Ett varv till om yttrandefrihet

Det känns mer än uttjatat med Vilks och hans yttrandefrihet, men jag tar upp saken en förhoppningsvis sista gång och från just yttrandefrihetens synvinkel. Förslagsvis kommer alla ihåg de lovsånger som sjungits till yttrandefriheten, även rätten att yttra obehagliga saker, när andra fall av den här typen dyker upp framöver. Hos Röda Verb beskrivs hur regeringen i Peru försöker jaga nätaktiviteter som har att göra med gerillan i landet. Mycket av dessa aktiviteter, med bloggar och hemsidor, finns utanför Peru. I förlängningen av det här kan man misstänka att regeringen i Lima försöker komma åt nätaktivister i Europa och därmed kränka deras yttrandefrihet. I första hand gäller det väl peruaner i exil, men man kan nog tänka sig att om regeringen i Lima får in en fot försöker de ge sig på andra också.

Det finns fler exempel i den stilen. Ryska regeringen har försökt stänga nätsidor som talar för den tjetjenska kampen, Turkiet försöker stänga kurdiska nyhetskällor och liknande. Colombia har lyckats få Danmark (som ju verkligen får betraktas som ett svart får i Europa numera) att agera mot anhängare till sin egen största gerilla, och stöd till den och till en av de palestinska icke-islamiska rörelserna har medfört fällande domar.

Det skulle vara intressant att notera hur yttrandefrihetsapostlarna som besjöng Vilks (taffliga) teckningar och hans rätt att sprida dem ser på den som i yttrandefrihetens namn vill uttala sitt stöd till motståndsrörelser på olika håll i världen. Om de svävar på målet kan man ju påminna dem om hur principfasta de var nyss! En del rörelser gör ett sympatiskt intryck, andra gör det definitivt inte, men har man yttrandefrihet bör man väl ha rätt att tala såväl för som mot dem? Eller är yttrandefriheten villkorad enligt någon liberal dagsnyck?