procent av det som står i läroböckerna är sant. Då frågade någon mötesdeltagarna om någon trodde att en 50 procent av det som står i böckerna är sant. - Ingen räckte upp handen! Det här rörde inte grundkurserna i nationalekonomi vad jag förstod, utan några nivåer högre upp.

Suck. Och det har man slösat bort tid på, böcker som till största delen är ren smörja! Borde inte många lärare inom nationalekonomin också fundera över vad de gjort med sitt liv? Eller kanske lärarna i nationalekonomi är som de där spåmännen i gamla Rom som någon gammal romare skrev om: de log i mjugg när de mötte varandra, de visste att det bara var skoj de höll på med!

Det är förstås väl djärvt att föreslå att 100 procent av vad som står i en lärobok bör vara sant, såvida det inte finns någon pedagogisk vinst med att skriva saker som inte stämmer?

Här är sidan med NESS' nyhetsbrev.

Bojkott med hål i

En karta jag hittade på Juan Coles blogg. Gröna länder vägrar delta i USA:s påbjudna bojkott mot Iran, röda bojkottar. Om man räknar huvuden så blir det nog bortåt flertalet av Jordens befolkning som är i det gröna lägret.

Bojkotten drivs av USA och några av dess underdånigaste allierade. Sedan finns det ett antal allierade som inte alls vill vara med. I somliga huvudstäder i Europa får man nog fundera på om det inte blir en bumerangeffekt av bojkotten: Irans regering styr om flödet mer mot Kina och andra stater i Asien, man kanske till och med tjänar hyggligt på det om oron runt Persiska viken jagar upp oljepriset, EU fortsätter att skaka och regeringen i Teheran stärker sin ställning hos det egna folket.

(Några färgmissar på kartan: Alaska, Canadas och Rysslands nordliga samt Newfoundland ser ut att ha blivit självständiga, och Chile delats i två stater - en grön och en vit.)

August: Erik om Göran

Här har vi båda herrarna

Prins E nedan är sedermera konung Erik XIV, och Göran P. är givetvis Göran Persson.

PRINS E.

Du är ett as, Göran.

GÖRAN P.

Har jag någon enda gång förnekat detta?

Vad kan detta handla om? Kanske att ledaren för 'det gamla arbetarpartiet' blev godsägare och samtidigt gör konsultjobb för de krafter som han antogs skulle bekämpa, och försöker lura på oss €?

Citatet är från Strindbergs skådespel Gustav Vasa, det finns i Samlade skrifter band 41,  s. 221.

Föregående nummer i denna oregelbundet kommande serie hittar man här.

Tinget i sig

För några dagar sedan hade jag med den gamle filosofen Immanuel Kant här på bloggen. Nå, har man sagt 'A' får man säga 'B', och säger man 'Kant' får man nog också säga 'tinget i sig' för att klara sig undan kritik. För 'tinget i sig' är - förutom 'det kategoriska imperativet' - en av de teorier Kant är mest känd för.

Det låter superkrångligt med 'tinget i sig', det kan vara superkrångligt (särskilt om en yrkesfilosof skall förklara vad det handlar om), men det finns också en ganska lätt och behändig förklaring.

Svara på den här frågan: Hur får vi kunskap om omvärlden, om tingen, och om oss själva? - Det sker via våra sinnen. Vi ser, hör, känner etc. Detta innebär att när vi får kunskap om ett ting så är det i själva verket våra förnimmelser vi får kännedom om, inte tinget ... inte tinget i sig. Ta en morot: man kan lukta på den, känna med fingrarna, bita i den för att känna smaken, titta på dess färg och form - men vad är den där grejen egentligen?  Man kan ta detta som en utsaga om att vi vet vad vi vet, och resten vet vi inget om.

Man kan lägga till att det spelar ingen roll om våra kunskaper är ofullständiga om det vi vet räcker till för att vi skall klara oss. Vi behöver inte veta vad en morot är 'i sig' för att äta upp den. Så är det med mycket i livet. Det vi känner till via förnimmelserna kan användas av vårt förnuft till att bygga användbara teorier. Vi samlar data som klargör hur man bäst odlar och använder moroten. Ett matrecept där morot ingår kan ses som en teori om vad som händer om man blandar morötter och andra matvaror och ställer allt i en gryta på spisen för att koka i en kvart.

Ibland kommer det fram nya rön. Kunskaperna ökar, vi vet mer, och det innebär att 'tinget i sig' fortfarande finns kvar, men det har ändrat sig. Ena dagen kommer man på att morötter innehåller ohälsosamt mycket socker, andra dagen att moroten innehåller andra ämnen som är bra mot andra sjukdomar. Det finns, och kommer alltid att finnas, saker som vi inte känner till, men gränsen mellan vad vi vet och detta okända område flyttar sig. Kants 'ting i sig' är därmed en evig doldis som aldrig kommer att visa upp vad det 'egentligen' är för något. - Och det är väl en god sak för alla vetenskapare: det finns alltid nya hemligheter att jaga efter, bara lämpliga forskningsanslag kan fixas!

Fem år och en dag

Hoppsan, jag höll på att glömma bort jubileet: den här bloggen hade sitt första inlägg den 21 februari 2007. Så födelsedagen var igår. Det var ett experiment, men den lever och spottar ur sig synpunkter på ditt och datt nästan varje dag, och har en liten men trogen läsar- och kommenterarpublik.

Det firar vi med en målning - islossning på Torne träsk!

Bloggens framtid? - Så länge jag har något att komma med så kan den få leva vidare, så enkelt är det. Eller så länge andra har intressanta saker att komma med som man kan fästa uppmärksamheten på.

Ta exempelvis den här artikeln om Syrien i Asia Times. Författare är en indisk veteran-diplomat, M K Bhadrakumar som skriver mot bakgrunden av att artonde iranska flottan har etablerat sig i de syriska vattnen. Jag spekulerade för några dagar sedan om militära snubbeltrådar, alltså små militära styrkor som ligger som ett hinder för en annan makts operationer. Om den andra makten försöker slå sig förbi kan resultatet bli storkrig, och det kanske man inte vill ha, och därmed bevarar snubbeltråden freden. Med den slagstyrka som USA har skulle man på nolltid kunna sopa bort de iranska och ryska fartygen utanför Syriens kust, men vad skulle en sådan operation få för konsekvenser? Turkiska operationer i Syrien uppges ha medfört för turkarna pinsamma bakslag, och det verkar som om iranierna tror att Assad sitter rätt säkert. Med andra ord är riskerna för ett storkrig visserligen kvar, men som det ser ut nu är de ganska små.

