måndag 30 november 2009

Vem var först? (Inte du i alla fall!)


Kartan ovan kommer från min gamla skolkartbok, utgiven 1964. Om du klickar på den för större format så syns det tydligare hur man vid den tiden tänkte sig att inlandsisar, hav och land såg ut i Östersjöområdet under olika tider. Intressant i det här fallet är om man dels jämför kartorna för 8000 respektive 7000 år f.Kr och sedan läser den här tidningsartikeln om 11 000 år gamla stenåldersfynde i Norrbotten. Orten är Kaunisvaara, utmärkt på kartan nedan. Kollade i en finsk ordbok och "kaunis" kan betyda vacker. Kanske ortnamnet kan översättas med "Skönberga"?




Man kan göra flera reflexioner här. Dels är det intressant att hitta lämningar av folk som måste ha flyttat in medan isen ännu var nära (fast kartorna över inlandsisens utbredning måste kanske revideras en del). Dels att man kanske inte vet varifrån dessa människor kom. Enklast är väl att säga att de måste ha kommit österifrån, men det levde ju människor uppe i nordligaste Norge också har jag för mig. Kan det ha varit boende vid Norra Ishavet som tog sig landvägen söderut när iskalotten smälte undan? I den gamla skolkartan är det bara ett stort issjok som gradvis krymper, men kan det ha varit snabbare avsmältning i Tornedalen som öppnade en korridor mot söder medan is låg kvar i väst och öst?

Och sedan har vi den tjatiga debatten om "vem som var först". Eftersom det är fullständigt meningslöst att tala om samer, svenskar, finnar eller någon annan av dagens etniska eller språkliga grupper så finns ingen som kan hävda att fynden i Kaunisvaara ger dem rätt till någonting. Vi får väl anta att det var grupper av jägare och samlare som uppehöll sig i området. Alla våra förfäder var jägare och samlare en gång i tiden. En stor del av Tornedalen låg under vatten för 11 000 år sedan, så dagens Haparandabor kan ju inte hävda något bestämt med ledning av dessa fynd. Det där "vi var först"-snacket har orsakat så mycket elände att det borde bankas ner i skoskaften!

Inget samband

Konspirationsteoretiker brukar vara fenomenala på att hitta det mest vidunderliga samband som avslöjar den enorma konspirations som mänskligheten är utsatt för etc. etc. Men att någon skulle hitta ett dolt och sinistert samband i det förhållandet att denne persons födelsedag ...


... är samma som nedanstående persons dödsdag får man väl hoppas är uteslutet. Ovanstående person förnekar också allt samband med de upplopp som stundom sker den 30 november med anledning av nedanståendes dödsdag.



Det finns en detalj här som de enklare ¤teoretikerna" förmodligen missar. 30 november år 1718 är inte 291 tidigare än 30 november 2009. Det skedde nämligen en kalenderreform på 1740-talet där några dagar "bara försvann". Enligt vår kalender borde Kalle dussin ha dött den 11 december. Ryssarna hade kvar samma gamla kalender fram till revolutionen 1917. Det är därför årsdagen av oktoberrevolutionen numer inträffar i november.

söndag 29 november 2009

Nietzsche, den sjuke


Man behöver inte ha sju års medicinstudier i bakfickan för att konstatera att den här killen inte mår riktigt bra! Nietzsche på väg mot slutet.

I Läkartidningen nr 37 2009 finns en artikel av Joakim Färdow, specialistläkare vid ögonkliniken, Centrallasarettet i Växjö. Jag begriper inte mycket av den, men den handlar i alla fall om teorier om varför det gick som det gick med filosofen Nietzsche. Att han mentalt klappade igenom är klart, men varför? Pappa Nietzsche var krasslig och dog ganska ung, och det kan ha förts vidare till sonen.

Nietzsche plågades alltsedan barndomen av migrän, magbesvär och värk i kroppen. Han led också av en progredierande myopi med tilltagande försämring av synfunktionerna och även av ögonsmärtor, vilket föranledde ett flertal läkarkonsultationer genom åren

Diagnosen under hans livstid var dels en folklig som man kan förstå utan fackkunskaper, samt en som kräver dessa:

I en folkpsykologisk kontext kan Nietzsches mentala problem uppfattas som reaktiva – geniet och sjukdomen kom ur samma källa. Den höga produktiviteten och karaktären av Nietzsches »dystra« och människofientliga filosofi inducerade en mental ohälsa hos författaren.

Neurosyfilis – dementia paralytica – är den diagnos som Friedrich Nietzsche fick vid mentalsjukhuset i Basel. Den nydebuterade demensen ledde, tillsammans med huvudvärksanamnesen och de grandiosa vanföreställningarna, genast de diagnostiska misstankarna åt detta håll


Men var det så enkelt att han blivit galen på grund av skörlevnad? Det finns alternativ:

Det har under många år rått konsensus om att Nietzsches sjukdom var neurosyfilis. På senare år har diagnosen emellertid utmanats av flera andra diagnostiska förslag. Det har bland annat föreslagits att Nietzsche led av en långsamt tillväxande hjärntumör

Det låter ju trevligare med hjärntumör än syfilis. (Om man nu kan prata om "trevligt" i dessa dystra sammanhang!) Artikeln nämner fler tänkbara sjukdomar som skulle kunna förklara Nietzsches sjukdomsbild, inklusive kroppsliga besvär och omväxlande perioder av mani och depression. Vad sägs om

den ovanliga kärlsjukdomen CADASIL – cerebral autosomal dominant arteriopathy with subcortical infarcts and leukoencephalopathy. CADASIL är en systemisk angiopati som drabbar de små artärerna i hjärnans vita substans och som manifesterar sig kliniskt i en neurologisk sjukdomsbild, såsom migrän, stämningsstörningar, ischemiskt cerebrala insulter och demens. Sjukdomen har en autosomalt dominant ärftlighetsgång. En genomgång har visat att Nietzsche väl uppfyller de kliniska kriterierna för CADASIL.


Enligt vad Färdow kommer fram till verkar det mindre troligt att sjukdomen, vad det nu än var, inte påverkade Nietzsches filosofi. Hans idéer var utvecklade innan den brutit loss på allvar. Men om man skall kunna fastställa CADASIL-hypotesen behövs vidare forskning.

