När kommer den förste paraguayanen i rymden?

När kommer den första paraguayanen i rymden? Det kanske inte sker i brådrasket, men om han eller hon vill ta sig utanför sitt land utan att sätta foten i någon av grannländerna (Brasilien, Bolivia eller Argentina) kommer det att krävas en rymdraket eftersom Paraguay ligger inneslutet i Sydamerikas inland utan någon kust. Men i väntan på det stora språnget kan man ge ut frimärken med rymdmotiv (och kanske pungslå några frimärkssamlare på en slant).

Här är några frimärken ur en serie från för länge sedan när en US-astronaut som hette Cooper (inget namn jag minns) åkte 22 varv runt Jorden i manicker som såg ut som på översta frimärket.

Mellanmärket ser ut att visa dockning mellan två farkoster, alternativt att farkosten kopplar sig loss från ett raketsteg - det är teknikaliteter jag inte förstår.

Nederst är man redan på Månen, med sonder och månlandare av olika sorter.

Paraguay tillhörde på den tiden, som gammal pålitlig militärdikatur, (diktatorn själv hade tysk härkomst och hette Alfredo Stroessner) USA:s lag i världspolitiken.

***

Nedan är det hyllning från det andra laget i världspolitiken under det kalla kriget. Tjeckoslovakiskt frimärke med den förste mannen i rymden, den sovjetiske hjälten major Gagarin.

Till samma östliga läger, men inte lika underdånigt, räknades Demokratiska Folkrepubliken Korea (Nordkorea). Det här frimärket är av billigare kvalitet än de föregående. En raket från Sovjet (CCCP) rysar fram genom rymden, mot Månen ser det ut som.

(Det här är ett blogginlägg som publicerades redan 25 oktober 2007, men sedan gjorde jag något tokigt så att det avpublicerades och åkte in i 'utkast'-mappen i stället. Men jag tycker det är synd att de här fina märkena skall ligga gömda, så ut med dem igen!)

Elegant mask med känslor

Får jag presentera rundmasken Caenorhabditis elegans, huvudperson i den här artikeln. Ingen metmask direkt, men viktig för forskningen ändå!

Den gamle filosofen Immanuel Kant är inte så lätt att läsa, och ändå svårare att förstå. Men det finns några grundläggande tankar hos honom som inte är så konstiga. Jag formulerar det så här: för att vi skall kunna uppfatta och förstå världen måste vi vara utrustade med vissa egenskaper så att vi kan ta emot intrycken utifrån. Det är vad Kant kallar kunskaper a priori, på förhand. Vi måste ha en grundläggande förståelse för rummet, alltså att det finns ett utrymme där saker händer, och vi måste förstå att det finns tid, nämligen att händelser kommer i följd. Eventuellt måste vi förstå att det finns någon sorts samband mellan orsak och verkan också. De kunskaperna har vi innan vi eventuellt stöter på föremål som visar upp sig i rummet under en viss tid. Så mycket mer än det behövs inte på den mycket grundläggande nivån, den som Kant kallar förnuftet.

Nu vet vi mer om livets utveckling än vad som var känt under professor Kants tid och kan faktiskt driva hans resonemang ytterligare mot känslornas ursprung. Och därmed kanske den obetydliga masken Caenorhabditis elegans kan hjälpa till. C. elegans är mycket enkel till sin konstruktion, döv, nästan blind, samt genomskinlig. Den lever ett enkelt liv: äter, parar sig, och umgås med andra maskar. Därmed blir den ett bra studieobjekt när man vill titta på enkla nervfunktioner.

Det finns ett par artiklar att hänvisa till i detta ämne. Dels en bloggpost på PLOS Neuroanthropolgy, dels en öppen artikel i tidskriften Nature. Den första artikeln har titeln Cornelia Bargmann and the Building Blocks of Behavior, och det var det där med 'beteendets byggstenar' som fick mig att fundera. Det Bargmann har gjort är att studera genetik, nervkretsarnas molekylära funktioner samt beteende hos C. elegans. Det märkliga som hon tror sig ha funnit är, om man omformulerar det litegrann, är att de grundläggande känslorna är i ganska oföränderliga under årmiljonerna mellan olika arter, medan däremot organen för att uppfatta omvärlden skiljer sig åt högst betydligt.

Känslor är ungefär som de är, men olika arter tar till sig känsloimpulserna på olika sätt. Undrar om inte Kant hade varit intresserad av det uppslaget? Visserligen verkade han innan darwinismen och evolutionsteorin slog igenom, men evolutionen hängde ändå i luften redan i slutet av 1700-talet.

Vad mer kan man tillägga? - Kanske: "God afton, vackra mask!"

Dagens rubriker

Vadå 'hyllade artisten'? Har aldrig hört talas om människan. Varför inte kalla honom 'den totalt okände muppen som verkar ha dålig hantering av svenska språket som kännemärke'. Återfall är något man 'får', inte 'tar'. Och att någon 'gud' skulle bry sig om ditt missbruk kan man å det starkaste betvivla. Fängelsestraffet utdömdes av en vanlig domstol, inte av någon 'gud'.

Nej, vi får ta något positivare. Som det här från södra halvklotet. Det kan vara så att läkaren avlivade gamla patienter för att få plats för nya. Månne en idé för Alliansen att ta upp? På exempelvis det nya Karolinska sjukhuset sägs det att man kommer att kunna ta in färre patienter än i det gamla. Det låter som ett problem, men om man på något sätt ökar omsättningen ... Kanske Filippa Reinfelt redan sitter och grunnar på hur det kan ordnas?

Foto: AFP

Brasiliansk läkare tros ha dödat 300

Språkligt knyckande

14 ord som engelskan vill ”stjäla” från oss

KULTURSVEP

Trädmord, mobildagis – och terja.

Jaja, de har ju redan knyckt 'ombudsman'. Som det så sant är sagt: det börjar med en synål och slutar med en silverskål. Har man börjat nalla är det svårt att sluta! Kan de inte lägga av med sin tjatiga engelska och gå över till svenska helt och hållet? - Svenska, det nya världsspråket!

Lättläst, eller hur?

En del kanske tycker att den här texten är så gott som oläsbar. Men med lite övning och eftertanke går det bra. Det är bara ett ord jag är osäker på. Det beror inte på att det är oläsbart, men på att jag inte vet vad det betyder.

PUBLICATION

om

Förbud,

Thet ingen må röka Tobak på, eller under Nya Kungs-Holms Bron / samt Norre Slacktare- och Fiskare-Bron thersammastädes / ei eller på Skieps-Bron och the Trappor / som therifrån upgå til Söder-Malm och St. Catharinae Sidan / Slacktare Husen / Fiskiare-Gångorne /samt Stadsens Wågar /och Mätare-Hus therunder jämwäl inbegrepne. 

Stockholms Råd-Hus / then 12 Sept. 1740

Det är de där fiskar'gångorne' som jag undrar över. En expert på Stockholms äldre historia vet naturligtvis direkt vad det handlar om (eller om jag läst fel)!

Jag tog bilden i måndags. Det som syns i bakgrunden är ett skrivbordsunderlägg på Stockholms stadsarkiv, med beskrivning av hur man gör när man knyter snöret runt en kartong med arkivhandlingar.

