För Koreas del var det förväntat att explosionen i fartyget skulle ge högern röster, men det blev tvärtom. Högerns kampanj att lasta över skulden på Nordkorea tycks nämligen ha kapsejsat och frågorna ställs om det var en av koreanernas egna minor som var orsaken, inte en nordkoreansk torped. En svensk redogörelse för detta finns hos Motbilder. Liksom i Västbengalen kan alltså inte en sittande regering tjäna röster på katastrofer, särskilt inte om det finns klara misstankar om att fel ansvariga utpekas.
Ha, nu trodde ni att jag skulle illustrera det här med någon krigisk bild. I stället får det bli ett par medborgare som dricker getmjölk och tycks trivas med det. Är det inte rätt läskig lukt och smak på getmjölk ... fast det kanske är en vanesak om man gillar den eller inte ... man kanske bör vara från Hälsingland för att uppskatt getmjölk, eller från Korea ...
Det kan ha varit någon sorts olycka när det sydkoreanska krigsfartyget sprängdes. De som gillar mer häftiga teorier tror att det var en provokation för att stödja USA:s militära basverksamhet i östra Asien. För närvarande pågår det en häftig debatt om deras baser på Okinawa i Japan. Om spänningen åter blåses upp på den koreanska halvön skulle motiven för att behålla baserna stärkas och så kan man anklaga de elaka nordkoreanerna för att vara lika elaka som vanligt. Jag är som vanligt skeptisk mot vittförgrenade konspirationsscenarior som kräver att väldigt mycket skall klaffa. Däremot är det inte otroligt att båten passerade en mina på grunt vatten, något tekniskt fel utlöste minan och några sekunder senare var över 40 man döda. Och sedan skyller Syd på Nord för att gömma sin egen klantighet, och USA hakar på.
I Sydkorea tycks det ha varit mycket skepsis mot den officiella versionen i bloggosfären, någon nationell indignation har varit svår att jaga upp och så gick folk och röstade, och det gick inte så bra för högern. Man vann i Söul, men det var på håret. Det kan ha varit en senkommen rekyl efter explosionen ute till havs. Man kan inte lura hela folket hela tiden.
Några artiklar om Korea i Asia Times: här, här och här
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar