fredag 4 juni 2010

Långdraget självmord


Skall man bry sig över de här siffrorna? De som tänkte sig en promenadseger för oppositionen och en stärkt ställning för Vänsterpartiet tillika kan känna sig dragna vid näsan rejält. Den reformistiska arbetarrörelsen har nått vägs ände. Det gjorde man för rätt länge sedan, men vägrar att inse faktum. Det långdragna självmordet håller på att fullbordas. Antingen tar man det definitiva revolutionära steget, eller också halkar man tillbaka i reaktion. Att hålla fast i någon slags reformism fungerar inte längre. Hur kan man driva reformism i ett läge när nästa samhällssystem objektivt sett står på dagordningen? - Det går inte. Samhället är inte gjort för reformer längre. Reformismen är död. Den handlar om att rädda livet på kapitalismen genom att försöka få bort de värsta avarterna medan systemet i sig finns kvar. Spekulationskapitalet driver nu sin egen självmordskampanj och är inte intresserat av något annat. Att försöka reformera något sådant är reaktionärt och dömt att misslyckas. Skall man hitta något progressivt i den rödgröna alliansen får man leta med mikroskop.

Man kan ju undra om det finns några tänkande medlemmar med integritet kvar i socialdemokraterna och vänsterpartiet? Eller är det bara några kuschade stackare som står med mössan i handen och inte vågar säga något när ledarna leder dem rakt ner i träsket? Det är inte så konstigt att dessa partier backar. De har ju inget att säga till de väldigt stora grupper som verkligen skulle behöva hjälp i kampen mot kapitalets offensiv, och då kvitterar nog dessa människor genom att strunta i att rösta. Var det inte Jan Myrdal som skrev om att "pinka i valurnan" för rätt många år sedan?

Valet blir inte mellan höger och en "vänster" som ser ut som högern. Valet står mellan reaktion och revolution, och det är en sak som inte avgörs vid valurnorna.

4 kommentarer:

martin sa...

Problemet är borglig socialism är det menligaste som finns för revolutionen. Revolutionens bästa vän är högern. Vet själv revolutionärer som röstar på Fp. Deras logik är att högern måste ges nog med rep för att hänga sig själva. Men en så cynisk hållning kan jag aldrig företräda.

Dessutom tror jag inte den enande revolutionära rörelsen kommer komma från Sverige. En revolution kan som jag ser det ta sitt ursprung på två ställen i världen, sydostasien/kina eller USA, dessa regioner har klart flest proletariserade arbetare. Det är dessutom här som en revolution inte omedelbart kan krossas med ekonomisk krigföring.

Gör revolution i Sverige idag och vi kommer plattas till omedelbart.

USA har många trottar som borde kunna enas och mobiliseras.

Men jag är övertygad om att en revolution behöver betydande ekonomiskt stöd. Den änden har jag tänkt börja i.

Karl Malghult sa...

Cynism - Eller rättare sagt "låt-gå"politik dvs att stödja systemet eftersom det ändå skall krascha sig självt har mig veterligen aldrig fungerat. I början av 1930-talet strax efter depressionen förekom det rätt många socialistiska tänkare i Central- och Östeuropa som trodde att de växande skarorna arbetslösa skulle skapa en revolution av sig självt. I boken "die Arbeitslosen von Marienthal" ( finns mig veterligen inte översatt till svenska trots att eller kanske på grund av att boken under efterkrigstiden av människor som Rudolf Meidner, Bruno Kreisky och Olof Palme användes som paradexempel på varför reformismen var vägen framåt) om ett österrikiskt brukssamhälle där den största och enda industrin textilfabriken slog igen i början av 1930-talet beskrivs hur arbetslösheten skapade passivitet och apati trots "de objektiva förutsättningarna" för revolution som förelåg.


F.ö. tror jag inte att revolutionen kommer börja i Sverige. Det är ett för litet land som påverkas av snarare än påverkar sin omvärld för att det skulle vara sannolikt att en stark rörelse skulle ta sin påbörjan här. Däremot tror jag nog att vi kan påverkas snabbt av omvärlden just eftersom vi (Sverige och övriga Norden) befinner oss såpass långt framme att vi kan gå över till nästa samhällssystem.

/lasse sa...

"– Mona Sahlin kan inte prata om de rödgröna i var och varannan mening. Hon måste prata om den egna politiken också."
Göran Johnsson

"den ganska märkliga process som föregick konsolideringen av det rödgröna samarbetet – där alla under Thomas Östros bekymrade överinseende skulle avkrävas trohetsed mot de utdaterade budgetregler som institutionaliserar begränsat politiskt reformutrymme"
Esbati

För att vara "miljöpopulistiska" har S och V gett den ena passningen efter den andra till Mp, "se vi kan vi också, vi är kompisar med de riktiga miljönissarna". Som jag uppfattat det agerar Mp 100% egoistiskt i den rödgröna alliansen, har man bollen släpper man den inte och någon passning till de förmenta lagkamraterna är det aldrig fråga om, snarare tvärtom. Ett flertal utspel om att de minsann inte är på det minsta sätt vänster och ska vara garanten mot vänsterpolitik hos de rödgröna. Och varför i hela fridens namn låter man Mp bre ut sig med två partiledare vid varje gemensamt utspel, de har ju inte två för att de ska agera som siamesiska tvillingar utan för att dela bördorna och vara jämställda, tidigare har jag inte sett detta att språkrören alltid är tillsammans. Politik och kampen om den politiska makten är inge söndagsskola även om man är i allians.

Björn Nilsson sa...

Jag har inga synpunkter på var revolutionen måste börja (i själva verket pågår den på olika sätt i olika länder redan idag). Men jag håller med om att det inte är lyckat att tro att kapitalismen välter sig själv över ända och ett nytt fint system kommer automatiskt. Det är en rutten tanke för att inte göra något - utom att anpassa sig till det rådande systemet. Det måste till en väldig massa politisk kamp. Men just utvecklingsnivån som Karl hänvisar till är viktig, och där ligger vår del av världen långt framme. (På tal om Karl så har Karl Marx en del intressanta synpunkter på det här som jag kanske återkommer till.)

Miljöpartiet borde kunna torpederas bara de andra ville. Men det vågar de inte. Nu verkar det mest leva på namnet och på Wetterstrand. Men MP-arna får hålla på, och lever gott på de andras undfallenhet. Förmodligen finns det ett permanent hot om att hoppa över till Alliansen om MP inte får som det vill.