(O)googlebart

'Nyordet' ogooglebar har blivit en omedelbar hit. När jag nyss googlade på detta ord blev svaret: Ungefär 326 000 resultat (0,13 sekunder)
Jag har faktiskt aldrig hört det förut, men i och med att Google gnällt om det har det förmodligen nu uppstått en så kallad Streisand-effekt. Ordet har i högsta grad blivit googlebart och väckt nyfikenhet. Ordet 'Streisandeffekten' är också googlebart, kan jag upplysa om.

Vad kan vara ogooglebart? Koden till Riksbankens kassavalv kanske?

Goda nyheter

Att folk inte dör är en god nyhet som inte alltid kommer fram. Någon gång har jag spekulerat i att kriserna kan avläsas i stigande självmordssiffror, men det verkar inte stämma vad det gäller Sverige, vilket ju är en god nyhet. Pinfärska siffror verkar inte finnas, men det här diagrammet plockade jag fram via SCB (det kommer ursprungligen från Socialstyrelsen). Det avser tiden 1969 till och med 1996, och trenden är klart nedåtgående. Ibland hejdas fallet upp. Det sker i början och slutet av 1980-talet, men sedan är stopptendenserna svaga: kurvan går i stort sett utför. 1969 räknade man 1750 fall, 1996 var det nere i 1250.

Varför? Är det någon sorts trendbrott? Är den mentala hälsan bättre i landet nu än i slutet av det glada sextiotalet? Är folk mer rädda om sitt skinn numera? Kan det förhållandet att den gamla sur-tysta generationen håller på att dö ut göra att inställningen ändrar sig? Har vi nya generationer som hellre pratar ut om problemen än att de i tysthet går ut och skjuter sig i vedbon? Äter folk piller som gör dem gladare? - Ingen aning. Men bara det faktum att självmord inte smusslas undan längre, utan redovisas och diskuteras öppet, kan göra att inställningen generellt i samhället ändras.

TILLÄGG:

Tack vare insatser från mina trogna läsare kan jag lägga till ett diagram som omfattar nyare data och dessutom är uppdelat på åldersgrupper.

Här har vi tiden 1980-2010 och flera tendenser att ta hänsyn till. I ålderskategorin 15-24 år (nedre gröna kurvan) är det egentligen samma sak hela tiden, bara smärre upp- eller nedgångar. En märklig sak är att alla kurvor nära nog stöter samman på slutet, alltså att självmordsfrekvensen förefaller bli mindre åldersberoende. Ett annat intryck är att kurvan 25-44 år ligger lite för sig själv. Är man mitt i livet kanske lusten att lämna det är mindre än när man kommer upp i medelåldern ... och kanske upptäcker att livsprojektet var åt h-e?

Men för att återgå till min ursprungliga fundering: inte heller här verkar man kunna se något märkbart samband mellan ekonomiska kriser och självmordsfrekvens. Detta är dock ingen garanti för var kurvorna kommer att ta vägen framöver. De kan fortsätta den allmänna tendensen nedåt, eller det kan bli en U-formad historia och de börjar gå uppåt igen.

Spår av ett tidigare universum?

Bild skapad av data från Planck-satelliten. Så här var den kosmiska bakgrundsstrålningen när universum var 380 000 år gammalt - i alla fall enligt de senaste teorierna.

Ibland missar man de verkligt djupgående nyheterna, som den här som rapporterades för några dagar sedan men som jag upptäckte först igår kväll. (Se också här. Eller gå direkt till källan, ESA, European Space Agency.) ESA:s satellit Planck har givit en massa nya data som både ökar våra kunskaper och drar med sig nya frågor.

Det är inte bara så att universums ålder räknats om och den uppskattade åldern ökats med åttio miljoner år. Detta innebär att allting blir åttio miljoner år äldre, om vi antar att all materia som finns i universum, och som bygger allt som finns här, bildades vid 'Stora smällen'. Vi får också veta att proportionerna av vanlig materia, 'svart' materia och 'svart' energi har räknats om. Dessutom kommer gissningar om att det möjligen finns rester av ett annat universum kvar. Vad de spåren skulle bestå av beskrivs dock inte.

Man kan ju undra vad som fanns före 'Stora smällen'? Kanske ett annat universum som föll ihop och exploderade och blev till vårt kosmos? Eller kan olika universa driva omkring i en super-rymd och ibland kollidera med varandra? Ungefär som galaxer i vårt universum då och då krockar? Det är så stort att det knappt är fattbart.

Men det är fascinerande!

En sorts ormtjusare

Hittade den här teckningen någonstans på nätet idag men glömde notera var. Hur som helst, den får mig att tänka på talesättet "att nära en orm vid sin barm". Det är inte bara ett talesätt, det är en historia som kommer ur en större samling orientaliska berättelser samlade under rubriken Kalila och Dimna. Man kan se dem som sagor, men faktiskt också som handledningar i statskonst. Och en sorts dålig statskonst som bör undvikas är att "nära en orm vid sin barm", vilket i det här fallet handlar om somliga västmakters egendomliga tilltag att stödja extrema islamistgrupper bland annat i Syrien. Att sätta vapen i händerna på ens fiender är ju inte så smart.

'Storinrykk' av tiggare i Norge

För den som tror att en ökande mängd tiggare på gatorna bara är ett svenskt problem kan jag upplysa om att norska tidningen Klassekampen har en stor artikel om hur det ser ut på norska sidan av vår halvö. Det har varit en kraftig ökning de senaste åren. Någonstans mellan 1000 och 2000 i Oslo, och företeelsen har spritt sig över landet till småstäderna och ända längst upp i norr:

Utenlandske tiggere sprer seg til stadig mindre byer i Norge. Langt flere har i år overvintret og etter påske forventer norsk politi storinnrykk

Som vanligt är buden motsatta vad det gäller organisering, vidhängande kriminalitet och andra otrevligheter. Kan man inte förslagsvis ändå säga att medan Europa dras ner i den nyliberala avloppsbrunnen försöker en del hålla sig flytande till vilket pris som helst? Jag antar att väldigt få personer finner det nöjsamt att sitta på en gata i Skandinavien i kalla vintern och försöka få ihop några kronor varje dag.

Läge att vara kaxig?

Martin Kellerman sätter fingret på en öm punkt i ekonomin: om folk sparkas för att förbättra företagsvinsterna kommer det att handlas mindre, vilket kan leda till att vinsterna i stället blir sämre. Fast jag är inte säker på att gubben på bilden skall vara så säker på att han klarar sig, fastän han är så kaxig och tror sig vara oumbärlig. (Kanske Kellerman vill antyda det, jag är inte säker.)

Som individer är vi alla umbärliga. Det är kollektivet som är oumbärligt. Om några enstaka lånekreditmänniskor försvinner gör det inte så mycket. De kan ersättas och kanske framhållas som varnande exempel på vad som händer om man är styv i korken och konsumerar vårdslöst. Men när bortfall sker över stora delar av konsumentkollektivet blir det något annat. Då avslöjas det att vårt ekonomiska system i princip fungerar som ett pyramidspel: om inte nya medel hela tiden pumpas in så får systemet frossa. Varor och tjänster ligger osålda, det blir kris.

Lite väl ambitiöst för kostymen?

