Fysingen - inte fy skam!

Igår tog jag tåget till Nynäshamn och Alhagens våtmark. Idag blev det tåg åt andra hållet, mot norr, Märstalinjen, med avstigning i Rosersberg och en kvarts promenad bort till Fysingen. Även Fysingen har sina våtmarker, det är en stor slättsjö med såväl stora vassområden som mycket öppna vattenytor. Ett fågeltorn har byggts (jag tror det invigdes förra året) samt en plankgång genom vassarna längs stranden. Fint ordnat!

Lärkor hördes över fälten, en stor flock skogsduvor drog förbi, tofsvipor och enkelbeckasiner stökade på maderna nere vid sjön och fågelsången steg allt högre ur skogen. I en vik nära badplatsen fick jag syn på några tillfälliga besökare: tre eleganta salskrakar som rastar här men skall vidare upp till Nordkalotten. Då och då hördes rördrommens nästan spöklika tutande, det var minst två stycken som lät. Grågäss kacklade och skäggdoppingar uppförde lustiga parningslekar.

Å ena sidan är det härligt, å andra sidan kommer våren lite väl tidigt. Redan tidigare har det varit tveksamt att sjunga "du blomstertid nu kommer" vid skolavslutningarna. Som det har varit förut kunde enstaka tidiga vårar göra att det inte fanns så mycket blommor kvar vid midsommar. Nu kanske det verkligen kommer att vara slutblommat vid den tiden. Och det kan orsaka andra problem: den klassiska svenska naturen är inte organiserad för tidiga vårar vartenda år.

Fågeltorn

Därborta står ett fågeltorn och drömmer,
och tänker:
"därborta står en vandrare och tänker,
att därborta..."

Alhagen

Så här såg det ut när solen kravlade sig upp över skogskanten vid Alhagen i Nynäshamn i morse. Kallt och frostigt var det, men så småningom blev det ändå soligt och skönt.

Änder och sångsvanar väsnades, pigga gärdsmygar drillade ute i våtmarkerna, koltrastar sjöng i skogen, ute på Östersjön o-ade ejdrar, och stämningen var god. I alla fall blev jag på gott humör. Hoppas det blir fler tillfällen att kila ut och kolla naturens framfart de närmsta dagarna.

PÅSKMATEN ÄR HOTAD!

Det drar eventuellt ihop sig till konflikt i butikerna framåt påsk. Då blir det väl dags för största krigsrubrikerna på tidningarnas löpsedlar: PÅSKMATEN ÄR HOTAD!

Hotet är väl snarare (om vi ser till Svenskt Näringslivs preferenser) att en massa kvinnor i handeln kanske blir lite mindre lågavlönade. Svenskt Näringsliv känner säkert djupt för lågavlönade kvinnor - ju fler sådana, desto bättre!Och då gäller det att sätta ner foten och säga: här skall det ta mej tusan inte bli några låglönesatsningar!

Hm, förut hade vi SAF, Svenska Arbetsgivareföreningen. Den bytte namn till Svenskt Näringsliv, och man kan undra om det steg gubbarna åt huvudet? Alla som jobbar tillhör väl näringslivet på något sätt (även butikskassörskor), inte bara genierna i Svenskt Näringsliv?

Miljökraven ryker när Stockholm skall handla!

Det här är en insändare jag skrev till Dagens Nyheter i morse. Undrar om den drunknar i mängden av alla andra ilskna insändare?

I DN 26 mars finns en artikel om Stockholms kommuns upphandlingspolicy. Borgarrådet Axén Olin argumenterar för att ta bort bland annat miljökrav i de framtida riktlinjerna för kommunens inköp. Det antas förenkla för småföretagen. En annan väg är att stödja dem. Men hur stödjer man exempelvis småföretagens miljöarbete när kommunens Miljöcentrum läggs ned? Den organisationen var inriktad speciellt på att stödja småföretags miljöarbete.

Om nu argumentet (ett "tänkt" exempel från Axén Olin, varför tog hon inte ett riktigt fall?) för att inte ha miljökrav är att en stödgrupp för hemlösa inte har miljöklassade bilar finns andra sätt än att slopa kraven. Gör organisationen jobb åt kommunen så se till att den får hjälp att uppgradera sina bilar!

Men det är inte hjälporganisationer, utan vanliga kommersiella företag det handlar om. Allt skall se så billigt ut som möjligt i Stockholms budget! En grundläggande tanke hos den styrande majoriteten i Stockholm är att ta bort allt i stadens förvaltning som inte är myndighetsutövning. Det framgår om man läser förslaget till upphandlingspolicy. Kostsamt handfast stöd till kommunens underleverantörer är inte myndighetsutövning, bort med det!

