För den som funderar: dubbeldoppet avser en lågkonjunktur med en kurva som ser ut som W. Först går det ner, så går det upp, och så ner igen i snabb följd. Man kan ju undra om det inte snarare är en följd av kriser som har hållit på i bortåt fyrtio år nu, med hektiska högkonjunkturer av spekulationskaraktär följda av krascher som drabbat den reala ekonomin medan spekulanterna hittar på allt mer avancerade sätt att hålla sig skadeslösa. Nyliberalismen slog igenom för ungefär 40 år sedan och det europeiska industrisamhället kraschade, utlevat efter inte så mycket mer än 100-150 års levnad. Slog igenom, men skapade inget hållbart.
Reich pekar på att antalet nyanställningar i USA inte täcker tillströmningen av nya människor till arbetsmarknaden. Många jobb som tillkommer är dessutom högst tillfälliga, som när det skall ske en folkräkning i landet som kräver en massa människor som skall ut och knacka dörr och räkna folk. Även i övrigt handlar det om temporära servicearbeten, och resultatet blir att medianlönen fortsätter att sjunka.
Eftersom amerikanen numera inte kan leva på kredit måste dennes konsumtion betalas med reda pengar, och när inkomsterna sjunker blir det mindre kvar för konsumtion. (Man kan tillägga: enligt de nyliberala läroböckerna i ekonomi borde detta innebära att priserna också sjunker, varpå allt blir som förut. I verklighetens ekonomi har man dock ingen garanti för detta. Förmodligen leder sänkta priser till ytterligare utslagning bland småföretag med klena marginaler och ytterligare koncentration till större företag, utan några vidare positiva effekter för ekonomin i stort. Storföretagen kan varken leverera högre löner eller fler arbeten, utan arbetar aktivt i motsatt riktning.)
Det som håller USA:s ekonomi uppe i någon mån är kvarvarande statliga stödåtgärder, en ränta som nästan är noll, samt att hushållen måste göra en del ersättningsköp för utslitna inventarier. Men statsstödet är på utgående, nollräntan riskerar att driva fram nya spekulationsbubblor, och hushållen kommer att fortsätta att dra in på konsumtionen. Detta sammantaget innebär att uppgången som det talats om blir synnerligen flyktig, och att konjunkturkurvan åter dyker neråt.
För några dagar sedan var det någon Allianspolitiker i Sverige som kläckte ur sig något i stil med att "folk måste skapa sina egna jobb". Det kan tas som ett bevis för att eventuella positiva ambitioner i regeringens arbetsmarknadspolitik saknas, att den egentligen inte bryr sig längre. Under trettiotalet sålde arbetslösa skosnören för att maskera att de egentligen tiggde, men man kan ju också kalla dem för "småföretagare".
För att återgå till Reich så pekar han på det märkliga fenomenet att det verkar ha skett en stor ökning av antalet egenföretagare i USA. Och detta till och med bland människor i ganska hög ålder. Men vad beror det på? Är det en blomstrande ekonomi och goda framtidsutsikter som får medelålders och äldre att "bli sina egna", att "de skapar sina egna jobb"? - Det verkar vara något mer dystert som ligger bakom, och vi får minnas skosnöreförsäljarna igen. Desperat försöker en massa människor starta någon sorts företag för att på något sätt överleva i ett samhälle där de flesta sociala skyddsnät rivits bort och där pensionspengarna försvunnit med företagskonkurserna så att pensionärer plötsligt står medellösa.
Det här nyföretagandet är inte ett tecken på rikedom, jag tolkar det som ett tecken på ökande fattigdom. Så fort man börjar fråga sig vad det är för typ av företag och hur de fungerar i det ekonomiska kretsloppet bör misstankar uppstå: handlar det möjligen bara om att folk tvättar skjortor åt varandra, lever på existensminimum, men inte producerar något nytt - och dessutom är fullständigt ofria och med ständig rädsla för att bli utslagna i kapplöpningen mot botten? För att se till Sverige: det räcker inte med att räkna folk med F-skattesedel, man måste se vad de gör och under vilka förhållanden också. Är de vanliga lönearbetare, men berövade alla de förmåner som en normal lönearbetare (ännu) kan kräva?
