måndag 22 februari 2010

När infrastrukturen svajar ...

Stillastående tåg i Hallsberg, bild från Sveriges Radio


För den som undrar över varför tågen inte gått något vidare de senaste dagarna finns en förklaring som en gästskribent ger hos Kerstin på Motvallsbloggen:

I februari 1972 fanns 20 snöplogningslok utplacerade på strategiskt belägna stationer i det svenska järnvägsnätet, i beredskap för att rycka ut för snöröjning på järnvägslinjerna. I februari 2010 finns bara 2 av dessa snöplogningslok kvar i sådant skick att de kan användas för snöröjning. Av de ursprungliga 20 har 11 skrotats och de övriga står avställda i väntan på skrotning eller reparation. Inga ersättningslok har anskaffats, endast mindre snöröjningsmaskiner som inte räcker långt när det blir en riktig snövinter.

Fortsätt gärna läs det inlägget, det visar hur de marknadsliberala galenskaperna får slå sönder fungerande system! Man kan också uttrycka det så att privata vinstdrivande företag fungerar som sådana, de bygger inte upp "bra-att-ha-resurser" eftersom det kortsiktigt inte är lönsamt. Och så sitter vi där med tåg som fastnar på linjen, eller över huvud taget inte går alls. Vinsten går före effektiviteten. Konstigt nog verkar de som vurmar för uppdelningar och privatiseringare inte att tänka på den lilla aspekten! Det verkar som de tror att å ena sidan har vi fina företagare som sitter och tänker på bästa möjliga vinst, å andra sidan har vi fina förtagare som gärna drar ner vinsten ifall det skulle behövas reserver längre fram. Men kvartalskapitalismen fungerar inte så, det borde vara känt.



I DN skriver dock Lars Epstein, och visar på bild, hur Roslagsbanan räddas genom att man plockat fram gammal museal utrustning för att hålla spåret öppet. Ja, det är naturligtvis trevligt med gamla fina grejor som fungerar, men ändå ...

Det räcker dock inte med att se till att gemensamma nyttigheter ligger utanför nyliberal kontroll. De måste ligga utanför liberal kontroll över huvud taget. När infrastrukturen i ett land börjar svaja bör man se upp. Det kan dels bero av ogenomtänkt misskötsel, del av medvetna beslut. Ett sätt att puffa för privatiseringar kan ju vara att strypa resurserna till en offentlig tjänst och sedan larma om att den är misskött och att privatisering är bättre. Fast under de senaste åren har vi sett att det inte blir bättre i alla fall. Om detta inte åtgärdas tror jag att slappheten kommer att sprida sig från område till område, och vi får ett samhälle som klappar ihop därför att misskötsel blivit regel överallt. Det är ju alltid "någon" som är ansvarig, men denne "någon" vill aldrig presentera sig.

Så här såg det ut på SL:s hemsida nyss:

Helgens kraftiga snöfall i kombination med den stränga kylan gör att SL-trafiken i dag går med starkt reducerad kapacitet, och dras med stora förseningar i hela länet.

Det innebär att det är mycket trångt ombord på tåg och bussar. Har du möjlighet att undvika rusningstrafikem eller arbeta hemifrån kan det vara bra att överväga att göra det.

Om du måste ge dig ut är ett tips att klä dig riktigt varmt, eftersom termometern ligger på långt under minusstrecket.

De stora störningarna innebär att reseplaneraren inte ger korrekta reseförslag just nu, eftersom den ger förslag utifrån tidtabellen, utan att ta hänsyn till störningarna.

Så här ser trafikläget ut måndag förmiddag:

Tunnelbana

Det mesta av trafiken som går ovan jord är inställd. Tunnelbanan går endast följande sträckor:

  • Gröna linjen mellan Gullmarsplan och Thorildsplan.
  • Röda linjen mellan Mörby/Ropsten och Liljeholmen.
  • Hela Blå linjen trafikeras som vanligt.
Bussar kommer att i mycket begränsad omfattning ersätta trafiken på de sträckor där tunnelbanan inte går. Det kommer tyvärr inte att räcka. Det krävs cirka tio bussar för att ersätta en fullsatt tunnelbaneavgång.
Tunnelbanetågen släpps alltså inte ut ur tunnelsystemet på flera linjer. Skall man kalla det "skandal" eller inte? Ett resultat av det oväntade förhållandet att det ibland är stränga vintrar i den här delen av världen?