Det här hade jag inte haft en aning om, om inte Fredrika Spindler som föreläser om bland annat Nietzsche på Södertörns högskola, nämnt artikeln och fixat en kopia.

fredag 27 november 2009

Några viktiga strejk-år som slutar på nio:

Sundsvallsstrejken 1879, den första stora strejken i Sverige.

1909, storstrejken.

1969, den stora gruvstrejken.


Generellt kan man säga att de här striderna visade upp ett mer civiliserat beteende från arbetarna än deras motparter, vad man nu kan dra för slutsats av det.



Svaret, strejktidningen från 1909.

"Stor ökning av inkomstklyftor"



Jag plockade fram ett tidningsklipp från 2001 igår. Här är ännu ett DN-klipp, daterad 1 juni samma år. "Stor ökning av inkomstklyftor" - jo, det känner man ju till. Folkhemmet höll på att bryta samman, och socialdemokraterna gjorde sitt för att fallet skulle ske så stort och snabbt som möjligt. Folkrörelserna förtvinade och ersattes av funktionärsstyrda organisationer.

Artikeln säger att mellan 1950 och 1980 sjönk löneklyftan mellan industritopparna och deras arbetare. När det var som jämlikast tjänade direktören bara tio gånger mer än industriarbetaren. Men sedan slog liberalismen igenom och det blev andra bullar av! Den långa högkonjunkturen efter Andra världskriget tog slut, tappade styrfart, och arbetarrörelsen var helt förvirrad. Vi började glida över i ett samhälle där industrin inte längre stod i centrum, men vad skulle komma nu?

Scenen var redo för nyliberala charlataner. Alla skulle kunna förverkliga sig utan att "staten kom och bestämde". Det visade sig att somliga kunde förverkliga sig mer än andra, och det guld som erbjöds tråkigt nog ofta var så kallat kattguld. Antalet tiggare och hemlösa började öka ...


Världen styrs med ringa vishet


Det skall visst vara något internationellt möte om klimatet i Köpenhamn. Copenhagen får heta Hopenhagen för att liva upp de förhoppningsfulla. Andra är, som bilden ovan visar, mer skeptiska.

En cyniker kanske skulle anmärka att om folket på båten har tur så hinner klimatutvecklingen göra att isberget smälter bort innan det blir krock och katastrof. Men så bra går det nog inte. Hur var det gamle rikskanslern Axel Oxenstierna sa till sin son 1648: "Min son, du skulle bli förvånad om du visste med vilken ringa vishet världen styres." (Fritt ur minnet, jag kan inte garantera att varje ord är på rätt ställe.)

På tal om ringa vishet så är fru Sahlin i farten igen. Bilda koalition tillsammans med centern och folkpartiet - partier "till höger om högern" - ifall Sverigedemokraterna skulle få en vågmästarställning efter nästa val? Det andas desperation från en politiker som inte har mycket egen politik att föra ut. Är det överhuvud taget rimligt att SD tillmäts sådan vikt? Är inte resoluta och framåtblickande åtgärder med anledning av nuvarande och kommande kriser mer angeläget än att blåsa upp en marginalgrupp till enorma proportioner? SD torde tacka och ta emot för all uppmärksamhet och gratisreklam - vill de visa upp sig som vanliga hyggliga svenskar som står emot ett korrupt och elitistiskt, folkfientligt och landsförrädligt etablissemang så får de ju rejäl hjälp av politikerna i de etablerade partierna.

Här kan ju Ohly få en ny chans. Han skulle kunna säga att "tänker ni samarbeta med arbetarfienderna i C och FP så går vi ur alliansen och spikar en egen politik för framtiden. Vi blir den verkliga oppositionen mot etablissemanget." Möjligen skulle C och FP välkomna detta och sedan kunna ingå en ny koalition med socialdemokraterna och miljöpartiet, men långsiktigt skulle V kunna tjäna på ett sådant steg genom att föra fram en egen och tydlig politik. Men det tror jag inte man vågar.

Hela det etablerade politiska systemet i Sverige kanske kan jämföras med skeppet som är på väg mot undergången medan en uppsättning kaptener och styrmän tjattrar förvirrat om färdriktningen?

torsdag 26 november 2009

"Ingen trodde att bubblan skulle hålla"


Ett skrynkligt tidningsklipp - 15 april 2001


Ingen trodde att bubblan skulle hålla - har man inte hört det förr? Jag hittade ett kuvert med några gamla tidningsklipp, bland annat det här. Då var det kris, IT-bubblan hade spruckit och Sanna Björling skrev en krönika i DN:s ekonomidel. En oväntad krasch? Nja, dåvarande VD:n för Ericsson Sven-Christer Nilsson säger att det är klart att dåvarande bolagschefer höll tyst fast de visste att börskurserna var sanslöst upphaussade:

De flesta får ju en bonus baserad på aktiekursen, och de skulle i så fall tala emot sig själva. Det tror jag inte, säger han och skrattar.

Björling kallar detta för ett häpnadsväckande uttalande. Jo, det är klart att om man tror att storbolagens chefer är hederliga och rättframma så ...

Finansmannen Robert Weil pratade en del om den osunda ekonomiska utvecklingen, det var basen i artikeln. Men annars kunde Sanna Björling göra en intressant iakttagelse: näringslivstopparna hade ingen lust att ställa upp för intervjuer. Samma gällde den då (ö)kände näringsministern Björn Rosengren (han som sålde Telia till svenska folket och lät många göra en dålig affär). Jo, strax innan krisen slog till var storgubbarna pratsamma och visste hur allt skulle skötas ... men sedan fick de annat mer brådskande att syssla med!

Skrattar bäst som skrattar sist ... Och nu har vi ju nästa bubbla som egentligen "alla" förstod inte skulle hålla. Skall man skratta åt eländet?

onsdag 25 november 2009

Rasister på Volvo? Ut från Wikipedia!

Hur det är med sakligheten på Wikipedia har diskuterats. "Vem som helst" kan ju komma in och redigera artiklar och stoppa in felaktiga uppgifter. Är detta en resursstark "vem som helst" kan han ju hyra in någon som sedan omedelbart ser till att rättelser av felaktigheterna ändras tillbaka till fel. När jag studerade historia var det givet att Wikipedia inte var acceptabelt som underlag i exempelvis uppsatser.

