Jag har en hushållsassistent från 1949 som fortfarande fungerar. Jag har ett kylskåp från 1955 eller 56 som fortfarande hankar sig fram även om det börjar bli ganska trött och moget för pension. Jag har en tvättmaskin från åttiotalets början som ännu jobbar på trots torkande gummipackningar och skruvar som lossnat. Felet med de här grejorna är att de drar mycket ström.
Jag har en frys som inte är mer än fem år gammal men som just lagt av. Felet med den här grejen är att den visserligen drar mindre el men inte håller så bra. Och eftersom den just nu inte fungerar drar den ingen ström alls.
Uppgift för framtidens industri: tillverka prylar som håller i årtionden men som är maximalt energisnåla. Hur får man det att passa in i ett mönster där massproducerad smörja måste vräkas ut i allt större kvantiteter hela tiden för att industrinbossarna skall få större vinster?
En infödd Söderbo vid namn Björn sitter i sitt Stockholms-ide och brummar och tänker om politik och samhälle, konst och litteratur, vetenskap, natur och filosofi. Och lite annat också, när andan faller på.
14 kommentarer:
Bor du på Kuba? :)
Nej, då kanske jag kört omkring i en amerikanare från 1955 eller så ... Men på den tiden hade vi Electrolux och liknande firmor som ännu kunde skruva ihop kvalitetsprodukter. Tunga och klumpiga ibland, och som sagt energislukande efter dagens krav, men lik förbaskat hållbara! Hushållsassistenten tog jag in för underhåll för tio år sedan, den fick en liten upputsning och används fortfarande när jag bakar bröd. Kvalitet, som sag!
Räknar man med energin som går ut för att tillverka nya energisnåla prylar är det inte säkert att de är bättre än de gamla. Inte om man räknar med livslängden. Elbilar lär vara förfärligt energislukande att tillverka.
Min Sony-reader lär ha en livslängd på tre år, oavsett om jag använder den eller inte...
Kapitalistiskt ideal måste väl vara en produkt som automatiskt förstör sig själv dagen efter att garantitiden gått ut ...
Kapitalismen av idag och produktion av långsiktigt hållbara och energisnåla produkter går inte att förena.
De där gamla Ekektrolux assistenterna var underbara. Att de är tunga är ju en fördel. De börjar inte vandra omkring på bordet när man sätter igång dem. Sak samma med gamla symaskiner. Min mammas gamla kvarn, med knäspak från 40-talet var kanonbra, bortsett från att det hade varit bra med sick-sack också. De nyare vill gärna fara runt på bordet när man syr på dem och inte orkar de med lika tjocka lager med tyg heller.
Känner också igen det där med gamla kylar och frysar. Vi hade en box från femtiotalet tidigare, som gick och gick och gick, fast den stod i den kalla ladugården.
Väldigt mycket var faktiskt bättre förr :-)
Fast faktiskt, bilar går ofta längre och är pålitligare idag än förr. Vi hade ett antal Skrytbilar (4L) som vi ofta fick leda omkring. Det var tur att den var så lätt att två pers orkade med den saken. Men den ha en fördel, den hade vev och kunde alltså vevas igång - ibland.
Lena, för att uttrycka det med högtidligare språk: "Privat vinstintresse och offentligt intresse av sparsamhet låter sig icke förenas."
Kerstin: Min mor hade en trampsymaskin som hon lät bygga om till eldrift. En rejäl grej från Huskvarna! En originell detalj är att jag fått kontakt med sonen till mannen som gjorde ombyggnaden. Det var av en händelse, när vi diskuterade någon av mina lokala Söder-inriktade bloggposter, som det kom fram. Han är nog inne och kommenterar på din blogg ibland också.
Jo förr byggde man ofta för kanske inte evigheten, men för långsiktighet. Angående bilar kan jag dock inte uttala mig eftersom jag inte har bil. Den roligaste fungerande bil jag sett var dock en fransk kärra från 1903 som kom tuffande i en bilparad i Stockholm. En låda med fyra hjul och en liten motor - mer behövs det inte!
När jag lämnade in den gamla assistenten till service blev killen bakom disken nästan rörd: "Oj oj, den där ska du vara rädd om!" (Uttalas med finskt tonfall.) Jag tror de bara bytte drivremmen som var kass, i övrigt verkar motorn vara självsmörjande och gå i evighet.
En hädisk tanke slog mig. Om vi, då menar jag mer än halva mänskligheten i Sverige, har riktig framgång i att spara och snåla på vår elförbrukning, vad händer då?
Kommer inte elproducentet och dito leverantörer att höja priserna. De måste ju kompensera sig för bortfallet av pengar. För sina kostanader, men framför allt för att uppehålla och helst öka sina vinster.
Jag kanske är skeptisk, men jag misstänker att när bolagen själva pratar om "besparingar" så handlar det om att de för egen del vill sno åt sig vinsterna av de besparingar som folk försöker göra. Med andra ord: är folk framgångsrika med att skära ner förbrukningen pareras det med högre priser och avgifter.
Å andra sidan är datorerna bättre än de var i forntiden, i början av åttitalet när jag köpte min första. Och konstigt nog tycks livslängden vara ungefär densamma - 7-8 år.
Ju färre komponenter som kan bli varma, desto mindre risk för värmekrasch i alla fall. I stället kan det vara kvaliteten på tangentbord som sjunker. Och eftersom programvaran ändras så rasande fort är det mjukvaran som gör att hårdvaran måste bytas ut.
"Kapitalismen av idag och produktion av långsiktigt hållbara och energisnåla produkter går inte att förena."
Är det något kapitalismen är bra på så är det att spruta fram prylar till en prisnivå som vi är beredda att betala.
Räkna lite på vad vi förr betalade i antal månadslöner för våra produkter och jämför vad vi betalar idag. Det är en av förklaringarna till att vi har produkter som i bästa fall klarar garantitiden plus några dagar.
Vi får vad vi betalar för.
Sixten, din tanke är inte alls hädisk, det är exakt vad jag tror kommer hända.
Eldorado
Björn, vi tycks vara lika hädiska.
Blir det för lite åtgång på el höjs priser och avgifter.
Kan sammanfattas i att under kapitalismen har folkflertalet alltid ändan bak.
Jan Viklund visade på att Sverige högst svarar för 0,5% av CO2-utsläppen i världen. (råkar vara samma procentsats som den av Tolgfors bejublade militära insatsen av Sverige spelar i USA:s krig i Afghanistan).
Aktuellt här är protesterna - mst genom insänadare - mot planerna på värmöllor på Linderödsåsen i Huaröd. Godsägaren Palmstierna (beryktad för några år sen) vill upplåta sin mark (antagligen mot rejäl betalning) till omfattande bygge av vindsnurror.
Återigen kan de som förstår procentbegreppet och kan räkna med det förstå att vi - inte bara Huarödsborna - inte har någon som helst glädje eller vinning av detta! (Ska skriva en insändare till Kristianstadsbladet)
Genom höjd produktivitet kan grejer produceras billigare och säljas till lägre priser, men företagen tar igen den eventuellt minskade vinsten per såld artikel genom att öka den sålda mängden. I en sådan process blir det svårare att tala för grejer med rejäl hållbarhet eftersom detta kan minska den totala vinsten. Allt enligt doktor Marx.
Huaröd - låter lite läskigt faktiskt!
Skicka en kommentar