Bhadrakumars artikel är läsvärd och ger mer information än vad media i allmänhet ger här i väst, tror jag. I alla fall de media som riktas till "massorna", alltså massmedia.

Men jag skulle vilja rikta mer av uppmärksamheten i framtida bloggposter mot Europa och Sverige, och bland annat gå in mer på olika aspekter av modern nationalekonomi. Det händer en del saker där, och det är viktigt med tanke på att vi lever i en stormig tid när alternativ och ideer behövs och finns, men där motståndet mot en ny vettigare politik ännu är stort. Vi får se hur det blir med det.

Norrman i parallelluniversum?

Sålunda citeras Geir Lundestad, sekreterare för norska Nobelkommittén, angående kritiken att man delar ut fredspriset till en del kufiska mottagare och att Nobelstiftelsen borde ha hårdare kontroll på vad norrmännen gör:

– Fredspriset har aldrig haft en större prestige än nu. Och vem ska tolka Nobels vilja? Det står uttryckligen i testamentet att Norge ska utse pristagaren, säger Geir Lundestad.

Det känns som ett budskap från ett annat universum. Aldrig haft större prestige?? Efter Obama och ett antal andra figurer ... en del av dem har åtminstone inte bedrivit krig efter att ha gjort en extratur till Oslo för att kassera in priset, men har de gjort något för att minska de stående arméerna eller liknande?

Jag gjorde en koll på Lantmäteriets webbplats och bad den spotta fram alla ställen i Sverige som har namnet Norge. Det finns några stycken att välja på, vilket framgår av kartan. Kan man inte bestämma att något av dem får gälla för det 'Norge' som skall dela ut fredspriset, så att det kan återbördas till vårt universum igen?

Hur hamnade vi i det där dj-a kriget?

De verkligt praktfulla katastroferna och olyckorna är nog oftast inte planerade i förväg. De inblandade bara glider in i något som de inte hade förväntat sig, och som de så småningom inte klarar av att hantera - eller ens ordentligt kan förklara hur de hamnade där. Eller hur man skall slingra sig ur eländet.

Bilden ovan är framsidan till broschyren Sverige i krig igen - Vägen in i Afghanistankriget, författad av Lars-Gunnar Liljestrand, förord av Thage G Peterson och efterskrift av Anders Ferm.

Den gamle tidigare talmannen och försvarsministern Peterson kallar kriget "det största misslyckandet och nederlaget för svensk försvars- och utrikespolitik någonsin." Samt ett nederlag för sanningen, en stor sörja, med myter, lögner och halvsanningar. Hårda ord, men här behövs nog hårda ord. Lars-Gunnar Liljestrands genomgång visar hur Sverige gled in i ett krig som vi inte hade något att göra med, på annat sätt än att svenska politiker (inklusive partibröder till Peterson och Ferm) och militärer vill ställa sig in hos USA och NATO. Afghanerna är man egentligen inte intresserade av, och målen för kriget har en tendens att ändras då och då. Det är beklagansvärt tyst om kriget här hemma, de flesta partierna röstar fortfarande för att vi skall fortsätta med det. Samtidigt visar det sig att Sveriges deltagande vilar på en kombination av missbrukad internationell folkrätt och inbjudningar som inte finns eller är tvivelaktiga.

Broschyren kan beställas från Föreningen Afghanistansolidaritet, Fraktflygarg 5, 128 30 Skarpnäck eller per epost afghanistansolidaritet@gmail.com. Beställning kan också ske genom att sätta in 36 kr på föreningens plusgiro 33 13 24-4. (Kom ihåg att skriva namn & adress ordentligt!). Man hittar Afghanistansolidaritets hemsida, här.

Gamla nyheter från Eta Carinae blir som nya

Bilden kommer härifrån

Vad man kan se om man tittar i riktning mot stjärnbilden Carina har jag skrivit om tidigare på bloggen, senast här. Och i samband med det kom ju tipset om sidor på svenska hos ESO, European Southern Observatory.

Det här området gör sig bra på bild. Man kan inte se det från norra halvklotet för övrigt, så det blir bilder som gäller. Inte nog med det, det händer intressanta saker där. Mellan 1837 och 1858 kunde astronomer observera ett utbrott i det jättestora dubbelstjärnesystemet Eta Carinae, ungefär 7500 ljusår från Jorden. Enorma mängder materia sprutade ut i rymden, och en tid var Eta Carinae den näst starkast lysande stjärnan på himlen. På den tiden hade man inte så avancerade instrument för att studera vad som hände, och egentligen borde alltså händelsen vara över för vår del. Men så är det inte.

Astronomer beskriver det hela som att det finns en övervakningsfilm kvar. Ljuset som kom på 1800-talet är ju sedan länge borta. Men ljuset går ju åt alla håll. Ljus som inte direkt kom mot Jorden har studsat mot stoftmoln i rymden och fått ny riktning mot oss. Det blir en sorts ljus-eko, med med 170 års försening. Jag vet inte hur stora förvrängningar det kan bli av den där eko-effekten, men tydligen är observationerna som nu görs tillräckligt intressanta för att det skall påverka astronomernas syn på utbrotten på Eta Carinae.

Om du klickar upp bilden för att se lite bättre, och tar en titt på de högra smårutorna, så ser du förändringen mellan 2003 och 2011: allt mer stoft verkar omge stjärnorna.

NESS - vetenskap söker obalanser

Via en blogg för kritiska nationalekonomer hittade jag en länk till en ny organisation för samhällsvetenskapliga studier, bildad inom EU av alla konstiga ställen. Förkortningen är NESS, vilket uttyds Non-Equilibrium Social Science. De träffas här.

Känner man till lite om modern nationalekonomi förstår man varför de kritiska ekonomerna reagerar positivt och till och med kan tänka sig samarbeta: den neoklassiska nationalekonomin handlar fram till, och över, tjatighetens gränser till stor del om jämvikt. Man har sina kurvor med utbud och efterfrågan, och så skall det letas fram lägen med jämvikt mellan de två. Men nu kommer det folk som vill uttryckligen studera icke-jämvikt inom samhällsvetenskaperna. Det är ju icke-jämvikterna som får saker att hända,det är obalanser som får samhällen att förändras - vilket dialektiska filosofer har vetat i ett par hundra år vid det här laget. Marx var en av de främsta i det avseendet (tillåt mig påminna om supercitatet).

