Här är listan, från enkla manuella jobb till större anläggningsarbeten, tillfälliga och permanenta arbeten, säsongsberoende respektive året-runt. Bra exempel!
- Tömma de offentliga soptunnorna så att inte kråkorna drar ut innehållet när de blir fulla.
- Sopa trottoarerna och rensa från fimpar så barn inte kan stoppa i sig och svälja.
- Klippa ner tistlar och (särskilt) kardborrar från gångvägarna så hundar slipper få dem i pälsen.
- Förse våra få offentliga konstverk med namnskyltar så att konstnärer inte förblir anonyma.
- Göra gångbanor utmed alla allmänna vägar.
- Ordna dörröppningar som inte hindrar rullstolar och rullatorer.
- Rensa Väsbyån och åkanterna.
- Bygga ett skal, en tunnel i marknivå kring tågen, när de passerar Väsby.
Låt oss anta att vi har en kommun med knapra finanser i en region med stor arbetslöshet. Hur gör man om man har modet att gå utanför de nutida reglerna för budget och finansiering? Nu tänker jag återknyta till vad jag skrev tidigare som exempel på hur intressanta men ofinansierade saker kan finansieras om vi utnyttjar de möjligheter som finns inom ramen för nuvarande penningsystem. Jag ställde en frågelista där, och den kan med en del modifieringar återanvändas för varje punkt på Brittas lista.
1. Skall detta åtgärdas på något sätt?
2. Om svaret är ja, så är nästa fråga: hur?
3. Nu frångår vi dagens budgetrutiner. I stället för att fråga om det finns pengar så frågar vi vilka resurser som behövs, och om de finns tillgängliga. Arbetskraft och expertis av olika typer, material, maskiner.
4. Finns inte resurser måste projektet avbrytas tills de eventuellt blir tillgängliga, eller man får tänka sig andra lösningar, eller ge sig på saker som går att utföra.
5. Finns arbetslösa människor som kan jobba med det här, och erforderlig material, är pengar inget problem. Det skapas ett konto elektroniskt (av riksbanken kanske?) som exempelvis kommunen kan debitera för personal- och materialkostnader. Det som naiva människor kallar ”att trycka pengar” handlar i dagens samhälle om att knappa in några siffror på ett konto, inte om att sprida ut sedelbuntar. Eftersom den svenska kronan inte baseras på några materiella värden kan man göra hur mycket som helst av dessa elektroniska pengar, men grundidén är att nyskapade pengar plus befintliga medel läggs ihop för att projekten skall gå ihop. (Det är alltså inte fråga om att urskillningslöst vräka ut pengar, det här är riktade och kontrollerade insatser.)
Offentliga utgifter för a-kassa försvinner och blir lön till de som får arbete. Arbeten som här utförs skall klassas som just vanliga arbeten, med lön och annat som medföljer ett vanligt arbete. Därmed kommer folk som går på a-kassa eller socialhjälp, inklusive det eländiga Fas3, att förvandlas till vanliga anställda lönearbetare. Samtidigt avvecklas en del kostnader för arbetslöshet i de sociala systemen.
***
Den som läst min blogg tidigare känner igen tankegångarna. Det är mitt sätt att försöka anpassa MMT (Modern Monetary Theory) till svenska förhållanden. Den svenska staten kan, om den så bestämmer, producera tillräckligt med pengar för att köpa loss resurser som ligger stilla. Staten fungerar inte som ett hushåll som måste balansera utgifter och inkomster utifrån givna penningsummor utan kan (och bör) tillhandahålla betalningsmedel som krävs för att inte viktiga resurser skall ligga oanvända.
En del tycker att detta inte är särskilt uppjagande, utan mer som vad driftiga socialdemokrater kunde hitta på under den stora depressionen. Själv ser jag det som å ena sidan samhällsnyttigt och hjälp till folk som behöver hjälp, dels som ett sätt att få bort lånehajar och skuldsättning från den offentliga ekonomin. Och det upplevs nog som väldigt uppjagande på sina håll. Om staten gör sig fria från banker och andra långivare får de ju mindre makt.
