Fattig, arbetslös - tidigare pension?

När det tjoas så intensivt om "utanförskap" och "arbetslinje" och "jobb jobb jobb" kan det vara intressant att titta på några nationalekonomiska rön som verkar gå emot åtminstone den officiella uppfattningen om hur världen fungerar. Frågan som ställs av ett par forskare är: Kommer den nuvarande krisen att tvinga fler arbetare att pensionera sig?

Jag skulle vilja modifiera frågan betydligt: kommer den nuvarande fasen i den industriella revolutionen att påverka pensionsålder (och arbetstid i största allmänhet).

För dels har vi ju en pågåend kris som slår hårt på sina håll och gör folk rädda. Krisen må kännas över för den som driver en finansinstitution som är "för stor för att få gå omkull". På annat håll fortsätter den, och oktober avslutades med oro på börserna. Sjunkande konsumtion i USA och osäkerhet om framtiden bland konsumenterna antyder att folk inte mår ekonomiskt lika bra som för ett par år sedan. Nio banker stängdes under helgen av USA:s finansinspektion, och hittills i år skall därmed 115 banker ha eliminerats av den pågående krisen.

Detta är vad som händer kortsiktigt. Långsiktigt har vi det som insiktfulla personer som Birger Schlaug och jag själv tagit upp, nämligen att omställningen i hur ekonomin tekniskt fungerar leder till att en massa gamla skräpjobb försvinner och aldrig kommer tillbaka.

För det mer begränsade problemet med den pågående krisen drar forskarna som jag nämde inledningsvis denna slutsats, det är arbetare som har det lite bättre ställt som har råd att skjuta upp pensionen i kristider (om de kan behålla jobbet):

Taken as a whole, our results indicate that the public discussion regarding the impact of the recent economic crisis on retirement is off target. Some relatively wealthier workers will be forced to delay retirement, but a larger number of workers with fewer economic resources will be forced into retirement because of their inability to find new jobs. These workers may need to start collecting retirement benefits now to make ends meet, resulting in lower income in retirement and an increased risk of poverty in old age. Indeed, the fact that Social Security claims have risen sharply since the recession began suggests this response has already begun. Despite a wealth of media attention to the effect of the economic crisis on older workers, the risks they face as a result of weak labour markets have gone largely unnoticed.

För att lösa den knuten måste det till en diskussion nu om arbetstid, pensionsålder, och om vettiga arbeten för människor som vill hålla sig aktiva länge. Kom ihåg att massvis av äldre medborgare faktiskt utför massvis av samhällsnyttiga saker utan att de räknas in i arbetsstatistiken - det är ju inte lönearbete de håller på med! Det behövs alltså en diskussion om vad "arbete" egentligen innebär och hur det passar in i vad som händer i det ekonomiska systemet i stort. Kan man vara samhällsnyttig utan att det finns ett vinstmotiv hos någon kapitalist inblandat? Är det möjligen vinstmotiven som gör att vi hamnar i det här besvärliga läget? Skall folk som jobbat ett helt liv äras för det, eller behandlas som samhällets paria av unga finansglopar och deras vedervärdiga politiska ombud?

I råvarukrigens tid

På den tiden jag ännu tittade på TV ibland kördes en dansk kriminalserie som hette Örnen. I en del av serien kom man in på "coltan-krigen" i östra Kongo. Coltan är en sällsynt mineral som används bland annat i mycket av den elektronik som vi har omkring oss, exempelvis mobiltelefoner.

Eftersom den är eftertraktad skulle den ju kunna vara en välsignelse för folken i Kongo och ge inkomster som kunde ge utveckling. I stället är coltan och andra dyra mineraler en förbannelse.

Krigen i Kongo har handlat mycket om kontrollen över gruvområdena. Man kan misstänka att de olika statliga arméerna och lokala krigsherrarna och miliserna har fått en hel del inkomster från mineralbrytningen - och att bakom de lokala krigarna finns "respektabla" västliga gruvbolag och andra affärsintressen. Månne vi borde se en och annan droppe blod eller mänsklig tår tränga ut ur vår hemelektronik? Det är sällan de svåra konflikterna i centrala Afrika nämns i våra media, såvida de inte är användbara i politiska syften (som inbördeskrigen i Sudan), men det handlar om dödsoffer i miljoner och ett ohyggligt lidande. USA:s uttjatade 911 är kattskit jämfört med våldet i centrala Afrika.

Om man vill se en karta över militariserade gruvområden i de båda Kivuprovinserna i Kongo så finns den här.

Indien har jag skrivit om ibland, och där kan jag peka på en artikel av författarinnan och aktivisten Arundhati Roy som behandlar våldet mot stamfolken som bor i de fattigaste områdena - områden som råkar ha stora mineralrikedomar och som nu är målet för regeringens påstådda offensiv mot maoisterna. Stämmer bilden som Roy målar upp (och den är hon inte ensam om) handlar det mer om att rensa bort oönskade befolkningar för att vara de stora gruvbolagen till nytta. Då tjänar de fattiga stamfolkens motstånd, ibland tillsammans med maoister, som en lämplig ursäkt.

Slutsats: även om man bor på en källa till rikedom kan det hända att andra kommer och lägger beslag på den och kanske likviderar eller jagar bort den boende så att säga under resans gång. Jordens resurser är inte outtömliga. Det finns mäktiga krafter som vill se till att resurserna inte hamnar i "fel" ägo, exempelvis fattiga lokalbefolkningar. Och en aspekt av detta är att konsumenterna i de rika länderna kan få köpa sina elektronikprylar lite billigare och är glada för det. De (vi, jag) behöver ju inte titta på när miliser och poliser mördar, torterar och våldtar sig fram genom byarna i kongolesiska Kivu eller indiska Chhattisgarh för att röja väg för mineraljägarna.

Grönland höjer sig

Den här bilden tog jag för 21 år sedan genom ett flygplansfönster. En isfylld fjord på Grönland. Kala fläckar av berg här och där i det vita landskapet.

Men nu händer det saker. Isen på Grönland smälter av och det får återverkningar på olika sätt. För grönländarna kan det vara positivt, med större tillgängliga landområden. När skandinaver slog sig ner på ön omkring år 1000 var det varmare klimat, och väl grönare också. Nu kanske det återvänder ett klimat när man kan ha boskap och bedriva odling.

När det enorma istäcket krymper händer samma sak som när inlandsisen försvann från Skandinavien för ungefär 10 000 år sedan: landhöjning. Det rapporteras om att landet höjer sig med tre centimeter på ett år på sydöstra Grönland. Det är snabbt det. Jag antar att om Grönland fortsätter att höja sig i den takten ett tag till kommer man att kunna klara sig undan svårare problem med höjd vattennivå i Atlanten - höjd nivå som orsakas av smältande polarisar just på Grönland! Dock märker man det bisarra i situationen när det påpekas att exempelvis oljeförekomster kan bli lättare att exploatera när det blir mindre is.

Arbetstid, robotar och invandring

Nu har Birger Schlaug skrivit ett nytt tankeväckande inlägg om den hysteriska jobbkampanjen. Vi minns centerledaren Olofssons utbrott om att folk skulle arbeta som bävrar. Nu var det visst fru Sahlin som hävt ur sig något om "jobb jobb jobb" på SAP-kongressen, och desperat försvarat fyrtiotimmarsveckan. (Jag höll på att skriva fel här: fyrtiotimmarsdagen! Så illa är det inte. Men hade tolvtimmarsdagen funnits kvar kan vi lita på att Sahlin hade kämpat sig blodig för att den skulle behållas!) Jag minns faktiskt att Ronald Reagan sade något liknande på sin tid, fast då lät det "jobs jobs jobs". En del av mina läsare kanske också minns vad Ronald var för figur - knappast en vän till den organiserade arbetaren (om denne inte var polack).

Schlaugen brukar påpeka hur ny teknik, robotar, datorer och annat höjder produktiviteten och sänker behovet av att folk skall häcka större delen av sin vakna tid på en arbetsplats. Jag tänkte utvidga resonemanget ytterligare något snäpp och komma in på ett annat känsligt område: invandringen.

Vi har några saker att ta hänsyn till: dels att de gamla industrijobben antingen rationaliseras bort helt, finns kvar i landet men rationaliseras så att fabrikerna i stort sett står tomma, eller att tillverkningen försvinner till något utland. Dels att även många arbeten på tjänstemannasidan är av den sorten att de kan utlokaliseras till något billigare ställe. På industrierna har man hunnit långt i den här processen, men på den stora tjänstemannasidan har det inte gått så långt - ännu. TCO har dock varnat för en sådan utveckling.