Som hjälpmedel för att spåra förändringar vill NESS använda den moderna datatekniken och dess möjligheter att hantera mycket stora mängder data.

The advent of “big data” — enormous datasets now being harvested from records from websites (including social media sites), mobile phones, GPSs and banking transactions are giving physicists, social scientists, and complex systems experts powerful new tools to understand and predict human behavior.

(Citatet kommer från NESS, men de har i sin tur klipp ur en lite längre artikel från World Economic Forum här.) En utveckling att hålla ögonen på - den kan brukas eller missbrukas!

NESS kommer att ge ut ett nyhetsbrev på nätet varje månad som man kan prenumera på. Kostar inget, så det kan man ju testa.

När vi är inne på nationalekonomi, här är en artikel som hävdar att det finns relationer mellan äkta galenskap och vissa idéer som används just inom nationalekonomin. Nästa gång en nationalekonom kommer med några tokigheter kanske man vänligt skall fråga: Har du glömt ta din medicin?

August och Immanuel

Lite suddig bild, tog den från nätet, men det är den lilla volym av Kant som jag nu läser några sidor i då och då

Jag fick fram en tunn volym av Immanuel Kant när jag röjde runt i en bokhylla. Där försöker han på ett grundläggande sätt förklara sina moralfilosofiska idéer. Fast den gode Immanuel är inte lätt att förstå ens på den här förenklade nivån. Jag läser ett par sidor per dag ungefär och försöker hänga med så gott det går.

Nåväl, 'det kantska imperativet' kanske är bekant, en sorts tvång att göra det goda, att visa den goda viljan. Man skall handla så att att ens handlingar kan upphöjas till allmän lag, menar han. Då är de goda och moraliskt riktiga. Men det räcker inte med det, det får inte finnas något egenintresse av att vara god. Man gör det goda 'av aktning för lagen', inte för egen tillfredsställelse eller vinning. Man till och med gör det även om man spontant känner att man inte vill eller att det kan vara skadligt för en själv. Det är plikten att göra gott, vare sig man vill eller inte, som Kant spanar efter och försöker förklara! - Man kanske kan kalla det altruism?

Det där med plikten slog mig när jag läste ett av Strindbergs mer gripande teaterstycken, Ett drömspel. Även den som inte vet något annat känner till ett förtvivlat utrop därifrån: Det är synd om människorna. Här är stycket som fick mig att tänka till, ett samtal mellan Dottern (Indras dotter) och Advokaten:

ADVOKATEN

... Nu har du sett det mesta, men du har icke prövat det värsta.

DOTTERN

Vad kan det vara!

ADVOKATEN

Gentagelsen! --- Omtagningar!! --- Gå tillbaks! Få bakläxa! --- Kom!

DOTTERN

Vart?

ADVOKATEN

Till dina plikter!

DOTTERN

Vad är det?

ADVOKATEN

Det är allt du fasar för! Allt det du icke vill, och måste! Det är att avstå, försaka, umbära, gå ifrån ... allt oangenämt, vidrigt, plågsamt ...

DOTTERN

Finns det icke angenäma plikter?

ADVOKATEN

De bli angenäma när de äro uppfyllda ...


Ja, inte vet jag om Kant verkligen tänkte sig det hela så här, i själva verket gör hans filosofi att han inte kan hitta praktiska exempel på verkligt god vilja och pliktuppfyllelse, men kanske Strindberg ändå har hittat vad det handlar om. Jag tycker att båda är på samma kurs. Men det är ju ingen garanti för att jag inte missuppfattat alltihop!


Strindberg-citatet kommer från Ett drömspel, Samlade verk volym 46, sid. 76. Kants skrift heter Grundläggning av sedernas metafysik, utgiven av Daidalos förlag 2006.

Föregående inlägg i denna August-serie finns här.

Det globala temperaturläget

Det går fort numera: de här bilderna med ursprung i satellitmätningar av världens temperatur som sammanställts av Alabama university (jag hämtade dem här) visar klimatläget i januari detta år. Snabbt jobbat, men så är det i datorernas tidsålder. Bilderna blir klart läsligare om man klickar upp dem. Den köldknäpp som drabbade delar av Europa, och som fick en del klimatförnekare att vakna till, framstår som klart mindre oroväckande än det som händer längre norrut, i polartrakterna. Det handlar inte bara om smältande isar, utan att metangas som ligger infrusen i de norra tundraområdena kan komma ut i atmosfären. Och metan är värre som växthusgas än koldioxid. Värme och torka är det i stora delar av USA och Mexico, och det lär väl drabba deras jordbruk.

Det nedre diagrammet visar långsiktiga tendenser med varmare respektive kallare perioder än normalt från december 1978 till januari 2012. Man ser att kallare - blått - blir sällsyntare ju längre tiden går. Kom ihåg att det här är globala mätningar. Att det var vargavintrar i Sverige förra och förrförra vintern påverkar inte den globala situationen så mycket.

En intressant detalj är den första riktigt höga varma - röda - stapeln. Det var 1998 som var exceptionellt varmt. Sedan dess har man inte nått de höjderna, däremot har perioderna av onormal värme blivit längre. Men om man skulle dra en trendlinje från toppen 1998 och till den kallperioden som var 2008 så skulle man få det till att klimatet faktiskt blivit kallare! Det är oärligt, bluff ur vetenskaplig synpunkt, men det är vad vissa klimatförnekare gjort! Men jag tror det påhittet är grundligt avslöjat nu.

Offentliga skulder i Sverige, Tyskland och Grekland

Igår hade jag ett diagram med privata skulder i tre länder. Nu har jag använt samma dokument från Eurostat för att klämma till med de offentliga skulderna i samma länder. Det kanske ger perspektiv på någonting? Bara en fråga gripen direkt ur luften: det ser ju bra ut med låg och sjunkande offentlig skuld i Sverige, men kan det i själva verket vara något fel här? Kan den omfattande privata skuldsättningen ha något med den låga offentliga skulden att göra (vilket kanske förespråkare av MMT, Modern Monetary Theory, skulle hävda)?