Det är klart att det finns kritiska frågor. Den om inflation har jag avfärdat tidigare. Finns det en fara idag handlar det förmodligen om deflation.
Däremot finns det andra saker att fundera över, exempelvis detta: kan lågskattekommuner utnyttja det här för att kräva att statliga gratiskonton skall finansiera saker som kommunerna borde klara själva? Rimligen borde det vara viktigare att högskattekommuner får tillgång till en sådan här tjänst, medan de rika knösarnas kommuner inte får någon tilldelning. (De har väl redan förklarat hur duktiga de är, och borde i anständighetens namn inte begära några gratispengar eftersom de klarar sig själva.) Bör det finnas motprestationer? Och vad händer med det berömda kommunala självstyret (som väl är ganska urholkat numera) om en högre instans bestämmer om kommunen X:s gatustädare skall få pengar? Vem är det egentligen som ytterst bestämmer i det här systemet? Den "oberoende" riksbanken kan vi glömma, den gör vad den får order om att göra. Det här måste ältas i någon sorts demokratisk process.
Kan ett sådant här system leda till att skatternas roll minskar vad det gäller finansiering av samhällsnyttiga tjänster, men i stället kommer att användas för att hålla tillbaka eventuella inflationsbrasor som orsakas av att det finns för mycket pengar i rörelse på sina ställen?
Som jag ser det finns det en massa möjligheter, problem och intressanta frågor här. Så då blir egentligen den yttersta frågan: hur långt utanför dagens ramar vågar vi tänka?
10 kommentarer:
Fulla kråkor? :)
Kan inte kommunerna skapa dom här "pengarna" eller kontona själva? Dvs det skulle förstås bara löna sig för dom om de stod för arbetslöshetens kostnader själva, vilket de inte gör idag. Men det borde inte vara så svårt att skatteväxla så att de inte får skapa mer pengar än vad de oanvända resurserna kostar, just där. Ju mer arbetslöshet, desto större konton.
Under förra depressionen var det ett antal kommuner i Österrike som gjorde just så. Det gjorde också många kommuner i Argentina under kollapsen 2000. Med goda resultat - tills staten såg sin auktoritet hotad och förbjöd tilltaget. Se vidare http://en.wikipedia.org/wiki/Local_money
Pierre, om man rotar i papperskorgar behöver man en bläcka då och då för att stå ut!
Jan, är inte ett problem med lokala valutor just att de är lokala och inte fungerar utanför lokaliteten? Jag tvivlar på att MMT som teori och praktik sväljer lokala valutor, de skall vara nationella och konvertibla. Dessutom bör det finnas en kontroll av vad lokaliteterna (liksom bankerna) har för sig. Eller vill man ha ett system där Vellinge sänker kommunalskatten till noll och sedan spottar ut luftpengar för att betala det gemensamma? Om det nu finns någon inflationsrisk i den här modellen så misstänker jag att den ligger i om en massa illa samordnade grupper av opportunistiska småpåvar vräker ut betalningsmedel. Vi har ju faktiskt något av det problemet med bankernas kreditgivning idag, och åtföljande riskabla skuldbubbla.
Det har varit några program i P1 om frågan "vad är pengar"? Det kanske är där vi ska börja nysta, även om jag tycker att Marx för länge sedan sagt det väsentliga. Pengar är något som utvecklats och fått fler och fler funktioner under historiens förlopp. Mycket förvirring uppstår när man inte skiljer på dessa funktioner.
Pengar används bl.a. för att mäta värdet hos varor. När man säger att det krävs si och så många kronor för att t.ex. bygga något så menar man egentligen att värdet av de resurser som behövs för bygget är si och så mycket, mätta i penningenheten kronor. Det är då inte pengar i sig som resurs det handlar om!
Men pengar kan också vara en knapp "resurs", då det används som betalningsmedel och framför allt när de används som kapital. I ett socialistiskt planhushållningssamhälle bortfaller denna funktion!
Men i vårt samhälle kan man inte som Björn resonera som om vi har redan har planhushållning. I en kapitalistisk ekonomi är kontrollen över pengar i form av kapital avgörande för vad som kan göras. Och den makten kommer inte att överlåtas till en av medborgarna styrd centralbank som sköter pengarna, utan en föregående revolution.