Och så har vi från andra sidan invandrare som letar efter jobb respektive folk som helt enkelt är på flykt undan krig och elände. Argumenten för arbetsinvandring är bland annat att det behövs arbetskraft och att befolkningen i Europa åldras, riskarerar att krympa, och att det därmed inte går att upprätthålla välfärden. Hade Europas demografiska situation idag hängt ihop med en industriell expansion i stil med hur det var ungefär 1945-1970 hade argumenten varit rimliga, men nu tycker jag läget ser annorlunda ut. Jag bara slänger ur mig en provokativ (?) fråga: skulle det kunna vara så att den tekniska utvecklingen gör att behovet av påfyllnad utifrån krymper, och att den på sikt skulle kunna medge minskad befolkning?

Det här saxade jag ur ett inlägg på Kildén & Åsmans blogg. Klicka på bilden så kommer du förhoppningsvis till deras originalpost.

Jag läste för många år sedan om ett exempel från England (det kanske var på femtiotalet) där man gjorde tidiga experiment med industrirobotar. England kunde ha tagit ledningen i det nya industriella språnget framåt, men eftersom man hade så gott om lågavlönade knegare som kunde göra samma jobb lönade det sig inte. Det fick bli japaner och andra som tog ledningen på den fronten några årtionden senare. Och England var finito som framtidsland.

En begagnad robot från ABB, bra på följande enligt beskrivningen:
Cleaning/Spraying
Cutting
Deburring
Die casting
Machine tending
Material handling
Pre-Machining
Press Automation
Press brake tending
Spot welding

Finns det inte en risk att detta upprepas i stor skala: billig arbetskraft flödar in, och den tillväxt i produktivkrafterna som vi skulle ha kunnat utnyttja avbryts och ersätts av hunsade rättslösa manuella jobb igen - kanske inte så produktiva men lönsamma för kapitalet? Vore det inte bra om den här saken tänktes igenom innan Europa sitter med ett näringsliv som inte behöver så mycket levande arbete för att fungera, medan de levande arbetarna slåss som galningar om de jobb som finns? Kapplöpningen mot botten är ju i full gång.

Jag antar att sådana saker som kortad arbetstid, sänkt pensionsålder, ökad samhällsservice och demokrati på alla samhällsnivåer måste in i diskussionen. Detta är ju saker som större delen av det politiska etablissemanget inte vill prata om för allt guld i Småland, men hur kommer man undan den diskussionen? Den tvingar sig ju ändå på oss. Då är det bättre att den förs i anständig ton, med faktaunderlag, och utan klagorop om "muslimer" eller vad som råkar vara ute just den veckan.

Samtidshistoria - två löpsedlar

Jag tycker gott man kan lägga ihop de här två löpsedlarna till ett stycke samtidshistoria.

Den gamla industrin är på väg ut, inte ens gamla flaggskepp som Volvo kan segla för evigt - och som motpol blir spekulationsekonomins bubbelvärldar allt mer påträngande.

Egentligen borde det inte vara en hög med problem utan snarare en hög med möjligheter för framtiden som vi har att handskas med, men med tanke på inställningen hos de ledande som vi nu har inom näringsliv och politik så kan man räkna med att det är problemen som får dominera. Övergången från industriellt till efterindustriellt samhälle måste ske på så plågsamt, oekonomiskt och klumpigt sätt som möjligt för att skadorna skall kunna maximeras. Och samtidigt finns ingen vilja att ta spekulanterna i kragen och sätta stopp för dem. Arma Sverige!

V sjunker, trotskister fiskar, jag resignerar

Så här tror DN att opinionsläget ser ut för tillfället. Det väger ganska jämnt, SD kanske kommer in, för Piratpartiet ser det jobbigt ut. "Om det vore val idag ..." Men det är ju inte val idag.

Naturligtvis angriper DN den svagaste länken i den rödgröna alliansen - V. Partiet har gått mycket bakåt.

Det är sannerligen ingen tillfällighet att V har det svårt, det är en sits man (eller snarare den allra högsta ledningen) har satt partiet i. Jag tycker synd om alla hängivet kämpande partiaktivister - till en viss grad i alla fall. Ledningen är ju faktiskt demokratiskt vald, partiet har en demokratisk struktur och är medlemmarna verkligen missnöjda med ledningen kan de byta ut den. Inget konstigt med det, så fungerar det i demokratiska organisationer. Med andra ord är medlemmarna medskyldiga till det här läget. Jag tänker inte orda så mycket mer om det, är faktiskt ganska trött på det där partiets självmordsbeteende och oförmåga att gripa tag i dagspolitiken på ett smart sätt.

Jinge skriver om samma sak under rubriken Ohly backar rejält. Och där finns ju problemet. Det stavas inte Ohly men det stavas ungefär "personfixering är viktigare än politikfixering". V är ett utslätat nästan-ingenting som mest är upphängt på partiledaren. Det vinner man inte många röster på utanför de närmaste vännernas krets. Och det börjar bli ganska sent att rätta till det hela inför valet också. Jag tvivlar på att det går.

I det läget är trotskister ute och fiskar (fast en del inte vill kalla sig för det). Det är klart att V:s förfall i någon mån kunde kompenseras genom att en del smågrupper till vänster om V agerade och reorganiserade någon sorts ny vänstersamordning men jag har mina tvivel. Till att börja med finns det två trotskistiska grupper som av ganska svaga skäl inte kan hålla sams. Varför skulle det bli ändring på den fronten?

Och sedan finns en trotskistisk ovana som jag faktiskt vill jämföra med vad Mohamed Omar har hållit på med på sin blogg (har inte läst den på flera veckor, men förmodligen har han inte ändrat sig). Det går till så här: börja med något som verkar bra, propagera för något bra eller mot något dåligt på ett sympatiskt sätt - men sedan gör du en u-sväng och dånar i väg åt ett annat håll! För Omars del bär det iväg mot Iran och diverse mer eller mindre bruna figurer och knäppskallar i största allmänhet. Och därmed har han ju lyckats desarmera det första, det som lät bra, och dragit ner exempelvis palestiniernas kamp i en brun gyttjepöl.

För trotskisternas del gäller det att de helt enkelt måste lägga in något om stalinism eller byråkrati. Stalinismen var en lokal sovjetisk företeelse som inte kan kopieras till en annan tid och plats även om man så ville, helt enkelt därför att det kräver att hela det sovjetiska samhället som fanns för omkring nittio år sedan också måste kopieras. I själva verket måste mycket mer kopieras, nämligen många hundra år av tidigare rysk historia också - idéer svävar helt enkelt inte fritt i luften!

Historielösa liberaler tror det, men jag förstår inte varför trotskister som ändå påstår sig vilja arbeta i Marx' tradition håller på så där. Genom att som papegojor rabbla att de minsann inte är stalinister gör de som Omar - de drar bort uppmärksamheten från de väsentliga dagsfrågorna. Dessutom låter det som ett fult sätt att dra undan mattan under all annan vänster och antyda att det nog är något skumt med den.

Jag tycker det är ruttet. Och jag resignerar. V:s kommer inte att rycka upp sig, smågrupperna kommer att vara nöjda med att vara smågrupper som gnäller över att kapitalisterna är elaka. Vill de något mer får de faktiskt visa det. Ett samarbetsprojekt skulle kunna bygga på en hård fokusering på vad som är möjligt att göra i samtid och framtid, men jag misstänker att redan första mötet kommer att stjälpas av någon som reser sig upp och rabblar "vi är inte ...". Bla bla bla.

Jan W har rätt, det måste till mer av folkrörelser om det skall bli någon rörelse att tala om (han har väl inte skrivit exakt det men jag uppfattar meningen så - han lär höra av sig och klaga ifall jag fattat honom fel.)

(Varför ödar jag tid på att skriva om den här smörjan förresten, det är väl lika produktivt som att analysera Anna Ankas själsliv.)

Amerikas fall - fallet USA faller

The Fall of America är en flertydig titel på en diktsamling av Alan Ginsberg. Jag har den här, en liten men ganska tjock volym i fickformat, utgiven av City Lights i San Francisco . Är det Amerikas fall eller Amerikas höst det handlar om?

Apocalypse prophesied -
the fall of America
signalled from heaven

***

Tidigare i år skrev jag om en utvärdering av USA:s framtid till år 2025 som gjorts av National Intelligence Council. Minskad makt för USA i världen förutsades fram till 2025. (Senare kom det fram att israelerna försökte bestämma vem som skulle vara chef för NIC också.) Nu skriver statsvetaren Michael T. Klare att år 2025 redan är här. Den försvagning av USA som förutspåddes har redan inträffat. Inte så att USA ramlar ihop (även om infrastruktur och annat i det landet lär vara fallfärdiga) men att man blir en mer "normal" stat, ett mäktigt land bland andra mäkta länder.

