Första maj

The bourgeois period of history has to create the material basis of the new world - one the one hand universal intercourse founded upon the mutual dependency of mankind, and the means of that intercourse; on the other hand the development of the productive powers of man and the transformation of material production into a scientific domination of natural agencies. Bourgeois industry and commerce create these material conditions of a new world in the same way as geological revolutions have created the surface of the earth.

When a great social revolution shall have master the results of the bourgeois epoch, the market of the world and the modern powers and production, and subject them to the common control of the most advanced peoples, then only will human progress cease to resemble the hideous pagan idol, who would not drink the nectar but from the sculls of the slain.

(Karl Marx, 1853)

Brunnen falsk vikingabåt

Att glädja sig åt olyckor är inte så fint, men här är (nästan) en olycka som är en välsignelse: den falska "vikingabåten" nedanför Slottsbacken brann i helgen. Den här bilden tog jag i förmiddags. Som man kan notera är det mest förstammen som sticker upp med sitt drakhuvud. Och där har vi knuten: enligt vad som är känt hade vikingarna inte drakhuvudena uppsatta när båtarna närmade sig land, såvida de inte hade för avsikt att skrämmas. Senare års forskning mal för övrigt sönder mycket av det som för bara några årtionden sedan var sanning om vikingatiden. Någon enhetlig asatro fanns inte, de väldiga kämparna var inte alltid så väldiga när de mötte välorganiserat motstånd, supergermanska rasister var de inte ... .

Olika blogg-typer

Bland de flitigaste i den svenska bloggvärlden torde Ali Esbati och Carl Bildt vara. I själva verket publicerar de så mycket så att man nästan kan undra om de har en spökskrivare gömd i skrivbordslådan. Men det är inte bara så att de är varandras politiska motsatser. Även vad det gäller sättet att förhålla sig till tillvaron tycker jag mig se intressanta skillnader mellan "Esbatis kommentarer" och "Alla dessa dagar" . Bildt slänger bara ut textstycke efter textstycke, utan så många hänvisningar. Esbati tillfogar bilder, filmer, diagram, länkar i en stadig ström. Kan det ha något att göra med närhet eller avstånd till Maktens Boningar? Den som sitter däruppe behöver ju inte bevisa så mycket, medan de uppåtsträvande känner att de måste använda så mycket hårda fakta och bitande kritik som möjligt. I och för sig skulle man kunna tänka sig att Bildt är för gammal för att vara skapande och påhittig vad det gäller bloggens "artistiska" innehåll, men jag är ju äldre än honom (tror jag) och jag stoppar åtminstone in ett foto eller en länk då och då!

Hem, ljuva hem

"Hem, ljuva hem ..." kanske sothönan tänker när hon vilar på sitt rede i Fiskartorpssjön denna något kyliga morgon i slutet av april. Sothöns (man talar aldrig om "sottuppar", har någon tänkt på det?) brukar annars vara en milt sagt kolerisk samling: de skriker och fäktar med vingarna och slåss och bär sig drulligt åt gentemot såväl artfränder som andra fågelarter. Men här är det stilla vila, trots att ett par skäggdoppingar ligger alldeles bredvid (syns inte på den här bilden, men jag vet för jag var där).

Jag har nu knallat runt och fotat med min digitalkamera sedan 21 april förra året, men är fortfarande imponerad av hur bra bilder det blir i den lilla lådan. För att inte tala om alla bilder som man plockar fram direkt i datorn, i stället för att behöva hålla på med otrevliga kemikalier och miljöskadliga transporter. Här är ett framsteg vad det gäller miljö.

Den skönaste tiden ....

.... håller nu på att inträda. Igår hjälpte jag min syster i Vendelsö med lite trädgårdsarbete, och kunde samtidigt glädja mig åt sången från nyanlända svartvita flugsnappare och lövsångare, samt åsynen av min första nyckelpiga (med fem prickar) för året. Och så har gullvivorna börjat blomma.

Grönskan är ännu frisk och varierad. Grönt är ju en blandning av gult och blått, och i de nyutspruckna lövverken finns nästan hela färgskalan från ljust gulgrönt till mörkt blågrönt. Framåt sommaren blir det en tämligen slätstruken enahanda grön massa.

Nu blommar körsbärsträden och aplarna är på väg att slå ut, men det är snart över. Passa på att njut medan tid är!

Guds existens?

Klicka på den här bilden så blir den både större och tydligare! Frågan om Guds existens är osedvanligt knepig eftersom påståendet "Gud finns" normalt varken kan bevisas eller motbevisas. Det ligger med andra ord utanför den sfär som kan studeras med vetenskapliga metoder. Undantag finns dock, vilket ovanstående strip från den eminenta kulturtidskriften Hälge visar. Myrorna har fått synnerligen handfasta bevis för att ett högre och välvilligt väsen existerar och helt oväntat (ett under!) kan låta manna i form av sockerbitar falla från himlen.