I konkurrensneutralitetens namn kan man inte ställa olika krav på företagen beroende av hur stora de är. Men då stora företag förmodligen har större resurser och mindre behov av stöd än de små, kan man misstänka att de ändå kommer att slå ut de småföretag som Axén Olin påstår sig vilja främja. Vilket ju är naturligt i en marknadsekonomi där det lägsta budet gäller. Då sitter vi där med stora leverantörer som kan ta miljö- och andra krav med en klackspark. "Den som köper billigt, köper dyrt" är ett gammalt talesätt. Det kan bli resultatet av kommunens nya riktlinjer också.

Silltrut

Riddarholmens palats speglar sig i Riddarfjärdens blanka vatten, och där ligger den första silltruten jag sett detta år. Lite suddig i och för sig - så blir det när man klämmer i med största zoomen i en liten kamera.

Ungefär hälften av världens silltrutar håller till i Östersjön. Med andra ord skall vi försöka vara snälla mot den här nätta och trevliga lilla måsen. I Stockholm är den vanlig om somrarna, men på andra håll ser man den sällan eller inte alls.

Vintrarna tillbringar silltruten i västra Afrika, dit den flyger utan att sprida en massa otrevliga växthusgaser omkring sig. Det är fascinerande att tänka sig att just den här fågeln kanske simmade runt i Nigerfloden för några veckor sedan!

Friskt vatten till Årstaviken

På södra sidan av Årstaviken, nedanför Årsta gård (där "Årstafrun" Reenstierna bodde för tvåhundra år sedan) fanns tidigare en bäck som kom från en sjö bortåt Årstafältet, tror jag. Sedan försvann bäcken (och sjön) och kvar blev bara ett uttorkat dike med rester av en kvarndamm. Nu håller man på att återställa bäcken igen. Trevligt.

Här är en bild jag tog i förmiddags, medan canadagäss trumpetade utifrån viken och bofinkar och grönfinkar väsnades i träden. Här är bäckens utloppp i Årstaviken. Längre upp är det ännu torrt. Någon vårflod har vi inte att vänta, men kommer det några rejäla regnväder kanske det blir livligare!

”Engelsmän som är så trevliga …”

Det finns folk som tycker att engelsmän verkar vara så trevliga. Men fundera litegrann hur det ser ut i dagens värld. Det som händer idag kan förklaras av vad som hände i går och i förrgår, och om man tittar på världens värsta och långvarigaste krishärdar finner man ofta en gemensam faktor: engelsmän har varit inblandade. Eftersom de själva har varit för svaga för att helt av egen kraft kunna behärska det världsimperium de hade för inte så länge sedan fick de tillgripa det klassiska tjuvknepet att härska genom att söndra, genom att hetsa olika folkgrupper mot varandra, genom att underblåsa lokala motsättningar och därigenom kunna ”flyta ovanför”.

Jag är inte säker på att det här är ”hela listan”, men den är illa nog i alla fall:

Cypern: ställt greker mot turkar
Palestina: judar mot araber.

Irak/Kuweit: båda staterna bildades av England. Och engelska politiker kan tydligen inte hålla fingrarna borta, utan stödjer USA:s fortsatta krig.

Iran: störtat en demokratiskt vald regering till förmån för en diktatorisk kejsare som sedan försvann med den islamska revolutionen.

Indien/Pakistan/Bangladesh: hinduer mot muslimer.

Afghanistan: England misslyckades med tre invasioner, men nu har man trupper där igen.

Sri Lanka: ? vet inte vad engelsmännen gjort i förhållande till inbördeskriget som aldrig tar slut, men kan det vara så att man hetsat tamiler mot singaleser.

Burma/Myanmar: ? kanske samma som Sri Lanka, med motsättningar mellan olika folk som kunde utnyttjas.

Malaysia: ständigt hot om sammanstötningar mellan malajer, hinduer och kineser.

Långt mer än en miljard människor bor i det här området (Indien har passerat miljardstrecket). ”De trevliga engelsmännens” insatser ser mer ut som en första rangens katastrof än någon slags spridande av civilisation. Idag klarar inte England av att intrigera på egen hand, politiker av Blairs typ måste hänga amerikanerna i rockskörten.

Man skulle kunna lägga till en del länder på olika håll i Afrika och göra syndalistan ännu längre, för övrigt.

Saddam = Mussolini

I en fundering från februari påpekade jag det olämpliga i att jämföra andraklassens diktatorer i Tredje världen med Hitler. Det håller jag fortfarande fast vid, men det var en detalj jag glömde: nämligen att det fanns en europeisk diktator som är jämförbar med Saddam Hussein. Namnet är Benito Mussolini, om det är bekant.