No one seems to be saying this out loud -- yet -- but let's put it bluntly: less than a year into the 15-year span of Global Trends 2025, the days of America's unquestioned global dominance have come to an end. It may take a decade or two (or three) before historians will be able to look back and say with assurance, "That was the moment when the United States ceased to be the planet's preeminent power and was forced to behave like another major player in a world of many competing great powers." The indications of this great transition, however, are there for those who care to look.

Read more at: http://www.huffingtonpost.com/michael-t-klare/welcome-to-2025-american_b_334310.html

Klare listar upp sex punkter som visar att en försvagning har skett, och att det skett fort. BRIC-länderna (Brasilien, Ryssland, Indien och Kina) tar över mer och mer av det ekonomiska inititativet, rörelser pågår för att ersätta US-dollarn med en annan internationell valuta, diplomatiskt får USA allt svårare att driva igenom sin utrikespolitik, och ytterligare några punkter. Att USA inte fick olympiaden 2016 verkar som en detalj, men det är en snyting i USA:s chauvinistiska nylle och en fjäder i hatten för Brasilien.

Och så har vi det där med krig direkt eller via ombud, och enorma militära kostnader. Klare slutar:

The question remains: How much longer will Washington feel that Americans can afford to subsidize a global role that includes garrisoning much of the planet and fighting distant wars in the name of global security, when the American economy is losing so much ground to its competitors? This is the dilemma President Obama and his advisers must confront in the altered world of 2025.

Read more at: http://www.huffingtonpost.com/michael-t-klare/welcome-to-2025-american_b_334310.html

Med tanke på hur dåliga USA:s affärer är kan man undra hur länge omvärlden har lust att betala landets dåliga uppförande? Visserligen är USA:s och Kinas ekonomier ihopflätade, och en omedelbar dollarkollaps är inget som kineserna är intresserade av, men de har defintivt synpunkter på vad USA gör och de kan tala om det också.

På tal om vilka som hjälpte till att putta USA ut på det lutande planet: läs den här artikeln i bloggen Vindskupan. Det handlar visserligen i första hand om hur de vietnamesiska patrioterna utvecklade sitt gerillakrig mot fransmännen från 1947, men efter fransoserna kom ju jänkarna ... och resten är historia som man brukar säga. Är det inte rimligt att säga att USA:s absoluta höjdpunkt var vid slutet av Andra världskriget, och sedan har det gått utför - först långsamt och smygande, sedan allt snabbare? Det är ju en naturlig process när andra stater byggt upp sina ekonomier. Och redan i Korea visade det sig att USA:s krigsmakt inte var oövervinnerlig.

På tal om år 2025 så nämnde jag vid ett tillfälle prognosen att innan det året inträffar så kommer vi att veta om det finns intelligent liv i rymden utanför Jorden. Finns det intelligent liv här? frågar nog den skeptiske iakttagaren - särskilt om iakttagaren ser hur en hel del nissar i USA beter sig.

Varför blir politikerna sämre? Om de nu blir det?

Jinge har sett

intervjuer med äldre manliga partimedlemmar [hos socialdemokraterna]. En av de saker de äldre männen talade om var Sahlins sätt att tala, de använde inte uttrycket dagisspråk, men väl något liknande.

När det gäller radarparet Sahlin/Bodström så har de en sak gemensamt, all kritik rinner av dem direkt. De verkar inte ens lyssna på andras åsikter.

Det är klart att man kan hacka på politiker av den här sorten - och de är väl rätt representativa för politiker i toppen inte bara i Sverige - men måste man inte gå djupare? Först en reflexion: nog lyssnar Sahlin och Bodström, men frågan är vem de lyssnar till. Är det till vad "verklighetens folk" har för synpunkter, eller är det en liten elit som får deras uppmärksamhet?

Men så över till min fördjupning. Jag föreslår att den usla kvaliteten på många toppolitiker i gemen redan har förklarats av Marx.

För att ta det superkort: produktivkrafterna i samhället har utvecklats så att den mekaniska industrialismens serieproduktion håller på att bytas ut mot det elektroniska samhället. Men hela den ideologiska och politiska överbyggnaden har inte hängt med när samhällets grunder ändras. Den har inte klarat av att formulera framtidens visioner och krav. (Jodå, det finns folk som har gjort det, men jag talar om huvudtendensen, inte om intressanta undantag som exempelvis Birger Schlaug.)

Av det kan man dra ett par slutsatser: politiker som kämpar för ett döende samhälle kommer inte att lyckas något vidare och i värsta fall bli rent katastrofala, och de som verkligen har goda tankar för framtiden (som stämmer med produktivkrafternas utveckling) kommer att söka sig till andra fält än politiken. Som Marx skrev: en liten grupp av borgerlighetens filosofer kommer att gå över till proletariatet.

Show a dead system how to die! Jag tog fotot när syndikalisternas demonstration på första maj i år kom på Västerlånggatan. Problemet med dagens politiker är att nästan hela gänget vill hålla liv i detta döda system. Tiden kan inte gå bakåt, ändå verkar detta vara vad de tror kan uppnås. Det är reaktionärt, dumt och hopplöst.

När Sahlin och Bodström och resten av gänget lyssnar så är det till intressena hos en industrikultur som är på nedgång och utdöende. (Detta innefattar knäfallet för det sönderfallande USA.) Det är serieproduktion, det är copyright i all evighet, det är tillväxt till döds. Och när fabrikerna försvinner finns ändå ett pockande skikt av finansiella skojare kvar som måste gynnas till varje pris.

En ny framåt politiker lyssnar på andra intressen: miljöhänsyn, fildelning, allmänningar, open source ... . Piratpartiet är halvvägs ute på den linjen, kanske de kan fortsätta att utvecklas. Och även om de inte kommer att göra det så har deras inhopp i politiken ändå betytt att de utdöende krafterna fått ännu en spark i riktning mot graven.

Det är inte politikerna som blir sämre (tror jag i alla fall). Det är ökade svårigheter att hålla ihop en ny verklighet och en gammal teori som gör att de förefaller allt mer verklighetsfrämmande, allt mer upptagna av alltmer småsaker och strunt - allt mer irrelevanta för att lösa problemen i den värld vi lever i. Politikerna i sig blir vare sig bättre eller sämre, men de blir usla därför att de försöker hålla fast vid något som inte håller längre. Eller för att ta till en gammal liknelse: de försöker bygga dammar av is om våren! Om Sahlin skulle övergå till att bli en framtidskandidat skulle vi slippa höra barnspråket också.

Dåligt ställe för meditativ position?

Det skulle hända något med mig också om jag satt i den ställningen, i synnerhet på ett till synes regnblankt Sergels torg. Dels blir man förmodligen kall om rumpan så här års, och kanske blöt också. Så jag rekommenderar att meditativa övningar bedrivs på andra ställen än just här. Det kan ju hända att någon jäktad vardagsmänniska eller förvirrad A-lagare snubblar över en om man sitter där också.

"five Wall Street behemoths"

Bara som en uppföljare till föregående inlägg: Robert Reich skriver i sin blogg

And now there are five -- five Wall Street behemoths, bigger than they were before the Great Meltdown, paying fatter salaries and bonuses to retain their so-called"talent," and raking in huge profits. The biggest difference between now and last October is these biggies didn't know then that they were too big to fail and the government would bail them out if they got into trouble. Now they do. And like a giant, gawking adolescent who's just discovered he can crash the Lexus convertible his rich dad gave him and the next morning have a new one waiting in his driveway courtesy of a dad who can't say no, the biggies will drive even faster now, taking even bigger risks.

En tanke kunde vara att ta fram gammal antitrustlagstiftning och tvinga de här klumpedunsarna att dela upp sig i mindre bolag, men det är ingen politik som vinner Vita husets öra. Den mordiske fredspristagaren och hans regim gör inget som en liten minoritet sätter sig emot, även om det skulle vinna brett folkligt stöd. När krisen rasade som värst såg det ut som om Wall Street var slut, men de listiga gossarna jobbade sig tillbaka. Och de kommer inte att släppa taget när de ser hur det går att lattja med administrationen. De är som övergödda bortskämda ungar, eller som gökungen i boet - men ibland händer det ju att värdfågeln kommer på att det är en gökunge och slänger ut den!

105 tror jag

Räknar jag rätt är siffran för banker som stängts av USA:s finansinspektion i år nu uppe i 105. I fredags tvingades sju stycken slå igen enligt listan. Det är småbanker som försvinner i vanlig ordning, de som är så små att de ganska lätt kan avvecklas. En liten bank i Florida har knappast någon direktlinje till Vita Huset om den skulle behöva hjälp. Till skillnad mot bjässarna som är "för stora" för att få gå omkull och vars direktörer fritt rör sig mellan Wall Street och Finansdepartementet.