Studentfabrik

Vad är detta? Takarmaturer i en industri? - Både ja och nej. Det är ett industriliknande tak, men inte i en fabrik som tillverkar prylar. Det är ett industriliknande tak i en föreläsningssal på Södertörns högskola.

Och vad gör man i högskolorna? Massproducerar studenter i nära nog industriell takt! En studentfabrik, med andra ord. Vilken framtid dessa mängder av kandidater och magistrar möter är en öppen fråga. När en akademisk examen blir nästan lika vanlig som en studentexamen kommer marknadspriset på akademiker att falla. Jag minns det gamla uttrycket "akademikerproletariat" - det verkar som det är i full färd att bildas nu i alla dessa studentfabriker.

Planekonomi?

Göran Greider skriver idag i Dagens Nyheter, i en artikel betitlad Naturen som marknadsplats:

Jag tror att begreppet demokratisk planhushållning är en bra utgångspunkt för tänkandet, eftersom det rymmer både stat och marknad som verktyg och gör jämlikhetstanken central också i den gröna dimensionen.

Egentligen borde ingen vettig person protestera mot begreppet "planekonomi" - den mesta ekonomiska verksamhet är ju planerad, skillnaderna ligger i vem som planerar och vilka syften planeringen har. Jag är inte säker på när man kan säga att modern statlig planekonomi började, men krigsekonomierna under Första världskriget ligger nog nära till hands. Och som historikern Eric Hobsbawm skriver någonstans: planeringen under kriget fick folk att inse att staten kunde göra mer än att bara vara en "nattväktarstat". Därmed lades grunden för senare tiders välfärdssamhälle.

Det vimlar av intressant material på nätet som behandlar klimatfrågan ur olika synvinklar. Transporter är en nyckelfråga. Hur mycket transporter, och med vilka transportmedel, kan tillåtas, och vad kan begränsningar få för verkningar? De behöver inte nödvändigtvis vara av ondo. En artikel av Rikard Warlenius i tidningen "Arbetaren", Klimatets politiska ekonomi, har en del tänkvärda infallsvinklar.

Miljömöte på Nalen

I förmiddags var jag i fina lokaler, nämligen anrika Nalen, på Gata Regerings 74. Naturvårdsverket, SMHI m.fl. skulle rapportera om den senaste delrapporten från FN:s klimatpanel. Jag checkade in, fick en namnlapp och klev in i mötessalen. I bakgrunden plinkade någon sorts new age-musik medan vackra naturbilder visades på en storskärm. Så småningom kom mer folk, och plinkandet dränktes av mängdens sorl.

När Nalen var nöjespalats hade man parollen "festligt, folkligt, fullsatt". Helt fullt var det inte i den stora salen, men inte långt därifrån. Erfarna konferensrävar blandade sig med ordinär intresserad allmänhet. Där gick miljöbyråkrater med små välansade grå skägg, och miljömuppar med mer vildvuxna hårbeprydnader (i själva verket såg jag bara en av den senare kategorin, vilket tyder på att den gamla typen av miljöpartister är på utdöende medan byråkraterna frodas som de brukar göra).

Över mängden höjde sig Anders Wijkman (två meter?), numera EU-parlamentariker för kristdemokraterna. Han höll ett energiskt anförande som i mycket var en katalogaria över alla miljöotrevligheter som hänger samman med klimatet. Läs om det på Naturvårdsverkets hemsida. Flera andra intressanta föredrag följde, var och en med sin specialitet och sina bekymmer. Här kommer inte bara naturvetenskap in, även samhällsvetare har saker att göra när det gäller att stödja miljökampen. Det är ju människor som måste kämpa, och då blir det ett fall exempelvis för sociologer att studera hur de gör.

Läget är besvärligt men inte helt nattsvart, så kan man väl sammanfatta det hela. Och i vår del av världen är vi privilegierade jämfört med hur stora delar av Tredje världen drabbas. Ett par miljarder människor i Afrika och Sydasien kan ha allvarliga problem med försörjningen av färskvatten framåt 2050, exempelvis. Å andra sidan kan stigande havsvattennivåer jaga bort hundratals miljoner människor från deras hem. Suck!

Under fikapausen kunde man se Pär "Pudelfrisyren" Holmgren, känd TV-meterolog, mingla i folkmängden. Själv lyckades jag få tag på en korvsmörgås och ett äpple.

Nedanstående målning finns i Nalens entre. Den kanske kan symbolisera miljökampen? "Håll rent, annars blir det en snyting!"

Folkpartiet - vadå?

"Folkpartiledaren Lars Leijonborg avgår." Jaha, det är väl trevligt för honom, eller kanske inte. Vad jag undrar över är om det är folkpartiledaren som kliver av. Vad har vi för krav på partier numera? - Så här fattar jag fp:s nedgång och dess orsaker:

En gång hade folkpartiet tre stöttepelare.