Dock finns viss koll, och konsekvenser för överträdelser av etiska regler. Några veckor framåt är datorer som finns hos Volvo Information Technology blockerade för redigeringar i Wikipedia. Någon på Volvo IT har varit inne och skrivit påstått rasistiska saker på ett par sidor ägnade åt pakistanska cricketspelare, vilket upptäcktes snabbt och åtgärder vidtogs. Volvo IT gör själv en undersökning. Vem skulle vilja skriva något rasistiskt i detta sammanhang - kanske en indisk IT-man?

På humoravdelningen



Kolla, här är en bäverhona! Bilden är knyckt från Kommunisternas blogg. Vete fasen var de fått den ifrån. Hur som helst, även om bävern ibland verkar vara en liten trevlig filur kan den också vara ett sjuhelsickes plågoris om den går loss på fel ställe. För en del år sedan var det bävrar som fick för sig att underminera järnvägens banvall någonstans i Östergötland, bara för att ta ett exempel. Det finns fler, och ibland kan nog skyddsjakt vara motiverad ... . Men bilden är väl rolig? (Själv har jag vissa svårigheter med denna maniskt babblande tant. Är jag taskig om jag faktiskt yppar en önskan om att centerpartiet ramlar ur Riksdagen nästa år?)


Här har vi lite annat humoristiskt - men, märk väl, även lärorikt. Det är historiker år 3000 som skall berätta om The Beatles och deras betydelse. Som den vakne tittaren och lyssnaren upptäcker blir ett och annat fakta inte riktigt rätt. Vad lär vi oss om det? - Vi lär oss exempelvis att när historiker uttalar sig tvärsäkert om vad som hände för tusen år sedan - det blir år 1009 alltså - är det inte säkert att de alltid träffar rätt i sina påståenden. Och det gäller för övrigt utsagor om vad som hände för hundra år sedan också. Och tio år sedan. Och i förra veckan ... Man måste alltså ha ett kritiskt sinne även inom historieforskningen.

Ett nationellt motståndskrig i Afghanistan

Hur många människor kan titulera sig "före detta CIA-agent"? Förmodligen går det femton på dussinet av den sorten, men här citeras i alla fall en av dessa föredettingar om Afghanistan. Och inte säger mannen några konstigheter. USA möter ett nationellt motståndskrig i Afghanistan säger han. Folket har inget att göra med al-Quaida, och anledningen till att man samarbetar med talibanerna är att de har god militär kompetens. Man vill bli av med de utländska ockupanterna och med den utlandsstödda afghanska armén som också ses som en ockupationsstyrka.

Om inte bara före detta utan även aktivt underrättelsefolk börjar sprida dessa uppfattningar in i Vita husets och Pentagons korridorer kanske det så småningom blir något resultat. Fast inte just idag. Obama lovar att "avsluta jobbet". Grattis, det har man ju hållit på med i åtta år nu. I somras kom årskostnaden för kriget i Afhanistan upp till 43 miljarder dollar. 43 000 000 000 dollar. Med en sådan summa tillgänglig vore det nog inget problem att exempelvis göra slut på hungern i USA.

Last week, the U.S. Department of Agriculture released its annual report on 'food insecurity' in America. What it showed is astounding. Forty-nine million Americans do not have dependable access to adequate food. That's nearly 15 percent -- or one of every 7 Americans -- who struggle to get enough to eat, up from 11 percent a year earlier.

Even more staggering is that 17 million kids in the United States don't have access to adequate food; a huge increase from the 12 million children only a year earlier.


49 miljoner - det är väl ungefär det antal som inte har sjukförsäkring också? Hade de något "hope" när Obama valdes har det väl falnat rejält vid det här laget. Skulle man omfördela krigsbudgeten skulle man nog kunna mätta de hungrande såväl i USA som i en del andra länder, och man skulle kunna massivbomba länder som Afghanistan med skolor, sjukvårdsinrättningar, modern infrastruktur och andra nyttigheter. Men, men ... gäller det krig finns det pengar, gäller det fattiga människor eller att förebygga krig, då är kassakistan tom! Jag såg för någon vecka sedan att någon i USA föreslog en skattehöjning för att finansiera kriget i Afghanistan. Det blir nog inget med det. Inte vill de rika patrioterna betala någon skatt. Man fortsätter att låna ihop till underskotten i statsbudgeten och fortsätter att hurra för Amerika medan landet sjunker allt djupare i konkursträsket.


tisdag 24 november 2009

Drömläge för president Palin 2012?


Det är väl välkänt vid det här laget att det finns några mayanska obegripligheter som vissa personer tolkar till att Jorden går under 21 december 2012. Vi kan väl ta det där med ett antal nypor salt. Förmodligen kan vi sitta vid julbordet den 24 december 2012 och skåla med en liten nubbe för Jordens nyss timade undergång.

Därmed inte sagt att det inte finns en massa problem. Nyss kom det otrevliga nya data om koldioxidhalten i atmosfären, men det är andra saker som tecknaren till ovanstående bild vill visa på: det finns en klar risk att fru Sarah Palin kan bli president i USA nästa gång det är val.

Hur skulle det gå till då? Kanske för att USA enligt vissa personer (även inom landet) är en idiokrati (idiocracy). Det är väldigt låg kvalitet på den politiska apparaten, i alla fall när man kommer upp en bit. Lokalt kan det vad jag förstår fungera demokratiskt och bra, man kanske till och med väljer bra politiker ibland, men på högre nivåer blir det mer ledsamt. Det grundläggande verkar vara en fruktansvärd oförmåga att fatta beslut om landets problem. Idioterna styr. Medan allt faller samman utropar man att man är världsbäst och inte behöver göra något.

Ta det där med statsskulden. Staten USA kan inte betala sina räkningar ur egna tillgångar utan måste låna upp pengar. Att låna till produktiva investeringar kan vara bra, det gör ju aktiebolag exempelvis, men lån till konsumtion är betydligt mer tveksamt. För hur skall man betala tillbaka? - Genom att låna till återbetalningarna kanske? Snacka om fattigdomsfälla! Det är samma läge som många länder i Tredje världen befinner sig i.