Nu tror väl många att Musse bara var en löjlig italienare, men han var beundrad inom och utanför Italien på 1920- och 1930-talen. På hans pluskonto fanns sociala ambitioner som att få tågen att gå i tid, att dika ut malariaträsken utanför Rom och krossa maffian på Sicilien. Minus var bland annat att han slog ner den italienska demokratin, sprutade giftgas på försvarslösa afrikaner, stödde fascisterna i spanska inbördeskriget, överföll grannstater som inte kunde försvara sig (Albanien) och fick smörj när han gav sig på Grekland. Tyskarna fick gripa in och rädda honom. Men till slut fick motståndsrörelsen tag på honom ...

... och då blev det finito
för gamle Benito!

Ännu en gammal dikt om våren ...

På morgonen:
öppnar fönstret
mot koltrastens ottesång.
Ännu mörkt,
men snart lyfts en mjölkvit himmel
och eldflammor fryser fast
i Riddarfjärdens vatten.
Så rent,
ett glansigt avisat vatten
lysande av vårens ljus
speglar stränderna


(Den här dikten härstammar från våren 1994, fotot tog jag förra året.)

Skicka tillbaka frågan

För bara några årtionden sedan verkade kampen mellan vetenskap och religion vara avgjord. Eller för att uttrycka sig lite mer exakt: fajten mellan vetenskaplig forskning och teoribyggen i ena ringhörnan och i första hand vissa religiösa företrädare i den andra. Bibel och Koran kan helt enkelt inte förklara det universum som vi vet att vi lever i bättre än vad olika specialvetenskaper kan. För de flesta troende är det inget problem. De fortsätter att vara troende, men anpassar tron till vetenskapens utveckling.

För somliga troende är det dock ett problem. Särskilt USA verkar vara hemsökt att uppjagade evangelister som kräver att Bibeln skall tolkas bokstavligt. Vore de några få tokskallar skulle man inte behöva vara bekymrad, men fundamentalisterna är många och de har inflytande. Bland annat är de ute efter evolutionsläran, en vetenskaplig teori som fungerar bra för att förklara hur livsformer utvecklas. (Observera att inom vetenskapen är "teori" inte bara några lösa idéer, utan en tankemodell som byggs upp med data som utsätts för noggrann testning, till skillnad mot exempelvis skapelsen i Första Mosebok som inte kan testas. Gudomliga under kan inte testas.)

Eftersom vetenskapsmän hela tiden diskuterar och testar olika idéer utnyttjar evangelisterna detta till att påstå att forskarna inte är eniga, och att detta i sig skulle betyda att teorin är fel. Att vetenskaparna är ense om evolutionen som princip, och att det är detaljerna i utvecklingen som diskuteras snarare än den grundläggande teorin i sig, talar man inte så högt om.

Men varför inte vända på steken och skicka frågan tillbaka: eftersom ni kristna har så många och så olika samfund måste det betyda att ni inte är eniga. Bestäm er för hur ni skall ha det med Jesus, Djävulen, treenigheten, helgonen, dopet etc. etc., och sedan kan ni komma tillbaka och prata om andras oenighet! Jag misstänker att den utmaningen aldrig kommer att antas. En gammal romersk kejsare hade som rent nöje att inkalla företrädare för olika kristna sekter och se dem käftas med varandra, och de kristna har knappast blivit mindre splittrade och oense sedan antiken!

Vart tog pengarna vägen?

Isiga vindar har svept fram över Stockholm de senaste dagarna, och krokusarna funderar nog på om det verkligen är så vettigt att slå ut just nu. Fast jag såg en ganska krokus-gul rabatt i eftermiddags. Runtom hörnet väntar nästa utbrott av våren.

I slutet av förra veckan kunde man läsa i DN att flytten av Konsumentverket till Karlstad kostar så mycket pengar att man måste göra sig av med personal. Eftersom tanken med flytten var att fixa jobb i Karlstad verkar operationen inte helt lyckad. Tidigare var det Riksutställningar och deras flytt till Gotland som visade sig kosta mer än vad man tänkt (tänkt?) sig, och som borde ha ställts in. Det låter som en ganska skum användning av skattepengar. Vem är det som tjänar pengar på det här? Och varför kunde man inte göra bättre kalkyler innan besluten togs? - Eller är det så att pengarna egentligen inte spelade någon roll, utan det var flytt till varje pris som gällde?

