... tomt prat, snickesnack, bullshit och allmänt storhetsvansinne. Samt för fullkomligt usel och förutsägbar journalistik.
En infödd Söderbo vid namn Björn sitter i sitt Stockholms-ide och brummar och tänker om politik och samhälle, konst och litteratur, vetenskap, natur och filosofi. Och lite annat också, när andan faller på.
16 kommentarer:
Ja fy fan.... nån borde skaffa sig en hobby och en flickvän uppenbarligen!
Den journalistiska analysen av skeendena i samhället är på topp i Metro, i och för sig inte bara Metro, den förstasidan kunde vi sett i vilken av de stora drakarna som helst inkl Public Service. Att få ett sådant "uttalande" av dessa ungdomar är knappast förvånande eller något speciellt nyhetsvärde, inte mer än man kan förvänta sig, tomt prat och nonsens och har ingen bäring på vad som faktiskt pågår.
I sådana här områden är det oftast en stor blandning av folk från olika håll och egentligen ingen annan gemensam ståndpunkt än utanförskapet. Ibland är det även så illa att de som är äldre och som borde vara förståndigare peppar den destruktiva idiotin.
Denna situation har nu byggts upp under många år och det enda som återkommer för att "lösa" problemet är på nonsensnivån "jobbcoacher", aldrig att man adresserar det underliggande problemet, en ekonomi som gör att inte alla får plats. Det är återkommande från hela det politiska spektret, d.v.s. individerna ska reformeras, de ska ta sig i kragen vilket kommer att lyckas lika väl som att försöka lyfta sig själv i håret.
SAP ledningen som nu helhjärtat svär sin tilltro till den nyliberal ekonomiska modellen undviker naturligtvis helt att adressera problemets fundament utan har gjort den andra delen av förlorarna till sin huvudfiende för att ge sken av att man bryr sig. Att sparka på en del av de som redan ligger kommer inte att lösa någonting men det kan förstås få en del att känna som om de gör något. I och för sig är det så att den "mindre" trevliga sidan av förlorarnas reaktion faktiskt gör vad en del av vänstern efterlyser, man organiserar sig och har genom träget föreningsarbete nu haft så mycket framgång att de faktiskt har en chans att ta sig in i riksdagen.
Hade det funnits en socialt medveten arbetarrörelse hade de naturligtvis fångat upp förlorarna, men det är ju svårt när den starkaste rörelsen av det slaget är de som aktivt driver politiken som skapar utanförskapet
Det finns väl en mall för hur artiklar av den här typen skrivs. Ett suddigt foto, en arg ung man som uppger sig vara i krig, andra lokala människor som är upprörda, etc. Det upprepas gång efter gång.
Kanske det finns anarkister, autonoma och maoister som är i farten också för att få mer fyr under brasan. De är ju inte särskilt politiskt djupsinniga. Men det är klart, när de stora partierna drar sig undan öppnar det sig för andra. "Reclaim the Revolution." Men jag har mina tvivel om hur tillgängliga smågrupperna av slagskämpar, hel- och halvkriminella och stökiga tonåringar är för politiska argument.
Maken till konservativt vuxensnack... Naturligtvis är det så här ungdomarna känner sig. Känsla är alltid sann, sen är det en annan sak att dom inte har nån politisk teori att stoppa in den i.
Det finns, om jag inte missminner mig, studier som visar polisens och medias del i att skapa gängkriminalitet. De skapar gängidentiteten och legitimerar ledarna genom att ge dem mest uppmärksamhet osv. De skapar meritlistorna åt dessa gäng, intervjuad av media, respekt! Fotograferad och dokumenterad som gängmedlem av polisen, respekt! Uppsatt på en lista av polisen, respekt!
Det är uttråkade egendomslösa ungdomar som bryter tristessen med nöjen i deras prisklass. Detta tills vi börjar definiera dem som något annat, de definierar inte sig själva.
Martin, vad du skriver påminner om ett uttalande från Malcolm X. Minns inte exakta ordalydelsen, men i princip går det ut på att du blir vad de säger att du är. Om du hela tiden utmålas som en odugling eller kriminell vad du än gör så kommer du att bli det.