En artikel i New York Times ger lite insikter i hur skuldfällan fungerar för USA nu och vad som kan förväntas hända. Hittills har man kunna låna över tusen miljarder dollar per år (otrolig summa!) till räntesatser som ligger långt under en procent. Den internationella finanskrisen har hjälpt till, eftersom många långivare har trott att det varit tryggt att lägga pengarna i USA och ta amerikanska skuldsedlar i stället. USA har alltså kunnat ta in väldiga belopp utan att få så stor räntebörda. Men det förväntas ändras framåt. När krisen lättar kommer räntorna att gå upp och statsskulden bli allt dyrare att betala av. Och samtidigt inträder fenomenet med att fyrtiotalets stora barnkullar går i pension. Det antas kräva en massa extra utgifter. (Jag har lite tvivel där, dagens pensionärer behöver inte automatiskt vara sjukliga och i behov av ständig vård.)

Ett radikalt sätt att förbättra budgetläget vore att sluta föra diverse krig. Kostnaden för en USA-soldat i Afghanistan uppges till en miljon dollar per år. Men det förefaller inte vara ett alternativ för herr Obama och hans skumma kompisar i Vita huset. Läs vad Det Progessiva USA skriver.

Och därmed är vi tillbaka till frågan om Sarah Palin och 2012. Obama lyftes fram av en stor positiv våg, mängder av amerikaner ville ha förändringar - och då till det bättre. Efter valnederlaget har det republikanska partiet alltmer blivit en knasflygel i landets politik. Men är det en uträknad knasflygel? - Den hade nog varit det om Obama fört en politik som gått ut på slut på krigen, stöd till vanligt folk i finanskrisen, rejäl sjukvårdsreform och annat gott som knasflygeln hatar. Hade Kongressen krånglat skulle han ha kunnat gå ut och prata med massorna och fått dem att jaga sina politiker. Prata kan han ju.

Obama gjorde tvärtom: mer krig, stöd till det avskydda finanskapitalet, meningslösa försök att nå enighet med knasflygeln, ett allmänt hållningslöst uppträdande såväl inrikes som utrikes. Vad betyder det: det kan betyda att en redan nedkörd USAmerikansk ekonomi är ännu mer nedkörd 2012, den progressiva opinionen i USA är fullständigt dessillusionerad vad det gäller politiken och det demokratiska partiet och struntar i att rösta, och knasflygeln ledd av Palin eller någon annan av samma slag kan vinna presidentvalet. En cyniker kan säga att det kanske inte gör så stor skillnad: Palin är väl bara en vitare och dummare version av Obama. Men borde inte töntskallarna därborta kunna plocka fram några bra politiker till topposterna för en gångs skull? Eller måste det vara idiokraterna som styr?

... och då undrar någon: hur blir det med en statsskuld där avbetalningarna löper till hundratals miljarder dollar per år? Gör det någon skillnad vem som är president? Nja, som exemplet Obama visar kanske skillnaden inte är så stor, men den kan finnas, och skulle Palingänget dra in i Vita huset och få tillgång till jordklotets största ansamling av militära resurser kan man undra vad som händer.

I värsta fall kan Bushadministrationen verka vara logisk och eftertänksam jämfört med vad som kan komma år 2012. En stor del av USA:s statsskuld ligger i Kina, och kan man provocera fram bråk med Kina så blir det ju en ursäkt för att vägra återbetalning. Om Beijing då känner sig illa behandlat och tryckt upp mot väggen kan det hela sluta verkligt illa. Sedan länge finns det folk som varnar för ett Stillahavskrig mellan USA och Kina. Obama verkar inte lika dumpatriotisk som knasflygeln i USA:s politik, och det kan göra en viss skillnad.

...

PS. Ett knep en regering kan tillgripa för att göra utlandsskulderna lättare att betala av är att släppa loss inflationen och låta den egna valutans värde sjunka med en rasande fart. För USA som tar upp lån i egen valuta skulle det kunna fungera. Men det är inget att rekommendera. Möjligen kan en lågt värderad valuta sätta fart på exporten, om man har något att sälja, men samtidigt blir ju exporten dyrare, levnadskostnaderna ökar för vanligt folk och social oro kan bli följden. Bara en desperat och hänsynslös regim tillgriper medvetet den sortens knep. DS.

måndag 23 november 2009

Kortare arbetstid och ekonomisk katastrof



Birger Schlaugs ofta läsvärda blogg driver idag med politiker till höger och ... höger. Vi som är lite äldre minns Moderaternas pigga valparoll Rösta med Gösta.

Moderaternas värnande förresten inte bara om Gösta utan även om kvinnor och barn - här i kamp mot införandet av 8-timmarsdagen, med text: "Åttatimmarsdagen och socialisering hotar produktionen och öka levnadskostnaderna". Tala om hot mot framtiden!

Affischen ovan är från 1920 och illustrerar de fasor som Moderaternas föregångare i Högerpartiet hävdade skulle drabba särskilt kvinnor och barn om "åttatimmarsdag och socialisering" skulle införas. Snyft!

Men varför skulle ekonomin kollapsa just med införande av åttatimmarsdagen? På den tiden, 1920 alltså, jobbade man för övrigt halva lördagen också. Ett tilltag som fortsatte in på sextiotalet. Av någon anledning överlevde Sverige också införandet av arbetsfria lördagar.

Var det inte så att Jordens undergång inträdde redan på 1840-talet när tolvtimmarsdagen förvandlades till elvatimmarsdag i Englands industridistrikt? Då fanns en klurig ekonom med det märkliga namnet Nassau William Senior som räknade ut att fabrikanternas vinst kom just från den sista timmens arbete. Det är detta som kallas "Seniors sista timme". Nåväl, om arbetsdagen minskade med en timme skulle därmed alla vinster försvinna, fabrikanterna skulle bli tvunga att lägga ner, och de som drabbades hårdast blev naturligtvis arbetarna. Jaja, det är alltid arbetarna som får höra att det är de själva som kommer att drabbas om förbättringar genomdrivs! Fabrikanterna är givetvis helt oegennyttiga!

Undrar hur länge det dröjer innan en kombination av teknisk utveckling och nya ekonomiska kriser driver fram nästa arbetstidsförkortning?

söndag 22 november 2009

Den sista blomman


Bloggkollegan Lennart
visar rosor som givit upp och vissnat inför den annalkande vintern. Här är mitt svar: sista blomman för året (antar jag) på min hibiscus.

Tidigare år har "hibben" givit en eller två omgångar med blommor. I år har den tydligen blivit helgalen och det här är fjärde blomningen. Dock sitter hibiscusblommor inte kvar så länge och jag skyndade mig att ta ett foto innan den här praktfulla pjäsen ramlar av.

