På flera håll (som Mörtvik på TCO) hänvisas till Paul Krugman som spolar hela idén med åtstramningar i en situation av sviktande ekonomi. Det är svårt att inte hålla med Krugman. Det hela påminner om den åderlåtning på blod som var populär förr, och som kunde ta kål på blodfattiga patienter om det ville sig illa. Den reella ekonomin som är grunden för all annan ekonomi åderlåts och förtvinar. Krugman jämförde den aktuella situationen med den långa stagnationen under sista fjärdedelen av 1800-talet, alltså att vi kanske kommer att få en lång period av usel ekonomisk utveckling igen men ingen jättekrasch. Det kan vara riktig, men han hävdar också att vi ser
the victory of an orthodoxy that has little to do with rational analysis, whose main tenet is that imposing suffering on other people is how you show leadership in tough times.Och det där med en ortodox icke rationell analys är jag tveksam till. Visserligen har folk konstiga idéer ibland, men i grunden hittar man nog ofta materiella orsaker till egendomliga hugskott. Sett till de tiotals eller hundratals miljoner människor som kommer att drabbas hårt av "åtstramningarna" verkar politiken inte rationell. Inte heller är den långsiktigt rationell ur produktiva kapitalisters och småföretagares synvinkel. Inte ens för politiker som vill bli omvalda. Men för finanskapitalet kan de nationella "sparpaketen" betyda att man kommer över hönan som lägger guldägg. Ur spekulanternas synvinkel är politiken för åderlåtning rationell, åtminstone för några helårsbokslut framåt. De tar ett järngrepp om staternas skuldsättning och använder den för maximal utpressning: betala vad vi vill ha, annars kör vi er i konkurs!
Som varande intresserad av ekonomisk historia har jag på annat håll skrivit några kommentarer i samband med en bok om statsskuld i Sverige och USA förr.
8 kommentarer:
Där är ju en del radikala ekonomer i USA och annorstädes som hävdar att budgetunderskott är en nödvändighet, detta underskott är privat sektors sparande. De hänvisar inte minst till USA som har haft i det närmaste konstanta budgetunderskott och när de fått underskottshökar på halsen och "balanserat" med överskott har det följts av recession. Som någon av dessa sa räcker det med drygt tvåhundra är med budgetunderskott för att bevisa att det inte är något negativt. Man kan tycka vad man vill om det stora landet i väster men de har utan tvekan varit mycket ekonomiskt framgångsrika hur man än vrider och vänder på det.
Förutsättningen är naturligtvis att det handlar om den egna valutan.
Som man nu kunnat notera har de rika blivit rikare under krisen och med råge tagit tillbaks det de tappade initialt. Och hur placerar de nu i dessa "kristider", jo i säkra papper dvs statspapper, offentliga skuldsedlar. Om nu inga statsskuldsedlar funnits hade de inte haft några säkra papper att placera i. När de sen orerar om budgetunderskott är det inget annat än hyckleri. När Australien fick överkott i sina affärer ville "marknaden" trots det att staten skulle ge ut obligationer/låna då dessa säkra papper fyller en viktig funktion inom det finansiella.
Alltså detta att staten emitterar säkra statspapper är en ren gratistjänst till marknaden som annars hade fått försöka skapa sådana själva. Det fyller även funktionen att reglera räntorna.
Vi lever sen ca 1971 i ett rent fiat-valuta system där valutorna inte är konvertibla mot guld, dollars eller något annat, dessa slantar skapas ur tomma intet med en knapptryckning. Att stater ska låna dessa fiat-slantar av marknaden, slantar som nationerna har monopol på att tillverka, är en ren artificiell konstruktion. I vart fall när det gäller suveräna nationer som inte av någon outgrundlig anledning givit upp detta privilegium och upphört att vara suveräna nationer.
Krugman försöker också i sin blogg visa på det uppenbara att marknaden inte alls premierar åstramning. Om nu "marknaden" vill ha åtstramning undrar man varför Irlands CDS är dyrare än Spaniens, Irland som varit bäst i klassen med åtstramning? Sen Grekland också försökt vara bäst i klassen med åtstramning har deras CDS blivit dyrare. Varför gör inte marknaden som Jean Claude, Angela, Mona mfl säger att den borde göra? Premierar åtstramarna, tvärt om syns inga tecken påatt USA m.fl. straffas för att de inte stramar åt som Jean Claude etc säger att den borde göra.
