Här skyndar folk till midsommardansen. Jag vet inte var, fast man skulle nästan kunna tro att det är skärgård någonstans. Tiden vet jag inte heller, utom att tavlan målades senast 1938 av frisörmästaren Algot Sandberg, min morfar. Det året dog han. Sandberg var en bra amatörmålare. Det här är olja, målad på en pappskiva.
Gräs. Utan gräs står vi oss slätt, vi och många andra varelser.
Varje ögonblick är det sista, varje midsommar den sista för i år. Det kommer en ny nästa år, och nästa, och nästa ... men för oss? 1972 sjöng David Bowie om att vi hade fem år på oss, men världen fanns kvar efter 1977, med oss.
En uråldrig professor som på sin tid var med om att utrota smittkopporna säger nu att han tror att mänskligheten är utrotad, kanske inom hundra år. Det är klart, är man 95 år kan man göra sådana utsagor utan att riskera att behöva bli påminda om dem. Överbefolkning, resursslöseri, globala väderkatastrofer ... behöver vi mer varningar? Och det där "kanske" kan ju skjuta hela frågan kanske tvåhundra år framåt, och det är väl inte så många som oroar sig för vad som händer då.
Torra blomställningar på nejliksrot, tror jag.
Nå, olja och metan läcker ut i Mexikanska golfen i jättelik omfattning. Personer med dyster (eller realistisk) framtidssyn tror att det här är bara början. Jakten på olja medför allt större risker och allt större hot om framtida naturkatastrofer och våldsamheter. I valet mellan krig om oljan eller att utveckla andra energiformer torde krigsindustrin ha en stark ställning. Men det händer ju en del i alla fall - att bygga solkraftverk i Sahara låter inte orimligt. Å andra sidan finns det ekonomiskt elände också. Verkar som den härskande eliten är inställd på kollektivt självmord både för den och alla andra.
Ett blad, ett frö - viktiga kamrater i kampen för tillvaron.
Vad kan man göra om framtiden håller på att ta slut? - Ja, i så fall är det väl ingen idé med långsiktiga och dyra investeringar, i stil med Botniabanan. Och de som propagerar för "Förbifart Stockholm" har fel vare sig mänskligheten dör ut eller inte. Det är förslösade medel.
Den som inte ser kosmos, stjärnexplosioner, klotformade stjärnhopar eller expanderande intergalaktiska stoftmoln här har sannolikt problem med syn och/eller fantasi.
Även när vi går under kommer vårt stoft på något sätt att driva vidare genom universum, ända tills det kosmos vi lever i också går under. Jag vet inte om fysikerna, som numera i växande omfattning kalkylerar med många universa, tror att materian från ett universum kan vandra över till ett annat. Vi kanske är helt inlåsta här, med det fula och det vackra vi kan åstadkomma. Och vi har ingen att skylla på än oss själva, och ingen frälsare som kommer och räddar oss.
Ännu en tavla av morfar, med ett trolskt blåaktigt skimmer. Det skulle kunna vara en mycket ljus midsommarnatt.
Ja, utsikterna kanske ser dystra ut. Den gamle professorn påpekade att aboriginerna kunde klara sig i 40.000-50.000 år. Den industriella revolutionen är inte mer än ett par hundra år gammal, och den har redan ställt oss i en situation där vi faktiskt kan utrota oss själva. Möjligen kan den också öppna vägen "från nödvändighetens till frihetens rike", för att citera Marx, men jag antar att ett sådant perspektiv är mer fasansfullt än mänsklighetens utplåning för dagens skitförnäma liberaler och marknadskramare.
Men: glad midsommar i alla fall på er som orkar läsa detta inlägg, och låt oss hoppas på många vackra blomstertider även i framtiden! Åtminstone minst fem år framåt! Eller gärna tjugo.
6 kommentarer:
Inget varar för evigt, man oroar sig för mycket under livets gång det allra mesta helt i onödan. Så småningom kommer Vintergatan att kollidera och sugas upp i Andromeda galaxen, på bilder av galaxer som kolliderar ser man att det är våldsamma krafter som är i farten. Nu säger en del att det är så mycket tomrum att allt kommer att gå fin fint, jag är skeptisk. Men det lär bli så mycket stjärnor då att det blir ljust om nätterna.
Men innan dessa ska vi förmodligen genomleva ett antal istider, denna lilla interglaciära tid kommer att ända och finns vi trots domedags professorn kvar kommer stora mängder människor att slås ut, för att inte tala om en mängd arter som anpassat sig till att leva på nordliga breddgrader.
99% av alla arter som funnits på jorden är historia och så kommer vi också att bli långt innan solen slocknar oavsett hur vi råkar leva nu. Att vår art skulle vara kvar ens till galaxerna kolliderar verkar inte heller troligt. Oavsett hur vi försöker slå knut på oss själva och vilka gudar vi tillber kommer vi inte att leva i evighet.
Universum verkar inte vara ett kretslopp, vi befinner oss inte på samma ställe denna midsommar som förra, vi har rest drygt 18 miljarder km i universum sen dess, ett helt nytt läge. Vårat solsystem där en av planeterna råkade få lite "chemical scum" på ytan (som Hawkins uttrycker det) är en tillfällig skapelse i universum.
Vi borde naturligtvis ta vara på den tid vi har på ett bättre sätt, skulle man kunna tycka, men det är förmodligen inte alltid vår natur.
Glad midsommar. :-)
Tack själv - allt detta känns mycket upplyftande!
Ja se där, lite uppmuntrande upplysning och allt känns lättare. :-)
Man kan förstås undra varför det verkar vara så mycket vanligare med gamlingar som målar fan på väggen medan unga människor som har betydligt längre tid framför sig i jämmerdalen vanligen är betydligt mer optimistiska om framtiden. Ibland undrar man om inte det åldrande Europa kommer att bli ett mycket dystert och pessimistiskt ställe för unga människor att leva i.
Om ungdj-a skall vara så jäkla glada kan de väl emigrera till Kina eller så, så man kan få vara ifred med ens Calle Jularbo super deluxe edition!
De företagsamma, driftiga och självständiga kommer säkert att göra det, Kina eller någon annanstans med framtiden för dig och inte bakom sig. Gamlingarna i det åldrande Europa får behålla politikerämnena, dvs hela kadern av klassens lillgamla ordningsmän och "wannabe" ordningsmän som inte vet till sig hur de ska lisma in sig hos de "vuxna". ;-)
Vi är rätt låsta i Europa och Nordamerika för närvarande. Blir inte bättre av att bankerna verkar vara ute i den sista definitiva plundringsräden för att köra ekonomin i botten och stödjs i detta av de etablerade politikerna. I det läget blir det inte lätt att rita upp positiva bilder för framtiden (vilket dessutom är meningslöst under förutsättning att framtiden inte ens vara hundra år, kanske).
Skicka en kommentar