Månne de lever i ett samhälle som skulle kunna beskrivas som en version av vad Viktor Rydberg skrev om i Grottesången på 1800-talet? De kanske kan skapa ett eget litet fögderi en tid, men det var det där med konkurrensen, den som inte får tillräckligt av guldet som mals ur Grottes kvarn ...
den arma fogdesjäl,
som fått minst av Grottes mäld,
han är fälld,
han blir träl,
bindes vid en Grottestång
och får draga dagen lång,
gisslad över rygg och häl,
tills han dignande ihjäl-
trampas under hälarne
av de andre trälarne.
Konung, det är konkurrens;
hur den eggar, hetsar, sporrar,
sticker, stinger, gnager, borrar,
hur den sveder och den bränns!
Så kan Grottekvarnen snart
gå med rent helvetisk fart.
2 kommentarer:
Man undrar vad den där allianspolitikern menade, ska vi överge den gängse penningekonomin där staten har monopol på att skapa de betalningsmedel som vi bl.a. använder för att betala skatt med. Gå över till bytesekonomi så de arbetslösa får en chans att överleva på sina "skapade" arbeten. Om staten, organet för våra gemensamma affärer, överger sin uppgift att med de mäktiga politiska samhällsinstrumenten penning och finanspolitik skapa en fungerande ekonomi som ger alla möjlighet till arbete måste ju de som utesluts så småningom överge staten. De skogstokiga nattväktarstatsliberalerna skulle väl bli nöjda då.
Om skyhög arbetslöshet ska bli det normala kommer samhället att bryta ihop, men vad gör det bara statsbudgeten är "hållbar".
Även U-länder har hög företagsamhet, många försörjningsföretag, det vimlar av Mauds lågproduktiva bävrar. I USA där de mäter allt är det också så att en mycket stor del av alla nystartade småföretag ganska snart går omkull.
Fölster hade en rapport om Taxi där han föreslog att man skulle ha auktionssystem, dvs när en beställning på en körning kom skulle det gå ut över kommunikationsnätet och så skulle taxibilarna lägga bud och den som la lägst bud skulle få körningen. Norberg och om det var Fölster eller Munkhammar föreslog att invandrarförorter skulle bli skattefria zoner. Man undrar vad dessa figurer har för verklighetskontakt.
Den relativt stor andelen försörjningsföretag som drivs av invandrare har också oftast låg omsättning och långa arbetsdagar, pensionsförsäkringar är det oftast inte tal om. För ett antal år sen läste jag om taxi, i Göteborg hade de i snitt 40% beläggning på körpassen (60% av arbetstiden sitter de och väntar på att få vara en villig tjänsteande/bäver), i Stockholm rullade det lika många taxibilar som i London. De nyliberal reformeringen av taxi har sänkt produktiviteten ordentligt, iofs var det väl inte främst för en viss brist under toppar när krogarna stänger på helgerna som för att slå ner priserna för färdtjänst som det sk avreglerades. Förra året var där en rapport om fotografer som egna företagare, de flesta hade inkomster som det knappt går att leva på, en majoritet hade inte pensionsförsäkring.
Mycket av den sortens småföretagande är inget annat än en dold arbetslöshet.
Kan man inte misstänka att det pågår en massa arbetsbyte i en dold ekonomi utan så mycket pengar men som bygger på att folk har kontakter och hjälper varandra? Det gör man väl ute i bygderna, och nog även i storstan?
Jag undrar om politikerna tänker så mycket, annat än att haspla ur sig några fraser för att slippa besvärliga frågor åtminstone ett tag. De torde begripa hur mycket (litet) småföretagandet betyder och hur kostsamt det är, men i brist på annat fortsätter de att mala på om hur bra det är med småföretagande. De vet också att arbetslösheten vid det här laget har bitit sig fast och det enda de kan hitta på är just kosmetiska åtgärder av typen "småföretag" för att försöka dölja hur illa det ser ut.
Skicka en kommentar