Man kanske kan hävda att Jean-Claude och de neokonservativa är de verkligt radikala (fast rakt åt helsicke) medan vänster- och mittenekonomer som kritiserar åderlåtning som bot mot dåligt blodtryck faktiskt inte är radikala utan helt enkelt förnuftigt tänkande människor.
Mona har nog aldrig läst en kurs i ekonomi, det är nog Thomas Östroos som talar om vad hon skall tycka. Och han verkar väl inte vara något ljus heller, trots akademiska meriter.
Jag undrar om dagens situation skulle vara annorlunda om det inte fanns någon nationalekonomi som separat "vetenskap"? Man kan ju inte tänka bort ämnet helt, men det skulle kunna vara stenhårt inbakat i sociologi och/eller antropologi och inte tillåtas några egna excesser.
Problemet med ekonomi och även historia är att det inte sällan mer är fråga om ideologi som getts en förment aura av "vetenskap".
Samhällsvetenskaper är inte naturvetenskap och kan inte ge de "absoluta" naturlagar. Men hela tiden så refereras det till att "vetenskapen/forskningen visar" etc när det gäller samhällsvetenskaper för att ge sken av att det handlar om naturvetenskapliga lagar och fakta som inte går att ifrågasätta med minst att forskare vederlägger "forskningen". Det är ett fult trick som ofta används av Wetterstrand.
Självklart måste vi satsa mer på samhällsvetenskaper för att försöka bättre förstå människornas tillvaro. Men inte glömma att det inte är några absoluta svar vi får.
Man kan fråga sig varför det är så lite klarhet i ekonomin, penningens funktion och rentav hur penningen blir till. Kan man misstänka att det finns politiska skäl till detta tillkortakommande inom vetenskapen?
Råkade se början på en TED föreläsning med Cameron från feb i år, han hade då en sådan där global skuldräknare som finns på en del obskyra webbsidor, han följde upp med att "We have run out of money", vilket förstås är rent nonsens. Men välkänt för oss svenskar som hört detta struntprat tragglas sen slutet av 70-talet, inte minst från "ansvarsfulla" och "seriösa" S-potentater, alltså "ansvarsfulla" och "seriösa" enligt ledarsidorna på DN och SvD.
Jag hörde en ring-in show med James K. Galbraith (son till framlidne K Galbraith), en lyssnare undrade oroligt om pengarna skulle ta slut. Han svarade då med jämförelsen med en bowlinghall som skulle var tvungen att stänga för att poängen tog slut, folk hade slagit för många strikes. Men det är den bittra verklighet vi nu lever i, folks ska vara arbetslösa, få sämre pensioner sjukvård etc därför att våra makthavare på fullt allvar säger att det är brist på pengar, världen är galen.
"De flesta människor som själv lever i enkla omständigheter, har fått en överdriven uppfattning om intelligensen hos dem som lever i nära kontakt med stora penningsummor. ... en djupare förståelse för hur den ekonomiska världen fungerar. Detta är en ovanligt felaktig föreställning,... ... i själva verket är de inte verktyg för sin intelligens utan för sina illusioner."
"...inget är säkrare i tider av depression eller recession än tron på att mer pengar till de förmögna, inklusive en själv, kan åstadkomma underverk för ekonomins tillfrisknande."
K Galbraith
Aristoteles grundade penningteorin och en del av hans tankar håller väl fortfarande. Och slut på pengar - det har väl aldrig funnits så mycket pengar som nu? Dessutom är penningbrist något som lätt kan åtgärdas medan brist på verkliga resurser kan bli ett verkligt allvarligt problem. Man kan inte köpa en vara som inte finns.
Vad det gäller samhällsvetenskaper handlar det om att välja fakta och skapa modeller som skall förklara någonting, och där har vi alltid risker med medvetna eller omedvetna snedheter i urval och konstruktion. (Liknande felkällor finns ju i naturvetenskap också.) Och det gör väl att penning- och andra ekonomiska teorier har haft svårt att utvecklas. Mycket av den akademiska nationalekonomin verkar vara ett dyhål - med några undantag som exempelvis Galbraith junior - men jag undrar hur mycket påverkan den egentligen har? De som verkligen drivit på för nyliberal politik har väl suttit på andra och mäktigare positioner än universitet? Som toppchefer på Wall Street exempelvis.