1. Arbetare (ja, gamla fp var också ett stort arbetarparti) som man dock skrämde bort genom att gå emot arbetarkrav på ordentliga pensioner. ATP-frågan på 1950-talet alltså.
2. Frireligiösa och värdkonservativa. De skrämdes bort av sexliberalerna på 60-talet, och hamnade delvis i det nya kristdemokratiska partiet.
3. Socialliberala reformister som har jagats undan av neoliberala dårfinkar under senare år. Möjligen finns det några sådana kvar i partiet, och det är de som fått undan Lars L.

Eftersom partiet i stor del är borta vad det gäller ordinarie aktiva medlemmar blir det kvar en toppstyrd och statsfinansierad organisation som fladdrar hit och dit med mer eller mindre konstiga utspel som skall attrahera den ena eller andra väljargruppen. Idéerna och den demokratiska diskussionen ersätts av direktiv och politiskt tjuv- och rackarspel. Kanske de sista socialliberalerna kan göra ett försök att återge fp en mer anständig profil. Vi får se.

För stor för svampkorgen!

För några hundra miljoner år sedan fanns det svampar som var uppåt sex meter höga. Det låter bra mycket häftigare än den mest välväxta stolta fjällskivling i våra dagar! Mer uppgifter (på engelska), samt en bild av en förstenad jättesvamp som hittats i Saudiarabien, hittar man här.

Skulle man vilja ta hem en sådan svamp är det lastbil snarare än svampkorg som gäller!

En fyllkaja lämnar in

Tittade just på Expressens nätupplaga och ser att den gamle fyllkajan Boris Jeltsin svept sin sista vodka och gått till ... ja, var nu gamla politruker och politiska skumraskfigurer hamnar.

För även om denne man var en hjälte i vissa kretsar är det svårt att ta ifrån honom "äran" av att köra det som fanns kvar av det gamla Sovjetunionen i botten. Medellivslängden för män sjönk under Indiens nivå, för att ta ett exempel. Offentlig egendom stals under etiketten "privatisering", för att ta ett annat. Folk i allmänhet fick det inte bättre under hans tid, men tjuvarna som börjat sina karriärer i den gamla sovjetindustrin, i partiet och ungdomsförbundet, kunde göra sig glada dagar.

Den lilla snigeln på bifogad bild har inget med ämnet ovan att göra, men jag tyckte det var lustigt med en gul snäcka. Vet inte om jag sett det förut. Stötte på den lille gynnaren i Flemingsberg i morse. Är det inte hårt om magen att krypa på asfalt?

Snask som lockvara i godisbutiken?

I Dagens Nyheter idag, ekonomidelen, får vi veta att "OK Q8 vässar profilen". Detta oljebolag (läs: miljöförstörare) har drygt fjärdedelen av bensinmarknaden i Sverige. Nu skall man rusta upp sina 971 bensinstationer. "Bensinen är den stora lockvaran" skriver DN. Tja, är det så märkligt när man driver bensinmackar?

Men på sluttampen av artikeln får vi lite praktiska insikter i detaljhandel. "Sortimentet i butiken har gallrats ut ordentligt och det finns färre schampon, kex och choklad till exempel, samma sak med bilprylar ... " Mackföreståndaren säger: "Ingen har råd att ha några hyllvärmare på lager längre, så fort som de ekonomiska hjulen snurrar idag ... "

Det är logiskt: så långa produktions- och försäljningsvolymer som möjligt eftersträvas, och de skall rinna igenom till kunden så fort det någonsin går. Och det innebär att mer lågfrekventa kundönskemål sopas undan, vilket verkar strida mot en valfrihetsideologi som säger att kapitalismen är bäst på att uppfylla människornas önskemål. Vad man inte säger så högt är att önskemål kostar, och att drivkraften i affärsverksamheten inte är behovstillfredsställelse utan maximal vinst. Inom nationalekonomin talar man klart om detta, men den "politiska kapitalismen" har svårare med klarspråk. Ett mindre antal människor med goda finanser kan konsumera vitt och brett och exklusivt - massorna får enkla och standardiserade sortiment i massversioner.

"Varför är amerikanerna så himla ogudaktiga?"

I bloggen "Det progressiva USA" finns en intressant post om den religiösa situationen därborta. I texten hänvisas till en bok som jag tror jag såg en recension av i Los Angeles Times för flera månader sedan. Stephen Prothero: Religious Literacy.

Summan av kardemumman är, att jänkarna i gemen visserligen anser sig vara djupt religiösa, men deras religiösa baskunskaper är milt sagt usla. I LAT-recensionen har jag för mig att det nämndes att folk trodde att jungfru Maria var gift med gubben Noak, till exempel. (Vi bibelsprängda vet ju att gubben Noak var gift med gumman Noak!)

Svenskar med dålig religiositet men lite konfessionslös religionsundervisning i skolan har bättre kunskaper än de där "God bless America"-figurerna. Vi kanske skulle skicka över ett gäng missionärer och banka lite vett i deras kätterska skallar?