DN:s kommentar till den här bilden är att "pendlare är ett härdigt släkte", men hur tålmodig bör man egentligen vara? Skall man behöva riskera krascher om det väl kommer ett tåg: ett tunnelbanetåg (minst) kunde inte bromsa på grund av isbeläggning. Kanske dags att börja kasta snöbollar eller ännu hårdare grejor för att demonstrera missnöjet?

Infrastrukturminister Åsa Torstensson vill träffa SJ och Banverket för att höra vad som är fel. Felet kan ju vara den politik som gör att infrastrukturen får förfalla för att borgarna (med andra ord i stort sett hela svärmen av riksdagspartier) vill leka affär med vår gemensamma sektor.

6 kommentarer:

Anonym sa...

Ikväll ville ministern att militär skall röja snön så att tågen kan gå. Det är väl bara att kalla hem eliten från Afghanistan så blir det nog ordning i Svedala igen. Kanske.

Björn Nilsson sa...

När det rådde allmän värnplikt fanns det också mängder av soldater att skicka ut när det var skogsbränder, skallgång eller situationer som nu.

Karl Malghult sa...

Ja och nej - Det var annorlunda förr. Men för järnvägens del om det var bättre; tveksamt. Jag har nog redan tidigare berättat om tåget som kom in exakt ett dygn försent en snörik vinter i mitten av 1950-talet. Nu när jag bläddrar i gamla Tåg från 1977-1978 slås jag av hur saker som urspårningar, krockar (mellan godsvagnar dvs inga personskador) m.m. verkar ha varit vardagsmat. Och då är det sommartid, solkurvor är idag inte alls så förekommande som det var då. Ej heller att förglömma att ingen har dött i tågkrock på drygt tjugo år i Sverige - Under 1970-talet var den "mänskliga faktorn" klart större utslagsgivande kraft och det skedde mycket riktigt otäcka olyckor som i Billeberga där ett dussintal människor omkom när en tågklarerare av misstag skickade in ett tåg in i ett annat.


Ovanpå det var banunderhållet i stort begränsat till löpande underhåll. Däremot fanns det mycket mer att ta av om det behövdes extravagnar - Inte minst av "beredskapsskäl" ifall ryssen skulle komma. Försvaret bestämde vilka vagnar som fick skrotas. Det hände därför att folk kunde få åka till Göteborg i 1940-talsvagnar.


Därtill kommer att andelen persontrafik har ökat på godstrafikens bekostnad. Det är nog det som gör att det märks mycket mer idag än vad det gjorde då ifall en bana var blockerad under ett dygn. De banor som idag fortfarande trafikeras har aldrig haft så många persontåg som nu och det märks mycket mer än tidigare ifall tåg måste ställas in p.g.a. banstopp.

Sist för att kommentera din egen kommentar Björn: Lagen om Offentlig Upphandling är det som stoppar sådant som att kalla in värnpliktiga till att rensa växlarna numer. Och för den delen att kasta ut kontorsfolk i snön som man kunde göra till tidigt 1990-tal.

Björn Nilsson sa...

Om man inte handlar, utan tar in saker gratis, måste det lyda under någon upphandlingslag då?

I norra Norrland tror jag man körde länge med urgamla vagnar. Minns en konduktör som klagade på det.

Men frågan är: bör man satsa på järnväg, vore det inte bättre med de elektriska vägarna? Det verkar ju i alla fall något mer flexibelt, bara snöröjningen fungerar och kontaktledningarna inte ramlar ner.

Kertstin sa...

Man kan ju fundera på vad det här kaoset kostar totalt, all bortfallen arbetstid, alla godstransporter som inte kommer fram osv. Det kan bli en väldigt dyr affär det här, men vadå, det skiter väl det vinstmaximerande verk i som tjänar pengar på att inte hålla rejäl beredskap i.

Dessutom har du helt rätt, när infrastrukturen eftersätts, och det gör den när den privatiseras, då befinner sig ett land på fallrepet, både ekonomiskt och teknologiskt. Längst i det här avseendet har troligen USA kommit. Där ser delar av infrastrukturen ut som på 30-talet. Istället för att satsa på detta system satsar staten där på att pumpa in friska pengar i finanssektorn igen - för att denna ska börja på en ny krisskapande bubbla.

Björn Nilsson sa...

Det blir nog bara ledsamt att fundera på vad detta kostar. Finns det inget trevligt i stället? Och hur som helst: de ansvariga tänker i alla fall inte betala. Varken här eller i USA.