Jag är inte så bra på MMT:s finare detaljer, så de har säkert en förklaring till varför såväl privat som offentlig skuld sticker iväg i Grekland. Mycket i MMT handlar helt enkelt om bokföring och om ekonomier som fungerar som kommunicerande kärl: minskar det på ett ställe så ökar det på ett annat. Men som Anders påpekade i föregående inläggs kommentar så har staten i Grekland via bankövertaganden få ta över en del privata skulder. En sak som man från MMT-sidan starkt skulle betona är att Sverige, till skillnad mot Tyskland och Grekland, har sin egen valuta att operera med, och att det gör en mycket stor skillnad. Skulle Grekland göra sig av med € och i stället återinföra drachman är man visserligen fortfarande i ett svårt läge, men man får ändå bättre möjligheter att jobba sig uppåt igen.

Privata skulder i Sverige, Grekland och Tyskland

Lite taskiga färger på bilden, men strunt i det och fundera lite på innehållet i stället. Det här är uppgifter som kommer från Eurostat i tabellform här som jag gjort om till ett diagram och med bara tre länder. Här handlar det alltså om privat skuldsättning i procent av BNP och förvisso kan man se att den ökat i Grekland. Men de senaste åren har grekerna legat på tysk nivå, vilket borde få germanerna att lugna ner sin retorik om slösaktiga greker. De kanske borde ta i om slösaktiga svenskar i stället? Eller svenskar som sitter i en potentiellt farlig situation vid en långvarig lågkonjunktur? Eller det kanske sker en permanent inbromsning i världens ekonomi på grund av diverse resurskriser, och det slår igenom på kreditmöjligheterna även i Sverige? Det kanske kommer att krävas enorma skuldavskrivningar framöver? Om en ekonomi bygger på omfattande krediter är väl detta den naturliga slutpunkten och startpunkten när läget blir ohållbart. Man rensar och börjar om med nya fräscha böcker.

Snubbeltråd?

Jag minns uttrycket snubbeltråd (trip wire) från det kalla krigets dagar. Det innebar att en militär styrka (som inte behövde vara så stor) av makt A placerades på ett sådant sätt att den skulle komma att vara i vägen för andra militära styrkor som ville gå in på områden där A inte ville ha dem. Eftersom styrkan stod där, som en snubbeltråd för de andra att kliva på, skulle den verka återhållande. Varför? - Därför att om makt B slog sig genom A:s lilla truppstyrka skulle det kunna utlösa en oerhört mycket större konflikt, storkrig, kanske till och med det fruktade världskriget med sin kärnvapenkatastrof. Så taktiken med snubbeltrådar kunde vara effektiv.

Kanske den taktiken är återupptagen i vår tid igen? Ryska marinen finns i Medelhavet med en bas i Syrien, och vad jag har uppfattat så planerar såväl Ryssland som Kina att placera fartyg i närheten av Hormuzsundet. USA kan knappast protestera: man anser ju själv att man har rätt att skicka sina fartyg vart man vill på världshaven. Under sovjetmarinens storhetstid var denna i hög grad närvarande i de här vattnen också.

I och med att rätt starka potentiellt fientliga militärmakter finns i närheten av tänkbara krigsområden är det inte bara för USA/NATO att blåsa på. Det är inte säkert att ryssar och kineser är lika återhållsamma i sina svar som under Balkankrigen på 1990-talet (exempelvis när Kinas ambassad i Belgrad bombades) om deras militärer utsätts för beskjutning. Därmed skulle det kunna finnas några snubbeltrådar som kan hindra att det hela utvecklas till storkrig. Man får väl anta att USA:s militära ledning är kompetent nog att förstå det här. Frågan är hur det förhåller sig med den civila ledningen, och den opinion av tangentbordskrigare (keyboard warriors) som väl aldrig själva varit i fält men gärna hetsar för krig mot Iran. Och i tangentens riktning finns, mer eller mindre underförstått, Ryssland och Kina.

Något påminner det här om situtationen före Första världskriget också: ett antal otrevliga stormakter fintade mot varandra men gick inte till angrepp - förrän det hände något som gjorde att regeringarna tappade kontrollen över utvecklingen, allianssystemen trädde i kraft och arméerna marscherade ut för att förinta varandra. (Jo, jag tycker ingen av de nu akuella stormakterna är trevliga heller, men det är nog bäst för oss alla att de inte kommer i ett läge när någon börjar fingra på avfyrningsknappen till något kärnvapen.)

Syrienbloggen återger uppgifter om att Rysslands och Kinas veto skulle ha fått USA att ge upp stödet till de väpnade grupperna i Syrien. Jag undrar om det kan stämma.

---

PS. Grannbloggaren Old Wolf undrar vad Calle Bildt vet om Syriens opposition - bra fråga! - samt refererar till en undersökning som har gjorts av folk från Qatar (av alla jäkla ställen, ledarna i Qatar är ju drivande för att störta regeringen i Syrien) som uppges visa att 55 procent av syrierna stödjer sittande presidenten. DS

Industriproduktion i €-länder och övriga EU-länder

Här är ett intressant diagram med data från Euro-stat, som jag fiskat upp här. Klicka upp bilden i större format går den att läsa också! Eller var nöjd med att konstatera att vi kan se en intressant tendens här. Den generella, men inte helt entydiga, tendensen är att EU-medlemmar som inte är med i eurozonen (röda staplar) har haft positiv utveckling i sin industriproduktion (om jag förstår det rätt är det utvecklingen mellan december 2010 och december 2011) medan de flesta euroländerna (gröna staplar) har gått bakåt i sin produktion. Det gäller till och med Tyskland. Den enda stora ekonomi som avviker här är Storbritannien, trots egen valuta backar man. Slovakien och Finland har slängt ut de egna valutorna men lyckas ändå öka produktionen, men de får nog betraktas som lite mindre i sammanhanget.

Det står '2012' i diagrammet, men det är rimligen felskrivning för 2011

Ekonomi är ju ingen exakt vetenskap (även om mängden av siffror kan förleda en till att tro det!) men man kan åtminstone erkänna att det går att urskilja tendenser. Euron är en kvarnsten om halsen för länder med svag ekonomi. Sedan får man dra gissningar om varför det finns avvikelser från tendenserna, och hur viktiga avvikelserna är. Kan det vara en ekonomisk självmordspolitik ("besparingar") i Storbritannien som gör att man backar trots egen valuta, eller finns det strukturella problem i industrin som gör att man inte hänger med? - Och så är det konstigt att Turkiet finns med i diagrammet, landet är ju inte med i de här sammanhangen annars.