Det blev ingen invasion

För några dagar sedan skrev jag om en halvläst bok om farhågorna för en tysk invasion i Sverige 1942, "Februarikrisen" . Nu har jag läst hela.

Det blev ingen invasion. Varför? Det får vi inget svar på. Kanske berodde det av att Östersjön frös till så det inte gick att skicka över anfallsstyrkor sjövägen från Tyskland, kanske det berodde av att finnarna sa åt tyskarna att de inte ville ha ett krig i sin rygg, kanske Tyskland inte hade tillräckligt manskap, kanske det berodde av att den befarade engelska invasionen i Norge aldrig blev av ... . Ja, ett antal teorier, men inga som fick ett definitivt svar. Kanske det helt enkel var så att tyskarna aldrig på allvar tänkte besätta Sverige utan bara uppträdde hotfullt ibland för att skrämmas?

Men varför skall man tänka på dessa otrevligheter idag, när såväl maskrosor som körsbärsträd slår ut, och vädret är så lynnigt som äkta aprilväder skall vara?

Ekonomiskt misslyckande?

I Dagens Nyheter idag finns en artikel av Joseph Stiglitz, ekonomiprofessor och tidigare vice ordförande i Världsbanken. En man med betydande socialt kapital, med andra ord. Artikeln är en hyllning till femtioårsjubilaren EU, men jämförelser med USA förekommer också. Som det här:

Européer bör inte förfäras av jämförelsen mellan BNP-tillväxten i Europa och, låt oss säga, USA. ... trots att BNP per capita har ökat i USA har de flesta amerikaner det sämre idag än för fem år sedan. En ekonomi som år efter år missgynnar de flesta av sina medborgare är inte en succé.

I och för sig är det nog en succé, nämligen för de som redan har det gott ställt och får det ännu bättre. Och det började tidigare än för fem år sedan, nämligen under Reagans tid. Det fanns en idé om "trickle down" som går ut på följande: om vi hjälper några att bli rika så kommer en del av deras rikedomar att strila ner till de mindre bemedlade genom att krösusarna köper mer varor och anställer folk. Det låter ju smart, om det inte vore så att de rika är ganska få, och det kan hända att de inte låter sina pengar gå in i produktiva verksamheter. De blir bara rikare, helt enkelt.

Felet med "trickle down"-teorier, eller idéer att investeringarna skall öka för att förmögenhets- och företagsbeskattning skärs ned, är nog bland annat uppföljningen. Det ställs inga krav på att de pengar som krösusarna får behålla verkligen går till produktiva verksamheter, att anställa folk, etc. Landets ekonomi (vare sig det gäller Sverige, USA eller något annat land) gynnas inte av att resurser som skulle kunna användas produktivt i stället försvinner in i spekulation eller lyxkonsumtion. Det är ett gott skäl för progressiva inkomst- och förmögenhetsskatter, samt att insamlade medel körs ut till mindre bemedlade medborgare som äter falukorv snarare än gåslever.

Majblomma

Idag lyckades jag införskaffa årets majblomma hela sex minuter innan försäljningen officiellt började. En trevlig tradition att pryda upp sig med en liten krans, i år mörkblå (tror inte det har något med den nya regeringen att göra). Snart börjar kastanjerna blomma, medan scillorna står många och blå i backen från kyrkan ner mot Högalidsgatan.

Efter dessa trevliga kommentarer känns det inget vidare att komma med bistrare synpunkter. Jag hänvisar i stället till bloggen Nyttklimat, där jag presenterar ett nytaget foto samt en ospecificerad känga åt konsumtionssamhället.

Bok om kall kris

"Februarikrisen 1942" - är den bekant? Håller just på att läsa en bok just med den titeln. Det är en delrapport i forskningsprojektet "Sverige under andra världskriget" (SUAV), är författad av Åke Uhlin och kom ut 1972.

Krisen i fråga, det var farhågorna för att Tyskland skulle angripa Sverige omkring årsskiftet 1941/1942. Danmark och Norge hade man ju redan ockuperat, och ända fram till slutet av 1941 verkade tyskarna oövervinnerliga. I juni 1941 angrep de Sovjet. I oktober 1941 förklarade den tyska propagandan att fälttåget i öst var avgjort och bolsjevismen militärt besegrad. Det var först när de stoppades vid Leningrad och Moskva i slutet av året, och till och med jagades tillbaka av sovjetiska motoffensiver vid just Moskva, som tänkande tyskar och andra förstod att det har var nog lite knepigare än vad man tänkt sig ...! (Låter inte detta bekant: Bush och hans segrar i Afganistan och Irak... men krigen fortsätter ju!)

Och Sverige då? Inringat av tyskarna på alla sidor, försiktigt agerande för att inte dra på sig ett anfall som skulle vara i stort sett omöjligt att stå emot - Per Albin Hanssons samlingsregering hade svåra beslut att ta när tyskarna kom med krav om transiteringar och annat neutralitetsvidrigt. Man vägrade så mycket man vågade, och hade nog större delen av folket med sig. Men framåt februari 1942 verkade eftergifterna inte fungera längre. Tyskarna blev allt hotfullare. Sverige mobiliserade och förberedde sig på angrepp ... hur skall det gå?

