Utsikt mot lördagskvällens nattljus från Årstabron
... eftersom jag alltid släcker lamporna när jag träder ut i den så kallade verkligheten från mitt residens. Det enda jag kan göra i övrigt vad det gäller att spara energi är att byta ut en del äldre elektriska prylar mot nyare och energisnålare (som dock är av sämre hållbarhet - det har vi ju redan diskuterat. Men frysen lyckades jag få liv i igen, med hjälp av en händig person). Om jag hade släckt de ganska risiga lågenergilamporna om jag varit hemma är osäkert. Varför säger man inte åt folk att stänga av sina TV-apparater, de drar väl rätt mycket el?
Flera av de fåtal bloggar jag läser har gjort tummen ner för ljussläckandet igår. Släck ljuset för profiten skriver man helt rått på Kommunisternas blogg. Flera är inne på samma linje även om man inte delar politisk linje i övrigt.
Men nu handlar det om att "spara energi". Vilka är det som ställer upp egentligen när det uppfordras till uppoffringar? Jag kom att tänka på det som förr kallades "änkans sista skärv" men som moderniserats till "änkans gåva" i den nya bibelöversättningen. Här är Jesus i templet och kollar läget:
Han satte sig mitt för tempelkistan och såg hur folk lade ner pengar i den. Många rika gav mycket. Så kom där en fattig änka och lade ner två kopparslantar, alltså några ören. Då kallade han till sig sina lärjungar och sade: "Sannerligen, den där fattiga änkan har lagt mer i tempelkistan än alla de andra. De gav alla av sitt överflöd, men hon gav i sin fattigdom allt hon ägde, allt hon hade att leva på."
Det här är ju borgerligheten i ett nötskal! Storpamparna som blivit feta på småfolkets avmagringskurer visar upp hur enormt givmilda de är när de delar ut småsummor av sina förmögenheter. Samtidigt finns den största givmildheten och solidariteten hos småfolket. Samma småfolk som borgerlighetens politiker mästrar när det inte är "solidariskt" eller "miljövänligt" nog. Men ändå finns det en fattig gammal tant som ställer upp - fastän någon tempeltjänare borde öppna tempelkistan och ge henne en rejäl återbäring med detsamma. Inte någon bluff om belöning i himlen inte! Vid samma tillfälle predikade Jesus:
"Se upp med de skriftlärda, som vill gå omkring i långa mantlar och bli hälsade på torget och sitta främst i synagogan och ha hedersplatsen på gästabuden. De äter änkorna ur husen och ber långa böner för syns skull. Så mycket hårdare blir den dom de får."
Mycket i bibeln är trist, en del ren smörja, ofta rena obehagligheter - men det finns några små guldkorn här och där. Vilka är dagens "skriftlärda" som har en rejäl avbasning att se fram emot så att de små fattiga och solidariska och saktmodiga kan få sin upprättelse?
På tal om upprättelse - en berättelse från Sydamerika, om den rike och den fattige mannen som dött och nu står inför Gud. Gud säger åt den fattige mannen att smeta ned den rike med honung. Och så säger Gud åt den rike mannen att smörja in den fattige med skit.
Till sist säger Gud: "Nu slickar ni varandra rena."
7 kommentarer:
Intressant. Jag trodde inte att motståndet mot Earth hour var så stort. Men visst får det en att vilja spekulera i vad solidaritet kan innebära? En av våra mest högersinnade debattörer skrev en artikel om hur han skulle tända upp alla sina ljus... Det råder oenighet i leden både till vänster och höger tror jag.
Det kanske sprids en känsla av att det i mångt och mycket är ett överklassjippo. Sedan kan ju folk reagera på olika sätt. En del anser att det faktiskt finns allvarliga resurskriser, och mentala kriser som hänger samman med vår livsstil, andra tycker att det inte är några problem över huvud taget.
Ibland blir det fel med nyöversättningarna. "Änkans sista skärv" har en annan betydelse än "änkans gåva". Svenska kyrkan verkar bli mer individcentrerad med tiden med t.ex sinnesrogudstjänster. Jag undrar hur mycket kamp för småfolkets villkor som finns kvar där.
Du har rätt. Det låter mindre dramatiskt i nyöversättningen. Men då är frågan vad som stod i de äldsta texterna som tjänat som underlag för nyöversättningen? Tidigare svenska bibelversioner har väl ofta varit översättningar i andra eller tredje hand, med mindre pålitlighet.
Kollade min bibel från 1999 som då var nyöversatt. Det är den tredje översättningen sedan reformationen. De två övriga utgavs 1541 och 1917. Det står i förordet att bibelns grundtexter skall "överföras till nutida svenskt språk i trohet mot originalet". Frågan är vad som avses med grundtexter och hur man har värderat ordens betydelser.
Att den största givmildheten finns hos småfolket är en iaktagelse som jag också gjort. Har själv upplevt hur de som har det väldigt knapert samtidigt är väldigt generösa när det gäller att ge.
Ett annat exempel är Aschberg och Fylkings marsch när de samlade in pengar till kampen mot prostatacancer: Folket i Haparanda, som är en av de kommuner som ligger allra längst ner i inkomstligan, samlade in allra mest pengar, räknat per invånare, av alla kommuner i landet.
Ju rikare man är desto snålare blir man, verkar det som.
Lena, jag har inte hängt med, men med tanke på att de tidigare bibelöversättningarna baserades på Luthers tyska version av den latinska Vulgata kan man ju bli fundersam. Vulgata är på latin, men originaltexterna är på grekiska och hebreiska (är det inte araméiska inblandat också?) så jag undrar om inte den senaste översättningen kan vara den bästa. Man har hundra års ny forskning och nyfunna texter att tillgå, man har släppt ambitionen från 1917 att verka poetisk och högtravande och därmed fått en pålitligare text. Fast då har ju gamla bekanta som "dödsskuggans dal" fått städas bort.
Knapsu, ju rikare man är, desto kärare verkar ens rikedomar bli. Man växer samman med dem, de blir en del av en själv, om man nu inte kan göra som Buddha och hoppa över muren och rymma från alltihop. Vi lever alla i samhällen, för att bli rik måste man i viss mån utnyttja andra människor, men särskilt odrägliga kanske de personer blir som tillskriver sig själv hela äran av sina framgångar även när de nått dem genom att klättra över andras ryggar. Det finns inge "self-made man".
Skicka en kommentar