Det finns fler frågetecken och påpekanden, men jag överlåter åt läsaren att själv klia sig i skallen och fundera vidare.

Dags för byte av marionetter?

I första upplagan av John Lapidus' bok Sverige 2017, som jag bland annat skrivit om här, antogs en numera bortglömd person vid namn Juholt vara Sveriges statsminister under revolutionsåret 2017. Nu lär det vara en ny upplaga av boken på gång, men statsministern heter nu Löfvén i stället. 'Skit de'samma' kanske somliga tycker.

Detta är dock i romanens fantasivärld. I den riktiga världen händer också saker som möjligen ökar chanserna för den där Löfvén. Han fick ju hyllningar från borgerligheten när den socialdemokratiska skuggvärlden kuppat bort Juholt utan att de 108.000 medlemmarna i partiet tillfrågats. Misstänkt mycket hyllningar. Det antyder att härskande kretsar i Sverige har fått nog och drar i tåtar här och där för att ändra sakernas tillstånd. Normalt bryr jag mig inte om ledarna i Dagens Dumheter, men i den här skåpar man ut delar av den borgerliga privatiserings- och utförsäljningspolitiken i Stockholm å det vådligaste, och skriver till och med att det är bra att vänsterpartiet polisanmält eländet. Dessutom kommer det mer och mer kritik mot hur nuvarande statsministern sköter sig. Något har hänt. Tecken i tiden. Förtrollningen bruten. Kejsaren är naken. Det räcker inte med att skåda ut över landet med sorgsna sälögon och beslutsamt inte göra någonting längre.

Detta är naturligtvis bara spekulation, men den konspiratoriskt lagde ser givetvis ett mönster: den härskande kapitalistklassen ser en enorm kris framför sig, folkresningar hotar på många håll i Europa och kanske till och med i Sverige, och det gäller att backa undan och inte vara för utmanande. När man talar om 'utmanande' så har det ju skett så mycket rent idiotiska saker att det går att backa rätt långt utan att kapitalisterna som klass bör känna sig särskilt hotad. Vissa saker, som kaoset inom exempelvis järnvägarna, är ju dessutom ett problem även för kapitalister i behov av transportkapacitet. Och vill kapitalisterna att deras återstående arbetskraft skall störas i sitt engagemang för arbetet för att de oroar sig för skolornas förfall eller vården för gamla föräldrar?

Så ... i stället för den allt klumpigare och förvirrade Alliansregeringen som inte gör ett bra jobb som marionetter i kapitalets tjänst, in med mer slipade men minst lika lydiga socialdemokrater! Det nyliberala tramset måste begränsas eftersom det är skadligt för kapitalismens affärer. Så misstänker jag att resonemanget går. Frågan är om den där rörelsen som Lapidus skissar på i Sverige 2017 kommer att utveckla sig och sätta stopp för hela spektaklet? Kommer den att klippa av trådarna som håller marionetternas sprattlande igång?

"Med sådana vänner ...

... behöver man inga fiender", lyder ett gammalt talesätt. Det finns anledning att betrakta mycket i nyhetsflödet omkring Syrien med stor misstänksamhet. Så även nyheten att al-Qaida skall aktivera sig i Syrien, eller redan har signalerat sin närvaro med några bilbomber. Just bilbomber är några av de mest blint slående och avskyvärda vapen som kan användas i civila områden. Använder man sådana metoder har man inte stor respekt för människoliv.

Anledningen till att det här påståendet kan vara trovärdigt skulle vara att det knappast är välkommet för USA/NATO och dess springpojkar i EU och Arabförbundet. Snarare är det besvärande. Redan i Libyen cirkulerade påståenden om att al-Qaidafolk var inblandade i "rebellerna", och att de i sin extremreligiositet och okänslighet för lokala sedvänjor och trosuppfattningar trampade folk på tårna (eller skar halsen av dem). Nu har de eventuellt omdisponerats till Syrien alltså. Qaddhafi varnade för de här människorna och blev vederbörligen utskrattad. Skall Assad göra samma sak och bli utskrattad han också?

Om man inte nöjer sig med stor- och gammelmedia så finns bland annat dessa alternativa bloggar: Mavera (som även behandlar andra ämnen, inklusive Ryssland) och Syrien. Motvallsbloggen är också pålitlig och skulle kunna kallas Motgiftsbloggen. Motgift mot fördumning och indoktrinering. Allt får naturligtvis läsas kritiskt och med eftertanke, vilket jag lärde mig i samhällskunskapen i skolan för ungefär femtio år sedan.

Strindberg och en ny råsop mot liberalerna

Att den gode August inte uppskattade sin tids liberaler vet vi, han hade stenhårda uppgörelser med dem. Men nu skall jag citerar ur en teaterpjäs där det sker en mer outtalad tuktan av dessa skumma figurer. Det är skådespelet Advent, de skumma figurerna är Lagmannen och Lagmanskan, självgoda fifflare och lagvrängare som jag har svårt att uppfatta som annat än just liberaler. De måste naturligtvis försöka lura varandra också och är ömsesidigt misstänksamma - det bör ju vara en naturlig följd av liberalismens knivskärar-konkurrens. Var och en för sig! Vill man komma sig upp måste man vara beredd att trampa ner!

Den där blicken ...

Här är citatet. Adolf är den otursförföljde svärsonen som arrenderar marken (som Lagmannen naturligtvis kommit över med ojusta metoder) men jagas bort när han inte kan betala arrendet:

ADOLF

Det går mig illa! Inga pengar har jag fått.

LAGMANNEN

Det har väl sina goda grunder.

ADOLF

Jag kan icke finna orsaken varför det går somliga väl och andra illa.

LAGMANNEN

Inte det! Gå till dig själv, rannsaka dina handlingar och tankar och du skall se att du själv har skulden till dina missöden.