När jag läst resten av boken kommer svaret. Stalltips: alla som deppar för att Tyskland inte angrep Sverige kommer inte att gilla det.

Dagens ärla ... !

När den första sädesärlan låter höra sitt pigga "tjillevipp" har våren lagt in en högre växel. I och för sig: förr i tiden, när vi hade ett "ordentligt" klimat, kunde man se ärlorna kila omkring på isen i ett ofta rätt snöigt landskap. Då gjorde de skäl för folknamnet "isspjärna" - den lille gynnaren som tog spjärn och tryckte bort den sista vinterisen.

I morse kändes det nästan som försommar, men ändå var det trevligt att möta den första sädesärlan på strandpromenaden nedanför höghusen i Tanto. Nu undrar jag bara när strandskatornas ivriga "kvick-kvick-kvick" skall ljuda över Årstaviken. Och om en månad ungefär lär vi höra näktergalarna larma från Årsta holmar. Det är mycket nu ... .

Fredag den trettonde

Någon skulle kanske säga att morgonens pendeltågsförseningar visar att fredag den trettonde är en otursdag. Å andra sidan fick jag såväl i förrgår som igår byta till ett nytt tåg när det jag åkte med inte ville vara med längre, så det finns fler otursdagar.

Skratta eller gråta åt pendeltågseländet? Tja, man kan ta det hela med stoiskt lugn eller ilsket påpeka att det här är ett attentat mot en vettig klimatpolitik. Hur i h-e kan man få upp fler bilister på tågen om dessa säckar ihop, inte följer tidtabellen samt upplevs som allmänt otrivsamma!!! Det blir väl snarare så att folk tar bilen så de vet att de har en chans att komma fram dit de vill i tid. Att den nya regimen i Stockholm inte låter pengarna från trängselskatten gå till en rejäl upprustning av kollektivtrafiken är ett attentat mot klimatet. Var det så deras väljare hade tänkt sig - många av dem röstade förmodligen för trängselskatt med tanken att det skulle leda till en bättre kollektivtrafik.

Det enda nedanstående bild har att göra med pendeltågen är att jag tog den på ett pendeltåg för att se hur det skulle fungera.

Förbjuden fattigdom

Det finns problem som är på väg ut, men sedan på något mystiskt sätt vänder i dörren och smiter in igen. När jag var ung byggdes det mesta av det gamla fattigsverige bort. Det var gyllene tider och de flesta kurvor verkade peka uppåt. Slummen föll för rivningsmanskapets attacker (tyvärr revs en del som inte var slum också, men allt skulle ju bli nytt och fint). Visst fanns det tiggare och uteliggare, men inte i någon större skala: någon "gubbe" som tiggde "en spänn till en fika" eller så. Många människor hade det visserligen ännu knapert, men framtiden utlovade förbättringar.

Så inträffade 90-tals krisen och 00-krisen, Sverige gick med i EU, och här har vi tiggarna igen. Nu på nya arenor förvisso, som pendeltågen här i Stockholm. Och jag tycker själv att det är obehagligt, men ...

En moderat politiker i Malmö vill förbjuda tiggare i stan. Det står lite om det (och om andra moderata stilblommor) på Erik Bergs blogg, för övrigt. Tidigt på 1840-talet skrev Karl Marx ungefär att i det borgerliga samhället så börjar man med att erkänna att fattigdomen finns - varpå man kriminaliserar den. För 100 år sedan fanns det en lag om "försvarslöshet" i Sverige. Den innebar att luffare och andra som inte hade ordnad försörjning kunde kastas i fängelse. Med den utveckling (eller avveckling kanske?) som politiken för närvarande genomgår skulle det inte förvåna mig om något politiskt geni kommer fram med en ny version av försvarslöshetslagen. Brutalitet verkar sälja dessa dagar.

Sömnig?

Den här till synes rätt nollställde krabaten stötte jag på under en promenad i Flemingsberg tidigare idag. Tycker han/hon såg rätt sömnig ut.

Efter att ha konsulterat en handbok (jag vet inte så mycket om kräldjur) kom jag fram till att det här måste vara en vanlig padda (vetenskapligt namn: Bufo bufo).

Ockupation

Igår kunde opatriotiska danskar och norrmän fira ockupationsdagen - den 9 april 1940 ryckte tyska styrkor in i våra grannländer.

Alla som inte var quislingar har nog andra synpunkter. Men faktum är att många tusen danskar och norrmän inte hade några svårigheter att på olika sätt ställa upp och jobba för de nya herrarna.