Eftersom en stor del av landets befolkning ändå vill dra till storstäderna kanske man borde satsa statens pengar på utveckling av storstadsområdena än att flytta ut statliga verksamheter som någon slags konstgjord andning.

Medelklassens diskreta (eller brist på?) charm

I Dagens Nyheter har under den senaste veckan kommit några artiklar som sätter "medelklassen" (vanliga knegare som dock ofta inte har blåställ på jobbet) i en något egendomlig dager.

Som bekant vurmar många i denna grupp såväl för Euro-pengen som globaliseringen. Men hade Sverige lämnat kronan och spolat vår egen riksbank hade räntan blivit högre, vilket hade varit sämre för medelklassmänniskor med bostadsrätt i Stockholm. Det hade nog över huvud taget varit sämre för Sveriges ekonomi om den styrts av ett gäng bankdirektörer nere på Kontinenten.

Inte nog med det: utredare från TCO påstår att globaliseringen kommer att drabba "medelklassen" särskilt hårt. (Det är i och för sig ett tvivelaktigt påstående. Jag misstänker att indiska bönder som begår självmord i stora skaror kan ha en annan synpunkt på vem som råkar mest illa ut.) I många länder i Tredje världen finns folk med hög utbildning som till en lägre kostnad kan göra jobb som våra fina medelklassare i västvärlden gör idag. Och då är det bara att flytta jobben dit, enligt normal företagslogik.

Med tanke på dessa utsikter kan man fråga sig vilket omdömde dessa medelklassare visar när de röstar mot sina privata intressen. Är det storsinthet, eller ren och skär dumhet?

Så var det "oroligt på börsen" igen

Berg- och dalbanefärden på börsen fortsätter, som ett memento för alla som tror att kurserna bara kan röra sig i en riktning (uppåt). Och som vanligt i sådana situationer kommer det politiker och kommentatorer som meddelar att "ekonomin är i grunden sund", när de inte kommer dragande med det uttjatade "urstark". Men man kan ju vända på steken och fråga om ett ekonomiskt system som drabbas av återkommande kriser av den här typen inte i själva verket har inneboende svagheter - kanske svagheter som kan vara fatala på lite sikt?

På ytan handlar det om värdepapper som plötsligt visar sig inte vara så värdefulla. Folk förlorar pengar. Men här börjar det bli intressant på ett speciellt sätt. Om en rikeman förlorar några miljoner på börsens spelhåla är det för honom av mindre betydelse än om en fattig person är dum nog att spela bort en tusenlapp.

En krona har olika värde för olika personer. Det har visat sig att den senaste krisen i USA delvis beror av att fattiga personer har kunnat låna pengar på sina hus för att hålla en konsumtionsnivå som de egentligen inte har råd med. Det är vanligt att folk äger sina hem därborta, och det har skapats en lånemarknad där folk som knappast borde få lån ändå har fått det. Att de inte i stället betalar sin konsumtion med arbetsinkomster beror av att lönerna knappast ökat under rätt många år, och då blir sista chansen att inteckna huset för att få ut lite pengar. (Och då kan man egentligen säga att dålig löneutveckling för många i USA driver fram krisen.)

Resultat blir ändå låneinstitut som sitter med utestående tillgångar av milt sagt tvivelaktigt värde samt mängder av människor som är ohjälpligt skuldsatta. Det blir säkert många mänskliga tragedier av detta.

Låneinstituten i sin tur lånar pengar i vanliga banker, och när de senare blir misstänksamma och stryper krediterna rasar hela bygget. Bolåneinstituten vacklar, folk blir av med sina hem ... och de måste dra ner på sin konsumtion. Rika människor som tycker att de får det lite knapert kan dra in på onödig lyxkonsumtion. Vanligt arbetande folk med låga inkomster måste dra ner även på dagligvaror, vilket skickar chockvågor rakt in i produktionssystemet. Butikerna säljer mindre, fabrikerna måste dra ner, och krisen sprids över hela samhället. Skulle Centralbanken i det läget få för sig att höja räntan blir krisen ännu värre för många låntagare.

Hur det går den här gången vet ingen förrän i efterhand - det är med andra ord som vanligt när det gäller ekonomiska spådomar. Men när det blir kristendenser i USA, ett land som i sig, som stat, är skandalöst skuldsatt, finns det anledning att se upp.

Fjäril'n vingad

... syntes idag, inte på Haga, men vid krönet av Münchensbacken här på Söder. En liten gul gynnare som energiskt tog sig fram i middagssolen. En citronfjäril, antar jag, som övervintrat och nu är redo för nya äventyr. Trevligt!

Rabulister!