Var har vi det liberala här? Jo, det finns i det självgoda predikandet: det är DITT fel om du blir arbetslös, DITT fel om du väljer fel pensionsfond och ser pengarna rinna bort, DITT fel om du blir sjuk och råkar i armod, det är DITT fel när du sparkas runt av omständigheter som du inte råder över (som dock de fina liberalerna kan ha ett och annat med att göra).

För att få det hela att gå ihop skapar Strindberg en handling inom religiöst sentimentala ramar, med synd och lidande, straff och belöning. En sekulariserad nutida publik i norra Europa har väl svårt att svälja detta, men en tanke slog mig: om den här pjäsen visades för exempelvis enkla, hårt trängda och hårt arbetande religiösa nordamerikaner, hur skulle de reagera? Skulle de månne identifiera Lagmannen och Lagmanskan med den uppblåsta liberala eliten i New York och Washington? - Intressant tanke, eller hur?

Citatet är ur pjäsen Advent. Ett mysterium, från Samlade verk del 40, sid 22-23.

Föregående inlägg i denna August-serie finns här.

Olämplig näringspolitik

Den här berättande dikten finns i Anna Maria Roos Önnemofolk. Berättelser och visor som jag hittade nyss vid städning bland gamla böcker. ("Gamla" - den är tryckt 1920, pappret är gulbrunt av ålder.) Jag tyckte att handlingen på ett intressant sätt belyser vad som idag sker inom världsekonomin - inklusive i Sverige - när spekulationskapitalet i sin hänsynslösa drift till självförökning dödar den reala ekonomi som utgör basen för all ekonomisk verksamhet, inklusive spekulationen.

Hönan med guldäggen.
En gång en bonde hade
en höna, som märklig var,
ty guldägg hon lade
åt honom alla dar.

Och bonden lade äggen,
att icke dem mista,
uti en furukista,
som stod vid stuguväggen.

»Men tänk», sa bonden fundersam,
»vad guld där ska finnas i magen
på den, som lägger spendersam
ett guldägg om dagen.

Jag tror jag hönan slaktar
att få en rundlig summa.»
»Nej, Lars du», sa hans gumma,
»jag ber, att du dig aktar!

Låt du den hönan vara!»
Dock, till sin snålhets råd
nu bonden lyddes bara,
och hönan dräptes utan nåd.

Men ack, där fanns i magen
av guld ej minsta prick.
Och aldrig sen den dagen
ett guldägg bonden fick.

En titt på Carina-nebulosan

Den här fina bilden finns i Svenskan idag, men följer man spåren hamnar man hos ESO - European Southern Observatory. Där kan man se den igen, och med en utförlig förklaring av vad man ser. Och fina fisken: i stället för att stappla sig igenom konstiga texter på utrikiska språk kan man få redogörelsen på svenska! Det kallar jag service!

Det rör sig alltså om Carina-nebulosan som man måste vara på södra halvklotet för att se. Söder om Antofagasta i Chile, på ett högt berg, finns det teleskop som man använt för bilden (som egentligen är en kombination av hundratals exponeringar). Den ljusstarka stjärnan nere till vänster, vid ett av dimslöjorna, är Eta Carinae. Den förväntas explodera och bli en supernova någon gång. Ta betäckning!

Jag hoppade vidare via en av länkarna under artikeln och fick upp den här versionen av nebulosan, gjort genom Chandrateleskopet som spanar efter röntgenstrålning. Fascinerande, fantasieggande!

Det var väl det jag misstänkte

Alltfler använder sociala medier för att publicera och diskutera, men också som verktyg i arbetet. Men det senare gäller färre än man kan tro med tanke på den uppmärksamhet sociala medier fått i media.

Hela texten här. Som jag misstänkte. De som är intresserade (och kanske har något att sälja) snackar högt och mycket, de som inte är det säger inte så mycket å andra sidan, och då får man ju intrycket av att alla håller på med det här.

Korkat barn - konservativ vuxen?

Kanske har jag sett en notis om det i någon svensk tidning, men nu stötte jag på en artikel av engelsmannen George Monbiot som i sin tur grundas på en forskningsrapport i psykologi som man hittar här. Min egen rubrik är tillspetsad, men den säger ungefär vad det handlar om. Grundat på data om 15.874 personer i Storbritannien tror forskarna sig ha kommit fram det intressanta sambandet att om en människa har låg intelligens som barn är sannolikheten stor att denne kommer att vara konservativ som vuxen. Har man dålig kognitiv förmåga som barn - jag antar att det ungefär betyder "har svårt att fatta vad man upplever" - så ökar därmed möjligheten att man som vuxen kommer att omfatta auktoritära, rasistiska, "hårda tag" etc. idéer. Forskarna preciserar konservativ som social-konservativ, vilket kan vara intressant om man tänker på att sverigedemokraterna säger sig vilja bli ett socialkonservativt parti.

Det finns en hel del intressanta reflexioner man kan göra av forskningsartikeln. Det här avsnittet fick mig att tänka på primatforskning som jag skrivit om tidigare ibland på bloggen:

Studies have shown that individuals with lower levels of general intelligence (g) are less trusting of other people, less sensitive to interpersonal cues, and less accurate in deciphering other people’s behaviors and intentions ...

Med tanke på att tillit till andra människor och förståelse för hur andra tänker och reagerar (kallas TOM, Theory of Mind) anses viktiga för att människan över huvud taget skall kunna fungera i grupp och verkligen bli människa, är de här bristerna allvarliga för samhällets utveckling och umgänget mellan dess medlemmar.

Svårigheterna blir inte mindre om/när man stöter på individer som av någon anledning inte anses tillhöra den egna gruppen. Om lägre allmän intelligens medför att man har svårt att sortera upp tillvaron, trots att man måste göra det för att klara sig, ligger fördomar nära till hands. I stället för att se en oerhört mångsidig värld tillgriper man grovt tillyxade mallar både för folk man gillar och folk man inte gillar. Ibland kan följderna av det bli väldigt otäcka.

Den här otäcka bilden har jag kommenterat tidigare. Barn som behandlas illa som små kan få sämre hjärnutveckling. Man kan undra hur de blir som vuxna? Rädda och konservativa kanske?