Varför inte Sverige ockuperades vet jag inte. Det har sagts någonstans att Tyskland saknade några divisioner för en sådan operation. Men ur tysk synpunkt spelade det mindre roll. I mitten av 1940 hade man i praktiken vunnit kriget: Frankrike var utslaget, västra Europas fastland ockuperat eller kontrollerat, engelsmännen satt isolerade på sina öar, östfronten var ännu lugn. Detta skulle inte ändras förrän i slutet av 1941, när den tyska krigsmakten körde fast i den ryska vintern utanför Leningrad och Moskva. Sverige var isolerat helt enkelt, med ett svagt försvar, och i stort sett utlämnat till det tyska godtycket. Det viktigaste kortet vi hade var järnmalmen. Tyskarna behövde den till sina industrier, men skulle de angripa oss skulle också malmleveranserna för en tid förmodligen avbrytas.

Det finns folk som tycker att det är skamligt att Sverige inte var med i andra världskriget. Men om man räknar länder som verkligen "gick med" genom att förklara Tyskland krig, är det inte så många. De flesta blev insläpade mot sin vilja (inkluderar USA och Sovjet). Vi klarade oss, och i vilken mån det berodde av tur eller av regeringens och diplomaternas skicklighet, tja, därom kan väl historikerna tvista i all oändlighet ... .

Skogsbrand - ånej!

Det ser ut som det brann vid roten av den här tallen. Men i själva verket är det bara en glimt av morgonsolen som trängt in i en mörk skog och skapar ett häftigt ljusspel. Vackert!

Lång fredag

Långfredag med gnistrande solsken och vassa vindar som verkade blåsa rakt genom den välfodrade skinnjackan och tröjan därunder. Så var det i förmiddags. Den långa fredagen, fylld av andlig mystik, den märkliga känsla som uppträder när vinterhalvåret avslutas för att ge plats åt livets förnyelse.

I Bergianska trädgården var det väl mest några gula diskreta vårlökar som syntes, men vänta bara ...! Jag ser fram mot när man kan slå sig ner i avdelningen med köksträdgårdsväxter och känna doften av kryddor, eller sitta vid japanska dammen och känna sig ... tja, japanskt meditativ, måhända?

I en backe nära Lappkärret hittar jag inte bara vitsippsblad bland torra eklöv, men även en knopp på väg att slå ut. Ta dig i akt lille vän, det kan komma riktigt kalla nätter ännu! Det är ju bara april. Följande bild blev tyvärr inte så bra, men tjänar i alla fall som bevis för växtlighetens utveckling så här års. Hur kommer vårens vitsippsbackar att se ut om några årtionden när temperaturen har krupit upp lite mer?

Här började den engelska kolonialismen

Jag har tidigare hackat på engelsmännens skumma historia som splittrare och förstörare i Asien och Afrika.

Men det finns fler kontinenter. Europa exempelvis. Och det finns i dessa dagar skäl att minnas att den engelska kolonialismen började med erövringen av Irland som kom igång 1171. Irländarna gjorde givetvis motstånd ibland, exempelvis på 1600-talet. Deras engelske motståndare hette Oliver Cromwell. Hans irländska kampanj var på gränsen till folkmord eller etnisk rensning. Det kom dock annat emellan så han hann inte jaga bort alla irländare. När engelsmännen kom ner till varmare länder hann man med både det ena och det andra, men de hade lärt sig en del redan på hemmaplan och kunde bevisa förmågan genom utrotning av folkgrupper i Australien och Nordamerika.

Idag har den Irländska republiken höjt sig ur fattigdomsträsket. Förhoppningsvis är det slutbombat och slutskjutet i Nordirland, och ett nytt kapitel i irländarnas historia är på väg att skrivas. Men detta är knappast något som bossarna i London kan ta åt sig äran av.

Den sista större resten av engelsk kolonialism är de sex grevskapen i Nordirland/Ulster. Den protestantiska majoriteten där härstammar vad jag vet från skotska invandrare som kom över på 1600-talet, under Cromwells tid. Men skottarna härstammar ännu längre tillbaka i tiden från en irländsk folkgrupp, skoterna, som utvandrade till Skottland! Ur denna synpunkt har den långa konflikten på Nordirland varit ett slagsmål mellan keltiska grupper med olika religion, och den splittringen har utnyttjats av den brittiska regeringen för att ... ja, vad har London egentligen tjänat på den långa irländska krisen?

Det kanske vore dags att England definitivt överlämnade åt invånarna på ön Irland att lösa sina interna motsättningar. Med tanke på att gränsen mellan republiken Eire och Ulster numera är en EU-gräns i "det gränslösa Europa" borde det inte vara omöjligt. Statsgränserna har inte samma betydelse nu som bara för några år sedan.

Hot om syndaflod?

I Södra Hammarbyhamnen ligger detta moderna bygge, där hus och träd på norra sidan av kanalen speglar sig i de blanka ytorna. Ganska vanligt i nyare svensk arkitektur.

