Det här är bilder från Chandra-observatoriet. Motivet är planetära nebulosor som finns mindre än 5000 ljusår från oss.
En planetär nebulosa är en fas av stjärnornas utveckling som vår sol kommer att genomgå om några miljarder år. Stjärnan gör slut på allt väte i sin kärna och sväller till en enorm röd jätte. Den kastar av sig det mesta av sina yttre lager och lämnar bara kvar en het kärna som snart kommer att krympa till en vit dvärg-stjärna. En snabb vind som kommer från den heta kärnan skjuter de utkastade ytterlagren ännu längre ut och skapar de strukturer vi ser på bilderna. Vackert! Fast lite läskigt. Men det är ju några miljarder år till dess, så man kanske inte behöver oroa sig så mycket ...
4 kommentarer:
Just sådant som intresserar mig!
Men:
Om jag känner dig rätt så vill du säkert också uppmärksamma detta 50-årsjubiléet som jag tog upp här:
http://skvitts.wordpress.com/2012/10/11/rachel-carson-tyst-var/
/Skvitt
Och inne i de där vackra färgerna som kommer att omge vår sol återfinner vi våra eferkommande. Kommer de att kunna se färgerna eller är de uppbrända långt innan färgerna syns?
Lasse: Med tanke på hur snabbt evolutionen går har vi ingen aning om vilka våra efterkommande om några miljarder år är. Våra förfäder för några miljarder år sen var bakterier.
Skvitt: det har du rätt i. Kollar bakåt i bloggen och ser att jag nämnt Carson ett par gånger, men en upprepning skadar nog inte.
Lasse: om några miljarder år kanske det inte ens finns några efterkommande kvar. Vi får nog ägna vår oro mer åt närliggande problem.
Skicka en kommentar