Svenskan idag: för n-te gången varnar analytiker för bolåneboomen. Folk fortsätter att låna trots lågkonjunkturen. Bara under det senaste året har utlåningen ökat med drygt 10 procent till totalt 1857 miljarder kronor enligt SCB. Men vad är det för pengar man lånar ut? Finns de? Nja, bankerna har så att säga egna myntverk, tack vare en lagstiftning som tillåter att man inte behöver ha så stor täckning för de pengar man lånar ut.
Sveriges fem största bolåneaktörer behöver bara hålla knappt 10 miljarder i eget riskkapital för att stödja en sammanlagd utlåning på 1755 miljarder kronor. Nu varnar Riksbanken och finansanalytiker för de allvarliga konsekvenserna som kan uppkomma om fler hushåll får problem med betalningarna. Men bankerna är inte oroade.
Det är klart att "bankerna inte är oroade" så länge deras ledningar tror att de kan klara sig undan varje kris genom att staten går in och räddar dem. De kan så att säga skapa pengar ur nästan ingenting, låna ut dem, och sedan kräva att få tillbaka dem:
Enligt ett räkneexempel från Riksbanken kan en bank komma undan med endast 2 800 kronor i eget kapital för varje miljon som lånas ut till hushållen.Applicerad på hela bolånemarknaden blir kalkylen hisnande. För de 1857 miljarder kronorna som samtliga banker totalt har lånat ut, skulle de bara behöva behålla drygt 5 miljarder kronor i bankvalven.
Man kan också säga att det för varje storbank finns en jättestor lånepyramid som vilar på en ynklig liten bas av reda pengar.
Men det är väl inte hela sanningen: bankerna kan ju sparka ut folk från "deras" hem och tvångsförsälja, så lite mer går det att få ut. Själva knepet är att banken och i synnerhet dess gnidna direktörer alltid håller sig skadeslösa. Och så länge de tror att politikerna inte vågar ingripa kommer de att fortsätta med att snaska ur syltburken. Den är ju outtömlig ... !
Samtidigt kan man undra varför "folk" fortsätter att låna. Tror de att även de kommer att få del av räddningsaktioner, eller vad? En gång i tiden kunde man låna stora pengar men räkna med att inflationen skulle sänka värdet på lånet när det blev dags att betala tillbaka, men den metoden torde väl vara såväl inaktuell som bortglömd vid det här laget. Vad det gäller bostadslån skulle man ju (enligt min eminenta idé) kunna oskadliggöra dem genom att föra över lånen från bankerna till ett offentligt institut, samt avskriva dem i utbyte mot att bostaden förvandlades till vanlig hyresrätt. Därigenom skulle en rejäl del av den potentiellt farliga skuldminan under samhällsekonomin kunna oskadliggöras. Men några sådana signaler har jag inte hört från den politiska sfären.
Någonstans i den här sörjan finns något som heter "förtroende". Kredit och förtroende hör ihop. Om personer och organisationer inte kan lita på varandra, eller får för sig att man inte kan göra det vare sig det är sant eller inte, blir det inget vidare till samarbete. Lånar jag ut en hundring till en person som jag misstänker aldrig kommer att betala tillbaka lånet? - Med de väldiga mängder kredit som finns i samhället, och som inte motsvaras av reala värden, behövs det inte mycket för att förtroendet skall gå i botten och kreditflödet strypas. Det hände nyligen, och staterna vräkte in pengar i bankerna för att de skulle våga låna ut igen. Stryps kreditflödet är det samma sak som att sticka hål på en uppblåst ballong - luften pyser ur. Den kanske till och med går i bitar.
Enligt artikeln tycker bankerna att hushållslånen är mindre riskabla än företagslån. Jag undrar om det finns en långsiktig trend här: hur är det med mängden av långsiktiga givande nya projekt i företagsvärlden? Är det möjligen så att den minskar?
I så fall skulle en marxist höja ett pekfinger och rikta det mot teorier av typen "profitkvotens fallande tendens", med andra ord att det blir allt svårare att få ut mervärde ur nya investeringar. (Påminner om den neoklassiska ekonomins "avtagande marginalavkastning" men är inte riktigt synonymt tror jag.) Detta skulle i så fall vara ännu en indikation på att kapitalismen närmar sig gränsen för vad den klarar av. Den lever numera mest som feberaktiga utbrott av spekulation, medan det långsiktiga produktiva tänkandet jagas undan. Samtidigt utvecklas teknologin, och som Marx påpekade som kommer nya tekniska möjigheter att dra med sig förändringar genom hela samhället. Till slut blir systemskifte oundvikligt.
2 kommentarer:
Frågan är vad som kommer istället. Vänsterkrafterna är minst sagt svaga idag.
Ja, det är ju en tiotusenkronorsfråga. Och sätter man in tiotusen på banken idag får man inte mycket ränta för det.
Det kan bli sammanbrott och något vettigt som kommer ut ur det, eller det kan bli en permanent kris under lång tid som kan bli väldigt otäck. Välj själv, höll jag på att säga.
Skicka en kommentar