I bloggosfären finns det många röster, varav somliga uppvisar en märklig oginhet mot "fint folk". "Låt dem städa sina egna dass" utropar Josefin Brink från Vänsterpartiet i sin blogg, apropå förslaget om subventionerade hembiträden. Jag har sett Josefin ett par tillfällen och imponerats av såväl kunnighet som energi, men snälla Josefin: inte har väl de fina människorna dass!? Borde det inte heta "låt dem städa sina egna bidéer" eller något liknande?

(Jo, och så vet jag att man talar om "pigavdrag", men på 1930-talet hade ju pigorna så att säga befodrats till hembiträden som även organiserade sig fackligt, och vi behöver väl inte måla vår egen tid i dystrare färger än vad den förtjänar. För övrigt: Det finns ju inslag i vården som får en del folk att tala om "fattigauktioner" - nämligen när exempelvis äldrevård läggs ut till den som erbjuder sig att göra jobbet billigast - men tillbaka till 1910-talets äkta fattigauktioner har vi inte kommit. Ännu, i alla fall. Med andra ord: längre bakåt än till 1930-talet ska väl inte den nuvarande regimen kunna utveckla vårt samhälle - eller?)

Klotter med Hälge

Klotter är en jäkla pest, mest ointressant kladd som bara gör att stan ser grisig ut, en motbjudande skadegörelse av ligister som borde förpassas till en anstalt för folk med mycket små hjärnor. Kanske de är uppmjukade i skallen av att ha sniffat för mycket på färgburkar med lösningsmedel? Ett fåtal undantag finns dock, målningar som utförts av folk som kan måla, som verkar ha konstnärlig begåvning. Och så finns det den här grejen, med favoriten Hälge. Den kan jag nästan förlåta - men bara för att det är Hälge. Det finns två klotter-Hälge till i trakten av Alvik/Essingen. Ytterligare en har jag fotograferat, den andra syns från Tvärbanan och är inte lätt att få en bra bild av.

Lyriskt krokben?

Den ständigt kämpande tidskriften Lyrikvännen ges numera ut av ellerströms förlag. Papperskvaliten har blivit mycket bättre av bytet, vilket är ett framsteg bara det. Men den sanne älskaren av poesi ser självfallet mer till innehållet.

"Att skriva en dikt är att sätta krokben för språket" skriver poeten Daniel Boyacioglu i Lyrikvännen. För mig låter det alltför våldsamt: språket kan ramla och göra sig illa, väldigt illa om det vill sig illa. Kanske språket linkar bort och känner sig ledset, kanske dess sinne svartnar och ruvar på hämnd...? Var rädd om språket!

Lärkor

I morse kunde observanta söndagsvandrare glädja sig åt en flock sånglärkor som flög runt på Gärdet.

Av sången hördes inget, bara ett stillsamt tjattrande. Men om några veckor är det nog lärksång såväl på Gärdet som vid åkrar och fält runtom stan - såvida inte vintern får för sig att göra en extraföreställning. Finns det inte något talesätt om att lärkorna skall snöa ner tre gånger innan det blir vår på riktigt?

Men det finns hot. Nationalstadsparken som nationalpark borde vara skyddad och ett säkert hem för lärkor och alla andra varelser som lever där (morkullorna borta vid Loudden exempelvis). Ändå lurar skumma intressen i bakgrunden, försöker nypa en liten bit här och där, försöker med en liten ändring som är så obetydlig att den inte betyder någonting - utom att den drar med sig nästa ändring, tills det inte finns något kvar av ett av Sveriges viktigaste grönområden. Är det inte dags att skärpa upp lagen ytterligare, se till att svartbyggare får straff som känns ordentligt och ge exploatörerna ett rejält rapp över fingrarna så att de lär sig?

Ett foto bifogas, inte av lärkor, men däremot av Gärdet där Kaknästornets skarpa profil strävar upp mot ett dramatiskt moln.

Islossning

Att våren nu slagit klorna i stockholmstrakten är tydligt. Jag betraktade årstidens framfart vid en promenad på norra Djurgården i förmiddags. Isen låg ännu på Värtan men hade ett klart opålitligt utseende och var på väg att bryta upp vid strandkanten, vilket bevisas av bifogat foto. Några dagars värme till, och ajöss med den!

Vårfåglarna börjar alltmer göra sina stämmor hörda; sålunda ropade en ringduva i trakten av Lappkärret, en tofsvipa pep till bortåt våtmarken vid Husarviken och när jag gick förbi en reslig ek hördes en uppfordrande vissling - däruppe i virrvarret av grenar glänste en stare i vårens eleganta fjäderdräkt. "Metallic" hade man väl sagt om det gällt plåtlackering.