Säg, ser den inte lika fin ut som en äkta tygblomma!

lördag 21 november 2009

Är lågränta "bra för jobben" längre?

En nationalekonomisk fundering så här på lördagskvällen. Jag undrar ...

I kurserna i nationalekonomi får man lära sig sambandet mellan ränta och investeringar, och därmed mellan ränta och arbetstillfällen. Där finns ett underförstått antagande: investeringar görs i varor som tas fram genom att folk gör ett jobb, eller genom tjänster som också kräver att folk får sälja en del av sin tid och arbeta för lön. Genom att sänka räntan blir det billigare för företagen att investera och fixa fler jobb. Ett vidare antagande brukar vara att S=I, alltså att sparande och investeringar är samma sak.

Men hur är läget idag? Det finns några tänkbara scenarior.

  1. Först det som vi redan avverkat.
  2. Lågräntan leder till investeringar som är av rationaliseringskaraktär och därmed skär bort en större eller mindre mängd levande arbete.
  3. Eller de billiga pengarna leder till spekulation som överhuvud taget inte skapar någon märkbar mängd arbete.
  4. Lågränta leder till att sparande, och därmed skapande av medel för produktiva investeringar, minskar.
Min fråga är om inte läget i åtminstone de äldre industriländerna i huvudsak finns inom området för alternativ 2 och 3? Samt att det kanske pågår en snabb rörelse från 2 till 3? De stora rationaliseringsrörelserna är avklarade, produktion av tjänster och varor slimmad till max eller flyttad bort till andra sidan världen, bristen på lönsamma investeringsobjekt gör att kapitalet i största möjliga utsträckning går över till spekulation utan någon produktiv verksamhet inblandad. Därmed uppstår den ena efter andra "bubblan" när storföretag och banker måste hjälpas för att inte ramla ihop.

Om det stämmer är den automatiska kopplingen mellan billiga pengar och produktiva investeringar bruten, och då kan man fråga vad man skall ha lågräntan till? Kan det tänkas att man måste tillgripa andra metoder om man vill ha samhället att snurra på ett sätt som är bra för flertalet medborgare?

Vid närmare eftertanke har vi haft en period tidigare i Sverige när sambandet inte var så klart, nämligen under "rekordåren" där de lönsamma storföretagen tack vare socialdemokraternas och LO:s "solidariska lönepolitik" kunde lägga upp stora penningreserver vid sidan av och bli oberoende av vad Riksbanken gjorde med räntan. De kunde driva sin "grå lånemarknad" ändå. Men då var vi ännu ett framstående industriland och i västvärlden fanns ännu en hel del regleringar kvar. Och viktigast: det fanns mängder av intressanta investeringsobjekt som krävde folk och hårdvara.

Idag är läget annorlunda. Är det låga räntor och rättslös personal som kommer att rädda de omhuldade småföretagarna, eller är det en politik som gör att de faktiskt kan genomföra idéer och få kunder? Skall man hålla låg ränta för att hålla överbelånade bostadsrättsinnehavare på gott humör? Vore det inte bättre att rensa upp i bostadsträsket? Det går säkert att rada upp massvis av frågor av den typen. Och: skall man hålla lågränta som uppenbarligen driver spekulation och bonusraseri till allt värre överdrifter? Vore det inte bättre att ge dem en rejäl spark genom en rejäl räntehöjning?

Min preliminära slutsats är att samhällsekonomin globalt har klyvts i en produktiv och en spekulativ del. De tidvis stora vinsterna i spekulationsdelen beror av låga räntor och det innebär att kapitalet drivs bort från den produktiva sektorn. Det borde inte göra något om inte bolagen har så stort inflytande att de kan tvinga den produktiva sektorn att betala spekulationsförluster när det blir kris.

Samtidigt finns enorma behov av investeringar (ta miljöteknologi, hälsovård, infrastruktur och annat), men det förefaller inte som om räntepolitik längre fungerar för att jaga kapitalet åt rätt håll. (Har det egentligen någonsin gjort det - jag har för mig att Marx i något sammanhang spolade både penning- och räntepolitik som verksamma medel. Och han skulle nog peka på "profitkvotens fallande tendens" som bakgrund till vad som sker nu.) Det är nog inte räntepolitik utan helt enkelt politik som behövs.

Den stora striden - en teckning från Indien


Den stora striden. Mao-partiet står mot MoU-partiet. Medan maoisterna samlar stamfolken och de kastlösa till kamp samlas de rika och mäktiga, de som undertecknat Memorandum of Understanding (ungefär en överenskommelse) om att storbolag inom och utom Indien skall få exploatera enorma områden och deras tillgångar.

Mot stamfolken i skogarna i östra Indien står regeringen och storföretagen. Det är mycket stora värden som står på spel. Skall stamfolken jagas bort till förmån för skogsavverkning, vattenprojekt, mineralutvinning? Skall lokalbefolkningarna kunna utveckla sina områden på egna villkor? Vems intressen är viktigast? Jag höll på att skriva "vems intressen smäller högst?" Det är snarare frågan om vapen som smäller nu, om inte regimen tänker om.

En offentlig utredning i Indien har kallat det som nu pågår för "den största landstölden sedan Columbus". Andra skribenter har jämfört med hur Mobutu utplundrade Kongos rikedomar till utländska bolags fromma (och för sin egen kassakista). Jag vet inte om jämförelsen storleksmässigt stämmer, men kolonialpolitik av råaste sort förefaller det ändå att vara. Indien är ett land i Tredje världen, men delar av landet ligger i Fjärde världen och behandlas som kolonier. Resultatet har blivit allt värre motsättningar och det är möjligt att de senaste kampanjerna från regeringens och delstaternas sida snarast kommer att bidraga till att stamfolkens och de kastlösas uppror ökar och sprids.

