Dessutom fungerar det så att den hårda kärnan av förnekare av det ena eller andra slaget inte kommer att övertygas av argument. De bryr sig inte om argument. De VET hur det är och behöver därmed inte bry sig om argument. En tänkare som heter Monbiot skriver om det. (Jag hade nog inte uppmärksammat det om inte min trogne läsare Jan gjort en hänvisning åt det hållet, tack för det!)
Förutom folk som inte bryr sig om argument skriver Monbiot några andra viktiga saker som rör forskning och spridning av forskningsresultat:
- Det finns en intressant motsättning i det här: Vetenskaplig specialisering har gått så långt att forskare inom besläktade grenar av samma vetenskap inte förstår varandra. Detaljerna inom modern vetenskap är obegripliga för de flesta, vilket innebär att vi måste lita på vad forskarna säger. Ändå säger vetenskapen att vi inte skall lita till något. Därmed har vi en motsättning som är ödesdiger för offentlighetens förståelse för vetenskap. Hur litar man på den som aldrig har något annat än en provisorisk sanning som dessutom är hart när omöjlig att förstå?
- En annan sak är spridningen av forskningsresultat, där vetenskapliga tidningar har en monopolistisk och svindyr linje som utestänger många från rönen (som enligt ovan de flesta läsare ändå inte kan förstå. Kan tillägga att det finns en del vetenskapliga journaler som är tillgängliga på nätet, som PLoS One.)
- Sedan finns det ju skumma vetenskapsmän också, och Monbiot efterlyser en Hippokratisk ed där vetenskapare skall lova att inte göra saker som är skadliga eller tvivelaktiga.
Angående spridning av forskning så kan vetenskapsbloggare spela en roll, under förutsättning att de kan bryta igenom och nå utanför sina egna kretsar. Via den trevliga VA-bloggen (Vetenskap & Allmänhet) hittar jag en debattartikel i Uppsala Nya Tidning som tar upp ämnet om att "vetenskapen måste ut". (Det finns en kommentar till artikeln som dock är dum och elitistisk.)
I artikeln tas inte bloggvärlden upp, men jag tror att för att kunna bli slagkraftiga måste vetenskapsbloggare in och slåss på motpartens område, och slå hårt. Man måste vara beredda att gå in på förnekarbloggar och skriva att de ljuger och fifflar med data, och strunta i att vara högaktningsfull. Man hyser inte högaktning för knäppgökar och bedragare. De kan respekteras som människor, inte som förvillare. Och det måste vara riktiga kunniga forskare som går ut och kämpar, det får inte vara en skojarinstitution av typen "Forum för levande historia" som vägrade att gå in på ett kampfält som just då var vidöppet och viktigt.
"Sista striden ..."? Ja, om forskarna slår tillbaka så kanske det blir åtminstone den sista stora striden för mörkmännen och -kvinnorna. Den hårda kärnan kommer att finnas kvar, men normalt vettigt folk antar jag tar normala och vettiga argument. Om forskarna inte slår tillbaka ... ja då kan man undra vad som kommer att hända! För närvarande föredrar jag i alla fall att inordna de här förnekarrörelserna i den allmänna kris som råder i ett system som håller på att packa ihop. När det ser ut som om Ragnarök närmar sig kan ju folk tro på vilka konstiga idéer som helst. Men det finns en värld bortom Ragnarök också ...
2 kommentarer:
Att detaljerna i modern forskning är komplicerade står egentligen inte i motsättning mot att vetenskapliga rön är till för att ifrågasättas. Även om jag idag inte har kompetens att ifrågasätta (låt säga) en fysikers fynd finns det goda möjligheter för mig att sätta mig in i ämnet för att kunna göra det. Dessutom Konkurrerar redan denne hypotetiske fysiker med andra personer som sitter på i stort sett samma kompetens men (allt som oftast) helt andra åsikter. Min egen forskning får jag försvara med näbbar och klor inför andra insatta och synnerligen kompetenta forskare (som iofs inte har lika gudabenådat Rätt som jag har...) även om jag för flera år sedan gett upp att försöka förklara vad det är jag gör för t.ex. min mamma. Den, och jag gissar en hel del annan högspecialiserad forskning, är inte obegriplig men kräver ett par månaders intresse för att vara förståelig.
Om en vetenskaplig fråga inte är tillräckligt intressant att lägga ner tid på är det antagligen inte så intressant att kriticera den heller.
Tack för synpunkterna. Motsättningen som jag (eller snarare Monbiot) är ute efter handlar om när kombinationen av svårbegriplighet och ständig vetenskaplig kritik hamnar ute hos "allmänheten" som gärna vill ha förståeliga och raka besked. Vetenskaparna själva torde vara vana vid detta kaos av data som flyger hit och dit, kritik och ifrågasättanden och vanlig akademisk knivhuggning i kollegors rygg. Men för utomstående kan det vara extremt förvillande, och kanske leda till att man istället lyssnar till förvillare som ju oftast har raka besked även om knepiga frågor. Jag antar att en del forskning är av den naturen att det inte räcker med några månaders studier för att ha grepp om ämnet, exempelvis om det är något som innehåller väldigt avancerad matematik.
Skicka en kommentar