Experimenten med lokala alternativa valutor är ändå intressanta, för de kanske kan visa sig vara ett sätt att praktiskt bryta sig ur kapitalismen på lokalplanet som en väg till nationell och internationell övergång till ett helt annat ekonomiskt system än det vi har idag.
Hannu: Det var väl på det sistnämnda sättet de användes i Argentina. De var ett kampmedel för att få centralregeringen att bli mer ansvarig.
För övrigt tror jag inte på något antingen eller när det gäller ekonomiskt system. Mellan- och övergångsformerna är oändliga. Wallersteins definition av "kapitalism" är, om jag inte missminner mig, att kapitalackumulation tenderar att vinna över alla andra mål. Men det i sin tur beror faktiskt på klasskampen...
Såg ett TV-program igår, om hur det finns samhällen i USAsom börjat testa med egen valuta. Men de hade nog en hel del problem kvar att lösa.Det intressanta är att detta handlar om ett allt sämre förtroende för staten och vad detta indikerar. Inte är det något som bäddar för framsteg - tvärtom.
Det tycks pågå liknande experiment i Grekland. Fortsätter man med den banksterekonomi vi har nu kommer sönderfallet av både USA och Europa att fortsätta, och staterna faller alltså sönder inifrån just nu, på grund av en vanvettigt galen politisk ekonomi.
Och som sagt, ett sådant sönderfall är också slutet på den Västerländska kulturen, såsom vi känner den och slutet på vår vetenskapliga och teknologiska utveckling. Tillbaka till medeltiden alltså.
Kerstin, varför så pessimistisk? Det som är nytt och bättre kan bara byggas medan man river ner det gamla. Och några färdiga ritningar för det nya har vi inte.
Var det inte det som var insikten i Kommunistiska Manifestet. Klasskamp - inte utopier eller vädjanden till överklassens moral. Det har bara gått drygt 150 år sedan dess, en tid med både stora segrar och stora nederlag. Misslyckas, försök igen, misslyckas bättre...
Jag tror inte det är rätt att säga att resurserna döljs av pengar med MMT-modellen, snarare tvärtom. Man visar på tillgångar som ligger oanvända, det är ju själva utgångspunkten. Man visar att det inte behöver vara arbetslöshet och underutnyttjande av resurser. Sedan blir det en bieffekt att man mixtrar ihop ett system för att få resursanvändningen att så att säga bokföringsmässigt gå ihop.
Detta förutsätter inte planekonomi om man med det menar någonting i stil med Gosplan. Däremot att man i samhällena faktiskt funderar en del på vad som behövs och är möjligt att utföra. Planering finns ju överallt, i offentlig och privat sektor, så det är inget konstigt med det.
Om jag förstår Bill Mitchell rätt, menar han att MMT kan användas oavsett politisk åskådning.
Det är ett verktyg att analysera vad som händer när man gör si eller så. Därefter kan man forma policy i vilken riktning som helst.
Men om MMT speglar verkliga förhållanden någorlunda korrekt, så finns förstås risken att dagens styrande inte attraheras av ett sådant analysverktyg.
Det kan ju bli _för_ uppenbart vartåt det barkar och vilka som blir vinnare och förlorare. Inte alltid man vill att sådant skall ut i det fria.
Ur en synvinkel handlar MMT väldigt mycket om bokföring: om det är underskott i den offentliga sektorn skall det vara överskott i den privata, och vice versa. Har man underskott på båda sidorna kraschar ekonomin helt, och det är kanske det vi ser i länder som nu bedriver 'austerity'. Även en del ekonomer på den borgerliga kanten ser det här problemet åtminstone till en del, även om de inte uttrycker sig i MMT-termer utan kanske som keynesianer. Vad MMT gör, oavsett politisk regim, är att hindra att botten slås ur ekonomin. Men tar man hela konceptet är det åtminstone ur spekulationskapitalets synvinkel farligt, och det kan ge folk farliga ideer om frihet. På längre sikt kan frågan uppstå vad vi skall ha kapitalisternas profitjakt till över huvud taget.
Skicka en kommentar