Konservativ?
Malcolm X har jag oläst. Jag fick det från någon form av studie.
Konservativ, jag vet inte om man skall klassa de teorier som finns om trasproletariatet och problemen med deras mobilisering, som något konservativt. Men det finns väl en del tänkare som talat för att mobilisera trasproletariatet.
Martin, det var ett nytt sätt att använda ordet "oläst".
"Konservativ" var mer ett frågetecken riktat till Jan.
Lärde mig ett effektivare språk under min tid i norrbotten.
Det visste jag så jag utvecklade frågeställningen. Trasproletariatet har av många setts som något man inte kan lita på, inte värt besväret att organisera. Men frågan är om det inte är nödvändigt att släppa in andra i kampen i vår tid.
Frågan är hur man definierar trasproletariatet idag. Jag vet inte. Vad det gäller att organisera däremot, har "storsamhället" dragit sig ur medan opolitiska gangsters och politiska grupper som definitivt inte tillhör "storsamhällets" godkända partier försöker få in en fot i upproriska förortsområden.
Storsamhället har inte bara dragit sig ur de är fienden till en ekonomisk politik som ger alla realt framtidshopp och en möjlighet. Hela det politiska spektret av partier i Riksdagen har i grunden samma ekonomiska grundideologi för hur ekonomin ska skötas. Det ger ju utrymme för allehanda obskyra intressenter som ger ett svar på varför det är som det är när ingen annan har nåt svar som ger en logisk förklaring.
"Europas ledande politiker har därtill agerat svagt och kortsiktigt. Resultatet ser vi nu i form av fallande kurser på världens börser och en försvagad euro."
Så de har agerat svagt och kortsiktigt när de inte genast lagt sig raklånga för att krypa för de finansiella spekulationsmarknaderna utan initialt försökt värna folket som valt dem? Fallande börser och värdet på den artificiella fiktionen Euron är det som bekymrar dagens SAP språkrör.
Vi måste också tänka på att värdet på SAP-ledarnas bostadsrätter kan sjunka om det blir för mycket kris! Och det kan väl inte tolereras, i solidaritetens namn!
Konservativ syftar väl mest på den lite gnälliga tonen. Malcolm X-resonemanget håller jag förstås helt med om.
Alla (?) som har studerat pedagogik har hört talas om en skola i USA där man genomförde ett grymt experiment på 30-talet. Två nya lärare fick två nya klasser. Den ena bliv itutad att hans klass bestod av de dummaste ungar som nånsin funnits, den andra att hans klass var de skärptaste genier. Det tog bara en termin innan det var sant. Ungarna hade anpassat sig till förväntningarna.
Ett skäl så gott som något att man inte ska döma ut någon.
Jan,
en gång för längesedan satt jag i specialklass, så jag har upplevt effekten inifrån sas. Därför tror jag på effekten och inser att den är mer omfattande än bara skolmiljö. Har rykt ihop med förskollärare som spritt att ens unge är en bråkstake bland barnen och föräldrarna. När de utpekat honom på samlingar som ett exempel. Jag är medveten om hans temperament och det jobbar vi på, men det är jobbigt när samhället motarbetar en.
Jag tycker att Marx och Engels rader i Kommunistirka manifestet - trots att de retar många - förtfande är allmängiltiga: Tras-proletariatet, denna passiva förruttnelse av de understa lagren i det gamla samhället, osv.
(Bekräftades senast när jag för A-lagsrepresentanter i Angered Centrum i praktiken hånades för mitt engagemang - flygbladsutdelning - och krävde Stöd våra soldater (i Afghanistan). Ta hem dom levande!)
Anonym,
det gamla propagandaspråket var väldigt hårt. Men passivitet, apati och cynismer är något man hamnar i när man befinner sig där på botten.
Sökande är vad man gör och man är beredd att gå med i vilken gemenskap som helst. Många av de aktiva nassarna är trasproletärer som är vilsna och tagits upp i en gemenskap. (I Göteborg är dessa individer väl dokumenterade och deras bakgrund känd.)
Skicka en kommentar