----

PS. En förklaring till bilden kom på en annan sajt:


“Vadi” is a person who advocates or promotes. This cartoon shows the tribal person, defending the land and advocating Maoism vs. the repressive forces behind the MoUs (Memorandums of Understanding), the contracts to seize tribal lands for big Indian capitalists and multinational corporations


Jag har sett versionen "baadi" också. Undrar om det är en indisk variant av "party"?

fredag 20 november 2009

Haikuförsök


Van Rompuy - okänd
Ashton också obekant
Vi bara gäspar


(Ja, det är väl rätt antal stavelser för att vara klassisk haiku tror jag. 5-7-5. I den mån man skall skriva haikus tror jag stavelseräkning bör vara mindre betydelsefullt än den poetiska känslan. Men strunt i det. Vill du läsa riktig poesi - inte haikus dock - så ta i stället en titt på min diktblogg! De här inkopierade bilderna kommer härifrån.

van Rompuy skriver haiku, och det kan han väl fortsätta med. Jag antar att ledarna för Tyskland och Frankrike vill ha det så. En andra eller tredje sorteringens politiker som inte kommer att ställa till några problem för de stora tanterna och farbröderna. Men man vet ju aldrig, han kanske har andra sidor än japansk diktkonst att visa upp. Rätt vad det är kanske han kommer rusande med ett japanskt illvrål och tillika japanskt samurajsvärd och sprättar upp Merkel eller Sarko innan de ens hinner säga "vafalls!")


Vetenskapsnotiser

Miljöaktuellt referar till en rapport som hävdar att två procents högre medeltemperatur kommer att göra att skogarna i den ryska och sibiriska taigan torkar och försvinner. De kommer att förvandlas till artfattiga gräsmarker. Jag har inte läst originalrapporten, men borde inte samma sak hända i de nordamerikanska skogarna? Och de skandinaviska skogarna är ju taigans västligaste utlöpare, så de kommer väl inte undan även om de ligger närmare blöta vindar från Atlanten?

Torra skogar, det låter som ett recept för jättestora skogsbränder. Var det inte i slutet av nittiotalet som det brann så våldsamt i ryska skogar att man kunde känna brandröken även i Stockholm?

***

Syntetiskt kött har jag skrivit om tidigare, här och här. Det senare inlägget har bilder på några trevliga kor också. Lite har väl hänt sedan förra året, och här är några uppdateringar. Man har inte kommit så långt ännu, men jobbar med ärendet! Klimatvinsterna kan bli enorma om man lyckas, och en massa betesmarker kan ställas om till annan användning. Samtidigt kan X antal miljoner bönder bli överflödiga också. Vad gör man åt det?

En del etiska frågor kommer också upp eftersom det blir möjligt att ta fram den sorts kött man vill ha, vare sig det är gris, ko, kyckling eller fisk - skall man ordna en legal köttmarknad för kannibaler också, när det blir möjligt att odla syntetiskt människokött?

onsdag 18 november 2009

Två lästips om Afghanistan


Här är två intressanta artiklar om Afghanistan.

Först en från Asia Times som handlar om hur kriget flyttar till norra delen av landet sedan motståndet lyckats klippa av NATO:s försörjningsleder från Pakistan. NATO försöker ta in sina förnödenheter från norr i stället, från de centralasiatiska republikerna, och det får vissa lokala resultat. Talibanerna går norrut och allierar sig med andra grupper. Möjligen får det regionala spridningseffekter också. NATO:s desperata försök att slå ner motståndet i Afghanistan och Pakistan leder tydligen till, förutom en ohygglig massa mänskligt lidande, till att motståndet bara sprider sig över allt större områden och blir allt svårare att hantera.

Och så från bloggen Vindskupan som ofta har intressant inlägg. Här handlar det mer om svenskarnas insatser och materialproblem, hur hemmapolitikerna reagerar på det hela, samt tillbakablickar på andra kolonialkrig. Bilden överst är knyckt från Vindskupan. Notera den lilla svenska flaggan däruppe i norr. Där skulle det vara lugnt hade nog de svenska politikerna tänkt sig, långt från slagfälten i söder. Men nu har kriget flyttat dit upp också. Stollarna vill skicka helikoptrar, JAS, stridsvagnar ... som vi ju har i mängder förstås!

Vindskupan avslutar:

De flesta rapporterna pekar på att kriget i Afghanistan nu glidit över; först från ett skede av anfall och offensiver till att därefter handla om att försöka bita sig fast i olika punkter till att nu istället försöka bestämma vilka punkter på kartan man skall lämna och vilka man skall försöka klamra sig fast i.

Vi lever i intressanta tider.


Och det kan man ju inte annat än hålla med om. Men för sinnesfridens skull kanske det vore trevligare om det vore småtråkigt för det mesta.


Afghanistanmöte på Mynttorget

Den 18 december förra året hade jag en bloggpost om ett Afghanistanmöte på Mynttorget i Stockholm. I kväll var det så dags igen. Förra året var det mörkt. I år var det inte bara mörkt, utan också regnigt. Inte direkt idealiska förhållanden alltså, och två högtalaranläggningar gav upp i vätan. Men den modiga lilla skara som samlades gav inte upp.




Jag var där med kameran och fick åtminstone några halvhyfsade bilder. Men eftersom det inte var fotoväder direkt, i alla fall inte för min lilla fickkamera, ägnade jag större delen av tiden att hjälpa till att hålla upp en banderoll. Den som är ovan nämligen.



Naturligtvis kommer ynkedomarna i Riksdagen att rösta för fortsatt svensk krigföring i ett land som inte gjort oss något ont. Med tanke på att åtta års krig hittills bara har lett till att motståndet mot de utländska trupperna stärkts och ständigt sprids till nya områden i landet, tycker man att det borde vara en läxa. Men ännu inte ...



Den enda vettiga bild av en talare jag fick innan jag övergick till att hålla i en banderollpinne. Pehr Gahrton var förste talare. Ännu så länge fungerade elektroniken.




När Eva Myrdal skulle tala ville högtaleriet inte vara med längre. Men hon talade i alla fall och det gick bra. De siffror om fattigdom och elände som hon refererade till borde köras ner i halsen på krigsentusiasterna. Ockupationen har varken betytt mindre fattigdom eller mindre förtryck, särskilt inte mindre förtryck av kvinnor.



Vem var det från Vänsterpartiet? Alice Åström tror jag. V kommer att rösta emot mer trupper. Det här är en knäckfråga för den rödgröna alliansen, för socialdemokraterna (eller om vi skall kalla dem socialmoderater numera) har ju en annan linje - USA:s linje nämligen. Men det är möjligt att de börjar vackla, kappvändare som de är.