Undrar: kan man fixa det här med ett piller? Det vore väl en stor grej för läkemedelsindustrin: Progressiv-pillret gör dig till tolerant framtidsmänniska!  Nå, det finns ju mycket annat som spelar in också. Forskarna skriver om förklaringar till fördomar:

Of course, prejudice cannot be explained solely by intelligence, ideology, or intergroup contact. Prejudice has complex origins, including personal factors, such as ignorance and a lack of empathy ..., and social factors, such as resource competition and intergroup hierarchies ... Yet some factors, such as the ability to adopt alternative perspectives, might be driven by mental capacity, given that contact with out-groups is mentally demanding ...

Jag tror inte "dum i huvve'"-argumentet är det bästa att ta fram när man vill bemöta individer som omfattar fobier eller vanföreställningar om vad som händer i samhället och hur samhällsproblem skall bemötas. Jag antar att ju sämre samhället i stort fungerar desto lättare blir det för fördomar och inskränkthet att utveckla sig oavsett hur det ser ut i skallen på enskilda människor. Framväxten av reaktionära rörelser av ibland fascistisk typ i Europa på senare år beror förmodligen mindre på kognitiv förmåga hos barn men mer på att kapitalismen håller på att krisa sig sönder och samman. Då är det samhället snarare än individerna som behöver terapi.

Vintergatan sedd utifrån (?)

Hur vår egen galax, Vintergatan, ser ut utifrån är ju svårt att säga. Astronomerna är inte säkra, men enligt färska rön kan det se ut ungefär som ovan. Det är en stavspiral, en galax med några armar som går i spiraler och tvärs över en "stav" av stjärnor. Och nu tänker sig alltså en del forskare att vi bor i en skapelse som ser ut på det sättet.

Fotografiet föreställer en galax som har beteckning NGC 1073 och  ligger i stjärnbilden Cetus (brukar kallas Valfisken på svenska). "Ligger i" betyder inte att den finns där, men att man måste titta i riktning mot Cetus för att få syn på den. NGC 1073 ligger långt bortom de relativt närbelägna stjärnorna i Cetus, dessa finns ju i vår egen galax. Astronomen William Herschel fann den 1785. Den har alltså varit känd länge, men det eleganta fotografier är nytt.

Stjärnbilden Valfisken antar jag är synlig även i Stockholm om man är ute vid rätt tid och på rätt plats (det behövs nog en mörk sydhorisont) och har ett bra instrument att beskåda himlen med. Det har knappast jag, men åtminstone ljusare objekt på himlen är synliga nu i vintermörkret med fältkikare även om man är mitt inne i Stockholm. Orion med sin stora nebulosa, och Sirius ("hundstjärnan"), drar fram över hustaken, liksom Tjuren med sitt röda öga Aldebaran och stjärnhopen Plejaderna.

Undrar om det finns någon därute, kanske på en planet i NGC 1073, som riktar ett teleskop mot Vintergatan och undrar om den möjligen kan påminna om den egna galaxen, och om det kanske till och med finns en planet med liv och astronomer där?

Film-tajm

Här är en kul film om euro-krisen. Även om man inte hänger med i den engelska texten kan man ha nöje av att följa med de fyndiga teckningarna!

Stalin

Just nu spelar radions P2 operan Lady Macbeth från Mtsensk. Stalin (som uppges ha varit musikalisk och hade god sångröst) tyckte att det var en jäkla omusikalisk soppa, och så åkte den bort från scenen i Sovjet några årtionden. Numera är vi ju mer vana vid katzenjammer framfört som musik, men jag är böjd att hålla med honom. Man sitter knappast och gnolar med i några trevliga melodier.

Som av en händelse får jag syn på en artikel i Asia Times som refererar undersökningar om Stalins popularitet i dagens Ryssland. Mängder av ryssar är trötta på dagens korruption och skulle vilja se en politiker med rena händer i ledningen - och det slår igenom i form av goda opinionssiffror idag för Stalin. Han tycks uppfattas som en som rensade upp i korruptionen på trettiotalet om jag förstår saken rätt. - Kanske en överraskande slutsats, annars brukar hans roll som ledare under Andra världskriget lyftas fram som en orsak till populariteten, och att han gjorde Sovjet till en stormakt som inte kunde sparkas omkring hur som helst.

Nåväl, historien upprepar sig inte exakt, tiderna förändras, och det är svårt att se vem som skulle vara tvåtusentalets Stalin och (med mindre våldsamma och mer rättssäkra metoder) rensa i den ryska korruptionen. Det kanske finns någon därute i folkdjupet som vi inte hört talas om än?

---
Ett PS om sovjetiskt kulturliv på trettiotalet. Man hade ett självförvållat problem, nämligen att det inte verkar ha funnits så mycket möjligheter till inofficiella och experimenterande kulturscener bredvid de officiella och statsfinansierade. Vad jag förstår hade de godkända artisterna bra villkor arbetsmässigt om de gjorde vad de hade betalt för, men ett sådant system främjar nog inte konstnärlig utveckling i alla lägen. Även om det faktiskt innebär att de var i den situation som konstnärer så gott som alltid varit, om vi bortser från en kort epok av självständiga skapare som växte fram i västra Europa från slutet av 1700-talet. Det borde ha funnits platser där de kunnat köra sina experiment utan inblandning (och fått svälta i den mån publiken inte ville studera märkligheterna). Men tidsandan var nervös, man var rädd för sabotörer och undergrävare av sovjetmakten. DS

Måste man pensionsspara?

Eftersom penningpolitik och pensioner är välkända (men snustorra) ämnen som jag dock inte satt mig in i så mycket så är säkert frågorna jag slungar ut nedan redan besvarade av någon klok person. Men jag funderar litegrann i alla fall.

Hur mycket kommer dagens pensionssparare egentligen att få ut när det blir så dags? Så här mycket?

En första utgångspunkt för resonemanget är att den gamla välkända penningekonomin befinner sig i snabbt söndervittrande. Vi går ju mot en ekonomi som ur vissa avseenden kan sägas vara penninglös. Rent praktiskt så ser man inte så mycket tjocka sedelbuntar numera, däremot plastkort som är kopplade till elektroniska konton som inte är mer än markeringar i en dator någonstans. Pengar i sig har inget värde, de skapas ur tomma intet via datorer och elimineras lika lätt - och därmed uppstår frågan om pengar över huvud taget längre kan sparas. Kan en del problem idag bero av att vi är i skarven mellan två modeller för att hantera samhällets olika transaktioner - penninghushållning respektive någon annan form (arbets- och resurshushållning kanske?).

