Lenin om revolutionen

Jag hörde för många år sedan en lustig låt, det var väl i USAmerikansk country-stil, med titeln "The only good christian is dead". Det var väl någon som tyckte att sedan Kristus dog blev det bara skräp med kristendomen. Undrar om man skulle kunna säga samma sak om Lenin: "Den ende gode leninisten är död".

Här är ett par citat från något Lenin skrev i juli 1917, alltså halvvägs mellan februari- och oktoberrevolutionerna, och i ett läge där kanske borgarklassen skulle återta makten med hjälp av socialister av tvivelaktigt slag. Citaten kommer från Revolutionens lärdomar som finns med som bilaga i en svensk upplaga av Staten och revolutionen som gavs ut 1964.

Under revolutionen lär miljoner och åter miljoner människor under varje vecka mera än under ett år av det vanliga, tröga livet. Ty vid ett tvärt omslag i ett helt folks liv visar det sig särskilt klart, vilka klasser inom folket som fullföljer det ena eller andra syftet, vilken kraft de förfogar över och vilka medel de begagnar sig av.

Några sidor senare är han tillbaka i samma tema:

Revolutionen skolar alla klasser med en snabbhet och en grundlighet som aldrig förekommer under vanlig, fredlig tid. Kapitalisterna, som är bäst organiserade och mest erfarna i klasskampens och politikens angelägenheter, har lärt sig snabbare än de andra.

Det tycks inte finnas någon svensk översättning på nätet, men en engelsk hittar man här.

Är det någon som har sett någon revolution här i närheten?

Den sista meningen är intressant och visar på varför en härskande klass är svår att bli av med. Eftersom den just härskar så har den lärt sig jobbet och utövar det bättre än klasser som alltid varit underordnade och saknar praktiska erfarenheter av att utöva makt. Inte nog med det: som Marx påpekade (i tredje bandet av Kapitalet) blir den härskande klassens välde starkare och farligare genom att den drar till sig energiska element från underklassen som vill göra karriär. Exempelvis: är det inte vanligt att duktiga fackliga representanter plötsligt byter sida och står mot de gamla kollegorna som företagets stålhårda ombud?

Alltså: Lenin säger att även om breda folkmassor blir mer medvetna under revolutionära tider så har den gamla härskande klassen ännu många trumfkort på hand. Det kan ju vara intressant att fundera på hur det fungerar i den nuvarande situationen av utdragen kris. Större delen av det som skulle vara vänster har uppslukats av den kapitalistiska staten eller helt enkelt upplösts och försvunnit, fackföreningarna har svårt att slå tillbaka och har också delvis försvunnit in i fiendelägret etc., medan det ändå finns ett brett missnöje och motstånd mot de nu påbjudna "åtstramningarna". Kommer det missnöjet att kunna formuleras och organiseras på ett sätt så att såväl den förvittrade "vänstern" som den ännu så länge starka och farliga kapitalistklassen kan svepas åt sidan, eller kommer vi åter att se hur kapitalisterna via sina politiker (inklusive sina "vänster"politiker) reder ut situationen och kommer tillbaka?