Kort sammanfattning

La Liberté guidant le peuple - Friheten leder folket. Jag undrar om bilden har något med den aktuella situationen att göra!

Kort sammanfattning av de senaste två-tre åren: Först råder marknaden, den som fungerar allra bäst för alla människor om den inte regleras av någon annan än sig själv. Sedan visar det sig att regellösheten leder fram till just det som regleringarna skulle sätta stopp för, nämligen spekulationer och finanskrasch. Världsekonomin är i svår kris.

De tuktade finansmännen och deras politiker verkar för en stund inse situationens allvar, alltmedan vänstern hurrar: "Nu är nyliberalismen död, nu måste regeringarna gripa in för att rädda såväl banker som ekonomi! En ny tid har kommit! Leve Keynes!"

Det går några månader. Nyliberalismen är död men inte bankerna och deras välbetalda bossar. De är inte så dumma att de försöker återvända till läget före krisen. Nu har deras politiker nämligen dukat upp ett fetare byte än fattiga småhusspekulanter: nu handlar det om hela stater. Staterna drog upp sina skulder när "krispaketen" kastades ut för att rädda vacklande banker och industrier. Nu skall bankerna använda skulderna för att dra in grova pengar på statsskuldsräntorna, och Gud nåde den stat som svävar på målet om sin betalningsförmåga! Vänstern har slutat hurra och står och ser lika fåraktig ut som vanligt.

En del stater går inte alls dåligt, särskilt inte om man stämmer av den fruktansvärda statsskulden mot något som av någon anledning inte nämns så ofta, nämligen statens tillgångar, vilket åskådliggörs här. (Samme bloggare, Ekonomikommentarer, visar för övrigt en läskig jämförelse mellan hjälp till finansvärlden respektive hjälp till världens fattiga.)

En del stater har inga större problem ens med jätteskulder för att skulden hålls inom landet, dessutom. Det är skulder mot banker i utlandet som är det riskabla. Ändå koncentreras all uppmärksamhet mot skulden som sådan. Så fungerar skrämseltaktiken. Det var nästan panik på gång för några dagar sedan när någon viskade om att Ungern skulle få svårt att betala av på sin statsskuld.

Starka stater med permanent exportöverskott bidrar till att andra svagare får permanent underskott. Man kan också misstänka att exportöverskottet beror av att någon grupp i exportlandet (exempelvis lönearbetarna) permanent missgynnas. I stället för ett enormt "sparpaket" kanske Tyskland skulle se till att löner och sociala förmåner förbättrades så att mer av vad man producerar också konsumeras i Tyskland, och så att importen från de länder man trycker ned (som Grekland) kan öka. Det kommer inte att fungera om alla skall exportera sig ur krisen genom att underbetala den inhemska befolkningen. Vart skall man exportera då? Till månen? Samma fråga gäller Sverige, och i viss mån USA (vars offentliga sektor faller i bitar medan man krigar sig fram till finansiell ruin). De starka länderna trampar ner de svagare, samt sina egna medborgare. Man kan kalla det konkurrens - eller ren dumhet.

Alltså: nyliberalismen är verkligen död. Eller om vi uttrycker det på ett annat sätt: den har kastat masken. Bakom den vänliga minen av "gör som du själv tycker är bäst" träder fram något som hårdföra sjuttiotalsradikaler helt rått skulle beteckna som "finanskapitalets diktatur". Och eftersom ekonomin sitter i förarsätet drar det med sig allt mer av ickeliberal ofrihet på andra områden. "Gör som vi säger, annars ...!" Visserligen är regeringarna aktiva, men det är i egenskap av finansmännens attackhundar som hotar motsträviga folk. Folk är dumma och skall "disciplineras".

Folket? Var är det? Nu ser vi demonstrationer, strejker och motstånd i olika länder i Europa. Greker, spanjorer och portugiser har väl varit mest aktiva, men det lär fortsätta och sprida sig.

Mer än tidigare står motsättningarna klara: det är finanskapitalet mot folket. Arbetare, pensionärer, sjuka, småföretagare etc. etc. etc. ... den absoluta majoriteten i vartenda land angrips av en liten minoritet. Varje människa kommer att ställas inför valet: bli plundrad eller gör motstånd! Bli sparkad eller sparka själv. Och ur det motståndet kanske svåra politiska explosioner uppstår, som bilden överst visar. När väl det diktatoriska kapitalet och dess korrupta politiker sopats bort kommer folk att fråga sig hur detta kunde tillåtas pågå så länge.