Lag är stadgad och stiftad all folket till ledning, både rika och fattiga, och till åtskillnad mellan rätt och orätt. Lag skall iakttagas och hållas de fattiga till skydd, de fridsamma till frid, men de våldsamma till näpst och skräck. Lag skall vara de rättrådiga och kloka till heder, men de vrånga och okloka till rättelse. Vore alla rättrådiga, då vore ingen lag av nöden.
Just det: om alla vore rättrådiga skulle inga lagar behövas, inte i Västmanland eller någon annan stans. ... Och skeptisk som jag är undrar jag hur lätt det var för en fattig västmanländsk torpare att få rätt mot en rikeman vid domstolen. även om rätten egentligen var på torparens sida! Jag skulle tro att då som nu får de fridsamma och fattiga huka sig, medan de rika, våldsamma, vrånga och okloka skrattar åt lagen!
12 kommentarer:
Ja, att "allas likhet inför lagen" är en chimär, det vet vi ju, då som nu.
Nej, jag håller inte med dig, Lena Källman.
Ser i det lilla jag släktforskat att det genom lag och domstolar fanns, i Västra Göinge tingsrätt på hösten och våren och ibland extra tingsrätt, så kunde domen gå adelsherrarna emot. Inte ofta men ibland.
Om man vill se det överhistoriskt, på metanivå, så måste de härskande, adeln då, acceptera lagen och domstolarna för att inte få de underlydande, folket, så mot sig så att de gjorde uppror eller tredskades (inte infann sig vid dagsverkena mm).
Om inga lagar fanns och inga domstolar bundna att döma efter lagen måste våldet enbart råda. Som naturligtvis fanns hela tiden att användas ytterst av herrarna, (adeln).
Resonemanget kan nog överföras till nutid? Principen om samhällskontrakt?
Sixten,i domstolen har man ett bättre utgångsläge om man talar samma språk som rätten. Om man kan lägga fram sin sak på ett för rätten trovärdigt sätt och att man överhuvud ger ett trovärdigt intryck. Rättens domare och nämndemän är välsituerade personer i samhällets mellan- och övre skikt. Hur tror du att de bedömer trovärdigheten hos en "tjackhora"?
Folk som kunnat prata för sig och verkar "förtroendeingivande" har väl alltid haft det lättare för sig, även i rätten. Sedan fanns det väl en tendens i lokalsamhället att man inte alltid ville döma sina egna, även om de bar sig illa åt. Det var ju människor man skulle leva tillsammans med i fortsättningen (om man nu inte var resolut och dömde dem "till galge och gren").
Likhet inför lagen är ett ganska irrelevant begrepp i samhällen med stora sociala skillnader.
Om någon stulit en höna, bestraffades han för att ha stulit en höna, och straffet var detsamma oavsett vem man var. Men det kanske inte var så ofta som rikemän stal en höna?
Förr - liksom idag - förfaller straffsatserna ha varit oproportionerligt stränga för "ringa brott" - underklassens brott - medan de rikas exploatering vanligen inte ens erkändes som brott i lagen.
Lena och Björn.
Eftersom du Björn skulle skriva en uppsats och citerade en av landskapslagarna trodde jag att historiskt perspektiv var viktigt.
Torpare och advokater fanns mycket senare och inte heller "tjackhoror". Brännvin fanns först på 1500-talet. Öl och det finare mjödet bryggdes av kvinnor. Men dracks mest av män. Moralen upprätthölls av prästerna och kom inte till tinget/domstolen. Där handlade det mest om tvister mellan grannar och släktingar och stöld/mord /dråp. I de små städerna var det mycket om kränkande tillmälen.
Tingen och landskapslagarna utvecklades under den förkristna tiden och är grunden för vår nuvarande rättskipning. Naturligtvis mycket förändrad av influenser utifrån. Akademiker framhåller grekerna (Solon mm) och den romerska lagen.
En annorlunda akademiker Janken Myrdal - son till JM och agrarhistoriker - har tillsammans med andra skapat en rolig bok: Den predikande räven.
I Peter Englunds doktorsavhandling Det hotade Huset om adeln på 1600-talet framgår i början hur liten den var i andel av befolkningen - mindre än en procent. Stor skillnad mot kontinenten - Polen var värst - riksdagen bestod där bara av adelsmän.
August Strindbergs Lilla katekes för underklassen är intressant med att överklassen härskar framför allt genom att den bestämmer tankelagarna (för underklassen)
Tänker på att det hjälpte inte att erövra den parlamentariska demokratin - England, Frakrike och Tyskland gick ändå ut i krig 1914, som ledde till den stora folkslakten!