Eller sett från en annan synvinkel: det är småbanker som förmodligen är närmast småfolket som sopas bort. Det kanske kan ses som ännu ett exempel på hur allt större delen av USA:s förmögenhet koncentreras hos en liten elit.

Ibland klagas det över att "medelklassen" i USA håller på att försvinna. Denna "medelklass" skulle nog kallas "arbetarklass" i Europa, och den håller verkligen på att tryckas ned i skiten. För dessa människor, och för folk med små företag, är krisen inte över. Snarare faller världen samman runtomkring dem. Det är inte underligt att många av dessa människor "bär sig underligt åt" i dessa tider - den etablerade politiken är inte till för dem, och i den mån de trodde på Obama har han mest visat sig som munväder när han inte slängt pengar åt storkapitalet och liknande tilltag. Därmed inte sagt att jag gillar deras konstiga upptåg alla gånger.

Jag har aldrig riktigt förstått vad de vänstermänniskor som tyckt Obama är så bra har tänkt på. En slipad skummis är också en skummis, hur välsmort munlädret än är.

Vintertid

Vintertid, håhå jaja. Den här bilden kommer från en webbkamera på taket till Abisko turiststation och är bara några minuter gammal. Det är så klart väder att man ser den berömda Lapporten (Tjuonavagge - betyder "gåsdalen") långt därborta. Jag föredrar den här bygden i juni när skogarna just håller på att slå ut och blåhake- och lövsångartoner virvlar fram under en evig sol!

Mer bilder, nu av egen tillverkning. Klicka för större format!

Högalidskyrkan blir en grå profil sedd från Västerbron - duggregn.

Neonreklam speglar sig i en vattenpöl nedanför Liljeholmsbron.

Panoramabild (den blir nästan lite sjösjuk om man klickar upp den i fullt format). Här är Smedsuddsbadets stora gräsmatta. Fullt med folk soliga sommardagar. Idag är det flanörer, människor med hund, samt joggare som drar förbi. I det här vädret badar nog bara änder med någon större förtjusning.

Ja, däruppe i norr kan de glädja sig åt något som faktiskt ser ut som "gammal hederlig vinter". Man kan undra hur det blir här - riktig vinter, eller ett halvår av slask och elände?

Svårt med höstfärger?

Några blogg-kollegor har svårt med höstens färger och uttryck. Exempelvis Tomas Jonsson samt Jinge. Det är klart att gråvädret gör att färgerna inte alltid kommer till sin rätt, eller det kan vara svårt att visa höstens verkliga ansikte, men gör det något? Den konstnärligt sinnade medborgaren kommer ändå att hitta aspekter på årstidernas förlopp. Här är några bilder jag tagit de senaste dagarna. Klicka för större format (eller bläddra raskt vidare till något annat):

Tycker man inte det är bra med dagsljus kan man ju testa med nattljus som får skapa ett gyllene skimmer i några vissnande blad - höstmörker i Årsta skog.

Bilden ovan och nedan är exakt samma. Enda skillnaden är att den övre (som visar Årstabäcken) är som den kom ur kameran, medan den nedre har utsatts för en "smartkorrigering" i PhotoShop. Jag vet inte om det är bättre eller inte, men det försilvrade ljuset i den nedre versionen gör i alla fall att man kan uppfatta något därute i mörkret lättare än på övre bilden.

Enkelt milt dagsljus en molnig dag - man slipper skarpa kontraster! En envis liten björk har lyckats klamra sig fast i en bergvägg. Somliga blad är gula men en del har inte släppt sin gröna klorofyll ännu.

Som sagt, i det milda gråljuset flyter färger och former samman. Det här skulle nästan kunna vara en skickligt hopkommen akvarell och inte bara ett foto av några koloniträdgårdar som håller på att sjunka ner i vinterdvalan.

Men - för att inte reta upp publiken alltför mycket - här är en bild med äkta höstfärger utan något krångel: Årstabäckens utlopp i Årstaviken.

Hur klarar de rika lågkonjunkturerna?

Här är en bild som jag knyckt från Ekonomistas, ett diagram som försöker ge en uppskattning av hur de hundra rikaste svenskarna (exklusive IKEA-Kamprad) har klarat sig genom de tre senaste lågkonjunkturerna. Tre kriser, tre bubblor, tio års upp- och nedgångar. I och för sig kanske det inte är så upprörande om en mångmiljonär förlorar en eller annan miljon, det är ju mindre allvarligt än när folk med låga inkomster drabbas, men något kanske det går att lära sig.

Men vad? Kanske det viktigaste är att de som är rika blir bättre på att parera kriser? Även om de kortsiktigt dras med i den nedåtgåenden virveln tar de sig raskt loss och upp mot ytan igen. Och medan folk i mängder sjunker mot botten seglar de rika lyckligt bort på nästa framgångsvåg.

Men det finns ändå saker som jag har svårt att tolka. Efter den svåra bank- och fastighetskrisen kom en spekulationsperiod som avslutades av IT-kraschen. Konstiga dot.com-företag föll till höger och vänster. Men det slår inte igenom så hårt ändå. Kan det vara så att mycket av spekulationspengarna som försvann där avsåg "småsparare" som inte tillhör gruppen av hundra rika knösar? Det räcker nog inte med att konstatera att folk är rika och/eller har tillgångar. Man måste se vad som händer med tillgångarna under olika situationer.

Den nya perioden av förmögenhetstillväxt var inte lika vild som under nittiotalet, men ändå slog den nuvarande krisen kortvarigt hårdare. Annars verkar den påminna mer om nittiotalet. Kanske så att mer "realekonomi" har varit inblandat och att det i mångt och mycket har varit en klassisk överproduktionskris (eller underkonsumtion, om man ser det från den andra sidan). Jag kan inte bevisa något, men jag misstänker att stoppar man in utvecklingen av inkomstskillnader i det här resonemanget kan det komma ut något begripligt. Kanske att de rikas "svårigheter" snabbt har korrigerats av politikerna genom kraftiga överföringar från samhällets mindre bemedlade. Sänkta skatter och därmed mindre transfereringar, exempelvis.

"Grön Jakt" i "Okända Skogen"

Rubriken måhända verkar kufisk, men det handlar om Indien. Den stora operation som inletts mot maoister och stamfolk i de fattigaste områdena går nämligen under namnet "Green Hunt". Det kanske avser att man skall jaga omkring i djunglerna och försöka hitta något?

Det där med namn på militära operationer verkar ha ändrat karaktär. Jag tar några ur minnet, och det handlar om Andra världskriget.

Operation Torch: de allierade landstiger i Nordafrika 1942
Operation Overlord: Normandie 1944
Operation Barbarossa: Tyskland angriper Sovjet
Operation Weserübung: Tyskland angriper Norge och Danmark 1940
Operation Seelöwe: Tysklands aldrig genomförda invasion av England

Den som kan påvisa att jag minns fel kan ju skriva och klaga! Men det jag vill komma fram till är att förr så var namnen på militära operationer täcknamn för att dölja vad man höll på med. Inte stod doktor Goebbels och vrålade till massorna att "vi håller nu på att planera operation Barbarossa som skall sättas i drift om ett halvår och innebär att vi kommer att anfalla Ryssland"! Nix, vad Barbarossa egentligen innebar höll man så hemligt det någonsin gick.

Idag är det annorlunda. Operationsnamnen verkar vara kläckta av reklambyråer, och vad de innebär tutas ut lång i förväg. Tänk på det roliga namnet "Enduring Freedom"! Följaktligen har helt säkert de indiska maoisterna i sina djungelbaser långt i förväg kunnat få reda på vad fienden tänker göra genom att helt enkelt studera vad regeringen och massmedia säger. (Jag antar att det finns en hemlig sida av det hela också, men att maoisterna har en underrättelsetjänst med tentakler långt in i den statliga maktens korridorer.) Kort sagt: regeringen tillkännager "Grön Jakt" och maoisterna säger "jaha".

Hur är det med "Okända skogen" då? Jo, det lärde jag mig i en artikel i Indian Vanguard att det är det lokala namnet för Abuj Marh, den gröna fläcken på kartan nedan. Om till och med lokalfolket, som bör kunna skogarna som sin egen bakgård, tycker att det här är ett besvärligt område, kan man ju räkna ut att det inte blir lättare för utbölingar från andra delar av Indien att ta sig in där och göra något vettigt.