Jag ser avvaktande men rätt positivt på Oktoberrörelsen, utbrytningen från KP. De kan tillföra något i debatten om hur den svenska vänstern kan/skall/bör utvecklas. Men ytterligare information önskas, eller hur man nu skall uttrycka det. Av kritiken mot KP som ledde till utbrytningen kunde man anta att nyhets- och åsiktsförmedlingen skulle bli snabbare, men så mycket har inte skett på den punkten ännu. På OR:s hemsida har en blogg aktiverats, men där finns bara ett par poster från början av den här månaden (eller fanns alldeles nyss, när jag tittade efter).

En sak jag tidigare funderat på är om den organisatoriska kostymen ännu är för stor för antalet medlemmar i OR och dess kringorganisationer? Kan det vara någonstans mellan trettio och femtio på kanske fem eller sex orter? Jag tyckte det verkade väl ambitiöst när en av posterna på bloggen var undertecknad: Uttalandet antaget av Oktoberrörelsens politbyrå. Jag nämnde det för en bekant och fick några höjda ögonbryn till svar.

Gången, om jag minns det rätt, är att medlemmarna väljer en partistyrelse (även kallad centralkommitte) som i sin tur utser en mindre grupp som sköter det dagliga arbetet, och den gruppen kan ju kallas politisk byrå/politbyrå. Man behöver väl ett sekretariat för att ta hand om det adminstrativa också. Men med tanke på OR:s storlek låter det väldigt ambitiöst med en politbyrå på det här stadiet. Vad man behöver är sannolikt en hemsida som kan fungera som en väloljad nättidning för spridning och inhämtning av information och åsikter.

Taskig skola ger taskiga elever

Verkar vara dags att plocka fram en av Max Gustafsons eminenta teckningar igen.

Den här bilden har jag publicerat tidigare, och till det inlägget finns en kommentar med intressanta reflexioner av Martin. 

I en artikel i Uppsala Nya Tidning luftar ett antal undervisande historiker på akademisk nivå sin förtvivlan över elevernas dåliga nivå. Somliga elever i alla fall, de som kommer från gymnasiet och trots många år i skolan har uppenbara svårigheter att skriva själva och förstå sådant som andra skrivit. Inte är de så bra vad det gäller historiska kunskaper heller.

Den kritiske medborgaren kan då börja undra vad det är för nytta med tolv år i skolan om resultatet blir ungdomar som knappast kan hålla i en penna eller uttrycka sig begripligt. Vill man göra det bekvämt för sig kan man hävda att lärarna är kass och/eller att eleverna är ena sopor. För en del kan det säkert stämma, men är det hela sanningen?

Dålig nivå på nybakade studenter kan hänga samman med andra förändringar i skolan. Vetenskapsradion refererar ett möte på Kgl. Vetenskapsakademin där svenska och utländska forskare har synpunkter på vad som händer i den svenska skolan. Politiker och skolfolk var inbjudna, men de höll sig borta (lätt att förstå kanske, med tanke på den kritik som kom fram!).

Som du kommer få höra i dagens program så varnar forskare från bland annat England och USA för konsekvenserna av vårt nuvarande skolsystem och uppmanar våra beslutsfattare att komma ur den svenska bubblan, och se till vetenskapliga resultat. Den hastigt genomförda friskolereformen verkar inte har lett till bättre skolresultat eller några generella fördelar för samhället som var tanken, utan snarare tvärt om.

Intressant program, lyssna på det om du är intresserad av landets framtid! Och fråga varför personer som bör betecknas som extremister och fanatiker (marknadsliberaler) tillåts riva ner en skola som tidigare fungerat rätt bra. En bra skola bör bidra till att skapa bra elever, en dålig skola producerar dåliga elever - jag tror det inte är svårare än så. Notera ordet 'producerar', för det kanske är en sorts produktion det handlar om, med sikte på att kapa åt sig så mycket av 'skolpengen' som möjligt. Vinsten är huvudsaken, inte danandet av framtidens människor. Och då blir resultatet därefter.

Ned med pamparna!

Dagens Nyheter förmedlar en nyhet  från New Scientist som visar att pampar kan leva farligt: chefen för en flock schimpanser i Afrika bråkade med en underhuggare, men blev sedan likviderad av fyra andra schimpanser.

New Scientist hänvisar för övrigt vidare till en USAmerikansk apforskningstidning (American Journal of Primatology) och en artikel där endast sammanfattningen är allmänt tillgänglig. Det framgår att händelser av den här typen, med dödligt våld inom grupper av schimpanser, är sällsynta. Dessutom verkade det inte ha förekommit några tidigare indikationer på att det skulle komma till våldsamheter i just det här sällskapet.

Jaja, jag sabbar väl den i övrigt (mest) allvarliga tonen i detta inlägg, men jag tycker bilden är rätt kul!

Det påminner mig om något jag läste för många år sedan: det hade gjorts en opinionsundersökning i ett engelskt företag, och resultatet var att de anställda förklarade sig vara nöjda med förhållandena. Så gick det en kort tid, en strejk utbröt (vet inte varför) och arbetarna stormade fabriken sjungandes 'Den röda fanan'. Antar att det avser den engelska kampsång som i själva verket kommer från den tyska julvisan 'O Tannenbaum'. - Nå, exemplen visar att det kan vara svårt att i förväg veta om/när/varför det smäller, vare sig det gäller apflockar eller kollektiv av människor som kan säga en sak men känna en annan. Det kan vara svårt att se var toleransgränsen för pampfasoner och orättvisor finns. Det vet man egentligen först i efterhand, och erfarenheterna kan vara svåra att tillämpa på nya situationer av kris och översitteri.

Vid en strejk på en teplantage i Assam, nordöstra Indien, blev plantageägaren inte bara ihjälslagen utan delvis uppäten. Så långt verkar inte de tanzaniska schimpanserna ha sträckt sig. Däremot vet vi att schimpanser redan för flera tusen år sedan började tillverka redskap, att de fortfarande gör det, och använder spjut. Det tar sig, sa mordbrännar'n! Är det 'Människan 2.0' som är på gång?

Undrar hur snacket gick bland teplockarna i Assam förresten? "Tja, det var ju ganska träligt på gamla jobbet, och chefen si och så ... men på sätt och vis var han ändå en god man" :-)

Norsk läsövning

Ibland trakasserar jag mina känsliga läsare genom att ta med citat på det ohyggligt svåra norska språket. Nu är jag i farten igen, här kommer citaten från  Radikalt økonominettverk  och anknyter till de två föregående inläggen på min blogg.

En av Sveriges viktigste eksportartikler har blitt arbeidsledig svensk ungdom. I 2011 satte Sverige utvandringsrekord. Ikke siden 1887 og folkevandringen til Amerika har flere svensker forlatt landet, og den største gruppen dro til Norge. Noen fikk til og med enveisbilletten sin betalt av hjemkommunen. I Södermalm går hver fjerde ungdom uten jobb. Ungdomskonsulenten ser ingen annen utvei enn å sette opp busser som reiser fulle av unge, arbeidsvillige mennesker til Oslo og vender tomme tilbake igjen.
...
30.000 svensker bor og jobber i Norge nå. De klipper hår og vasker og serverer overalt. Men jeg lurer på hva det gjør med et land når ungdom tilsvarende 1000 skoleklasser forsvinner? Hvordan skal svensk økonomi klare å vokse på sikt, møte eldrebølgen og opprettholde velferdsstaten om ikke disse bestemmer seg for å reise tilbake?

