onsdag 18 mars 2009

Att kompromissa är att dö en smula


Jo, det här ser finstilt ut men klickar man på bilden bör texten bli större och lättare att läsa utan förstoringsglas. Bilden kommer från en som kallar sig ungefär "en kille med hemsida" och som gisslar såväl republikanerna i USA som de ynkliga demokraterna som ändå lyckades vinna senaste valet.

Eller vinna ... när det var läge för att helt enkelt sparka in republikanerna i ett ostädat hörn någonstans, säga åt dem att dra åt helvete och hålla klaffen i väntan på att polisen kommer och tar dem för alla brott de begått, och sedan köra en stenhård reformpolitik, har Obama ägnat sig åt någon sorts politik där man kan fråga sig vem som egentligen vann. Det har varit tillräckligt veligt för att republikanerna skall mopsa upp sig igen. De kommer ju inte att gå med på någon "bi-partisanship" eller "post-partisanship". De vill ha tillbaka makten för att kunna fortsätta med vanskötsel och plundring utan att behöva ta någon hänsyn till andra.

Risken med en politik där man tror sig kunna ena (nästan) alla kan mycket väl bli en situation där man får (nästan) alla emot sig. Det kan bli ett ändlöst kompromissande som inte leder till någonting utom att man tappar respekt och förtroende. Lennart på bloggen Det progressiva USA skriver om Obama som en man som håller på att förlora kontakten med omgivningen där han sitter i sin bubbla i Washington. Och det är ju en tragedi för en kille som faktiskt varit ute på gatorna och organiserat folk, och som lyftes till sin position åtminstone delvis av en kraftfull massrörelse.

Nu är folk i USA upprörda (vulgärt uttryckt: skitförbannade) för att direktörerna i det jättestora försäkringsbolaget AIG kapat åt sig nya bonusar trots att man fått hjälp av staten för att inte gå omkull. Gubbarna i administrationen i USA verkar ännu inte riktigt ha fattat hur arga folk är. Dessutom verkar finansminister Geithner ha känt till det här utan att ha stoppat knaserierna. Fast det har ju kommit fram att han själv varit "glömsk" med en del skatter och gjort avdrag som inte stämmer, så han passar väl själv ganska bra in i den liberala klang- och jubelfesten. Hur mycket myglande av den sorten har Obamas regering råd med?

4 kommentarer:

Serhat Daran sa...

Det är ju ändå ganska sjukt att demokraterna förväntas sammarbeta med republikanerna när de själva har presidentposten och en klar majoritet i såväl kongressen som representanthuset. Något liknande har republikanerna aldrig bemödat sig med. Sedan är den där flip-flop argumentet ganska roligt. Det anses alltså bättre att ha fel hela tiden men vara envis och inte ändra åsikt. Logik är inte en gren som amerikaner i gemen bör tävla i.

Björn Nilsson sa...

Demokraterna ÄR i allmänhet ynkliga (utom när det gäller att slakta palestinier och andra mindrevärda människor i Tredje världen).

Sedan finns det ju en inhemsk amerikansk filosofisk riktning som Obama verkade bekänna sig till under sitt installationstal - pragmatismen. Är man pragmatiker är ju fakta viktigare än fixa och färdiga ideer. Men för republikanerna är det nog så att idéer (plus makt och pengar) är viktigare än fakta som gör att de får svårt att lägga beslag på makten och pengarna.

Chris sa...

Det rådde Messiasstämning när Clinton kom till makten också, minnet är kort men den amerikanska befolkningen tröttnar snabbt på veliga demokrater och längtar tillbaks till det gamla trygga idealet med råbarkade män med ena handen på revolvern...

Björn Nilsson sa...

Det har hänt en del sedan Clintontiden. Möjligen kan en ny nätanknuten och nätkunnig generation ha en viss betydelse för att driva utvecklingen.