”Två saker är nu nödvändiga: Sverige behöver en regering som klarar att bygga upp överskott i ekonomin. … För oss socialdemokrater är det otänkbart att EU på något sätt skulle ”godkänna” svenska statsbudgetar. Det Europa behöver är en ny och stram Stabilitets- och tillväxtpakt byggd på tydliga regler och sanktioner som tvingar Europas länder att sanera sina statsfinanser – inte ytterligare koordinering på EU-nivå, som EU-kommissionen föreslår.”
Sa Sahlin/Östros i sitt märkliga ekonomiska utspel i DN häromveckan.
När det gäller exportindustrins makt över nationen står vi ju på intet sätt efter Tyskland, förmodligen är det etter värre här. Frankrike tillhör inte heller direkt de stora exportöverskottens land. Tyskland må ha världen som marknad men de har mer väl som de andra +60% av sin exportmarknad inom EU. Inte vill länder som Sverige och Tyskland riskera att som ni säger konsumera mer för att få en bättre balans inom EU.
Sahlins/Östros utspel ovan är förstås motsägelsefullt, EU ska inte lägga sig i budgeten men de är varma anhängare av sanktioner som ska tvinga medlemmar till ett visst beteende.
ETC Ehrenberg som var för euron i vår charad till omröstning hade en poäng i ståndpunkten att vi dittills hade haft en mindre stram penningpolitik om vi haft Euron.
När Sahlin/Östros tvingade V på knä för att de skulle få vara med …
”den ganska märkliga process som föregick konsolideringen av det rödgröna samarbetet – där alla under Thomas Östros bekymrade överinseende skulle avkrävas trohetsed mot de utdaterade budgetregler som institutionaliserar begränsat politiskt reformutrymme” (Esbati)
Gemensam kamp över gränserna för att motverka detta behövs utan tvekan, men står man sig slätt på hemmaplan kommer man att ha små utsikter till framgång på den mycket svårare internationella arenan. Att skyla över sina misslyckanden på hemmaplan med att vi tar kampen internationellt klingar ihåligt och hittills har det inte varit speciellt framgångsrikt. När man hade framgång på hemmaplan gick det också mycket bättre internationellt.
Hundlivet i det nyliberala lyckoriket, eller ...?
De svenska exportkapitalintressena kan lugnt åse valrörelserna, oavsett resultat är de den stora vinnaren av den politik som kommer att föras, förmodligen mer med S då B-allianserna brukar innehåll en del ideologiförblindade med stora skygglappar som kan vara ett störande inslag för att ordning ska vara total.
Över tiden de senaste 30 åren har Sverige haft en mer åtstramande politik för hemmamarknaden än vad ens Thatcher, Reagan et al haft. Borgerliga allianser kan lugnt gå på i ullstrumporna, de som utger sig för att vara för folket emot de mäktiga exportkapitalisterna här i landet känner sig då tvingade samlas kring S som det minst dåliga alternativet. Det nämnda alternativet kan naturligtvis inte attackera välfärden så direkt och brutalt som borgarna, man tar det vägen över TINA (There Is No Alternative), man bedriver en ekonomisk makropolitik som skapar ”den ekonomiska nödvändigheten” som TINA brukar uttryckas här hos oss.
Den som vill se ett styre i det här landet som är av mer ”folkhemsk” karaktär där olika intressen på ett mer rimligt sätt balanserades mot varandra har inget alternativ i detta val och har i praktiken inte haft det det senaste kvartsseklet. Man frågar sig när det ska gå upp för folk att det stora hindret mot en sådan mer balanserad politik inte är borgare utan det som utger sig för att vara de svagas och arbetande folkets representanter, en annan mäktig intressent i att få till något annat är Public Service som är etablissemangets röst till folket och har en oförtjänt stor trovärdighet om att sålla vad som är viktigt och oviktigt i svenskens omvärld.
De mäktiga kapitalintressena här i landet torde med förtjusning kunna åse hur stora delar av den förmenta vänstern, som säger sig vara dess fiende, nu sluter upp kring en genuin S-höger ledare som det minst dåliga alternativet. Den nya S-ledningens strategi må ha varit en katastrof för partiets opinionssiffror men har varit en formidabel ”framgång” i att tysta någon kritik av betydelse mot rådande ekonomiska ordning. V är kuvade (inte för att S dörrmatta varit så mycket annorlunda tidigare), t.o.m. ETC som brukade kunna ha en del vass ekonomisk kritik är inordnade i Sahlin fållan.
Den del av rabiat tokhöger på nätet som utgjuter sitt hat mot S och som det verkar emanerar ur förlorarna i samhället har en klar poäng i att ställa S till svars för att de är förlorare. De har förstås fått det hela om bakfoten när de inbillar sig att S bedrivit vad de kallar socialistisk politik, de är hjärntvättade av högerns propagandaapparat och förstår inte att det är den nyliberala ekonomiska politiken som gjort dem till förlorare.
Vad många inte verkar inse är att det här landet under i huvudsak S ledning varit ett europeiskt föregångsland när det gäller den nyliberala politiken, löntagarna slogs ner långt innan man gjorde det i Tyskland etc, privatiseringarna här användes som varnade exempel ute i Europa. Grekerna är nu ute och protesterar mot privatisering av järnvägen etc och mot höjningen av regressiva konsumtionsskatter, men det var ju evigheter som sådan gjordes här i landet. Det protesterades inte emot detta, folket har fått veta av Public Service och det stora arbetarpartiet att det varit den ekonomiska nödvändighetens lag, hade det inte gjorts hade allt blivit värre för folket som de månar om.
S gjorde inte ett smack för att motverka utförsäljningen av Apoteket, att detta var i farozonen med EU-domen 2005 stod klart direkt. Inget gjorde man för att ta loven av detta, ett strategiskt drag hade varit att släppa fritt det receptfria, som är en liten bit av verksamheten, och renodla verksamheten till det som vi betalar gemensamt. Det hade tagit loven av det borgerliga propagandanumret att det handlade om att köpa huvudvärkspiller på stormarknaden och inte att släppa loss kapitalistintressena att hyvla av förtjänster från det vi gemensamt bistår de som behöver medicin med. Men S låtsades som om det regnade fram till borgarna sålde ut, då kom man med lite pliktskyldiga protester och obefintligt med relevant kritik.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar