Att prutta i proletariatets finrum

Det var det här med moral. Inte så lätt alla gånger: hur bestämmer man vad som är god respektive dålig moral? Om man antar ett klassamhälle, där varje klass har sitt eget specifika tänkande och moral, blir det hela ju ännu knepigare. Då måste man ha klasståndpunkten klar för sig innan man gör omdöme om bra eller dåligt.

Man kan inte sätta likhetstecken mellan god/dålig moral respektive lagligt/olagligt. Det finns mycket som är lagligt men som man inte gör ändå, av hänsyn till omgivningen. Vad detta innebär praktiskt är betingat av den kultur man tillhör: hos vissa folk är det artigt att rapa efter maten, hos andra är det inte, men det är inget man lagstiftar om. Mord däremot brukar vara omoraliskt och lagvidrigt på de flesta ställen. Sedan finns det gråzoner.

Klippet ovan handlar om att LO:s ordförande bytt till sig en stor jädrans våning. Den ligger, tror jag, i det som förr kallades Sibirien, ett av de fattigaste områdena i Stockholm. Men det var då det. Nu är det fina kvarter. Att det skulle ligga något olagligt bakom förefaller otroligt, däremot kan kanske "kontakter" ha spelat in.

Vi har också några andra "avslöjanden" de senaste dagarna: ledande socialdemokrater har utnyttjat avdrag för hushållstjänster. samtidigt som man vill avskaffa detta avdrag. Det är ju ändå mest bara rika som ändå har råd att betala som utnyttjar avdraget. Samma sak här: de har gjort något som alls inte är olagligt. Vore avdraget olagligt skulle det ju inte existera.

En del resonerar då så här: eftersom lägenhetsbyten och avdrag för hemhjälp är lagliga är det inget att prata om. Är saken laglig så är den laglig. Och det stämmer, så tillvida att man inte bör kunna åtalas för en handling som inte var olaglig när den begicks. Det är en grundbult i ett rättssamhälle.

Men så finns det moralen som sticker fram huvudet igen och säger: det är skillnad på vad man får och vad man bör göra. Det är visserligen inte olagligt att gå hem till folk och lägga av en jätte-prutt i dess finrum bara för att man känner för det - men är det lämpligt? Någon kanske tycker det luktar illa, även om det exempelvis är Göran Persson som pruttar? Eller Sahlin? Eller Ohly?

Det eviga problemet med delar av den före detta "arbetarrörelsens" ledning är att den befinner sig mellan två moralsystem. Den antas företräda miljoner arbetande människor, folk som har en jämlikhetsmoral, men samtidigt finns det många individer i ledningen som anammat ett snyltande borgerligt levnadssätt. De har inte tagit sig in till borgerligheten (i vars finrum de inte kommer att göra något olämpligt) men de verkar sträva ditåt. Moraliskt är de redan där.

Varje gång något övertramp mot jämlikhetsidealet avslöjas ... "avslöjas" förresten, jag tror inte att "Aftonbladet avslöjar" något av egen kraft, utan det är någon som kommit kutande med ett tips ... jo, varje gång något sådant händer är det som om dessa arbetarrörelseidkare har gått hem till sina medlemmar och lagt av en jätteprutt så att det dånar i väggarna och tapeterna rullar ihop sig. De visar upp sin borgerliga moral, och detta till borgarnas oerhörda förtjusning! De gillar inte arbetarrörelsen, men de gillar ledare i arbetarrörelsen som gör att den förtvinar moraliskt och blir oduglig som kamporganisation. Pessimism och cynism sprider sig bland medlemmarna: "Det spelar ingen roll om man försöker göra något, toppgubbarna snor vad dom vill ha i alla fall och skiter i oss. Vi betalar medlemsavgiften men dom struntar i oss."

Är inte Wanja ledare i Europafacket också? - Då kan vi fråga oss vad det har gjort för att mobilisera arbetare över hela kontinenten till kamp mot nyliberalernas krispolitik!

Det gnälls om kampanjer mot pampvälde i Kina under Maos tid (jag tror något motsvarande fanns i den unga sovjetstaten när olämpliga byråkrater kunde rensas undan) men visar inte det här att sådan metoder behövs? Och att de skulle behövas i den svenska arbetarrörelsen! Förtroendeuppdrag skall vara förtroendeuppdrag, inte pinnar på en karriärstege som så småningom kanske till och med leder in i motståndarlägret. Topparna i rörelsen skall naturligtvis ha betalt efter arbete och prestation, inte som om de vore direktörer i näringslivet. För när det händer kommer de snart att börja uppföra sig som direktörer också. Varför kan inte en undersköterska som gjort facklig karriär till hög nivå efter karriärens avslutande återgå till det gamla jobbet - är det inte fint nog längre!?