onsdag 31 mars 2010

Hjärnan gillar jämlikhet - nu på bild


OK, era sneseglare, ni kanske inte klarar av norska, men engelska då ... här är en artikel som jag fiskat upp via tips på det norska radikalan ekonomnätverket:

The human brain is a big believer in equality—and a team of scientists from the California Institute of Technology (Caltech) and Trinity College in Dublin, Ireland, has become the first to gather the images to prove it.

Specifically, the team found that the reward centers in the human brain respond more strongly when a poor person receives a financial reward than when a rich person does. The surprising thing? This activity pattern holds true even if the brain being looked at is in the rich person's head, rather than the poor person's.

Det här är ju upphetsande nyheter som borde få hela vänstern att hoppa högt av förtjusning och högern att surt lulla bort medan de muttrar att "det där tror jag inte på". För det är ju så att hårddata slår hårdare än gissningar. Jag antar att horder av konkurrerande forskare i god vetenskaplig ordning kommer att granska de här resultaten, men de ligger ju faktiskt i linje med vad många smarta tänkare redan tror sig ha listat ut under flera hundra år.

Exempelvis det här:

It's long been known that we humans don't like inequality, especially when it comes to money. Tell two people working the same job that their salaries are different, and there's going to be trouble, notes John O'Doherty, professor of psychology at Caltech, Thomas N. Mitchell Professor of Cognitive Neuroscience at the Trinity College Institute of Neuroscience ...

But what was unknown was just how hardwired that dislike really is. "In this study, we're starting to get an idea of where this inequality aversion comes from," he says. "It's not just the application of a social rule or convention; there's really something about the basic processing of rewards in the brain that reflects these considerations."


Det där med en hårdkodad altruism i den mänskliga hjärnan finns såväl hos filosofer som Adam Smith på 1700-talet som apforskare som Frans de Waal som är aktiv just nu. Och nu finns den på bild, man kan börja se hur hjärnan reagerar på jämlikhet/ojämlikhet, rättvisa/orättvisa! Detta är sagolikt! (Och jag antar att mupparna i Vänsterpartiet anser det helt ointressant.) Den tekniskt-vetenskapliga revolutionen mal fram ständigt nya resultat som den politiska vänstern borde ta till sig med en rasande fart och sprida ut, och göra till underlag för sin politik. Men det verkar som stora delar av vänstern tror att vetenskap och teknik, där är något som borgarna kan ta hand om. Sånt sysslar man inte med.

9 kommentarer:

Martin sa...

Det finns en inneboende konflikt för en vänsterperson att arbeta med vetenskap. Själv har jag sökt mig emot läkemedel för att på så sätt hjälpa människan. Men det är ganska snart i sina studier man inser hur oerhört mycket fler som kan hjälpas med något så enkelt som politik.

Jag har jobbat med cancerforskning. inte det minsta motiverad, cancer betraktade jag som ett lyxproblem, när fler dör av åkommor vi kan bota.

En inblick i läkemedelsföretag och läkemedelsforskning är inget för naiva idealistiska ögon.

Björn Nilsson sa...

Själv tycker jag precis tvärtom. Konflikten kommer när man vänder vetenskapen ryggen! Hur skall man då kunna koppla ihop hårddata med politik på ett sätt så att motståndarna till slut måste ge upp eller fly ut i obskurantismens illaluktande träsk?

OK, läkemedelsbranschen skall jag väl hålla mig borta från då, jag är för känslig.

Lena Källman sa...

När "vänstern" vänder den vetenskapliga socialismen ryggen kanske man blir vetenskapsfientlig överhuvudtaget. Speciellt psykologin tror jag ligger illa till hos många i "vänstern". Å andra sidan, när jag läste psykologi i slutet av 70-talet var nästan alla mina kurskamrater till vänster om vpk. Men det var då det.

Björn Nilsson sa...

Ursäkta Martin, jag tryckte på fel knapp och tog bort din kommentar, Men som tur var finns den på ett separat epostmeddelande så jag kopierar in det hela här:

"Så är det väl. Som vetenskapsman känns det som de politiskt aktiva är de populära kidsen på lekplatsen, de står i en ring och kokar ihop saker och vi nördar står utanför. Det är inte ofta jag ser något i verkligheten som inte funkar som skolgården vid en högstadieskola.

Istället är det dom rika kidsen som ger oss lite uppmärksamhet. Vi får fördelar om vi gör deras hemläxa."

Björn Nilsson sa...

Lena, den politiska vänstern har varit dåligt (milt sagt) på att ta hand om och nyttja kunskaper från vänskapligt inställda forskare. Det är konstigt, eftersom åtminstone en del vänsterfolk har god utbildning i botten. Men det verkar som de inte tror att de är proletära nog om de har en magisterexamen. Själv är jag pol mag för övrigt, och det skäms jag inte för. Sedan finns det ju rejält obildade politiker också, nivån inom socialdemokratins ledning är inte särskilt hög.

Björn Nilsson sa...

PS till Lena. Som ekosocialist så bör ju du sätta naturvetenskapliga kunskaper högt, för ekologi är ju en ganska krävande lärogren antar jag. Den förutsätter att man är kunnig inom en mängd specialområden.

Lena Källman sa...

Martin, jag reagerar starkt emot din inställning att cancer skulle vara ett "lyxproblem". Så vitt jag vet har stora framsteg gjorts under årens lopp när det gäller metoder att kunna förbättra prognosen för de cancersjuka. Min far levde med prostatacancer i ganska många år tack vare den vård han fick.Han blev 80 år.

Det borde inte vara en "inneboende konflikt" för en vänstermänniska att arbeta med vetenskap eller att tillgodogöra sig dess resultat. Tvärtom ska de av oss som har hjärtat till vänster, precis som Björn menar, tillämpa vetenskapliga rön i vår politik.

Lena Källman sa...

Jodå, Björn, ekologi är viktigt. Men själv är jag ingen naturvetare. Jag har en fil.kand i samhällskunskap, sociologi och psykologi.

Martin sa...

Det är konflikten mellan att lösa ett problem i framtiden om man har tur, och något som går att åtgärda idag, politiskt.

Politiska lösningar kan vi göra idag, vetenskapen befattar sig med att lösa problem i framtiden.

Det är svårt att känna sig nobel när man står i ett labb och jobbar med nån möjlig framtidslösning. När folk dör som flugor runt om i världen av orsaker vi redan åtgärdat. Vad är poängen med vetenskapliga framsteg om de ändå bara kommer en priviligerad minoritet till del?

Vad är meningen med vetenskapliga framsteg när de förvaltas så dåligt av politiken? När riksdagen har en vattenvirvlare, vad är då vetenskap värt?