Det som skett på senaste tiden tolkar Reich som luft i siffrorna - även om BNP stiger så är det fel saker som händer om man skall tala om en verklig återhämtning. Ökande kostnader för hälsovård eller uppgångar orsakade av regeringsinsatser som är under avveckling betyder inte att ekonomin är på väg uppåt igen. Storföretagen badar i pengar men de används inte till produktiva investeringar. I stället köper företag upp varandra (vilket leder till ännu mer personalnedskärningar) eller köper tillbaka sina egna aktier.
En bloggare på TripleCrisis tar upp samma tema, fast i mer global omfattning. Massarbetslösheten finns kvar. De personer som vägrade se krisen komma, de som satt i ledningen när krisen började, sitter fortfarande kvar. Med kvarhängande krishot kommer folk i länder som USA att hellre försöka betala av sina skulder än att konsumera vilket håller tillbaka den konsumtion som är basen för ekonomin, vilket även Reich påpekar. Inget grundläggande har förändrats, med andra ord.
Ekonomin delas i två, alldeles som klassamhället. Inget konstigt med det, de stora linjerna hur det sker ritades upp för mer än hundrasextio år sedan. Någon "nedsippring" sker inte från de välmående få till de mindre välmående många. Däremot finns en spekulationsekonomi däruppe som suger till sig resurser från den reala ekonomin därnere. Och där ligger det samhällsfarliga i hela denna process, för en här exploateringen slår igenom överallt i samhället.
Idag är det kapitalägarna som styr, som "är" samhället. När flertalet av människorna inte accepterar det längre kommer de att ställas utanför samhället. Det är ungefär den slutsats som bloggaren på TripleCrisis drar efter att ha diskuterat de mer eller mindre kosmetiska åtgärder som vidtagits för att komma förbi krisen utan att något grundläggande förändras:
Eventually, as business and the real economy are unlikely to return to normalcy in the near future, this will hurt the strength, influence and power of the financiers. And this will push the general public to rethink the fundamental reasons of the crisis. So a return to “normalcy” is no longer possible without fundamental changes, which in turn imply that the system will be different from what is now seen as normal!
En del liberaler kan tjata om att "inget system har skapat så mycket som kapitalismen ...", men det är bara det är när systemet har kört slut på sig själv, tappat styrfarten, inte kan uppfylla sina stolta löften, blir ett hinder för vidare utveckling och dessutom är rent skadligt för hela denna planet - då hjälper det inte att predika om fornstora dagar. Spekulationsekonomin måste elimineras för att flertalet människor skall kunna leva ett drägligt liv. Detta innebär att en massa personer som har makt idag måste avlägsnas från maktpositionerna. Detta även om de skriker, fäktar med armarna, ropar på polis och upphäver alla valresultat som går dem emot.
Får nog anledning att återkomma till det här.
4 kommentarer:
Bra att du tagit upp den här artikeln. Jag läste den igår faktiskt och funderade på att blogga om den, men så segrade frågan om afghanistansoldaterna idag. Det här är en viktig artikel, även om den inte gör någon människa glad.
På den tiden jag spelade Monopol så var ju spelet snopet nog slut när jag (eller någon annan) hade lyckats köpa åt sig alla eller de flesta "gatorna". Monopol är fortfarande det mest pedagogiska spel jag känner till.
:-)
Jaha, då har vi ägnat oss åt arbetsdelning kan man säga, och som redan "nationalekonomins fader" Adam Smith påpekade leder detta till högre produktivitet!
Monopol verkar pedagogiskt. Ett spel som hette exempelvis "Perfekt konkurrens" skulle nog inte göra någon större succe eftersom ingen kan vinna det.
En del, t.ex. Giovanni Arrighi, har pekat på hur den kapitalistiska ekonomin har gått igenom cykliska faser där produktiva faser har växlat med spekulativa. Spekulationsekonomi rådde också decennierna före franska revolutionen och decennierna före trettitalskrisen, enligt honom. Det som hände då var att en ny styrande koalition av vålds- och finansherrar tog makten - England resp USA - och drev igenom reformer i systemet som förde tillbaka produktion som dess bärande faktor.
De enda som skulle ha möjligheterna att göra det idag vore, med det synsättet, kineserna.
England lyckades tack vare att de accepterade vissa av franska revolutionens landvinningar och USA lyckades tack vare att de kunde appellera till arbetarrörelsen och de antikoloniala rörelserna. Det räcker nämligen inte med bara våld och finanser, det krävs också legitimitet för att våga sig på en sån sak.
Det har inte kineserna, ännu i alla fall, vilket talar för att spekulationsekonomin kommer att fortsätta.
Jaha, med det sättet att resonera ser utsikterna för kapitalismen som levande och "levererande" system mörka ut, om man inte hittar några nya krypvägar. Det är fråga om ens krig fungerar längre.
Finns det inte spekulativa excesser även i Kina förresten, med en fastighetsbubbla som är potentiellt farlig?
Skicka en kommentar