Aspar stod med kronor rödbruna av hängen, och nog är ekarna pampiga så här års: ännu utan gröna blad höjer de sina kraftfulla stammar mot himlen som är blåare än blå!

Snällare av tro? Eller styggare?

Att man blir snällare och mer sympatisk av religiös övertygelse, är det rimligt att tro? Nja, det finns vissa problem. Enligt en experimentell studie gjord vid University of Michigan blir såväl bibeltroende som icke-bibeltroende mer aggressiva när de får lyssna till våldsamma berättelser ur Gamla testamentet.

Det rimliga är kanske att anta att folk som redan har en aggressiv läggning blir extra uppjagade av våldsskildringar i "heliga skrifter", vare sig dessa människor är religiösa eller inte. De som är mer fridsamma av sig (troende eller ej) borde däremot påverkas mindre av bibliska våldshistorier. Då kan man nog inte skylla på religionen i sig som orsak till våld, däremot gissa att religiös tro kan tjäna som ursäkt för vissa våldsverkare.

De religioner som det här handlar om (kristendom, judendom och islam) bör kunna existera utan våldsutövning. Men då krävs det att religiösa ledare inte trumpetar ut varje ord i skrifterna som gudomlig sanning, utan förklarar att ett och annat stycke behöver vi inte ta till oss.

Första rödhaken

När jag var på hemväg genom Skinnarviksparken strax före halv ett idag hördes en egendomlig fågelsång från buskarna. Efter en stund kom jag på att det var en rödhake som försökte dra igång. Det lät ganska hest och trevande, men rödhake lik förbaskat. Får den hålla på några dagar blir det nog bra. Våren tar ännu ett kliv framåt!

Månätande titan

På tal om månförmörkelsen för några dagar sedan skrev jag om den fornnordiska tron att förmörkelserna berodde av att vargar försökte äta upp solen och månen. Av en slump fick jag fram boken Sutta Nipata. Buddhistiska ballader och lärodikter ur bokhyllan, och där får vi den indiska versionen. Hos dem handlar det om en titan vid namn Rahu som med jämna mellanrum sväljer månen och därmed orsakar månförmörkelser. Jag ser också att ett gammalt fint namn på Indien är "Rosäppelön". Det låter poetiskt.

Mot ljusare tider

Enligt min nya fina julklappstermometer har temperaturen i mitt hörn inte sjunkit djupare än till 0,0 grader i mars. Det är säkert: vi går mot både ljusare och varmare tider. Man får ju hoppas att det där med klimatförsämringarna inte stökar till det för mycket - åtminstone under min livstid.

Det farliga är inte att medeltemperaturen ändras några grader hit och dit, däremot att extrema vädersituationer kommer att bli vanligare. Ena dagen extremt kallt, snöigt, blåsigt, regnigt, men så snabbt över till extrem värme, torka etc. Och vårt samhälle verkar inte vara byggt för ett klimat som skenar mellan extremerna.

Men låt oss glädja oss åt att man redan vid sextiden på morgonen kan sticka upp skallen ur slafen och notera att det börjar bli ljust därute, och att årets invasion av flyttfåglar beslutsamt tar sig allt närmare Skandinavien. Nu är det nästan för jobbigt att studera filosofi. Här är dock bild från en lokal där det undervisas i filosofi, närmare bestämt i vad det gamla grekerna tyckte om den. Klicka på bilden kanske den blir större och texten tydligare!

Dålig utsikt?

För någon tid sedan gjorde jag en ny bekantskap på nätet, nämligen en FN-nyhetsbyrå för vissa länder i Afrika och Asien med adress http://www.irinnews.org/ . Det finns svensk anknytning, den finansieras bland annat av SIDA.

Bland godbitarna hos denna "United Nations Integrated Regional Information Networks" (förkortat IRIN) är ett fotogalleri där man kan få kopiera bilder gratis om man registrerar sig. Ovanstående bild är den enda som finns från Djibouti, en såväl liten som föga känd stat på sydsidan av Röda Havet. Jag tycker den här personen verkar ha dåligt utsikt på tillvaron.

Snart kanske båtarna inte heller behövs?

"Generellt kan man säga att vattnet inte är lika viktigt för hamnen längre." Det där låter lite lustigt taget för sig, men får sin logiska förklaring i artikeln "Framtida möjligheter för Stockholm som sjöfartsstad" av Per Jessing. Den finns i Sjöfartsstaden Stockholm, Samfundet S:t Eriks årsbok, som jag nämnt tidigare. Jag är inte klar med boken ännu, men där finns mycket att studera och fundera på.

