Röd sol över Indien

Röd sol över Indien -Jordens fördömda reser sig. Det blir den pampiga titeln på Jan Myrdals nya bok om bonderevolutionärerna i Indien. Jag läser det i nya numret av FIB/k som kom idag där han själv skriver om det.

Man kan fundera över olika saker här, exempelvis att det krävs bra organisation för att flytta gamle Myrdal från indiska storstäder och ut i obygderna utan att fel folk får reda på det. Klarar de indiska maoisterna av en sådan operation klarar de av en massa andra saker också. Fast egentligen vet vi väl inte var Myrdal mötte maoisternas ledare Ganapathi. Men det är en rörelse att räkna med, som behärskar stora områden:

Dess styrka är att det medvetet byggt på och tagit ställning för (respekt!) de allra fattigaste och mest förtryckta, den fjärdedel av folket som utgörs av så kallat kastlösa och stamfolk. Ordet var medvetet. Ty vad som kristalliserats fram under dessa 43 år av klasstrider är en strategi som syftar till att genom långvarigt folkkrig kunna omvandla hela Indien.

När man läser diverse tidningsartiklar om händelserna i Indien just nu och om regeringsoffensiverna in i upprorsområden, är bilden typiskt nog att "inte mycket händer". Från regeringssidan pratar man om att maoisterna är tillbakatryckta, på flykt, avskurna och liknande, men vad man mest kan rapportera om är fynd av övergivna gerillaläger. Att erövra en tom lägerplats är inte mycket att prata om.

Så lär det fortgå. Gerillan är som fisken i vattnet. Den flyttar sig, försvinner in i lokalbefolkningar som den kan lita på och ofta är en del av, och väntar på rätt tillfälle att slå tillbaka. Och då handlar det om annat än att rusa in på en övergiven lägerplats.

Samtidigt pågår opinionskriget, och det verkar som om regeringen är orolig för stöd för maoisterna bland intellektuella och universitetsfolk och bland ideella organisationer. Påstående som är omöjliga att kontrollera (de kommer ofta från indiska polisen och vad den uppges ha fått fram genom förhör med fängslade maoister) sprids om kontakter mellan maoisterna och dessa grupper. Det är i alla fall så att delar av Indiens intellektuella elit är mer eller mindre sympatiskt inställd till stamfolkens kamp för att inte bli bortjagade från sina resursrika områden. Därmed blir dessa intellektuella farliga och hamnar i motsatsställning till regeringen och storbolagen, oavsett vilka kontakter de har politiskt.

För att minska trycket mot gerillaområdena i östra Indien verkar det som om en ny front kan utvecklas längre söderut, där gränserna mellan delstaterna Kerala, Karnataka och Tamil Nadu möts. I västra Indien har maoisterna varit mycket svagare än i öster, men även där händer saker, som att maoister försöker organisera stamfolk och arbetare. Fast det mesta som sker inträffar nog ännu i det tysta.