Skulle man stå där bilden togs och vända blicken åt höger ser man Skanstullsbron och slussen därunder. Därav en undran: vad händer om Mälarens nivå på grund av enorma regnväder i Bergslagen raskt höjs med ett par meter? Alla slussar måste öppnas för att få ut vattnet ur Mälaren, men följden blir väl att en stormflod av vatten rusar upp på kajerna här i Hammarby och kan orsaka rejäla skador?

En bit till vänster om bilden ligger de nya bostadsområdena i Hammarby sjöstad, och som framgår av namnet ligger den stadsdelen nere vid vattnet. Ett framrusande högvatten har svårt att komma fram just vid sjöstaden, det måste svänga runt hörnet åt vänster runt Söder för att komma ut i Östersjön vid Danvikstull. Blir det inte ett jättevirvel i Hammarby sjö som sopar rent på stränderna?

Numera bygger inte byggmästarna för evigheten, men låt oss anta att området håller 30-40 år innan det blir dags för en stor upprustning. Det finns vissa risker att syndafloden hinner komma innan dess.

Klädvård vid vinterns slut

Våren har sina bestyr, som att snygga upp efter vintern; ännu en gammal dikt:

Nu tvättar jag vinterns halsdukar
och lägger dem till välförtjänt vila
i en låda i hallen
att slumra bort sommaren
tills Boreas åter anmäler sin ankomst

Ståplats för måsar

Framför Stadshusets mäktiga fasad har stadens trutar och måsar fått tillfälliga ståplatser på ledningarna för fjärrvärmenätets utbyggnad. Ännu så länge flyter de, men jag antar att så småningom vilar de på sjöbottnen.

Vad händer med den himmel vi ser mellan stadshustornet och "höghusen"/Klara kyrka i centrum framöver? Kommer utsikten att finnas kvar, eller byggs den igen av nya jättebyggnader så att Stadshusets säregna profil försvinner?

Näsan i blöt, Calle

På sin blogg skriver Carl Bildt idag följande:

Under sitt halvår kommer Portugal att ha ansvar för det stora toppmötet mellan Europeiska Unionen och Afrika. Men hur skall problemet Mugabe och Zimbabwe hanteras?

Man vill också bygga ut relationen med Latinamerika och då inte minst Brasilien. Här finns ett starkt önskemål om närmare också politiska relationer med Europa.

Vi måste rida spärr mot Chavez destruktiva populism. Och vi måste ha en beredskap inför vad som kan komma att hända på Cuba.

Så här är det Calle: Chavez har valts i hederliga val (är det åtta gånger?) med röstsiffror som du bara kan drömma om att uppnå för egen del. Uppenbarligen anser inte flertalet väljare i Venezuela att Chavez är "destruktiv", snarare tvärtom. Och det är samma sak i flera länder i Latinamerika. Tänker du att "vi" skall invadera Venezuela för att tillsätta en "konstruktiv" regering som dess folk inte vill ha? - Och även i Bolivia och Ecuador har ju folk röstat fel och kanske bör tas i örat, eller ...?

Samma fråga kan man ställa om Cuba. "Vi" behöver ingen beredskap, det sköter cubanerna själva. Det blev ingen panik när Castro blev sjuk, dessutom har förmodligen flertalet cubaner inte lust att skickas ner i den levnadsnivå som råder i grannländerna. (USA är också ett grannland, med exempelvis högre barnadödlighet än Cuba.) Det räcker med att titta på andra länder i Karibien som invaderats av eller dominerats av USA för att förstå att "hjälpare" av den typen skall man akta sig noga för. Nicaragua, Guatemala, Haiti, El Salvador, Dominikanska Republiken erbjuder en del ledsamma exempel ...

Carl Bildt var opinionsbildare för den katastrofala invasionen i Irak. Spelar han samma fula roll igen?

Engelsk terror i Afrika

Jag skrev ett skeptiskt inlägg om engelsmän och deras trevlighet
för några dagar sedan. Där pekade jag på den misstänkta roll de har haft (och ännu har) i många ändlösa konflikter i Asien. På slutet noterade jag i förbigående att de nog hade ett och annat för sig i Afrika också ... . Och i nr 1/2007 av Historisk Tidskrift, sidan 184 kom mycket lägligt följande recension:

"1950 hade Kenya fem miljoner invånare som började kräva självständighet och jord. Enstaka våldsdåd mot vita mötte en fruktansvärd reaktion från de brittiska myndigheterna: 320 000 människor sattes i koncentrationsläger och en miljon i "enclosed villages". Vid förhör skars öron av, trumhinnor brändes sönder med cigaretter, folk piskades eller brändes ihjäl. 100 000 kan ha mördats i lägren. Mätt mot folkmängden går detta långt utöver Stalinterrorn 1937-1938. Allt under en demokratisk regering i London!"

Här kan man tillägga att det fanns en svart soldat i de brittiska trupperna som senare gjorde sig ett namn: Idi Amin, diktator i Uganda. Det var först när han vände sig mot sina tidigare herrar som de började beklaga sig över hans brutalitet.

