onsdag 2 juni 2010

Prognosmakeriets gränser

Diskussionen till ett tidigare inlägg halkade in på det där med statistik, som är en knepig sak. Man måste mäta rätt när man samlar data för opinionsundersökningar och annat. Jag råkade slå upp en bok - Universum och tekoppen, av K. C. Cole - och hittade det här citatet som kan vara av intresse i sammanhanget:

Det mest försåtliga hindret för exakt mätning är kanske ett faktum som många inte känns vid, nämligen att man bara kan mäta sådant som man söker efter, saker som man vet eller misstänker faktiskt finns.


Om man utvidgar det här resonemanget litegrann så innebär det exempelvis att man kan göra prognoser bara för företeelser som man vet existerar eller misstänker kan existera. Samhällsplanering kan inte fungera så lång tid framåt, beroende av vad man planerar. För vissa saker, som översvämningsskydd i Mälarområdet, kanske man kan tänka några hundra år framåt. Men hur ser våra konsumtionsmönster ut om femtio år? Det är svårt att göra en mätning i förtid för detta. Vi vet bara en sak: vi kan inte ta dagens konsumtion och bara dra kurvorna framåt i en evig tillväxt. Vi känner till resursbegränsningar, men vi vet inte hur teknologin om några årtionden kommer att se ut. Inte så mycket mer än att den torde vara synnerligen annorlunda än idag. Ganska flexibla femårsplaner skulle däremot kunna fungera.

7 kommentarer:

Jan Wiklund sa...

I slutet av 60-talet gjorde alla kommuner prognoser över framtida befolkning och planerade sitt byggande efter detta. I Stockholm gjorde man t.ex. en regionplan som utgick från att Stockholm skulle ha 2,5 miljoner invånare år 2000. Metoden man använde var att dra ut existerande trender.

Sen konstaterade en statistiker William William-Olsson att om man la ihop alla kommuners siffror skulle Sverige ha 30 miljoner invånare år 2000.

George Orwell kommenterade metoden i en artikel om någon numera bortglömd framtidssiare ungefär så här: Alla intellektuella föreställer sig att existerande trender ska fortsätta i evighet, och gärna bli mer katastrofala och omvälvande än de blir i det levande livet. Ingen räknar med de mottrender som alla trender föder bara genom att finnas till.

90-talets globaliseringshysteri kan kanske vara ett exempel på detta.

/lasse sa...

Det är svårt att sia, speciellt om framtiden. Det okända är svårt att planera och variablerna är så många och svåra att kvantifiera och definiera.


"Don't have an elegant plan. Do the smart, obvious thing. Then fix it as you go"
Steve Ballmer filosofi

Beslut måste hela tiden tas på chans utan att ha alla fakta eller att man vet hur det kommer att gå, det viktiga är att man är medveten om att all kunskap är provisorisk och kan när som helst ändras.

Bushfolks filosofi:
"Så skapades något där ingen avsikt fanns. Hela tiden förändras världen och människan måste leva med i det."

"Vi har ett gemensamt ansvar för att livet levs anständigt, för att jorden vördas, för att människor inte ljuger och bedrar. Under Jorden finns monster och när de tycker det att det är för illa på jorden, kommer de upp ur underjorden och hemsöker med död eller blindhet. De kan beröva någon förståndet eller plåga med ryggsmärtor eller något annat. De söker inte upp syndaren utan den drabbas som råkar stå i vägen, när de kommer upp. Vi är alla ansvariga för hur livet levs."

Björn Nilsson sa...

Man kanske kan dölja prognosmissen genom att snabbt som sjutton ta hit de där 21 miljonerna som fattas?

Björn Nilsson sa...

Man måste experimentera sig fram (vilket även de sovjetiska planerarna gjorde i praktiken med sina femårsplaner). Det är det man har flexibla planeringssystem till.

Frågan kan vara hur många olämpliga processer som man bygger fast genom att planera på det ena eller andra sättet. Det vi gör idag kan tvinga eftervärlden att agera mer opraktiskt än vad den skulle göra om den kunde välja sina alternativ fritt. Men samma sak gäller också oss i förhållande till våra föregångare. De byggde ju fast oss i ett samhälle som är olyckligt beroende av fossila bränslen. Varje generation måste brottas med tidigare generationers felslut (och glädjas åt deras rätt-slut). Hur mycket de som byggde det nuvarande samhället planerade för säg femtio år sedan kunde de inte lägga in global uppvärmning i sina kalkyler, det var en sak man inte uppfattade som ett hot vid den tiden (inte ens av det fåtal personer som kände till att sådana processer fanns i atmosfären).

Björn Nilsson sa...

PS. Blev förvirrad först av "bushfolket", trodde att det rörde sig om tidigare kända presidenter av tvivelaktig moralisk vandel i USA. Men så förstod jag att det handlade om urbefolkning i södra Afrika, och det är ju en annan historia! DS.

/lasse sa...

De har ju varit med ett tag det där bushfolket, de kan antas ha snappat upp ett och annat. Det finnas lämningar av boplatser som har tillhört dessa som är uppemot en 25 tusen år, även möjliga men ganska osäkert som kan vara flera gånger den åldern. De har hunnit med att fira några millennieskiften. Man kan fråga sig om vår civilisation kommer att vara lika länge.

Björn Nilsson sa...

Nej, den kommer inte att vara så länge - enkelt och rakt svar, va?

Jan pekade på trendernas mottrender, och den här civilisationen skapar rent förgörande mottrender.