En fråga är om det är vettigt att hamnanläggningar läggs ned, utplånas, och ersätts av mer eller mindre dyra bostadsbyggen vid strandkanten. Dels försvinner platser där man kan ta in laster till olika delar av staden. Man kan tillägga att en del centrala arbetsplatser också försvinner till förmån för yuppifierat boende. En annan aspekt (som jag hittills inte har sett i den här boken) är att om det blir häftiga översvämningar så blir borde kajer och lastanläggningar för sjöfarten vara mer uthålliga för påfrestningarna än bostadshus. Visserligen är bostäder vid vattnet en god affär för byggbolagen, men är det deras (och vissa bättre bemedlade boendes) kortsynta intressen som skall sättas i första hand?

På bilden: Södra Hammarbyhamnen andra maj 2006 - eget foto som vanligt.

Älgstudsare

Skulle bara kolla om det funkar med rörliga bilder här. Och det verkar det göra alldeles utmärkt! Hälge är en favorit!

Månförmörkelse

Månförmörkelse kan uppstå om en gentleman med flyende hårfäste tar på sig en hatt eller mössa. Den kan också uppstå i naturen när Jorden skymmer solljusets väg till Månen, vilket hände igår kväll.

I Snorres Edda kan man läsa om vargarna som jagar solen och månen och försöker svälja dem. Igår lyckades de sätta tänderna i Månen, men jag antar bara tillfälligt - det har ju varit månförmörkelser förr här i trakten, men Tunglet har kommit åter!

Vidstående bild visar hur man på fri hand med digitalkamera mitt i natten kan ta bilder som nästan inte visar någonting. Men det är Månen när förmörkelsen är nästan total, och man kan ana cirkelformen. I min handkikare framträdde även den förmörkade Månen tydligt. Från att ha varit som ett lysande fat med vit mjölk blev den gradvis mer som ett fat med grå rågmjölsgröt, något lite rödfärgad som av lingonsylt. Fåglar reagerar på solförmörkelser, men är det några djur som bryr sig om att Månen tappar stinget ett tag? Vid halvelvatiden på kvällen, just när förmörkelsen började, var det ett gäng kråkor som väsnades, men sedan blev det tyst.

Skrattar bäst ....

Inte vet jag vem som skrattar bäst och sist, men i förmiddags hördes gråtrutars vilda skratt från den uppbrutna isen på Riddarfjärden. Bäst att de klämmer i, för snart blir det väl full fart på skrattmåsarna också. Ännu har jag bara sett övervintrande skrattmåsar med deras vita skallar, men snart nog torde flyttmåsarna återvända och visa upp sina chokladbruna kalotter.

(Den anonyma gråtruten på bilden här bredvid har inget med artikeln i övrigt att göra - jag tog bilden 28 juni förra året.)

När jag nu diskuterar fågelljud - nog är det väl så att knölsvanarna på senare år blivit mer högljudda? Det sägs ju att talgoxar som lever i stadsmiljö höjer rösten för att höras i bullret. Kanske det är samma sak med knölsvanar? Förr hördes mest ett elakt väsande eller en fnysning, numera tycker jag ibland att det låter som ett kort och gällt skrik. Men till sångsvanens nivå har knölen ännu inte hunnit.

Arga apor agerar aggressivt

En gång i tiden antogs väl schimpanserna vara fridfulla och raggiga bananätare. På senare år har den uppfattningen fått det ena slaget efter det andra. Följande är klippt ur Dagens Nyheter. Vad kan man kommentera ytterligare? - Tja, det är väl tur att de inte skaffat sig eldvapen i alla fall!

Apor jagar andra apor med spjut
Nya arkeologiska fynd visar att schimpanserna började knäcka nötter med hjälp av stenar redan för 4 300 år sedan. På senare tid har de även börjat jaga med spjut, enligt en ny rapport.

Schimpanser i Senegal har börjat jaga andra apor med spjut, enligt en forskningsrapport som publicerats i Current Biology. ...

De fann totalt 22 fall där schimpanserna tillverkade verktyg för att jaga mindre apor. Schimpanserna tillverkar spjuten genom att bryta loss trädgrenar, ta bort blad och grenar, och gnaga dem vassa. Sedan stöter de in spjuten i exempelvis tomma trädstammar för att komma åt mindre djur som befinner sig inuti stammen ... ."