Min mor släktforskar oxå. Bland rättsärenden från 1700-talet hitta hon släktingar. Dessa har dömts för exempelvis ha huggit ned en ek på sin mark. För att ha drivit skvaller i kyrkan, för att sålt snus i kyrkan och för att ha svurit i kyrkan. Domarna gick självfallet kungen och kyrkans väg i samtliga fall. Hur det var med adel osv är en sak, men man skall komma ihåg att överheten inte bara var adel på denna tiden. Man kan fråga sig vilken chans en vanlig dödlig hade i tvistemål med kyrkan.
Jag har iaf fått reda på att kyrkan i byn min släkt kommer ifrån har fått mycket timmer tilldömt sig från de fattiga bönderna i området. Det kan väl vara hänt att alla dessa var skyldiga, men i efterhand kan vi inte veta säkert, för ett är säkert, det var aldrig en fattig torpare som höll i pennan i rätten.
Undrar om inte böter för "otidigt sängelag" och liknande förseelser var ganska stora inkomstkällor för vissa församlingar i äldre tid.
En intressant fråga kommer upp här som rör vad som är likhet inför lagen: ser man till handlingen bara, eller till personen som utför den? Spelar det någon roll att hönstjuven är rik eller fattig? Om man hänger folk för att de knycker en höna eller ett får är det svårt att hitta hårdare straff för de som gör mycket värre saker.
Jag har intrycket av att rättskipningen var ganska "mjuk" förr, så tillvida att man kunde döma folk till maxstraff men sedan ofta benåda eller dra ner det hela till något struntstraff. Gäller exempelvis en anfader till mig som dömdes till döden i Uppsala för ett slagsmål, det omvandlades till böter som han inte hade råd att betala tror jag, och till slut blev han sergeant i svenska armén (har var egentligen tysk krigsfånge som kommit hit 1707) och deltog i slaget vid Helsingborg.
Det finns också en rolig (?) historia om falskmyntarna på Johan III:s tid som skulle få smält metall hällda ner i sina halsar ... de klarade sig, kan jag lugna er med.
Som sagt, jag utgick från att Björn skulle skriva en filosofisk uppsats om samhällskontrakt och samhällsbygge.
Klart man kan behandla vår historia om lagar och domstolar anekdotiskt med åtföljande poänger.
Men det håller ju knappast i en uppsats.
Och Den predikande räven är mycket roligare - med kommentarer till illustrationerna i Magnus Erikssons landslag 1436-37 (som bygger på landskapslagar).
Vår främste medeltidshistoriker Michael Nordberg är nu död. Han skrev Den dynamiska medeltiden i polemik mot uppfattningen att den tiden bara var mörk. Lksom boken "Renässansmänniskan" mot myterna om att renässansen var så nyskapande.
Uppsatsen blir inte mer än ca 30 sidor, och jag vet inte än om det där västmanna-citet kommer med i slutversionen. Men jag tycker det är intressant som en officiell (men hur sann?) version av ett kontrakt.
Jag håller nog med att anekdoter inte är så intressant att basera en uppsats på. De kan dock fungera väl som illustrationer av slutsatser och kan då föra läsaren närmare texten.
Själv har jag enbart läst moralfilosofi, så det är naturligt för mig att asociera dit. Det är naturligtvis skillnad på moral och rättskipning. Men jag tycker det vore en intressant frågeställning att se hur rättskipningen påverkats av utvecklandet av moralfilosofin. Har rättskipning påverkats av försök till en konsekvent och förutsägbar moral som utvecklats vid sidan av den mer arbiträra teologiska moralfilosofin?
Exempelvis står en dygdetik i motsats till likhet inför lagen. Står till och med i motsats till likhet inför moralen.
Rättvisans utveckling är ett hemskt intressant område och jag är lite avis som själv inte har möjlighet att få fördjupa mig i sådant.
Man kan nog säga att min uppsats vilar mycket på etik, moralfilosofi alltså. Jag försöker koppla ihop vad primatforskning eventuellt kan lära oss om en grundläggande moralisk hållning som följer med människan från våra icke-mänskliga föregångare (nämligen att åtminstone hålla sams och hjälpa varandra inom gruppen) och mer organiserade samhällskontrakt. Då kan såväl lagar som ordspråk komma med som illustrationer som livar upp framställningen.
Jag kommer nog att skylla rätt mycket av mänsklighetens onda, icke hjälpsamma sida på ojämn resursfördelning (=klassamhälle).
Skicka en kommentar