Ett annat tillägg är att det fanns något som kallades "the white highlands" i Kenya - höglandsområden med god jord och trevligt klimat. Vita kolonisatörer tog över där, liksom i Sydrhodesia (idag Zimbabwe) och Sydafrika och jagade bort ursprungsbefolkningen. Det är därför jordfrågan ännu är het på sina håll i Afrika och Zimbabwes kamp mot de vita farmarna är uppskattad i (den svarta) omvärlden.

"Enclosed villages" är väl samma sak som "strategiska byar" under Vietnamkriget. Man kan lika gärna skriva "koncentrationsläger", särskilt med tanke på att det moderna koncentrationslägret i mycket är en engelsk uppfinning. Man började med den typen av institutioner under boerkriget omkring år 1900. Jag har saxat följande om just denna episod från Wikipedia:

"The English term "concentration camp" was first used to describe camps operated by the British in South Africa during the 1899-1902 Second Boer War. Allegedly conceived as a form of humanitarian aid to the families whose farms had been destroyed in the fighting, the camps were used to confine and control large numbers of civilians as part of a Scorched Earth tactic. A report after the war stated that 27,927 Boers (of whom 22,074 were children under 16) and 14,154 black Africans died as a result of diseases developed due to overcrowding, inadequate diets and poor sanitation in the camps. In all, about 25% of the Boer inmates and 12% of the black African inmates died."

Så illa som i senare tyska läger var det inte i de engelska lägren i Sydafrika, men om man jämför med exempelvis de sovjetiska lägren? På senare år har det kommit fram bättre siffror, och inte bara gissningar om vad som hände i Sovjet, och det verkar som om engelsmännen (och andra kolonialister) var ett strå vassare vad det gällde att stänga in och döda folk. Om vi går tillbaka till Kenya så verkar 100 000 döda på 320 000 internerade vara värre än i Sovjet.

Flemingsbergsviken

För några dagar sedan skrev jag om Alhagen vid Nynäshamn som är ett markområde för naturlig rening av kommunalt slaskvatten. Här är en till av samma sort, nämligen Flemingsbergsviken i Huddinge. Vattnet går runt i diverse kanaler, och när de når ner till sjön Orlången skall det vara rent. Alldeles som i Alhagen är det här marker som många fåglar gillar. När jag gjorde en tur där i morse var det full fart på tofsvipor och gräsänder, några kanadagäss, krickor och enkelbeckasiner. Trevligt. Och vill man ta en uppfriskande skogspromenad finns det stora skogar i det här området. Vill man gå från Flemingsberg över till Ågesta så bör det vara gjort på ett par timmar. Det är en vandring genom flera sorters marker, en tur som kan rekommenderas särskilt på försommaren tror jag. Har man tur kan man se tranor på åkrarna.

Billig arbetskraft i skogen

Jag läser Naturen till din tjänst. Det är Svenska Naturskyddsföreningens årsbok 2007. Här finns mycket intressant, exempelvis en beräkning av vad nötskrikans arbetsinsatser för eklandskapet på Djurgården är värt. Svaret är 35.000 kronor per år och nötskrikepar. Nötskrikorna samlar och sprider ekollon, och bidrar därmed tillmed till att underhålla Djurgårdens mäktiga ekbestånd. Om siffran stämmer (och det vet man väl egentligen inte) skulle tio nötskrikepar kosta ungefär lika mycket som kanske en eller en halv skogsvårdare, räknat i löner och sociala uppgifter.

Jag var nere en sväng omkring Lappkärret och Stora Skuggan i förmiddags och hann med att se såväl några nötskrikor som många imponerande ekar. Ännu så länge kala, men snart blir det härlig grönska också. Här nedan är en bild jag tog under promenaden, en ek som samtidigt kan ses som en abstrakt målning i svart tusch. Det ser ut som en ekpensionär som förlorat några grenar. Det är fantastiskt hur länge en ek kan leva, trots att de flesta grenar och mycket av barken har ramlat av.

Snillen (tja?) spekulerar

I Dagens Nyheters ekonomidel idag finns en artikel som inte verkar vara ett aprilskämt, "Mattesnillen vill klå börsen". Med hjälp av "hemliga formler" finns det några snillen som tror att de kan förutse börsens utveckling.

Hm, ja, det väcker vissa minnen från 1990-talets svindlande högkonjunktur. Då köpte fondbolag på Wall Street över fysiker och andra som kunde oerhört komplicerad matematik. De skulle skapa formler (säkert "hemliga") för att finna ut vilka aktier och värdepapper som var undervärderade och därför lönsamma att köpa. Undervärderingen behövde inte vara så stor per aktie, om man handlade i stor skala skulle vinsterna ändå bli betydande. Nu börjar mitt minne bli suddigt, men var det inte så att en del av de här "matematikfonderna" gick överstyr redan innan den berömda IT-bubblan sprack?

Jag vidhåller att börsen är en spelhåla. Det säkraste sättet att göra vinst i en spelhåla är nog att äga den, inte att spela där.