Fredssamtal i Indien? - Knappast

Ibland kommer det uppgifter om ansatser till fredssamtal mellan regeringen och den maoistiska gerillan i Indien. Nu har det hänt igen. Mot bakgrund av regeringsoffensiven mot stamfolken i centrala Indiens skogar har inrikesminister Chidambaram skickat ett brev till en känd fredsaktivist. Brevet skulle väl vara hemligt, men har läckt till pressen i alla fall (eftersom det nog var meningen att det inte skulle vara hemligt på riktigt). Maoisterna har läst det och givit sitt svar. Båda breven kan läsas här.

Regeringens krav på att maoisterna (ensidigt) skall avsvära sig våldsutövning och att samtalen skall föras om icke angivna ämnen under några dagar verkar inte hållbart. Bara för att komma fram till en dagordning och regler för hur förhandlingarna skall bedrivas, och vem som skall förhandla och var, torde kräva mer än 72 timmar. Under den tiden kanske regeringens styrkor håller sig lugna, men det finns ju väpnade privatmiliser som kontrolleras av godsägare och stamhövdingar, och de kan fortsätta terrorisera folk.

Hur mycket det än pratas om fred och förhandlingar så finns de grundläggande motsättningarna kvar. Regeringen försöker ta över urbefolkningarnas områden till förmån för inhemska och utländska exploatörer av naturresurser. I den mån någon regeringskontroll finns i dessa områden så är den korrumperad och våldsam. Större delen av Indiens folk lever i fattigdom, ett mindre antal är rika eller till och med extremt rika. Inga samtal kommer att lösa dessa problem. Därför är det högst sannolikt att det som förut varit en lågintensiv konflikt kommer att bli allt våldsammare framöver.



Uppgifterna är ännu rätt knapphändiga om den senaste stora sammanstötningen mellan maoister och regeringens paramilitärer i Chhattisgarh, men minst en tredjedel av en vägröjningspatrull på 70 man har dödats. Under tidigare stora förluster för regeringen har det framkommit att paramilitärerna slarvat med föreskrifterna för hur man uppträder i fält. Det är inte klart om samma sak skett denna gång, men eftersom det är en eftertrupp till den stora gruppen som har krossats kanske man faktiskt följt föreskrifterna. De säger att man skall inte klumpa ihop sig (och därmed bli enklare mål för minor och bakhåll) utan röra sig mer utspritt. Har gerillan klarat av att slå ut en styrka som inte uppträtt vårdslöst betyder det att man blivit ännu skickligare militärt sett.

Vad som framgår av kommentarerna är att striden ägde rum på en väg som går emot de täta och svårtillgängliga djungler där maoisternas ledning antagligen befinner sig, och där de har en zon som de kontrollerar. Genom att slå ner delstatsregeringens paramilitärer demonstrerar man åter klart att man inte vill ha några individer av den sorten i sin närhet.

Hittills är det vanliga poliser och paramilitärer som skickats ut mot gerillan. Det har diskuterats att sända ut indiska armén mot maoisterna. Samtidigt är stora delar av den indiska krigsmakten bunden i gränserna mot Pakistan och Kina, och oroligheterna i Kashmir blir åter allt värre, så det är fråga om hur stora styrkor som kan avvaras. Och inte nog med det: lätt beväpnade och rörliga gerillaförband i ofta svår terräng, stödda av stora grupper bymilis, kan knappast bekämpas med stridsvagnar och tungt artilleri. Jämför med hur NATO-styrkorna i Afghanistan har svårt att hålla stånd mot motståndsgrupperna.