Vapenhandel och etik

Något gammalt talesätt säger att man skall inte prisa dagen förrän solen har gått ner. Eller omvänt: tror man att man läst dagens otrevligaste nyheter i morgontidningen klockan sju kan man inte vara säker på att man stöter på något ännu otrevligare på nätet klockan åtta. Den artikel som följer den här rubriken i Aftonbladets nätupplaga är inte särskilt upplyftande:

"Sverige förser krigförande länder med vapen – trots förbud i lagen Exporten till USA har mångdubblats ”Vi skäms inte för vad vi gör” "

Nej, det är klart att herrar och damer i vapenbranschen inte skäms. För om inte vi säljer vapen skulle någon annan göra det, och det är väl ett högtstående etiskt argument, eller hur:

"Om inte jag rycker väskan av den där darriga gamla kärringen kommer någon annan att göra det."

"Om inte jag rånar den där banken kommer någon annan att göra det."

"Om inte jag kokar knark i garaget och säljer kommer någon annan att göra det."

"Om inte jag överfaller den där ungen kommer någon annan pedofil att göra det."

Etc., etc. Jag kanske inte behöver dra fler exempel. Observera att tre av dem handlar om ekonomisk vinning, och ett av dem till och med om produktiv affärsverksamhet.

Om man går tillbaka några årtionden minns jag inte att det pratades så mycket om etik eller moral (det är samma sak, fast etik är grekiska och moral latin). Numera fladdrar uttrycket etik&moral omkring ganska ofta, men uppenbarligen har det inte slagit rot på alla håll i samhället. Eller att sälja splittervapen som vi kan vara säkra på kommer att utplåna civila irakier kanske faller utanför moralsfären? Eller är etikpratet i själva verket ett symptom på att något håller på att urarta i samhället? Då kan det vara så att talet om etik antingen är en motståndskamp, eller också ett försök att lägga ut rökridåer.

Det kanske vore dags att några plutoner fackfilosofer går ut i den här striden och reder ut begreppen. Antag att de tar vapennasarna och deras moral som mål för en närmare granskning och sedan gör ett försök att skära dem i strimmor på DN:s debattsida?

Marken skälver

En notis i DN omtalar att det varit ett jordskalv i närheten av Hornborgarsjön i Västergötland. Tur att inte tranorna kommit ännu, så de slapp känna några skälvningar i sina långa ben när de lullar runt på åkrarna vid sjön och äter potatis.

Större underligheter i mänsklighetens värld ses på DN:s ledarsidor. Seismiska skälvningar från det irakiska skalvet har även nått tänkarna i Marieberg, och nu passar det att ta Carl Bildt i örat: "Ett par ord om USA:s ansvar och hans eget [Bildts, alltså] stöd för den folkrättsstridiga och fatala invasionen hade varit lika klädsamma som överraskande." Det fanns häcklare för länge sedan som callade - ursäkta, kallade - den nuvarande utrikesministern för Calle Stropp. Det är tydligen en uppfattning som nu börjar sticka upp nosen även hos DN:s ledarskribenter.

Ett skalv, framkallat i spänningsfältet mellan de höga och fina och de som inte är så höga och fina kan man ana i ett annat ledarstick. Skribenten meddelar, helt riktigt, att klyftorna i samhället har ökat. Och vad gör man åt det då? Kräver mer av de rika? Nejdå ... :

Rabatt på "hushållsnära tjänster" firas som en rättvisereform. Nu börjar det lukta konstigt. Folk som har råd att betala för att få någon som städar hemma hos sig skall få rabatt för det. Folk som inte har råd, men verkligt behov av hjälp, skall inte få se mer än en hemhjälp från socialen som drar genom bostaden i raketfart ibland.

Hur kan rättvisan gynnas av att landets callestroppare får billig hemhjälp? Klyftorna i samhället ökar, och det här verkar vara ett sätt att handgripligen banka in i samhället att de skall fortsätta att öka. Kommer hemhjälpen att kunna utveckla sig till nya arbeten, eller kommer hon att fastna i ett evigt underläge hos "herrskapet"? Jag tvivlar på att de familjer som har en piga som röjer upp efter dem i fina villan blir anständigare och jämlikhetssträvande människor - snarare blir det än mer stroppighet och arrogans. Är det så vi vill ha det?

Koltrastens diskreta sång

De senaste dagarna har diskret sång av koltrast hörts såväl från Högalidsparken som Skinnarviksringen. Bara korta strofer och ganska tystlåtet, men vi får hoppas att den verkliga sångglädjen snart bryter ut över Söders hustak. Kanske lite regn hjälper till. Den gamle vetenskapsmannen Sven Nilsson skriver i sin Skandinavisk Fauna. Foglarne från 1858 att koltrastens sång är "... vacker, i synnerhet underen stilla sommarafton efter ett mildt regn".