måndag 12 juli 2010

Kineser - sanna keynesianer?

In a sense, what China has been doing seems to me to be the creation of a true “Keynesian world”: more private business and freer price competition at the micro level, and active countercyclical policy intervention at the macro level.

Det är vad den kinesiske ekonomiprofessorn Fan Gang skriver här. (Hittade tipset om artikel hos Real World Review Economics Blog.) Hur kommer det sig att Kina lyckats hantera årtionden av kraftig tillväxt utan att drabbas av återkommande svåra bubblor? Enligt vår professor så är inte hemligheten att man hanterar lågkonjunkturer, utan att man tar hand om och oskadliggör bubblorna innan de kollapsar och orsakar lågkonjunktur. Det är det som han menar med aktiv kontracyklisk intervention. Skulle tro att socialdemokratiska ledare i Sverige under sextiotalet inte skulle ha något problem att hänga med i den diskussionen. (Jag undrar om man klarar av även den pågående påstådda fastighetsbubblan i Kina genom statliga åtgärder?)

Detta är ju en del av den keynesianska tankevärlden: när det är högkonjunktur skall staten hålla igen ekonomin, är det lågkonjunktur blåser man på. I västvärlden har det funnits en olycklig tendens att bara ta hälften av programmet: man blåser på men drar aldrig i tömmarna när det går för fort, för då börjar privatintressena skrika om att de begriper det här bäst själva och staten är så dum, så dum ... och staten är fullständigt ko-dum ändå tills krisen bryter ut och privatintressena kommer springande till staten och skriker om hjälp. Förmodligen trampar de ner de verkligt hjälpbehövande samtidigt. Men eftersom bara hälften av det keynesianska programmet genomförts har staten sämre möjligheter att gripa in. Man har exempelvis gjort dumheter av typen sänkt skatt för rika under en högkonjunktur, vilket är tvärtemot vad en sann keynesian skulle rekommendera.

Jag skrev en tvivlande parentes ovan med tanke på den hotande fastighetsbubblan i Kina. En annan faktor som kan spela in är att arbetarklassen blivit aktivare och fått större möjligheter att agera under de senaste åren. Kina är inte längre en outtömlig reservoar av billiga arbetare som kan hunsas hur som helst. Många av de strejker som genomförts med framgång har skett i utlandsägda företag. Man kan undra om de kinesiska ledarna anser att höjd levnadsstandard även för arbetarna nu står på dagordningen. Med ökad konsumtion bland Kinas arbetare skulle en del av den produktion som idag exporteras kunna konsumeras inom landet. Det skulle faktiskt kunna vara bra för alla inblandade, utom möjligen för de utländska kapitalister som tjänat grova pengar på billiga exportprodukter från Kina som sålts till det avindustrialiserade Nordamerika.

5 kommentarer:

/lasse sa...

"I västvärlden har det funnits en olycklig tendens att bara ta hälften av programmet: man blåser på men drar aldrig i tömmarna när det går för fort, ..."

Om jag fattat Keynes rätt förespråkade han inte någon på blåsning av finansiell spekulation, som jag fattat det var han ganska kritisk till att sådant skulle ta överhanden.

Med tanke på den stora arbetslöshet och undersysselsättning som permanentats i väst sen 30-40 år i och med den nyliberala ekonomiska revolution med kvasiekonomi har det varit ganska befriat från påblåsning som genererat en ekonomi där vi ens varit i närheten av full sysselsättning en under högkonjunkturerna. När S lämnade över stafettpinnen till Alliansen i kulmen av en högkonjunktur hade vi över 6% öppenarbetslöshet och så klart än större om man ska försöka sig på en beräkning med undersysselsättning och de som är undanstoppade i åtgärder och liknande. Socialbidragstagare var ju förr något som accentuerades i lågkonjunkturer men efterhand har det blivit allt högre även under högkonjunkturer.

Vad som blåsts på är väl mest finansiell spekulation?

Björn Nilsson sa...
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
Björn Nilsson sa...

Nja, jag var väl tankemässigt rätt långt tillbaka i tiden när jag skrev det här, de senaste 20 årens spekulationsyra betraktar jag som samtid (och, med sommarvärmen som ursäkt, inte formulerade jag mig så helt glasklart heller). Det var mer av "industritänkande" för min del.

Vad jag skulle ha skrivit var att det är politisk ganska lätt att öka offentliga utgifter (blåsa på) för krisbekämpning när det är dåliga tider. Ingen blir ju "drabbad". Att däremot klippa till med högre skatter och andra begränsningar (dra åt tömmarna) under goda år är däremot svårare. Då blir det ju ett dj-a liv på alla stackare som "drabbas" och som inte kan tänka längre än vad näsan räcker, om ens det.

Jan Wiklund sa...

Här uttalar sig Norges rikaste finansspekulant: http://www.aftenposten.no/okonomi/innland/article3686614.ece

"Hvor lenge kan vi opprettholde et samfunnssystem hvor 0,01 prosent av befolkningen stikker av med hele gevinsten? Og hvorfor skal man gi redningspakker for å opprettholde dette systemet? Jeg skjønner ikke noe av dette. [...] Over hele Vesten har politikere surret seg inn i enten oljefond, aksjeinvesteringer eller obligasjonslån, som enten utstedere eller eiere. I stedet for å gjennomføre de grunnleggende oppgavene for befolkningen er de ufrivillig blitt ofre for det finansielle spillet hvor de er avhengige av hvor børsene skal gå"

Björn Nilsson sa...

Ack dessa norrmän. Jag minns en som under ett tidigare skede av IT-uppsvinget hävdade att om låga löner var avgörande så skulle England vara ledande i IT. Han tyckte att IT-folket skulle ha bra löner.

Och han hade kanske rätt. England körde med låga löner och halkade efter i utvecklingen av datorer, industrirobotar och liknande.