Södermalm? Söderhamn? - Hur som helst, om 'ungdomen är framtiden' och denna framtidskraft skickas ur landet, hur kommer då framtiden att se ut? Och det gäller ju inte bara ungdomar, det handlar om utbildad sjukvårdspersonal, verkstadsarbetare och annat.

Behövs ett nytt jordklot för arbetssökande?

I föregående inlägg nämnde jag problemet med att utbildat folk utvandrar (från Sverige till Norge handlade det om) och mindre utbildade invandrar (till Sverige). Ett inlägg i Real World Economic Review Blog  pekar på utvandringsproblematiken, men med avseende på vårt grannland Lettland. (Du vet väl att Lettlands huvudstad Riga en gång var storstad i det svenska östersjöimperiet?)

Omräknad statistik visar att nära 6 procent av letterna utvandrat under krisåren. Det är ju i första hand de arbetsföra som utvandrar. Hade de stannat hade en redan stor arbetslöshet varit enorm. Att framhålla de baltiska staterna som ett exempel på åtstramningspolitikens välgörande effekter verkar rätt tvivelaktig - men det bör ju ha stått klart redan tidigare.

Skribenten förutser en stor utvandring från krisländerna inom eurozonen, men har den inte redan börjat? Det kanske bara är en förvarning till stora strömmar av människor framöver, vartefter neoliberalernas ekonomiska kvacksalveri kör land efter land över kanten?

Men vart skall de arbetssökande miljonerna ta vägen? Man brukar ju säga att mänskligheten numera konsumerar så mycket att vi skulle behöva ytterligare ett jordklot med resurser om det skall fortsätta på det sättet. Månne det också behövs ett extra jordklot att upplåtas åt de arbetssökande massorna?

PS. Här finns närmre uppgifter om den lettiska statistiken. DS

Mycket hänger ihop

På bloggen Gemensam frågar Jan Wiklund varför det gnälls så mycket på invandringen. Detta mot ett alternativt synsätt att det är utvandringen som borde orsaka funderingar. Jan ser två sidor av samma mynt:

Folk med utbildning försvinner för att ingen har behov av dom ... Och folk utan utbildning kommer hit för att utföra den sortens jobb som är de enda som vi har kvar att bjuda på, som t.ex. statssubventionerad skoborstning och fönsterputs.
På kort sikt kanske det inte är något problem. Men jag undrar vad som händer i tangentens riktning.

När jag spanade lite inför skrivandet av föregående inlägg om Syrien fick jag syn på en Expressen-artikel som kanske förklarar en del, exempelvis om tangentens riktning. Privatskoleriet i Sverige får undervisningssystemet att falla i bitar. Regeringen anklagas för passivitet ...

... när riskkapitalbolag och andra vinstmaximerande skolkoncerner tar över stora delar den svenska gymnasieskolan, SFI-undervisningen och yrkesutbildningen. Det är häpnadsväckande.
Vi har en alarmerande situation i den svenska skolan med sjunkande kunskapsresultat, akut lärarbrist och ökande avhopp. Men man pratar om allt utom om den stora elefanten i rummet. Starka lobbyintressen, politisk prestige och en rädsla för att stöta sig med medelklassväljarna i storstäderna har blockerat en nödvändig debatt om vinstintresset i skolan.
Det är dags att erkänna att det inte var så här det var tänkt när friskolereformen sjösattes.
Skolan är alldeles för viktig för att bjudas ut till oseriösa krämare.

Anklagelsen bör rimligen även riktas mot stora delar av den så kallade oppositionen som ju är medskyldig. Och hur hänger det här ihop då, med de två artiklarna som jag citerar? Förslagsvis så här: utbildat folk sticker, de ersätts av människor med sämre utbildning. Detta är fenomen på ytan. Men i ekonomins djup så ersätts det industriella samhället med sin massutbildning av ett så kallat kunskapssamhället där de flesta inte behöver kunna så mycket. Fönsterputsning lär man sig ganska fort, i alla fall krävs det nog betydligt mer skolning för att bli en skicklig svarvare som kan läsa ritningar och göra beräkningar och hantera komplicerad maskinell utrustning. - En förenklad beskrivning, men jag tror att den stämmer rätt bra. Utbildat folk och specialister kommer att behövas, men inte i enorma mängder.

Är detta månne en groda som trillat ur truten på någon försvarare av privatskolesystemet?

Vilka behöver/behöver inte massutbildning av rimligt god kvalitet? - Vi kan svara på frågan angående de som inte behöver, för det svaret kopplar samman de två artiklarna. Det är det spekulativa finanskapitalet som vill förvandla pengar till ännu mer pengar utan några mellanled. Vad har det för användning av kunniga människor som producerar saker i den reala ekonomin? I den mån det skall produceras någonting så så skall det vara så billigt och hafsigt som det bara går. Måla om fläskfilé till ox-dito, driv skola utan erforderliga faciliteter som gör att skolan är en skola ... - Och helst skall man inte ens behöva göra sådant jobbigt trams, utan bara spekulera, ta pengarna och stick!! I nödfall kan man ju ägna sig åt att mjölka staten på pengar, exempelvis via privatiserade skolor och vårdcentraler, men det känns nog som en jobbig omväg.

Vad har vi framtidens skola till? - Kanske för utbildning av de kultiverade individer som skall leva i ett samhälle där arbetstiden är bara ett par timmar per dag? För bland annat robotiseringen kommer ju att ta över en massa saker som görs idag, såväl lätta som kvalificerade uppgifter. Det är en process som jagat framåt i årtionden numera och är väl känd, men Cervenkas artikel i ämnet (och några av kommentarerna till den) är ändå läsvärda. Det går säkert att göra fönsterputsningsrobotar, och att svarvaren kan ersättas av en datoriserad svarv tvivlar jag inte på. Men att spekulationskapitalet kan segla vidare i ett samhälle där stora delar av den reala ekonomin, och de strukturer som stödjer den reala ekonomin, är i ruiner ... ja, det tvivlar jag på.

Lästips Syrien: "FSA finns inte"

Via den ofta intressanta Arabist-bloggen hamnade jag på en annan blogg vid namn Syria Comment. Och den artikel det länkades till visade sig vara skriven av en svensk, Aron Lund. (Jag antar det är svensken som avses, när jag googlade på namnet hittade jag en artikel i Expressen som behandlade mest Irak men lite om Syrien också.) Lund är inte så förtjust i den nuvarande syriska regeringen, men artikeln i sig är i stort sett ett demolerande av påståendet att det finns en fungerande enhet som heter Fria Syriska Armén. Därmed får de lata västliga journalisterna och mediemänniskorna sig en välförtjänt känga. De borde kolla fakta bättre, vara mer kritiska. Läs gärna om du är intresserad, jag nöjer mig med att citera den här magnifika journalistkritiska salvan i mot slutet av artikeln:

...  if the recent video statement on ”a glorious battle of conquest” from the ”Joint Command of the Super Power Islamic Hawks Battalion of the Free Syrian Army (Idleb Wing)” seems a little over the top, you could just stick to reality. Better write: ”According to photographic evidence seen by this reporter, it seems like ten guys from a tiny village outside Idleb have recently been lobbing mortar shells at a blurry target in the distance while shouting ’Allahu Akbar’.”