Man kan fråga vem som kommer att jaga vem i de där bergiga skogarna? Sedan finns ju frågan om den maoistiska armén PLGA ens kommer att bry sig om att vara kvar. Det finns spekulationer om att den helt enkelt flyttar in till städerna ett tag men sedan kommer tillbaka när det är som mest olämpligt för regeringen. Och då kanske man kan ha ordnat till saker på annat håll när man ändå är ute och rör på sig. Ännu så länge har det inte kommit några rapporter om strider med anknytning till offensiven, däremot om övergrepp mot lokalt folk i Chhattisgarh. Men de övergreppen verkar inte skilja sig från vad som förekommit under åratal där. Regeringen har försökt skapa en antimaoistisk milis bland stamfolken, men det har slagit helt fel. Det har blivit terror av vissa stamgrupper mot andra, ödelagda byar och massflykt. Och under tiden har maoisternas makt i delstaten bara ökat.

Man kan notera att Abuj Marh ligger i ett intressant område: i Chhattisgarh och Orissa är maoisterna mycket starka, i Maharashtra är man starka just i Gadchiroliområdet medan jag tror att närvaron är mindre i Karnataka. Men i Mahararashtra finns jättestaden Mumbai som förr hette Bombay, och där lär det finnas maoister som arbetar underjordiskt. I städerna har man inte vad jag vet tillgripit våld ännu, men det finns på programmet.

Under "A" i INDIA på den lilla kartfiguren ovan ligger Västbengalen, och där verkar det ha kommit till ett läge där maoisterna i västra delen av delstaten har bitit sig fast i skogarna, fått omfattande stöd från lokalbefolkningen, och håller ett visst tryck mot själva Kolkata. De stora operationerna för att kasta ut maoisterna tidigare i år kan ses som en generalrepetition för alla parter. Maoisterna flyttade sig litegrann när trupperna kom men håller ändå kvar och verkar ha rätt bra kontroll över läget. Deras ledare kan hålla presskonferenser ute i skogen utan att poliserna som finns någon kilometer bort vågar ingripa.

Det rapporteras att stamfolk beväpnade med pil och båge marscherade in i en stad norr om Kolkata, vilket väckte visst uppseende. De sade att de bara ville visa upp sin kultur att bära pil och båge, men man kan ju undra - vare sig de kom på det här själva eller hade hjälp med det så har nog stamfolken i Indien kommit på att de måste visa upp sig och kräva rättvisa om de skall få någon rättvisa.

Förnuftiga finnar flyr fältet och lite mer om finsk historia

De fruktade finska hakkapeliterna fotograferade på något slagfält under trettioåriga kriget. Tänker killen till vänster gå och hänga sig i det där repet?

Enligt traditionen och Wiki vrålade de finska ryttarna hakka pälle när de gick till angrepp på de europeiska slagfälten under trettiåriga kriget. Hacka på! Men nu är det andra toner som gäller. Finnarna i Afghanistan vill åka hem. Det är förnuftigt. Kan man inte fixa så de samåker med svenskarna?

Jag tog en titt i Hufvudstadsbladet, men där stod inget. Däremot såg jag några artiklar om evighetsämnet Andra världskriget som det kan vara värt att nämna: En om att det togs misstänkt få krigsfångar av finnarna under vinterkriget, och att dödligheten i de finska lägren under fortsättningskriget 1941-1944 var bland de värsta under kriget: 30 procent. Jag har för mig att dödligheten i engelsmännens ökända läger i Sydafrika under boerkriget låg på 25 procent, men där fanns ju också många barn.

En annan handlar om "Svensk attack mot Mannerheim". Känsligt det där med kritik från svenskar. Mannerheim jämförs med Hitler och Mussolini - varför inte med figurer som Horthy i Ungern eller Antonescu i Rumänien undrar jag? En intressant uppgift i den artikeln är att Sovjet i augusti 41 var berett att lämna tillbaka de områden man tagit 1940. Det har jag aldrig sett förut. Men vi får anta att finnarna var bländade av tyskarnas oerhörda maktuppvisningar och trodde att det bara var att hänga dem i rockskörten och inte bara ta tillbaka 1940 års förluster utan även Östkarelen som man misslyckades med att ta omkring 1920.

Rättvisepolitik eller barbari

Rättvisepolitik stoppar Åkesson skriver ledaren i Aftonlövet. Och det låter rimligt, med tanke på att det är något jag skrivit själv tidigare. Och inte bara jag - på vänstersidan är det rätt många som anser att en borgarpolitik som sätter orättvisa i högsätet inte är ett bra sätt att handskas med folk som ibland faktiskt har rätt att klaga! Och när det som skall vara vänster slutar att ha visioner för framtiden finns bara borgarpolitiken kvar, och den skall genomföras i ett samhälle där kriserna avlöser varandra och allt bara verkar falla samman!

En mindre lyckad sak som dyker upp då och då är att ta fram lyckade exempel på invandringspolitik i andra länder trots att exemplen kanske har skumma aspekter. Ta Aftonlövet igen, och påståendet att Canada har en lyckad invandringspolitik och inget invandrarfientligt parti. Annat är det med Europa!

Men det finns ju en viktig skillnad: i Europa är det gamla nationalstater, i Canada finns ingen sådan. De som skulle kunna bilda nationalstater på den Amerikanska kontinenten har utrotats, jagats bort, tryckts ned. Vem frågar Canadas urbefolkningar om de har lust att släppa in en kvarts miljon immigranter varje år? Om man instället för Canada säger Israel blir exemplet nästan övertydligt: ett invaderande gäng som utnämner sig själv till stat och sedan delar ut medborgarskap till meningsfränder från hela Jorden, allt medan urbefolkningen trycks bort med våldsamma medel.

I Europa finns ju urbefolkningarna kvar, och de har synpunkter som inte kan ignoreras. Ibland tar det väldigt otrevliga former. Högerextremister, populister, fascister tar upp de här sakerna, och de går borgerlighetens ärenden genom att hetsa inhemska och utländska arbetare mot varandra. Uppstår det getton och slumområden med stor kriminalitet är det givetvis ett plus ur rasisternas synpunkt, och kan man dessutom lägga till religiösa aspekter är det verkligen lyckat. En korkad och obskyr imam från någon källarmoské som säger något dumt är mer värt ur kryptorasisternas synpunkt än hundra muslimska ledare som uttrycker sig vettigt.

När politiska ledare från "den politiska mittfåran" uttrycker sig på ett sätt som andas anpassning till främlingsfientlighet är det förmodligen två saker som skett: dels försöker de parera de öppet främlingsfientliga grupperna, dels svarar de faktiskt mot synpunkter som finns hos väljarna i stort. Jag tror inte att svenska folket har lust att evakuera större delen av sitt land och låta sig trängas samman bland Härjedalens fjäll för att slippa anklagas för att vara fientliga mot utlänningar. Med andra ord - vi skall inte behandlas som palestinier. Men vi skall inte heller ge smygrasister något politiskt utrymme. Till det krävs just rättvisepolitik, inget annat! Alternativet till rättvisepolitik är inte ett etniskt rent och välmående Europa - alternativet är barbariet i en kraschande kapitalism!

Med Ohly & Co mot nya lågvattenmärken

Nu har Ohly och hans flinande kompisar hittat en ny ursäkt för att föra borgerlig politik: Sverigedemokraternas Åkesson har skrivit en artikel mot muslimer i allmänhet som placerar sagde Åkesson i gruppen "vi jagar anhängare genom knasiga skrämselkampanjer". Om det stämmer vad som står i Aftonlövet så vill den "rödgröna alliansen" ta Åkessonartikeln och ett eventuellt inträde i Riksdagen av Sverigedemokraterna som ursäkt för att bilda någon sorts samlingsregering med Alliansen. Eller åtminstone med ett par av småpartierna i Alliansen. Jag tittade nyss på V:s rikssidor på nätet, men där fanns ingenting.

Nu missar Ohly tåget - igen! Det här hade varit ytterligare en chans att säga att "nu dumpar vi borgar- och bombar-Mona och går över till stenhård vänsterpolitik eftersom det är det enda effektiva sättet att ta hand om högerpopulisterna!" Att stoppa SD genom att förstärka den politik som partiet lever på - alltså att överheten skiter i småfolket - är en milt sagt egendomlig linje som borde stoppas. Men icke. Ohly fortsätter att traska på. Jag undrar om det verkligen inte finns någon gräns för hur stryktåliga V:s medlemmar är? Eller är det så att partiet helt domineras av politiker som klänger sig fast vid sina arvoderade uppdrag och för allt i livet inte vill riskera dem?

Undrar om inte Piratpartiet blir det enda kvarvarande alternativet nästa år? Till skillnad mot det döende Vänsterpartiet verkar PP vara utvecklingsbart och inriktat på framtiden.