Ytterligare en observation är att sparande som gjorts för pensioner tidigare kan annulleras med ett penndrag, ett politiskt beslut. Det gäller både offentliga och privata system. ATP demolerades, privata bolag skriver ner utbetalningar, i offentliga system mixtrar man med ålder och ersättningsnivåer. Inget är så säkert som det verkade för bara några år sedan.

Om du har sparat under många år, men får beskedet att detta sparande egentligen är utan värde, vilken slutsats skall dras av det? För ibland hävdas ju (vilket stämmer) att det inte är sparandet utan tillståndet i dagens ekonomi som bestämmer hur mycket pensionärerna kan få. Då är det inte sparandet som är det väsentliga, utan dagsläget. Vad tänker man om det? - Kanske att sparandet skall skrotas och ersättas av byggandet av en stabil ekonomisk bas? Då kommer det att krävas politiska beslut om vad som är viktigast. Kanske omfattande bostadsbyggande så att framtidens pensionärer (och alla andra) garanteras bra och billigt boende?

Man kan också fråga om det uppsving för pensionssparandet som skedde för några tiotal år sedan var en följd av hur hela samhällsekonomin utvecklades från sjuttiotalet och framåt. Det var slutet på rekordåren, men det gick fortfarande framåt. För försäkringsbolagen var det mumma att kunna dra in allt mer av privatpersoners ekonomiska överskott. Och de kunde lova guld och gröna skogar under en period när börserna bara verkade kunna stiga i all oändlighet.  I dag kan man (tror jag) ännu få löfte om en viss garanterad avkastning på sitt privata pensionssparande, men den garantin verkar vara på väg ut och snart lär bolagen inte garantera någonting. Och då kan man fråga varför någon skall stoppa pengar i gapet på dem. Med en ekonomi som är i nästa stadium, där spekulationskapitalet tagit över och realekonomin är i krisartad omvandling, vill det nog till att man är i läge att ta ut sitt pensionssparande under de närmsta åren. Att tubba ungdomar att spara nu med hänvisning till en fullständigt oklar situation om kanske fyrtio år måste betecknas som bedrägeri. (Jag tror det här resonemanget också kan användas om sjukförsäkringar som privatiseras genom politiska beslut.)

Sist och slutligen: det här handlade om pengar, men det är inte pengar som är grunden till vårt liv utan hur samhällets resurser hanteras. Grunden finns i det samhälleliga arbetet och naturrikedomarna. Arbetstid har en sak gemensamt med den moderna typen av elektroniska pengar: den kan inte sparas. Man kan inte stoppa tiden. Jag får nog be att återkomma separat om det någon gång när det är tid för det!

Lästips - kritisk journalist

Tack vare tips på Motvallsbloggen har jag nu läst vad den brittiska journalisten Lizzie Phelan säger i en intervju med New York Times. Finns som text här och i filmad version högre upp på samma sida. Måste säga att LP tvålar till representanten för den stora fina tidningen ordentligt, såväl vad det gäller Syrien som Libyen och hur stormedia i stort fungerar! Stormedia får ses som förlängningar av de aggressiva makternas propaganda-departement.

Förvånad

Det är svårt att förutse reaktioner på bloggposterna. Man skriver något som i eget tycke är smalt och trist och föga provocerande, men får en massa kommentarer. Å andra sidan skriver man något som kan tänkas utlösa upprörda protestrop - men det händer ingenting, eller nästan ingenting. Jag trodde att åtminstone någon skulle skriva och skälla för att jag släppte fram en sverigedemokrat för några dagar sedan, men inget av det hände. Kan det bero av att sd i Sundbyberg, och kanske i Stockholms län, är avvikande från hur partiet i stort ser ut?  Eller finns det andra orsaker?

För att förvirra ytterligare: jag anser det kontraproduktivt att (som exempelvis Jinge gör) skälla sd som nazistiskt eller nazi-anstucket på väldigt lösa grunder. Det minskar i stället för att öka förståelsen för vad som händer. Däremot skulle jag kunna tänka mig en analys som pekar på tanketraditioner i sd jämförbara med äldre centraleuropeisk (icke-tysk) fascism och en del mörka tendenser som fanns i svenska socialdemokratin fram till Andra världskriget. Det kanske inte är en slump att en ungrare som vill kasta ut romer anser att sd är rätt parti?

Se:
Hur representativt är sd i Sumpan?
Tips till gammalt inlägg

Kan man göra något positivt av detta?

Astra-Zeneca lägger ner i Södertälje och över tusen arbeten är hotade. Man kan tänka på olika sätt om det: tråkigt för folk som förlorar arbetet och staden som förlorar en viktig arbetsplats. Men varför inte tänka i andra banor? Så här kanske:

Här kommer mängder av personer med hög utbildning att bli tillgängliga för andra, och kanske samhällsnyttigare projekt. Hur var det med den där svenska vaccinfabriken som skulle byggas men som aldrig blev av, exempelvis? Vi vet att hotet om pandemier finns hela tiden. Numera är det fråga om dagar innan en allvarlig epidemi har blivit global, så det gäller att få fram vacciner och läkemedel snabbt. Då är det knappast lämpligt att ställa sig i kö hos utländska tillverkare som inte har våra svenska problem som högsta prioritet. Med andra ord: med en snabb offentlig insats skulle kvalificerade forskare kunna föras över till vaccinfabriksprojektet. Det kommer att kosta en del. Men vi vet att kostnaderna för att hundratusentals svenskar är utslagna från sina arbeten samtidigt på grund av en ekonomi kan vara sjufalt värre!

Det handlar om praktisk industripolitik helt enkelt.  Det finns säkert andra projekt som skulle ha behov av kvalificerade forskare och folk som har erfarenheter av avancerad tillverkning. Varför inte ta chanserna när de flyger förbi i stället för att bara stå där och glo? Visserligen visar Saab-historien att "stå och glo" ungefär är vad det nuvarande politiska etablissemanget klarar av. En del kvalificerade Saab-anställda lär hamna i Norge, vilket är en vinst för Norge men förlust för Sverige. Med en god industri/näringspolitik tar vi hand om de kvalificerade krafterna här hemma så långt det går. Att bara låta dem ödeläggas eller försvinna utomlands må vara nyliberala modellen - och vägen till fattigdom - men jag är inte hågad att acceptera den nederlagslinjen.