Jag undrar om inte detta eviga ylande om att 'Allah är större' mest är en reklamploj och en sorts 'anslagsäskande'? En del av de där gynnarna får pengar från islamister på Arabiska halvön, och då måste man visa resultat så mer pengar och annat flyter in. Resultatet kan vara att man filmar en orakad snubbe som hoppar fram bakom ett gathörn och skjuter några salvor med automatgeväret mot ett oklart mål, alltmed kompisarna gömmer sig i gränden och vrålar att Allah är större. Då kan finansiärerna titta på filmerna och känna sig riktigt fromma.

En skugga ...

... låg över den nye påvens porträtt i katolska bokhandelns skyltfönster vid Kungsträdgården. Var det en himmelsk varning: "Den här figuren drar jag snart ett streck över!"

Bilden pallas upp av en gatsten. Är det något symboliskt?

Och en bok av honom kunde man köpa för fyrtio bagis.

Galenskap eller nödrop?

Det fanns en intressant blogg som kallades Det progressiva USA. Jag tyckte den verkade OK för att den skrev en del om teknisk utveckling och verkade ha ett vänsterperspektiv. Den typen av bloggar är vad jag vet sällsynta. Numera heter den USA-bloggen och är inte så progressiv längre, i alla fall inte när det gäller vissa otrevliga saker som Libyen och Syrien. "Regimerna" skall störtas, och skit i vad lokalbefolkningen tycker! Leve rebellerna, även om dessa rebeller är destruktiva islamister, maffiagäng, eller exilpolitiker som inte varit i hemlandet under årtionden!

Att trotskister, som ju ofta beskylls för att vara agenter just för imperialisterna, kan argumentera på det sättet är kanske logiskt, åtminstone om vi antar att de är betalda agenter! Men människor som inte har den möjligheten till födkrok, varför skulle de stödja invasioner och inbördeskrig som verkar helgalna och definitivt kontraproduktiva om det nu är fred, frihet och demokrati som man eftersträvar?

Nämnde bloggare avslutade sin senaste drapa om Syrien med följande:

Frågan är sen också om ett Sunni-styrt Syrien kan pressa USA och Israel att ge palestinerna deras frihet.

Och där började jag fundera på allvar: skulle ett Syrien där islamister och lokala maffiagäng tagit över, och lever i förfall och splittring övervakat av USA, Israel, NATO och Gulfstaterna, ägna sig åt att "pressa" sina skyddsherrar till något över huvud taget? I synner om det gällde Palestina?

Antingen är killen på gränsen till galenskap, eller också skriver han det här som ett nödrop eller en brasklapp: "om jag skriver något som är så här uppenbart galet måste väl folk förstå att jag inte skriver vad jag tror är riktigt, utan att jag är tvingad till det ... snälla ni, det förstår ni väl!".

Prisförändringar under lång tid

Diagrammet kommer härifrån.

Som en uppföljning till föregående inlägg kommer här ett diagram som visar beräknade prisförändringar år för år 1831-2012. "Inflation i Sverige 1831-2012. Årlig förändring i procent av konsumentpriserna." Det kan ge upphov till vissa funderingar.

Under perioden fram till Första världskriget verkar ökningar och minskningar i prisnivån ungefär ha tagit ut varandra. Tiden efter 1860 var när industrialiseringen av Sverige tog fart, det var en nordisk myntunion, och vi hade guldmyntfot. Sedan kom Första världskriget med en enorm inflation, varpå det var ett kraftigt prisfall i början av 1920-talet. Men ända fram till början av 1930-talet fanns huvuddelen av svenskarna på landsbygden.

Trettiotalskrisen sänkte inte priserna så mycket, däremot kom ett par inflationsspikar i sambande med Andra världskriget och Koreakriget. Det intressanta för tiden efter början av 1950-talet är en permanent inflationsperiod som tilltog framåt 1970 men som sedan ebbade ut efter krisen i början av 1990-talet. Den skiljer sig markant från epoken under 1800-talet när priserna varierade runt ett medelvärde av noll ungefär. Men samhället hade ju förändrats oerhört från mitten av 1800-talet och hundra år framåt.

Och så har vi vår nutid, där prisnivåns ökningar generellt ligger nära noll (i alla fall enligt beräkningsgrunderna för det här pris-indexet). Låg inflation, ibland ansatser till deflation. Ökande produktivitet och lågt efterfrågetryck kan bidra, men hur är det med inflationstrycket i ett samhälle där begreppet "trycka pengar" är på väg ut? När "pengar" är ettor och nollor i datorer? Kan det påverka? Kan man säga att det kontantlösa samhället är det inflationsbefriade samhället (men kanske inte det deflationsbefriade)? - Fabriker som är nästan tomma på folk, pengar som man inte kan ta på ... vart leder det?

Fler indikationer på deflation

I januari 2012 och januari 2013 var konsumentprisindex detsamma, och i ett tidigare inlägg ställde jag frågan om det möjligen var deflation på gång. Nu har KPI sjunkit med - 0,2 procent när februarisiffrorna kommer fram. Försiktig som jag ofta är säger jag att detta åtminstone är en starkare indikation på att vi har en deflativ utveckling. Men den intresserade bör titta på meddelandet från Statistiska centralbyrån där beräkningarna förklaras närmre. Där visas också på några alternativa inflationsmått. Som jag väl tidigare har påpekat: inflationstalen beror av vad man bestämmer skall ingå i inflationsberäkningarna. Och så får vi rulla tummarna eller göra något annat skojigt i väntan på att mars-siffrorna kommer och visar om tendensen håller i sig.

Modiga snödroppar trotsar den kvardröjande kylan. Blomman pekar, som KPI-kurvan, nedåt!

Lyssningstips

Ibland ger jag lästips, men varför inte ett lyssningstips för omväxlings skull? (Och tack till Hannu på Nytt världssystem? som gav mig tipset!).

Tipset gäller en serie samtal i radions P1 som jag under ett par dagar har lyssnat på via programarkivet. Det skall bli tio stycken, under rubriken Människan och maskinen. Hittills har sex stycken sänts, och jag tycker det är mycket intressant. Från mer eller mindre trevliga framtidsvisioner ('transhumanism' exempelvis) till en dynamisk medeltid och den moderna vetenskapens mer okända magiska och religiösa rötter, människan som en maskin som (kanske) styrs av generna, världsekonomin som en maskin inriktad på ett enda mål ... .

MÄNNISKAN OCH MASKINEN

För att förstå vår framtid måste vi återupptäcka vår glömda historia

Poddradio. Tillgänglig fredagar 07:00

Att höra bildade och kunniga personer diskutera kan ofta vara mycket inspirerande - det kan leda till att man själv börjar tänka i vidare banor!

Välförtjänt snyting!

I rännstensblaskan från Marieberg, även kallad Dagens Nyheter, kan det glimta till ibland i mörkret. Kolla in den här örfilen som Kajsa Ekis Ekman utdelar åt den svenska högern och dess snipiga eftermäle till Hugo Chávez! Det är en välförtjänt snyting åt den svenska icke-begåvningsreserven!