Mobbningen av nationalekonomer fortsätter


I Grönköpings Veckoblad förekommer ännu ett subtilt inslag i den pågående - och får vi väl säga ganska välförtjänta - mobbningen av nationalekonomer. Inrätta nytt Nobelpris i teologi föreslår hr kyrkoherde Hilarius Boklund med följande eleganta motivering: Det finns ju redan ett Nobelpris i ekonomi till Nobels minne, och ...

I själva verket torde knappast några vetenskaper ligga varandra så nära som just nationalekonomin och teologin. Rent historiskt står disciplinerna å säkra fötter, och vi kan uttala oss med bestämdhet om tidigare framlagda teorier (t.ex. av en hr Augustinus ab Aquino eller en hr J.M. Keynes), genomlevda hög & lågkonjunkturer (ex.vis reformationen eller börskraschen 1929) m.m. Vad däremot gäller framtiden, sväva vi ju mera i det blå och få ofta nöja oss med antaganden om en kommande högkonjunktur eller d:o salighet.


(Men det skall väl vara antingen den helige Augustinus eller Thomas ab Aquino, goa kyrkoherden!)



Haha, där fick de skojarna en välförtjänt snyting till!

tisdag 17 november 2009

Jordens undergång - och sen då? än sen då?


Gustave Doré: syndafloden


Katastrofer är underhållning, och vad kan väl vara mer underhållanden än Jordens undergång? Men det kan också vara underhållande att studera katastrofprofeter (åtminstone om de inte går för långt och börjar ta livet av sig eller andra ruskigheter). Och likaså underhållande att läsa folk som från olika synvinklar plockar sönder katastrofprofeternas fantasier och mixtrande med fakta.

Här är ett par lästips. Först en artikel av en dam som har växt upp med föräldrar som väl verkligen kan sägas vara barnsliga, nämligen medlemmar av The Children of God. De där figurerna sprang omkring i centrum av Stockholm i början av 1970-talet också och delade ut flygblad om Jordens undergång. En komet skulle förgöra oss inom kort var budskapet. Hette den inte Kohoutek? Nå, det blev inget med den, och som skribenten påpekar så finns det en tendens att undergångsprofeter blir långlivade. Men det är ju bara att bita ihop tänderna och dra valsen en gång till. Någon gång skall det väl bli rätt, trots att det råkat bli fel hittills! Och under tiden kan pengarna få trilla in från töntar som går på geschäftet! - Artikeln ger lite insikter i hur katastrofisterna tänker.

Här är nästa lästips, men då vill jag gärna hänvisa till en hel blogg som jag nyss upptäckt tack vare hänvisning hos en annan utmärkt blogg, nämligen Ting och Tankar. Nyupptäckten heter
Archaeological Haecceities.

Det är en svensk arkeolog, Johan Normark, som skriver på engelska och verkar vara insnöad på bland annat mayanerna. Och detta är intressant just nu med tanke på det filmiska kassaspektaklet 2012. I flera bloggposter går Normark i närkamp med det skojeri som 2012 bygger på. Det mest grundläggande är väl att det inte finns någon mayansk förutsägelse som i begripligt skick säger att det skall hända något den 21/12 2012. Allt är påhitt av katastrofprofeter som utan att skämmas kokar soppa på en spik. I detta fall är spiken en mayansk inskription som man inte vet hur den skall tolkas, samt kanske en klen förståelse för hur mayanernas kalender var uppbyggd.

De som är riktigt på hugget kan nog koka soppa utan att ens stoppa i en spik heller. Men så länge de kan bygga sina små sekter, eller hellre fixa till något bästsäljande i mediavärlden, så är väl faktakontrollen inte så viktig. Verkar något sammanhang svårt att förklara kan man stoppa inom utomjordingar för att lösa ekvationen. Alltid är det några tokskallar som är villiga att betala för att luras.

Egentligen kanske det inte är hot (påhittade eller tyvärr reella) som är det viktiga i dagens värld. Det kanske viktigaste är att man kan med hjälp av datorer kan trolla fram fantastiska undergångsscener som kan roa och oroa publiken en stund - varpå den kan traska hem från biografen och övergå till vardagssysslorna igen efter en stunds verklighetsflykt. Och är det inte så att vi oavbrutet upplever den katastrof som det innebär att vi förflyttas längs tidsaxeln och dörren stängs bakom oss: det finns ingen återvändo!

måndag 16 november 2009

Mot fortsatt svensk trupp i Afghanistan


Jag fick just information om den här manifestationen. Det är på tid att svenska politiker och militärchefer slutar leka kolonialkrigare! För de närmast inblandade är det verkligen ingen lek!


.............................................................

MANIFESTATION MOT FORTSATT SVENSK TRUPP I AFGHANISTAN

Onsdagen den 18 november kl 18:00, Mynttorget Gamla Stan, Stockholm
Riksdagen behandlar den 18 november regeringens proposition om förlängning av svensk trupp i Afghanistan.

Om propositionen antas kommer Sverige att fortsätta delta i NATOs krig.

Propositionen öppnar också för att de svenska styrkorna kan komma att ökas utöver de soldater som nu är på plats.

Fortsatta militära insatser i Aghanistan är ingen lösning på konflikten och kommer i praktiken att försvåra de civila insatser som landet behöver.


Arrangör : Föreningen Afghanistansolidaritet

Neonskylt i Olle Baertlings stil


A propå Olle Baertling som jag var inne på i ett tidigare inlägg: i Flemingsbergs centrum har man satt upp en neonskylt som väl kan sägas vara väldigt mycket "Baertling". Det är ju trevliga färger, och trevliga färger har man nog behov av i Flemingsberg som delvis ännu ser ganska ledset ut. Några bilder från Flemingsberg tidigare idag finns här.

söndag 15 november 2009

Hur slår krisen mot olika "percentiler"?



Det här diagrammet är resultatet av ännu en stöldraid mot Ekonomistas-bloggen, från ett inlägg om krisens fördelningseffekter. Diagrammet blir läsligare om du klickar upp det. Siffrorna gäller tiden från 2002 till 2008, alltså från senare delen av IT-kraschen och fram till början av den nu pågående krisen (som en del människor påstår är över, vilket starkt kan betvivlas).

Kanske ordet "percentiler" i diagramrubriken kräver förklaring (jag behövde det i alla fall). Här är min grovöversättning från engelska Wikipedia: "En percentil är värdet av en variabel under vilken en viss procent av observationerna faller. Den 20 percentilen är värdet under vilket 20 procent av observationerna kan återfinnas."

