Jaha, nu har man blivit förbigången och blåst på stora priset igen. Svenska akademin har valt en ganska okänd kinesisk författare. Hade de valt mig hade de kunnat stoltsera med en fullständigt okänd författare. Men ... suck ... det är väl det gamla vanliga: man kastar pärlor till svinen, men de bryr sig inte!
Om det nu ändå finns någon fördel med herr Mo Yan så är det väl, vid första anblicken, att han inte säljs till omvärlden som 'dissident', utan på äkta litterära meriter. Skulle tro att inte bara den så kallade regimen, utan även mängder av vanliga kineser, kan tänkas uppskatta detta.
Jag tittade på några reaktioner i Svenskan och det verkade lite förvirrat där. Han är född 1955, men rörs på något konstigt sätt ihop med gamle ordföranden Maos tal om konst och litteratur i Yenan 1942. Det stod till och med att han skrivit Mao-tal, och det undrar jag. Möjligen har han väl skrivit av tal av betydelse för litteraturen som Mao hållit. - Låt oss minnas att Mao, i likhet med mängder av andra mer eller mindre framstående asiater, var skicklig poet. Mo Yan verkar vara mer prosa än poesi.
Nu är det väl upp till främst kinesiska litteraturkritiker att berätta hur denne pristagare förhåller sig till Lu Xun (som jag läst en del av) och andra stora kinesiska författare under föregående århundradet. (Har läst några till, men minns inte namnen). Hur som helst: det är bra att stora kulturnationer utanför Europa och Nordamerika uppmärksammas mer. Kinesiska författare, koreanska rappare, you name it!
En infödd Söderbo vid namn Björn sitter i sitt Stockholms-ide och brummar och tänker om politik och samhälle, konst och litteratur, vetenskap, natur och filosofi. Och lite annat också, när andan faller på.
18 kommentarer:
Du kanske inte är tillräckligt hallucinatorisk Björn. Och vore du det skulle jag inte läsa din blogg. För, det var ju hans "hallucinatoriska klarhet" som avgjorde saken. Undrar hur en sådan yttrar sig. Jag har liksom en föreställning om att hallucinationer inte är vidare klara. Men så är jag inte någon litterär människa heller. Har aldrig förstått de där som diskuterar litteratur och vad de säger, eller menar med det de säger.
Jaha, man kanske ska gå ut i skogen och försöka hitta några 'konstiga svampar', det kanske kan underlätta mitt välförtjänta genombrott på den litterära parnassen ... :-P
Den upplevda hallucinatoriska klarheten innebär väl att svampen ätits av ledamöterna. För ledamöterna kan ju knappast tala för hur Mo Yans upplever sina texter.
Eller så tycker de sig kunna även det, tack vare den där svampen.
Man kanske har telepatisk förmåga i akademin också, och kan avläsa Mo Yans hjärnvågor?
Kan de avläsa hjärnvågor kan de säkert läsa mellan raderna också. Och kan de det så är de väl liberaler av den nya sorten. Och är de det så förklarar det svamptankarna.
Ibland undrar jag. Är det som med vetenskapliga Nobelpriser? Det utdelas decennier efter det de gjorde var cool? Beror det i så fall på att det tar tid att välja eller på akademiens ålder? :)
Nja, den här killen är ju egentligen rena ungdomen - inte mer än 57 bast. Så hans verk kan ju inte ligga alltför långt bort i tiden.
Han lär ha slängt på luren när TT ringde. Bara det kvalificerar honom till ett Nobelpris.
Han kanske är dålig på svenska?
Många frågetecken att reda ut innan man kan ge den där priset. Kina, svampar och lurar som slängs på, sammantaget verkar det skumt.
Äsch, han är nog lite blyg bara. Om det ringer någon och pratar konstigt skulle jag nog också stänga av och gömma mig i garderoben ett tag. Man vet ju aldrig vad de främmande djävlarna (alias långnäsorns) kan hitta på!
Martin:
Egentligen bra att det tar lång tid innan folk får sina vetenskapliga pris, för då har man en viss aning om vad deras upptäckter har haft för betydelse.
Fredspriskommittén i Norge agerar enligt en av två helt andra principer, endera att ge priset till någon så snart denne blivit Någon, så att han inte har hunnit ställa till för mycket elände, eller så går de efter principen att ge priset till folk som förorsakat massor av människors död, och sedan slutat mörda folk, i alla fall ett tag.
Så Obama borde kvalificera sig för ett andra fredspris så snart han avgått som president, för då har inte samma möjligheter att döda folk som medan han är president. Det första fick ju för att han inte hade börjat döda folk än och mumlade något om fred och att vara vän med alla och så.
Kerstin,
fredspriset är idag ett lika stort skämt som riksbankspriset!
Jag ville med min vetenskapsjämförelse peka på en aspekt av litteraturpriset. Där de ofta verkar väljas på litteraturkritikernas definitioner av kvalitet. Medan vetenskap inte handlar om kvaliteten på arbetet, utan dess effekter på samhället.
Nog var ordet. Vi måste ju se på indicierna. De är talande nog… i tungor.
Även litteraturpriseet borde nog ges i efterskott. Orwells kriterium på om bok var bra var att man fortfarande tyckte den var bra efter femti år. Om man tittar tillbaka på vem som har fått litteraturpriset kan man ju konstatera att det stundom gått till rena dagsländor.
Men står det inte i Nobels testamente något om den som "under året" gjort något bra? Hur långt kan ett Nobel-år tänkas sträcka sig?
Jag förstår inte vad som kan tänkas vara komiskt i att ge litteraturpriset till Mo Yan. Det som är komiskt är väl snarare att svenska media inte har kläm på vem mannen är. (Han är inte världsberömd i Sverige, och finns inte!)
För den som inte läst honom kan man kanske påminna att filmatiseringen av hans roman Red Sorghum belönades med guldbjörnen i Berlin 1988. Regissören Zhang Yimou hör f.ö. till mina absoluta favoriter, och hans film The Road Home rekommenderas varmt!
Jag tycker verkligen inte det är komiskt med Mo Yan, det verkar vettigt (däremot kan man ju få skrattkramper angående freds- och ekonomiprisen!). Kom just på att Lu Xun faktiskt var på tal som litteraturpristagare, och Sven Hedin var vidtalad att överbringa frågan, men det kanske var så att Lu Xun inte ville ställa upp - minns inte. Hur som helst så tog ju lungsoten honom ganska snart. Mao Dun var en annan kinesisk författare av klass som inte fick priset.
Skicka en kommentar