Herbert fegisen

Jag har lagt till Jan Myrdals blogg i bloggrullen till höger. I senaste posten avslöjar han bland annat att professor Herbert Tingsten - liberalernas store husgud - var en feg jäkel som kröp under bordet när åskan gick och dessutom inte begick självmord fastän han lovat det. Atombomber och NATO var mer i Tingstens smak.

Dessutom tar Myrdal upp frågan hur man skall hantera angivare (jag tycker att han är för mjäkig mot socialdemokrater som skvallrade på arbetskamrater) och frågan om mordet på Olof Palme - hade det något med NATO:s Stay behind-grupper att göra? Det har jag själv ingen uppfattning om.

Grillo om ekonomi

Hittade den här rätt gamla filmen, från 1998, hos Naked Capitalism. Det är Beppe Grillo som lägger fram en del funderingar om ekonomi.



Det hela kanske verkar lite rörigt men verkar peka framåt mot de strömningar som är starkare idag: allt fler ifrågasätter bankernas och kreditens/skuldernas roll. På slutet får vi veta att den italienska riksbanken, liksom The Fed i USA, i själva verket är en privatägd historia.

En utskrift av vad Grillo sade, med insprängda kommentarer, finns hos Naked Capitalism. Det är ju märkligt att det är komiker och inte nationalekonomer som skall förklara ekonomi för vanligt folk ... eller är det inte det?

Som ett kämpande helgon?

Här är en artikel som ger mer siffror med anknytning till ryssarnas syn på Stalin idag (tidigare inlägg om detta här).

Där fanns ovanstående intressanta bild, innehållande en bild ... och har den inte drag av ikon? Fotot handlar om Sovjets kamp under Andra världskriget, ihågkommen på något som kallas Fosterlandsförsvararnas dag i Moskva i februari i år.

En sorts helgonbild, men inte helgon av det milda och världsfrånvända slaget. En man i vit klädnad håller om fästet till något som måste vara ett jättelikt slagsvärd. Blicken är hård och vaksam, och vapenskölden bakom hans huvud är som ett himmelskt sken, en gloria. Jag har intrycket av att de vaksamma ögonen ser över betraktarens axel och bort i fjärran. Är det den modige riddaren Sankt Göran som fixerar draken Hitler?

Intressant. Detta är inte vad man skulle kunna tänka sig vara 'socialistisk realism', snarare att under krigets påfrestningar så vällde det gamla ryska upp igen. Svärdets fäste och parerstång, tillsammans med den synliga delen av klingan, bildar ju ett kors. Vad tänker kvinnan bakom porträttet om det, hon verkar ju le lite underfundigt?

Tillit, välfärd och den empatiska apan

En Brännpunktare i Svenskan medför diverse reflexioner. Man kan exempelvis fundera över sambandet mellan orsak och verkan: var det ägget eller hönan som kom först? (Egentligen är den frågan redan löst: hönan härstammar från äldre äggläggande djur, ägget var först!) När rubriken säger

Bättre sociala relationer i socialdemokratiska samhällen

så uppstår frågan om de goda relationerna (förutsatt att vi går med på att de existerade) redan fanns som en grundval för arbetarrörelsen att bygga på, eller om arbetarrörelsen skapade dem från grunden.

Jag antar att grundelementen fanns redan tidigare, att det fanns ett visst förtroende i samhället som gick att utveckla. Några tänkare ser det gamla hierarkiska brukssamhället som basen för socialdemokratin - det var skiktat, ja visst, men det fanns sammanhållning och visst ansvar uppifrån och ned. Där kan man jämföra med ett feodalt samhälle med makt och underordning, men också moraliska förpliktelser om stöd och hjälp från båda håll. Andra pekar på att bönderna i Skandinavien inte var lika nedtryckta och maktlösa som längre söder- och österut i Europa.

En kraft som för närvarande är alltför blyg och försagd

Trogna läsare av den här bloggen vet att jag också intresserar mig för de djupare aspekterna av den mänskliga naturen, den som primat-(ap-)forskare försöker ta fram. I den forskningen hävdas ju att en del grundläggande mänskliga egenskaper (förmågan att fungera i grupp, empati, förmågan att förstå andra i gruppen, en elementär moral som handlar om ömsesidighet och jämlikhet) i själva verket är hårdkodade i vår hjärna redan från början. Dessa egenskaper antas vara nedärvda från våra och apornas gemensamma förfäder. Går man på den linjen skulle nordisk hederlig socialdemokrati (och kommunism) stå på väldigt stabila grundvalar och i hög grad motsvara den mänskliga naturens apliknande grunder. Politiken skulle närmast kunna definieras som socialliberal, och även socialkonservativa kan hålla med om att den är bra.

Så jag gör antagandet att ägget kom före hönan. Under en tid var arbetarrörelsen bra på att göra goda omeletter av ägget genom att vända sig till människornas goda sidor. Samarbete och tillit kan skapa underverk. Sedan kraschade man (orsakerna får diskuteras separat) och försökte tillsammans med de mer asociala nyliberalerna slakta hönan som lägger äggen. Frågan är om de lyckas. Den mår i alla fall inte bra just nu. Nyliberalerna styr även i det som förr var en av världens starkaste arbetarrörelser, och de är knappast samhällstillitens eller den empatiska apans bästa vänner.

Du får skärpa dig och inte bara sitta där och låtsas som inget händer!

Kungsträdgården, Reva, 9 mars

Trots att det meddelades igår att de märkliga identitetskontrollerna i tunnelbanan skall upphöra så var det mycket folk som demonstrerade mot tilltaget i Kungsan idag. Uppåt 2000 personer enligt Svenskan.

Borgerlig demokrati? - Venezuela som lackmuspapper?

När inte borgarna vill försvara den borgerliga demokratin, vem skall då göra det? Det finns ju en del grundprinciper: fri opinionsbildning, fria val, rättssäkerhet ... har jag glömt något? - Hur som helst, detta fina system har varit i upplösning under årtionden nu. Det började gnissla redan under Sovjets sista år, och från 2001 sprack systemet i rasande fart. Och en del vänjer sig vid det och tror att det skall vara så.

Jag såg en notering om att Latinamerika var den världsdel som inte deltagit i USA/CIA:s hemliga flygningar och hemliga fängelser under det så kallade kriget mot terrorismen. Det nya borgerligt demokratiska Latinamerika hade dåliga erfarenheter av sådant sedan tidigare och ville inte vara med, så kan det vara. Men det gamla skröpliga Europa, liksom hel- och halvdiktaturer i Afrika och Asien ställde upp. Att diktaturer deltar i det smutsiga spelet, javisst, men stater som hävdade att man står på en demokratisk grundval, hur kunde det gå så illa? Har det att göra med förfallet för de demokratiska principerna, eller bara ren feghet och oförmåga att säga 'nej'?

Nu har en av de stora vänsterborgerliga ledarna i Latinamerika dött, och Hugo Chávez och Venezuela fungerar som en sorts politiskt lackmuspapper. Det visar blått eller rött, beroende av i vilken soppa man sticker ner det. Chávez hyllas av det borgerligt demokratiska Latinamerika, figurer som Carl Bildt kommer med sura uppstötningar, i DN och Svenskan skrivs det smörja. Rött på ett håll, blått på ett annat.

