Källarfynd - berättande resenärer från förr

Ibland rumsterar jag om i dammet i källaren och plockar upp gamla böcker. Somliga får åka upp i bokhyllan, andra är bara att kasta, en del får gå vidare till Myrorna.

Här är några som är kvalificerade att få bokhylleplats. De härstammar från den forntid när rätt få svenskar var ute och flängde runt i världen, särskilt inte i ångande djungler i Sydamerika eller Sydostasien. Då kunde personer fortfarande tituleras som "upptäcksresande" eftersom det fanns en del vita fläckar kvar som bara lokalbefolkningen kände till - och de räknades väl inte riktigt annat än som statister för de vita männens upptäckariver.

En del av äventyren blev till böcker och mer eller mindre dokumentära filmer. TV hade inte slagit igenom så man gick på bio för att se spännande reseskildringar från Indien, Nya Guinea och Sydamerika. Xavante hette exempelvis en film från Amazonas, där de farliga xavanteindianerna vid floden Xingú visades, en annan var Anaconda, om den jätteläskiga jätteormen. Åtminstone den första såg jag på bio (och jag har boken också). Jag har skrivit om detta, och om oupptäckta folk tidigare, för övrigt.


Rolf Blomberg var en av de mer kända resenärerna i Amazonasdjunglerna, där man kunde stöta på såväl huvudjägare som jättestora anacondor, vrålapor larmade högt upp i träden och jaguarer smög diskret bland buskarna. Jag scannade även baksidan på boken omslag. Där ser man Rolf själv i färd med att fotografera. Är det en hasselbladare han använder?



Jag undrar om inte Sten Bergman var den störste i den här genren, som resenär och som berättare. Redan på 1920-talet, innan området stängdes, hade han åkt hundsläde över Kamchatka i sovjetiska fjärran östern, och sedan blev han bekant för sina fängslande reseberättelser från Nya Guinea, bland påstådda kannibaler, paradisfåglar och annat skojigt. Han pratade minnen på radion när jag var barn.


Eric Lundquist kanske är mindre kände än de andra två. Han var svensk jägmästare som bodde i dåvarande Holländska Indien, det som blev Indonesien efter Andra världskriget. En god berättare han också, inte bara i den här boken. Det måste vara lite jobbigt att snyta sig om man har en svinbete eller en stor jädrans pinne körd genom näsan.