Bo Rothstein om Ostrom, Hobbes med mera

Om man är misstänksamt lagd kan man undra om det finns någon strategi bakom de senaste "nobelprisen" i ekonomi - kan det vara så att skojarna på Riksbanken börjar dela ut priset till vettiga personer i stor skala för att desarmera kritiken mot priset som sådant? Krugman förra året, och nu Elinor Ostrom (Öström, va?) samt en stackars karl som kommit i skymundan så man knappt hört talas om honom. Nå, det har väl funnits vettiga pristagare tidigare också, men nu verkar man börja köra serieproduktion. Rena bombmattan. Vad kommer härnäst? Postumt pris delat av Marx och Engels?

Professor Bo Rödsten skriver på bloggen Ekonomistas om Öströms pris. Intressant. Jag har själv inte läst henne. Hon riskerar därmet att hamna i samma klass som andra klassiker som det talas om men som många inte har läst.

Thomas Hobbes, detroniserad av Elinor Ostrom?

Att Öström bidragit till att plocka sönder teorin om "allmänningarnas tragedi" är väl känt, men Rödsten pekar på en annan intressant aspekt: hon har plockat sönder en grundläggande teori hos Thomas Hobbes också. Nämligen att folk som får sköta sig själv raskt börjar skära halsen av varandra, om man uttrycker det vulgärt. Det var så i naturtillståndet med allas krig mot alla.

Men jag har läst en del av Hobbes kända skrift Leviathan, den är tjock och innehåller mer än funderingarna om naturtillståndet och det samhällskontrakt som gör att folk utser en diktator som skall se till att de inte slår ihjäl varandra. Lite längre fram i boken erkänner Hobbes att det där mer är en tanke om hur det skulle kunna vara, inte en beskrivning av ett verkligt tillstånd. Och därmed är han faktiskt dubbelt i samma läge som Adam Smith: Smith är känd för för några få rader om "den osynliga handen", men läser man hela stycket där den förekommer ser man raskt att det är i en fullständigt orealistisk modell i förhållande till ett modernt samhälle.

Sug på det här citatet från Rothstein:

Vad Ostrom visat är ingenting annat än att demokrati inte bara är möjligt för att undvika det Hobbesianska ”allas-krig-mot-alla”, den ger i de fall hon studerat dessutom en mera ekonomiskt effektivt och långsiktigt uthålligt resursutnyttjande än vad både Hobbes hierarki och Adam Smiths ”den osynliga handens” marknad förmår skapa. Detta innebär en skarp vidräkning med de rationalistiskt (”public choice”) orienterade teoretiker som hävdat att demokrati tenderar att leda till ett förödande fördelssökande (”rent-seeking”) av egenintresserade politiker, väljare, offentliga tjänstemän och allehanda intressegrupper.

Läs artikeln! Jag skall bara ta upp en punkt till, där Rothstein hävdar att Ostroms teorier fungerar mindre bra:

Det måste framhållas att huvuddelen av hennes resultat av hur grupper lyckas hantera problem av typen ”allmänningens tragedi” avser grupper som är rätt små, starkt homogena och som under väldigt lång har kunnat ackumulera socialt kapital genom omfattande personliga nätverk. Förhoppningarna att hennes resultat är applicerbara på stora och heterogena grupper där aktörerna är anonyma för och saknar sociala kopplingar med varandra är möjligtvis ogrundade. Att gå från hur lokalsamhällen lyckas hantera sina fiskevatten till finansmarknadernas problem eller problemen med den globala uppvärmningen är inte helt enkla.

Jag bara funderar: vad gör det för skillnad när hela världen knyts ihop till "den globala byn" via alltmer avancerad elektronik? Kommer inte smågrupperna också att bli globala, visserligen lokalt verkande med med tillgång till globala resurser och kunskaper? Nätverken får annat utseende idag än när medeltida spanska bönder delade på knappa vattenresurser lokalt, exempelvis. Fast i princip är det samma sorts fördelningsproblem som måste lösas.

Det här är intressant, och jag utgår från att "vänstern" noggrannt underlåter att studera vad Ostrom kommit fram till!

Den sociala krisen i Europa skärps

Röda Korset rapporterar om ett nytt läge i Europa, i "det rika" västra Europa till och med. Mathjälp måste ut för att hålla folk vid liv. I Spanien planerar RK för att dela ut mat till hundratusentals människor, i länder som Italien och Ungern är man redan igång med det. En RK-man säger:

Vi är tacksamma att regeringen har satsat miljarder på att rädda finansstrukturer och bankvärlden men vi ser mycket lite bevis på att man har räddat de sociala nätverken. Där tycker vi nu att vi behöver ha uppmärksamhet

Även i de nordiska länderna är man på väg åt det hållet, att nya grupper och allt mer utblottade människor måste ha hjälp. Regeringarnas stöd till smällfeta banker och svinrika industriherrar verkar av någon anledning inte hjälpa.

Jag hörde ett annat radioinslag (tror ingen länk finns till det ännu) att Europeiska centralbanken har kritiska synpunkter på programmen med bilskrotningspremier. Visserligen köper folk nya bilar och hjälper därmed de gammalmodiga och fallfärdiga bilfabrikerna, men samtidigt trängs annan konsumtion undan. Med andra ord: vattnar man på ett ställe blir det torka på ett annat. Det verkar inte gå att vara alla till lags samtidigt.

Arbetslösheten ligger nära 22 miljoner i Europa. Allt detta hänger nog ihop. Det är inte nödhjälp och tillfälliga stimulanspaket som behövs för att räta upp det som är snett. Det som hotar längre fram är att desperata regimer kommer att försöka skära ännu mer i de sociala trygghetssystemen för att betala skattesänkningar (som inte ger nya jobb) och "stimulanspaket" (som inte lär göra det heller). Och då lär nya kriser komma i de branscher som tillfälligt räddats. Och då får RK ännu mer att göra för att försöka se till att folk inte svälter ihjäl eller går under av andra orsaker när den havererade liberala politiken skall botas med ännu mer doser av samma medicin.

Det är nog en röd fana snarare än ett rött kors som behövs. I botten ligger en grundläggande kris som utgår från det faktum att det gamla industrisamhället inte fungerar och utvecklas längre. Nya produktivkrafter tar över, de gamla modellerna är allt sämre på att ta hand om den nya världens förhållanden. Att hålla liv i ett nästan-lik är ohållbart i längden, och omänskligt plågsamt. Men temporärt är det lönsamt för vissa, börsen har ju gått bra ett tag ...

Edmund Husserl och den filosofiska tristessen

Edmund Husserl 1859-1938

Edmund Husserl var en filosof som tyckte att vetenskapen och den logiska filosofin inte gick djupt nog för att förstå vad den håller på med. Och därför blir det inte en riktigt bra vetenskap. För att klargöra saken sammanställdes en tjock bok som på svenska torde heta Erfarenhet och Omdöme. Dessvärre är den så trist, och så i avsaknad av för den utövande vetenskapsmannen praktiska och fungerande exempel, att den i stort sett torde vara oanvändbar. Att Husserl har en pennförlängare som är tjockare än pennan den är avsedd för, eller att det nu ligger en reservoarpenna på hans skrivbord där det låg en bok för ett år sedan ... vad har den utövande astronomen eller fysikern för nytta av sådana insikter?

Tja, även om praktikerna i vetenskapens örtagård inte har mycket att hämta hos Husserl har han i alla fall påverkat en del andra filosofer med sin transcendentala fenomenologi. Men är det så fenomenalt egentligen?

Några indiska bilder

Dessa bilder kommer från Indian Vanguard. Förslagsvis sätter du ett bokmärke på den sajten om du vill ha tätare uppföljning på vad som händer därborta.





Typisk militärkarta ovan, med pilar för hur trupperna marscherar fram. Det kommer de naturligtvis att göra, och gerillan kommer att flytta på sig när den inte känner för att leverera batalj. I det här området i centrala Indien har maoisterna tänkt sig att skapa ett basområde i stil med det som Mao själv upprättade i Yenan i det kinesiska inlandet på trettiotalet. Men när det kinesiska inbördeskriget åter bröt loss på fyrtiotalet tvekade inte Mao att tillfälligt utrymma Yenan - och komma tillbaka som segrare i kriget några år senare. Indierna har nog studerat de erfarenheterna noga och sedan anpassat dem till sina egna förhållanden. Det är inte territorium som maoisterna i första hand vill ha, det är stöd från befolkningen. Då kommer övriga frågor att ordna sig på sikt.

Notera orten Gadchiroli på kartan: där har gerillan flera gånger tillfogat delstaten Maharashtras poliser och halvmilitärer svåra nederlag.


Kriget förs i områden med stamfolk. Samtidigt finns där stora naturrikedomar, och det torde vara ytterligare en faktor när regeringen försöker återta kontrollen. Hade områdena varit värdelösa ur resurssynpunkt hade man kanske inte brytt sig så mycket. Det har man ju inte gjort tidigare under Indiens sextioåriga existens som självständig stat.




