torsdag 29 november 2007

Inne ute eller ute inne?

Här är några fotografier jag tagit under november på olika platser i Stockholm. De får illustrera en fundering om "upphävandet mellan ute och inne" som verkar pågå i den moderna byggnationen. Genom att lägga tak över innergårdar och stänga ute vädrets makter, genom att lägga övergångar och tak mellan hus och därmed skapa platser som förvandlas till halvtäckta torgliknandne företeelser, genom stora glasytor som gör att det som är utanför och det som är innanför flyter ihop - suddas gränsen mellan "ute" och "inne" gradvis bort. Kanske det finns ett ideal att vara därinne men ändå ha så mycket utsikt att man ser om det är busväder därute så att man kan vara glad att man ändå är under tak?


Inne i Göta Ark på Söder vid Medborgarplatsen. Ovan receptionen sedd uppifrån. Varför har den tak, den behöver väl inget skydd för något uppifrån? Stora växter hjälper till att ge lite utekänsla.

Nedan: vy uppåt på samma ställe. Detta är som en gammal innergård, men övertäckt med ett tak som släpper igenom ljus.




Här är man förvisso ute på gatan, men i speglingarna smälter gallerian i Skatteskrapan samman med det som händer ute på Götgatan. En förvirrad människa kanske skulle gå rätt in i glaset, på samma sätt som fåglar som tappar orienteringen kan flyga in i glasrutor.




I Marievik finns miljöer av den här typen, där himlen ibland försvinner bakom en överbyggnad mellan husen. De liksom lutar sig mot varandra. Här finns dessutom pelare, och det blir nästan till ett inomhustorg. Men jag undrar hur det är att gå där mellan husen när vinden tar sats in från Årstaviken, kanske laddad med ett ordentligt snöväder också! Blir det en vindtunnel av alltihop?


Ett ganska nytt område vid Ringvägen mitt emot Tantolunden: tätt byggt och högt, och mellan de två inre husen finns ett tak. Man är ute förvisso, men ställer man sig i gången trycks man ihop mellan huskropparna och får någon slags "innekänsla".



Sista bilden: nattbild från Stockholm södra. Går man därinne och tittar uppåt är det ruskigt högt till taket. I själva verket är det ju en butiksgata därinne, bara det att den är överbyggd med ett tak och man måste gå genom en dörr för att komma ut i "friska luften".

När man lägger en klimatregulerande kupa över hela Stockholm har visionen om ute-inne inne-ute kanske slutligen förverkligats!

2 kommentarer:

Erik Berg sa...

Damn you. Det här tänkte jag också skriva om, men du är ju så sjukt produktiv så man har inte en chans att hinna med...

Intressant postning. Hur ser distinktionen mellan inne och ute ut om 100 år tror du? Vi går ju mot alltmer klimatreglerade miljöer. Är det negativt eller positivt? Finns det behov av att definiera en ny typ av offentliga platser under tak för att inte inglasning skall bli de facto privatisering?

För övrigt kräver jag att få läsa om RFID-socialismen snart, med morotsexemplet!

Björn Nilsson sa...

Jaha, eftersom jag är en lat (eller skall vi säga rationell?) person kan du väl skicka en lista över dina framtida bloggposter så att jag slipper sitta här och svettas framför datorn ... .

Jag trodde att problemet med inglasade köpcentra contra politisk verksamhet var ganska nytt, men Åke Kilander berättar om hur FNL-gruppen i Täby fick kämpa med det här redan på 60-talet. De vann. Kamp lönar sig och det är inte köpmannaföreningar och liknande som skall bestämma demokratins gränser, det lär vi oss av detta exempel. Men det är klart, kunde man få till en lagstiftning som reglerar månglarnas rätt att ockupera markytor och begränsa demokratin vore nog en hel del vunnet.

Överbyggnader och inglasningar i sig kommer åtminstone att göra storstadsbor mindre bekanta med hur "riktigt" klimat är. Om det finns något "inne" eller "ute" om hundra år vet vi ju inte (Jordens undergång är alltid ett intressant alternativ), än mindre hur det kommer att se ut. Kanske allt tvärare väderomslag, stormar och långa heta perioder tvingar fram strukturer som ser ut som science fictionhistoriernas överglasade städer. I sådana miljöer är man både ute och inne samtidigt - fast lite mer inne i alla fall.

Om vi blickar tillbaka i historien till de första stadsliknande samhällena - ta Chatal Huyuk för 9000 år sedan. Där fanns hus för flera tusen människor, men inga gator! Man tog sig in genom taken via stegar. Undrar om denna urgamla "stadsplan" också visar oss på framtiden? Tror jag måste studera det där stället närmre!

Streckkoden finns bara som idé ännu, men möjligen övervinner jag min lättja och skriver ner funderingarna inom cirka sju dagars tid. Man kan väl i alla fall hoppas på "home before Christmas" i denna fråga!