Venezuela med sina fria val och fria media passade inte, att kuppmakare behandlades med märklig mildhet uppskattas inte, allt måste bara förklaras bort med att det 'egentligen' är på något annat sätt. - Men vi vet ju var skon klämmer. Chávez fick de fattiga massorna till valurnorna, oljeinkomster användes till folkets behov, landets oberoende försvarades, samarbetet med andra stater i regionen byggdes ut ... med andra ord allt som bossarna i Washington och deras underhuggare hatar! Just de bossar som begraver den västerländska demokrati som vi antas vara stolt över!

Nej, den borgerliga demokratin tappar försvarare när den fungerar som den idealiskt är tänkt att fungera. Och det är väldigt avslöjande. Var den någonsin allvarligt menad, eller bara en rökridå för att lura folk? Och när de tar den på allvar tar det hus i helsicke och stora knölpåken kommer fram! Därmed reses frågan: skall den borgerliga demokratin försvaras, eller skall den betraktas som förlorad och vi måste sikta på nästa demokratiska nivå?

(Tillägg: bland de som angripit Chávez och den bolivarianska revolutionen finns en mer udda samling latinamerikanska vänsterfigurer, jag tror de åtminstone själva anser sig vara maoister. Deras språkbruk kan få en att tro att de i själva verket är provokatörer som jobbar för USA.)

Uppåt för Stalin?

Jag läste en lite taffligt skriven blogg hos Svenskan, med påstående om att ryssarna i allt högre grad tycker att Stalin var bra. Siffror hit och dit kan man ju undra över, men han hade en historisk roll som bör värderas på ett rimligt sätt - utan demonisering, utan helgonförklaring. Bloggaren verkar inte gilla det, men skriver på slutet att:

...många historiker har börjat lyfta fram hans betydelse för den unga staten industrialisering, och för det framgångsrika kriget mot Hitler ...

Med andra ord: förutom de våldsamma upp- och nedgraderingarna finns det forskning på akademisk nivå som försöker hitta fakta. Det började redan på 1990-talet när arkiv blev tillgängliga och antalet offer för utrensningarna skrevs ned radikalt (något man inte fått veta mycket om i vanliga svenska media vad jag vet), och sedan har forskningen fortsatt inom olika områden. Vi vet mer om hur femårsplanerna verkligen fungerade exempelvis.  Jag har bara sporadiskt läst resultat av detta, men det är uppenbart att vad forskarna kommit fram till inte riktigt påminner om vad somliga skribenter i tidningarnas kommentatorsfält häver ur sig. 

En begåvad sextonårig  skolgosse i ryska Kaukasien 1896

Det där med 'industrialisering' är intressant förresten. Här talar vi om beslut som togs i Sovjetryssland/Sovjetunionen i mitten av 1920-talet och som ledde fram till femårsplanerna i slutet av årtiondet. Jag läste nyss en bok som innehöll dokument från den tiden med debattinlägg från några framstående ledare för bolsjevikpartiet (Trotskij, Bukharin, Zinoviev och Stalin). Ämnet var ju spännande: skulle revolutionen kunna bevaras i en fientlig omvärld, skulle det vara möjligt att bygga socialismen i bara ett land, hur skulle man kunna hålla ihop arbetare och bönder? Men debatten i sig var ganska trist, den påminde mer om religiösa sekterister som letar citat i de heliga skrifterna (här rörde det sig mest om vem som var trognast Lenins tankar), och ganska lite om praktiska förslag. Den ende som överhuvud taget drog några siffror om sovjetiskt näringsliv var Zinoviev. Sett ur den synpunkten är det svårt att förstå den enorma industrialisering som man lyckades genomföra på så kort tid. Enorma framgångar, enorma offer, och Stalin är symbolen för dem båda.

Det där med att byta namn på orter efter politiska konjunkturer verkar knasigt, men är det inte rimligt att staden där Andra världskriget vände får heta Stalingrad?

8 mars, Södermalmstorg

Deflation nästa?

När jag såg det här på Statistiska Centralbyråns hemsida ...

Inflationstakt0,0 %Januari 2013 jämfört med januari 2012

... blev jag nyfiken. Prisnivån i konsumentprisindex skulle alltså vara samma i januari i år som för ett år sedan. Vad händer?

Vi kan ta det på lite längre sikt, med hjälp av detta diagram, innehållande priskurvan från 2006 och fram till januari i år:

KPI 2006-2013

Notera den lilla nedgången på kurvans slut, det är den som gör att prisnivån är oförändrad över ett års tid.

Frågan man kan ställa är vad som är tillfälligt, och vad som är långsiktiga tendenser - och givetvis vad tendenserna beror av. Tar man en längre period av samma index, från 1980 till 2004, suddas tillfälliga svängningar bort och man ser de långsiktiga tendenserna klarare. Först är det en period av kraftiga prisökningar. Den accelerar i slutet av 1980-talet och tar sedan ett abrupt slut i början av 90-talet när fastighetsbubblan kraschar. Efter det har prisökningarna varit lugnare, och det har till och med varit perioder när det knappt varit några ökningar alls.

KPI 1980-2004

En intressant iakttagelse är att båda diagrammen har kurvor som är rätt likartade. De visar på snabbare prisökningar i början av mätperioden, och sedan kommer en kris och kurvan visar på lugnare tillväxt.
Är inflationseran över? Stämmer förutsägelserna om hyperinflation som vissa ekonomer gör, eller är det snarare deflationsfaran vi skall titta på? Och finns faran för hyperinflation över huvud taget i en ekonomi där man knappast "trycker pengar" numera utan det mesta finns i datorernas minnen? - Det skall bli intressant att se vad som händer med kurvan de senaste månaderna!

Sedan är frågan hur mycket sänkt efterfrågan kan innebära för priserna. Enligt de naivare läroboksmodellerna gäller utbud-efterfrågan: sjunker efterfrågan så sänker företagen priserna för att få sälja igen. Det kan gälla mindre och ibland inte särskilt lönsamma företag, men ett storföretag med 'vinstkrav' kanske hellre lägger ner verksamheter än att sänka priser/vinster. Och företag som är inne i spekulationsekonomin behöver kanske inte alls bry sig om att efterfrågan på varor och tjänster sjunker, de opererar delvis i en egen ekonomisk sfär.

Vad skulle hända om olika åtgärder för att underhålla konsumtionen försvann? Man kan tänka sig slopande av möjligheterna att låna till konsumtion, bort med konstlat låga räntor, slut på subventioner till grupper som redan har hög konsumtion, höjda krav på låntagare. Skulle det då bli ett ännu hårdare fall i efterfrågan än vad vi såg för några år sedan när första fasen i den senaste krisen bröt ut? - Som ekonomin nu ser ut kan den jämföras med narkomani eller ett pyramidspel: ständigt nya resurser måste in i systemet, annars börjar det hacka, drabbas av kramper och yrsel och mår riktigt dåligt. Det dumma är att det inte mår bra ändå trots tillskotten, det blir ungefär som att ge arsenik till en gammal häst. Den spritter till ett tag, och så tillbaka till det gamla trötta. Dags för en ny och fräschare kuse kanske?

Bloggnytt

Nyhet nummer ett: Den blogg som jag kallar "Björnbilds lillebror" upphör. Det beror av att Posterous som driver den webbtjänsten lägger ner. En del av bilderna kunde jag tanka över till Björnbild. Det fungerade inte fullt ut men det bryr jag mig inte så mycket om. "Lillebror" var en tillfällig historia i alla fall, där jag lade in lite mer udda bilder ibland.