Och här är stamfolk i djungeln som tillsammans med ett porträtt av gamle ordföranden Mao lovar att slåss mot regimen. Det kanske ser ut som ett gäng trashankar, men det var med gäng av utfattiga trasiga bönder som Mao startade på sin tid, och de här människorna är nog minst lika hårdföra och skickliga i djungelkrig som regeringens bästa commandos.

Vi i världens elektroniska nervsystem

Den här intressanta företeelsen såg jag först hos Erik Berg på Approximationer, och sedan gick jag över till källan och införskaffade grejen själv.

Och här är en till:



Synd att inte Marshall McLuhan fick leva för att se det här (han skulle vara nittiosju om han levat idag, tror jag). Här ser man hur människan via elektroniken som medium träder utanför sig själv, låter delar av sitt centrala nervsystem föras ut i de nätverk som spänner runt hela denna planet - och faktiskt fortsätter ut i rymden. Sitter någon någonstans och lyssnar till det egendomliga elektroniska bruset från Jorden? Kom ihåg den stora Palestinademonstrationen i början av året när en man kunde tala till folket på Sergels torg direkt från Gaza! Verkligen ett tecken i tiden. De lokala angelägenheterna kommer blixtsnabbt ut och blir angelägenheter för oss alla!

Det är svårt att tro att processen inte kommer att fortsätta, och till och med accelerera. Allt mer av vår intellektuella och kommunikativa verklighet glider ut i datamolnen. Varför behandlas den frågan knappt ens med armbågen av vänstern - för man kan inte säga att den behandlas med vänster hand! Behandlas knappt alls! Då och då försöker väl någon ta upp saken, men sannerligen blir det en ropande röst i öknen som få bryr sig om. Det finns väl viktigare saker ... tror de. Att kommunikationsrevolutionen gör om produktivkrafterna så att vi får chansen att gå från nödvändighetens till frihetens rike har de inte uppfattat. Det kanske beror av att etikett och innehåll inte gäller. Vänstern är inte vänster, vänster har givit upp som samhällsförändrare och är (i alla fall i Sverige) mer intresserad av sina bostadsrätter samt att spela radikala i Prideparaden.

Indien - inbördeskriget skärps

Där kan man se "den röda korridoren" med områden som mer eller mindre kontrolleras av maoisterna. Namnen på flaggorna är delstatsnamn. Den offensiv som nu lär ha inletts är under Chhattisgarh-flaggan tror jag

Den offensiv från Indiens regering mot maoisterna i "den röda korridoren" som det talats om ett tag verkar ha kommit igång, och möjligen är det betydligt våldsammare än när Lalgarh återtogs (nåja, formellt återtogs, men maoisterna finns kvar) för några månader sedan. De som är intresserade kan läsa artiklar om det i Indian Vanguard där det sker täta uppdateringar för närvarande. Ett oroande tecken är att journalister hålls borta från stridszonerna i Chhattisgarhs djungler. Är det möjligen så att regeringen tänker slå flera flugor i en smäll? Inte bara att försöka besegra maoisterna, utan också jaga bort (eller helt enkelt eliminera) stamfolken i skogsområdena? De "råkar" ju bo i de mest mineralrika områdena i Indien, och kapitalet står och trampar i farstun för att ta över exploateringen.

Ledaren för det största maoistpartiet kallas Ganapathy eller Ganapathi och finns därute i djunglerna (kanske, han är ständigt i rörelse). En intervju med honom finns här (tillsammans med några andra intressanta artiklar). Ett antal frågor berörs. Han är givetvis optimistisk om att man skall kunna stå emot den pågående offensiven, och jag antar att han har rätt. Upproret är för djupt rotat, och sköts bättre än den borgerliga tamilska rörelsen på Sri Lanka, för att kunna svepas undan. Däremot kan befolkningen drabbas hårt i när ingen ser vad regeringens commandos, de lokala poliserna samt stamgrupper som samarbetar med regeringen har för sig.

Någonstans i en indisk skog. Den där bössan ser inte modern ut direkt, men enligt den maoistiska läran är människor viktigare än vapen. Men det hindrar inte att gerillaarmén skaffar så mycket modern utrustning den kan få tag på för mobil krigföring - samtidigt som båge och pil är ett vapen som används av stamkrigare.

Men eftersom det är polis och överhet som redan är ökända för tortyr, mord och andra övergrepp mot befolkningen kommer sådana metoder inte som en chock. Av en händelse råkade en USAmerikansk journalist för ett tag sedan bevittna tortyr på en gata i Mumbai, och när han protesterade råkade han själv illa ut. Länken till den har jag tappat bort, men här är en äldre nyhetspost med hänvisning till en utredning om polisbrutalitet i Indien.

När jag läser olika artiklar får jag intrycket av att många som känner läget på fältet, inklusive polisbefäl, inser att det är den extrema fattigdomen och de lokala polisernas korruption och tortyr, tillsammans med de lokala politikerna som också är korrupta, som gör att maoisterna har lätt att rekrytera anhängare på många håll. Den som lever ett fullkomligt hopplöst liv har inte mycket att förlora på att ta till vapen mot plågoandarna. Och därför kommer det att bli svårt för regeringen att slå ner upproret. Det är ett folkkrig som utvecklas i de fattigaste områdena i Indien, och det kommer att bli fruktansvärt.

Ett upplysande diagram

Diagrammet fiskade jag upp här. Argumentet att "alla tycker så" om någonting är inte alltid bra. Men när man kommer till ett specialämne som kräver stora kunskaper blir det mer intressant vad de som är insatta säger om saken. Följ länken och läs Erik Svenssons föreläsning om vetenskaplig konsensus, och vad detta har för betydelse för klimatfrågan!

Förresten, uttrycket "klimatförnekare" är inte bra. Är det klumpigare "uppvärmningsförnekare" bättre? Men en del i det lägret förnekar ju inte att uppvärmning pågår, utan hävdar att den inte har något med människornas aktiviteter att göra. Skall man då slå dem i skallen med "antropogenuppvärmingsförnekare"?

Som icke-sakkunnig kan jag inte ha mer än frågor och funderingar. Men jag hoppas att det inte blir en "debatt" av samma sort som när folk försöker revidera vad som hände under nazisternas massutrotningar under Andra världskriget. Där har en sanning spikats fast: sex miljoner judar gasades ihjäl. I själva verket var antalet offer i dödslägren betydligt större och betydligt mer blandat, och mängder av människor dog av andra skäl. Men då hänger sig "förnekarna" fast vid "sex miljoner gasade" och skall bevisa att det inte stämmer, de hittar detaljer här och där som är besvärande för teorin i stort varpå de trumpetar ut att allt, eller nästan allt är fel.

Gas som gas, man kanske kan jämföra rollen för Zyklon B i nazilägren med rollen för koldioxid vad det gäller klimatet. Båda spelar en roll, men inte enda rollen. Kanske fler människor sköts ihjäl, det vet jag inte. Dödade blev de i alla fall och vi vet var ansvaret ligger. Och vi vet att även om koldioxid kan göra otrevliga saker med atmosfären så är metangas etter värre. Se med andra ord upp för folk som bara mal på om koldioxid!

Information och samhällsutveckling

Lästips: kolla in vad Åsa på Ting och Tankar skriver om det allt mer kommersialiserade livet på universiteten. Ett litet utsnitt:

Mitt största problem med rättighets-hetsarna är inte så mycket att de kräver pengar för en minst sagt vagt definierad "produkt", det är att de är inskränkta och enfaldiga nog att tro att deras produkt skapades ur tomma intet och inte som ett resultat av hundratals generationers slit och strävan.

Varför inte ta det från grunden: hela samhället kan ses som ett informationsnätverk. Numera spänns (som vi McLuhan-läsare vet) de elektroniska nätverken för omedelbar information runt hela Jorden. Information är en av de råvaror som samhället bygger på. Ett samhälle där information stryps eller regleras hårt kommer sannolikt att få svårigheter med sin utveckling.

Vad händer med ett samhälle där dels kommersiella intressen sätter sig på så mycket information som möjligt för att kunna pressa ut så mycket pengar som möjligt, dels att exempelvis forskare av kommersiella (verkliga eller inbillade) konkurrensskäl försöker dölja information för varandra? Förmodligen detta: Information kommer att förmedlas långsammare, ekonomiskt och politiskt svaga grupper kommer att exkluderas ur informationsflödet, viktig information kan "försvinna". Ett parasitärt överskikt kommer att tjäna grova pengar på det här, men det samhälle de härskar över kommer att stagnera. (Med "samhälle" kan vi också mena "hela världen").