Man kan fårstås ibland få intrycket av politiker att de styrs av de vetenskapliga rönen och de bara försöker anpassa politiken till den sanning som vetenskapen kommit fram till. Det omvända är förstås mer sannolikt att makthavarna väljer den och de rön som passar den egna politiska agendan.
Här i landet har vi som på så många andra håll inget mål för penningmängden, man kan ändå inte styra detta. En bank kan i princip låna ut hur mycket som helst, bara de kan hitta kreditvärdiga kunder som vill låna. När de väl fått till detta täcker de upp detta med att låna primärt på den sk interbank bank marknaden till en lägre ränta naturligtvis annars är det en dålig affär. Skulle det nu inte gå att låna där kan de få låna i princip hur mycket de vill hos Riksbanken, typ nya friska slantar, de ska naturligtvis uppfylla RBs krav för banker. Det medför en liten högre kostnad att låna hos RB så man undviker det i det längsta. Förutom förstås när landet/RB vill injicera pengar / rädda banker och bistår med närmast gratis likviditet.
För bankerna tar pengarna aldrig "slut", det är bara för den giriga underklassen, typ fattig pensionärer och liknade som envisas med att jämt och ständigt "leva över sina tillgångar".
Richard Feynman om "social science" :-)
Det är kanske lugnast om politikerna håller sig på en bits avstånd från den vetenskapliga världen, och åtminstone inte försöker bestämma forskningsresultaten i förväg eller tvätta dem i efterhand. Jag antar att vetenskap är en process av ständiga omprövningar, och den sortens diskussion passar illa ihop med tvärsäkra politiker.
Bankerna skapar pengar efter behov, och vad som helst (nästan) kan fungera som betalningsmedel. Med andra ord kan det vara svårt att reglera mängden betalningsmedel om folk börjar använda cigaretter, bäverskinn eller kaurisnäckor som pengar.
En sak som man kan fundera över är vad som händer på några års sikt med de verkliga pengar som spekulanterna drar in. De slår botten ur den reala ekonomin och kan alltså inte investera där. Staterna antas enligt G20 skära ner sina underskott. Kanske kan spekulanterna som du skrev tjata sig till att staterna ändå utfärdar nya obligationslån, men vad händer om de inte gör det? Vad händer om spekulanterna lyckas dränera världsekonomin och sedan inte kan omsätta pengarna i några nya verksamheter?
Vad som helst kan förstås användas som betalningsmedel, men bara svensk tillverkade kronor kan användas för att betala svenska skatter. Den svenska kronorna är enligt lag ett giltigt betalningsmedel som alla måste acceptera, inget annat har den statusen.
Att Cameron, Reinfeldt och högern i Europa har klasskamp på agendan torde bara undgå dem som inte vill se. Problemet är att de som är måltavlan för denna klasskamp inte har någon som tar fighten. Det stora problemet är att det finns så med tillräcklig intellektuell kapacitet att slå hål på allt nonsens som sprids om ekonomi etc från högerns klasskrigare.
Det var roligare med skattepersedlarna förr: kan man inte få betala med produkten av några humlestörar samt göra ett antal dagsverken å närmsta kronogård i stället för att betala med vanliga trista pengar?
Bristen på intellektuell kraft i motståndet är allvarligt. Intressant nog är det väl kapitalet som i allmänhet har haft initiativet i klasskampen, men ofta lyckats dölja sig bakom politikerna. Nu är det mer uppenbart vad som händer, de är ute för att skinna folk in på revbenen, men verkliga motkrafter är ännu förskräckande få. Men låt oss vara optimistiska: det kan ändras fort. Det anar nog kapitalisterna och därför gäller det för dem att försöka splittra maximalt, och att exempelvis utmåla greker i gemen som lata och ansvarslösa. (Däremot inte att utmåla grekiska överklassen som skattefuskande parasiter, folk kunde ju få tanken att sådana kan finnas i andra länder också.) Det kunde vara bra om die Linke och andra i Tyskland kan få sitt folk att förstå att krisen i södra Europa hänger ihop med att Tyskland exporterar i stället för att konsumera.
Skicka en kommentar