Nyhet nummer två: Eftersom det fungerar att länka till dokument i Wordpress så tänkte jag lägga länkar till mina akademiska uppsatser i bloggen Björnrecension. De tre första finns redan uppe och ryms inom ämnet 'samtidshistoria'. Ytterligare en samtidshistoria, en i historia, samt två i nationalekonomi skall upp hade jag tänkt mig.

Vårpremiär

Vårpremiär vid varm husvägg någonstans i kgl. hufvudstaden. Hoppas inte de små gynnarna drabbas av en köldknäpp de närmsta dagarna utan får fortsätta att vara ett nytt och piggt inslag i stadsbilden!

Italien: färre röstar

Ovanstående diagram hämtades från den här bloggposten, som för övrigt innehåller en del andra diagram med anknytning till Italien och där kurvorna generellt har en tråkig tendens att gå utför. Att det länge var högt valdeltagande i Italien förklaras med att det var röstplikt fram till 1994. Men redan vid den tiden hade det börjat gå utför, och sedan har det rasat ordentligt. Varför rösta, om det inte finns några vettiga alternativ att rösta på? - Det är en fråga som kanske alltfler ställer sig.

Ett ruttet system blir man knappast av med genom att rösta. Däremot kan valen röra till det för systemets herrar, de som tjänar på att det är ruttet. Knappt var det senaste valet genomfört förrän det började talas om nyval. Men törs herrarna utlysa ett nytt val om man anar risken av att Grillos femstjärnerörelse får ännu större stöd och kanske till och med blir störst? - De funderar nog på andra, mindre demokratiskt anständiga, utvägar. När det krisar till sig kan den demokratiska färgen visa sig vara en ynkligt tunn fernissa.

Lägre arbetslöshet utan euro?

Jag fiskade upp det här diagrammet med förskräckande siffror från Real-Word Economics Review Blog. Om vi tar översta blåa linjen så säger den att år 2001 hade eurozonen nära 12 miljoner arbetslösa, och nu är de uppe i omkring 19 miljoner. Den gröna linjen är USA, där verkar arbetslösheten ha minskat, vilket delvis beror av att en massa folk inte finner det lönt att söka arbete längre. Officiellt är 12 miljoner arbetslösa, i verkligheten torde antalet vara större.

Den intressantaste linjen kanske är den nedersta röda, den som visar arbetslösheten i EU-länder som inte har antagit euron. I dagsläget ligger man på ungefär 7 miljoner, och det har man gjort i tre år. Jämför med den våldsamma ökningen under samma tid i eurozonen. Notera att bland dessa länder på röda linjen finns Storbritannien som har sitt eget pund och som samtidigt för en åtstramningspolitik som kanske inte är så lyckad. Men den snabbaste slutsatsen man kan dra av det här diagrammet är att kombinationen hårda åtstramningar och euro inte verkar vara så hälsosam. Grekerna lider, det har varit jätteprotester i Portugal igen, det senaste italienska valet var i mycket en protest mot åtstramningar som drabbar vanligt folk (men knappast eliten). Vill man få bort arbetslösheten gäller det nog att både bli av med euro och eliter.

Lästips: Grillo

För den som vill ha lite mer information om Beppe Grillos femstjärnerörelse kan den här artikeln i Svenskan, skriven av statsvetaren Ann-Cathrine Jungar, ha en del att ge. Man slipper slafsiga tillmälen om 'populism' eller 'pajas' utan vidare förklaringar, utan får just dessa behövliga vidare förklaringar. Dels hur Italien utvecklats på senare år, dels hur Grillos rörelse byggts upp och ungefär vilka ideer den vill föra fram. Intressant är att den tycks stå på två ben: ett som är nätbaserat, och ett som är baserat på lokala grupper av aktivister. Givetvis finns det frågetecken och uppenbara svagheter, vilket beskrivs i artikeln. Och vad som händer i Italien kan vara lärorikt för Europa i övrigt:

Men kanske ger utvecklingen i Italien en fingervisning om vad som väntar allt fler europeiska länder. Italien har under två decennier varit ett laboratorium för hur politiken transformeras i samband med masspartiernas försvagning, de etablerade ideologiernas förtunning och nya politiska kommunikationsformer.

Det låter rätt oroande, även om femstjärnerörelsen inte tillhör de växande rörelser som skyller allt på 'invandrarna'. Alltid något. Undrar om Grillos halvprogressiva framtoning gjorde att den mer etablerade vänstern, och de som försökte upprepa Syrizas grekiska framgångar, inte lyckades så bra i valet?

Klassanalys i kyrkan

När man talar om 'klassanalys' leds tanken väl oftasts vänsterut. Folk på vänsterkanten försöker undersöka de olika samhällsklasserna och deras förhållande till varandra. Inom sociologin döljs detta genom att man i stället talar om 'socialgrupper', ofta är det väl socialgrupp ett, två och tre som gäller. Högern/liberalerna torde ofta inte erkänna att det finns klasser, i alla fall inte i teorin. Deras praktik kan ju visa på något annat. Eller så häver de ur sig att "klasser var ju något som fanns förr, när det fanns fattiga". Kontroll över/ägande av produktionsmedel är inget man vill tala om.

Men av en slump (som så ofta när man tittar ut i cyberrymden) hittade jag en ansats till klassanalys i Tidskriften Evangelium. Där finns en artikel författad av en kulturgeograf, Andreas Sandberg: Kyrkan dras isär. Frågan ställs:

I Stockholm döps 70 procent av barnen i rikare kommuner medan de fattigare kommunerna har dopfrekvenser mellan 55 och 60 procent. Börjar det bli en klassfråga att vara medlem i Svenska kyrkan?

Det ser ut som om kyrkans skiljande från staten har lett till att den inte längre är ett tvärsnitt av befolkningen (ganska logiskt). De välbeställda finns i högre grad kvar i kyrkan och döper sina barn än vad som gäller för de mindre välbeställda. Detta är intressant eftersom dop numera är en förutsättning för medlemskap i kyrkan. (Min personliga reflexion: detta behöver inte betyda att det är de snällaste och frommaste individerna som är kvar i kyrkan. Att dopfrekvensen är högre i de rikaste kommunerna i Stockholmsområdet säger inget om att det skulle vara särskilt goda människor som bor där. Jag gissar att det kan vara tvärtom.)

Den här bilden tog jag för några veckor sedan, och passar väl in här!

En slutsats (tagen från långversionen av artikeln) säger:

Sammanfattningsvis kan vi konstatera att med en allt större andel av Sveriges befolkning som inte är medlemmar i Svenska kyrkan ligger medlemsutvecklingen öppen för de segregationsprocesser som formar samhällsutvecklingen i övrigt. Det innebär att vi sannolikt går mot en allt mer ojämn utveckling med växande skillnader mellan församlingar och olika befolkningskategorier i fråga om medlemskap och den kyrkliga seden.

Eller uttryckt på annorlunda sätt: att det händer saker med dopfrekvensen inom svenska kyrkan är en följd, inte en orsak, av något. Och detta något verkar hänga ihop med en ökande segregation i det svenska samhället - rika för sig och fattiga för sig! Och är de fattiga med i något religiöst sammanhang så är det i mindre grad i Svenska kyrkan!