Nå, det finns ju parallella rörelser här, som Open Access som Åsa hänvisar till. En del forskare vill faktiskt få ut sina rön till världen utan att den skall pungslås till det yttersta. Jag funderade i lite vidare banor här, för om man tittar djupare bakom Piratpartiet och dess kamp för fildelning och mot övervakning bör det finnas andra diskussioner om copyright och patent i förhållande till samhället i stort.

I själva verket kanske Piratpartiet, trots att det innehåller en massa mer eller mindre uttalade borgare, är en av de viktigaste krafterna i samhällets ideologiska överbyggnad just nu. När produktivkrafterna genom datorrevolutionen tar ett språng framåt hänger piraterna med, de kanske inte förstår allt vad som händer, men i sin praktiska verksamhet är de mer verklighetsanpassade än exempelvis socialmoderaterna och deras stödpartier som i mycket lever kvar i industrisamhället.

Kanske det är PP som skrämda socialmoderater bör koncentrera sig på snarare än obefintliga "terrorister", om man nu är så rädda för folk som kan förändra samhället. De bryter ner delar av det gamla samhället genom sina kampanjer, kanske de bidrar till att plocka fram nya fina strukturer ur ruinerna.

Jag har en känsla av att jag borde kolla upp närmre vad PP har för synpunkter på just den är typen av frågor som ligger en bit bortom nedladdning av dålig musik eller snokande statliga tjänstemän. Hur tänker man sig fördelning av ersättning mellan företag (som inte uppfinner något) respektive verkligt kreativa och nyttiga uppfinnare och artister?

Samhället är ett informationskollektiv. Vill man rädda samhälle och kollektiv måste informationen vara så fri som det bara går. Det innebär att storbolag, räknenissar och informationsegoister och deras politiska stödtrupper måste hållas kort. Det skall bli intressant att se hur PP fungerar i den politiska hetluften. Kan man se relationerna mellan fildelningsfrågor och gamla tanter och farbröder på långvården och göra politik av det? Då har partiet goda möjligheter att bli en murbräcka för en bättre framtid för alla som bor i den globala byn.

Ostadig världsekonomi

Jag brukar ha notiser här på bloggen om antalet bankkrascher i USA. I förra veckan var de uppe i nittioåtta (98). så kanske hundrastrecket passeras nu under helgen. Det är ju under helgerna som USA:s finansinspektion stänger småbanker på fallrepet så att de kan fortsätta att existera med nya ägare. Sedan finns de jättestora institutionerna, de som är "för stora för att få falla". och där är det ju en annan sak. Där verkar det som bonusarnas glada dagar fortsätter som under den värsta högkonjunkturen. Jag antar att det är logiskt: småbankerna jobbar direkt ut mot "verklighetens folk" som har det svårt under den pågående krisen, medan storbankerna mest opererar med svindelkapital och spekulationer i vad som helst, samtidigt som man har mycket goda kontakter med myndigheterna.

Den gamle valutasvindlaren George Soros har uttalat sig om att den nuvarande valutasituationen i världen är riskabel, och att the world needs global regulation. För ett tag sedan hade väl detta utlöst hånskratt om att spekulanterna blivit socialister. Nu är det inte så roligt längre - spekulanterna vill rädda sina egna skinn helt enkelt. Om det ser verkligt farligt ut kanske de för skams skull vill rädda några vanliga människor också. Det är ju på "verklighetens folk" som spekulanterna ytterst lever. och "folket" kan ju få för sig att tröttna på "verkligheten".

Men det vete fasen hur det fungerar med regleringar och statliga pengar. Från olika håll kommer nervösa synpunkter på världsekonomin och den kris som en del tror tog slut sent i våras. Tittar man på Robert Reichs blogg (han är professor och var arbetsmarknadsminister i USA en gång i tiden) listar han upp ett antal skäl till varför man bör vara försiktig. Det finns fler saker i ekonomin än Dow Jones' aktieindex att titta på påpekar han. De vinster som finns i vissa företag och branscher beror mindre på att ekonomin i stort går bra och mer på att man gjort sig av med personal. Dock får de skenbart goda vinsterna pensionsfonder och liknande att börja ett nytt spekulationsrejs, och sådant brukar ju inte sluta bra. Mer pengar kommer säkert att försvinna i finanskrascher samtidigt som efterfrågan i den reella ekonomin urholkas. Med andra ord ett recept för en ny kris.

Långt till vänster om den liberale (antar jag ) Reich finns ett gästinlägg på bloggen Lenin's Tomb. Men synpunkterna är likartade. Alldeles som Reich menar den anonyme bloggaren att regeringspengar stöttar upp en ny finansbubbla.

I suppose it shouldn¹t come as a surprise that the biggest of the big banks in America that sucked up tens of billions in government aid are now rolling in profits. That¹s how this game works. Thus, JPMorgan has just reported a 580% profit increase over last year to a whopping $3.6 billion third-quarter profit. The reason is, purely and simply, ­ that the money that the US government pumped into the banking and financial sector has created a new Wall St. bubble ­ with stock prices rising by nearly 50% to top the psychological benchmark of 10,000.

The actual meaning of that number is a mystery to most of us not initiated into the occult world of the stock market. But the basic gist is that there's a lot of cash floating around and people are doing to the stock market what they did to the housing market ­ bidding it up, out of relation to the value of the assets that they represent. The trouble is, in the real world, the shithouse is still burning. Community banks in the US, which make their profit by loaning money to people to buy houses, finance small businesses, other consumer loans, etc. are tanking badly. These 7,000 banks have collectively lost about $2.7 billion.

Ja, det här ser inte bra ut. Det behövs inte mycket för att skicka världsekonomin utför backen igen. Skall vi gissa att det tar ett par-tre år till för att nästa krasch verkligen skall kunna byggas upp? Vänstern sumpade den här krisen. Tänker man sumpa nästa också?

Filosofin 10 år på Södertörn

Den filosofiska undervisningen på Södertörns högskola firar tio år i år, och jag var ute och lyssnade till några miniföreläsningar av ...

... professor Hans Ruin (ser inte professorerna mycket yngre ut numera än när jag var ung?), och ...

... Fredrika Spindler som är mycket inne på Nietzsche, och ...

... Sven-Olov Wallenstein (jodå, han är släkt med den gamle fältherren Wallenstein från trettioåriga kriget), och ...

... Marcia Sá Cavalcante Schuback.

I vetenskapernas begynnelse omfattade filosofin i stort sett allting. Aristoteles drog igång stora delar av det som senare blev olika specialvetenskaper men då rymdes de ändå inom filosofins breda ramar. Sedan har specialvetenskaperna blivit allt fler och gjort sig självständiga, och man kan då undra vad som blir kvar för filosofin? Edmund Husserl slog ju i början av nittonhundratalet ett slag för att återupprätta filosofin som övervetenskap - eller vi kan ju säga "vetenskapernas drottning" - men ämnet har bara tryckts tillbaka ytterligare.

När nya högskolor startar är det inte säkert att filosofin ens får vara med på läroplanen. Nu är det ju "nytta" som gäller, och hur "anställningsbar" är en filosof i dagens samhälle? Fredrika Spindler nämnde att redan Nietzsche var kritisk mot hur dåtidens makter och marknad tog över och ställde filosofin i sin tjänst. Det var på 1870-talet. Men där vill jag tillägga att redan Karl Marx var inne på samma linje i Kommunistiska Manifestet redan trettio år tidigare. Och att vetenskapen allt mer ockuperas av "marknadskrafterna" är ju något som vi kan se fortsätter idag. Det som skyddar filosofin kan vara att den inte är så lätt att göra pengar på som exempelvis medicin.

Var skall filosofin ta vägen? Skall den försvara det mänskliga, det rationella, ställa de kritiska och ibland obekväma frågorna? Eller skall reträtten fortsätta. och yrkesfilosoferna skriva små snäva avhandlingar som inte så många är intresserade av? Jag anade av föredragen att det här är ett problem, för hur kombinerar man "kritiskt tänkande" med krav på att "anställningsbarhet" också skall vara med i kurspaketen? Vilka företag och förvaltningar vill ha obekväma tänkare i sin personalkader, folk som kanske kommer med fel synpunkter?

Ändå behövs filosofin. För att ta ett annat ämne som jag känner till: nationalekonomin skulle behöva en rejäl uppstädning med hjälp av ett gäng filosofer. Låter det konstigt? Kom då ihåg att vissa delar av nationalekonomin grundlades redan av Aristoteles (teori om hushållning grundad på etiska ideer, penningteori) och att Adam Smith var moralfilosof. Mot slutet av 18oo-talet försvann det mesta av filosofin ur nationalekonomin, och det har den inte mått bra av.