Man får tänka sig att man ställer upp alla disponibla inkomster på rad, från den lägsta till den högsta, och sedan delar upp raden i grupper procentvis. Tänk att lägsta inkomsten är 0 kronor och högsta är 100. I P25-gruppen får man upp till 25 kronor, är man P50 får man max en femtiolapp och P99,9 är nästan framme vid hundringen. Om jag fattade det rätt. Det väsentliga är ändå det allmänna intrycket: folk med höga inkomster har fått ett bakslag medan medelinkomstgrupperna inte har drabbats av sänkta inkomster.

Det finns en del frågetecken angående diagrammet, vad jag förstår är det inkomster och inte personer man tittar på exempelvis. Det betyder att en och annan Krösus kan ha hunnit bli utfattig det senaste året, men det tror jag betyder mindre för bilden i stort. Viktigare är att statistiken slutar innan krisen på allvar slog igenom med arbetslöshet, sänkt arbetstid, sänkta ersättningar.

Skenbart ser det ut som om de med de högsta inkomsterna förlorat mest under 2007 och 2008. Då får man tänka på att ett bortfall av några tusenlappar inte spelar någon större roll för en miljonär, men för en person med små inkomster kan det bli väldigt allvarligt. Ytterligare en sak att observera är att P25-gruppens inkomstutveckling planade ut mot slutet. Frågan är vad som kommer att hända med dessa låginkomsttagare under 2009 när arbetslösheten ökar och de sociala trygghetssystemen krånglar?


Kanske det här blir utvägen igen, att springa till pantbanken och låna på lösöret? Att leva på lån och kredit, att behandla sina egna tillgångar som en sorts kreditgenerator, kan vara ett tecken på att något är fel. Felet kan vara att inkomsterna inte håller jämna steg med ökande levnadsomkostnader, och då får man ta till andra metoder för att debet och kredit skall gå ihop. I USA gjorde man det i stor skala, och resultatet blev allt ojämnare inkomstfördelning och till slut en krasch i hela ekonomin.

Men så finns det ju andra motiv som inte handlar om överlevnad, vilket visas på reklamaffischer från den här lånefirman, Forex.

Här ser det knappast ut som om det handlar om att få mat på bordet, snarare att hålla igång onödig konsumtion på kredit. Man bör ju spara till det man vill ha, men hur uppmuntras sparande i dessa tider när inlåningsräntan ligger på någon tiondels procent?












lördag 14 november 2009

Vilken prognosmakare skall man lite på?

Efter att ha gjort ett konst-igt krumsprång i föregående inlägg vänder jag nu intresset tillbaka mot ekonomiska super-frågor. Nämligen hur det förhåller sig med oljan, den svarta soppa som fortfarande håller mycket av världsekonomin igång.

För några dagar sedan skrev Kildén & Åsman om en förväntad rapport från IEA, International Energy Agency, om oljeutvinningens framtid. Det fanns misstankar om att rapportens siffror förskönats för att inte orsaka panik på börsen och andra otrevligheter.

Nu skriver en kritisk ekonom på Real-World Economics Review Blog om samma sak, och fastän de är långt borta i världen har de upptäckt en prognos som gjorts i Uppsala av professor Kjell Aleklett. Denne är också kritisk mot IEA:s prognos:

Kjell Aleklett, professor of physics and director of the Global Energy, unit has described the IEA’s report as a “political document”. Scientists who have worked on IEA reports have spoken of “pressure” being applied by the USA to misrepresent reality, the motivation being to keep oil prices low and to prevent a stock market panic.


Här finns en bild som jämför de två prognoserna. Som skribenten på Real-World Economics Review Blog måste det vara knepigt för beslutsfattare att bestämma sig för vilka "auktoritativa dokument" som man skall stödja sig på när man ritar upp framtidens politik, och hur man över huvud taget skall lägga upp prognoserna. IEA är optimistiskt, vår man i Uppsala har ett scenario där den oundvikliga nedgången redan har börjat.

Här nedan är de olika rapporternas slutsats om energitillgångarna i framtiden. Klicka upp till större format så blir det läsbart också!


Ett inslag åt det konstnärliga slaget och lite om Olle Baertling

Efter att ha ägnat mig åt ekonomi och andra tråkigheter under några inlägg går jag nu i stället över till folkbildning och konst. Klicka för större format!




Ta den här avsågade och upprivna trädstammen som jag fotograferade med blixt fredag eftermiddag på Djurgården. Den ser fortfarande rätt okontroversiell ut.




Lite förstoring gör susen vad det gäller att förstärka det kaotiska intrycket. Men man ser ju fortfarande att det är ett organiskt material, närmare bestämt trä, ännu närmre bestämt träd med årsringar. Vi jobbar vidare ...



... och når fram till detta stadium. Om man inte vet vad det här är så kan det ju vara vad som helst. Kanske en konkret artist som frambringat en oljemålning med en titel i stil med "Plomberad vomering nr 28". Blott fantasin sätter gränser!


Nu tar vi ett par andra foton från gårdagens eftermiddag. Det var skarpa skillnader mellan olika zoner av moln respektive molnfria zoner på himlen, vilket bilderna torde bevisa.





Av någon konstig anledning gjorde detta att jag kom att tänka på ... Olle Baertling. Mer upplysningar om konstnären finns bland annat här. Första bilden nedan kommer därifrån, och av (kanske förståelig anledning med tanke på bilderna ovan) har jag lagt den ner - på originalsidan är den i stående format. En titel har den också - Irgur. Och vem kan verkligen säga vad som är upp och ner på denna tavla utan instruktioner från konstnären!




Här ovan är tre av Baertlings konstverk från samma sida som ovan. Det är från en utställning på Moderna Muséet förra året.

Baertling pysslade med skulptur också. Den där spretande grejen på golvet är en skulptur som heter
Yzy. Målningarna heter Indra och Rudra. Det är nästan så jag misstänker att det knepigaste för Baertling var att hitta på alla namn.



Jag var på en Baertlingutställning för många år sedan på Moderna Muséet. Några slutsatser man kunde dra av det hela var att skulpturerna inte var särskilt påträngande eller engagerande, de var lite metallgrejor som stod och spretade på golvet och som man gick runt för att inte snava på. Målningarna verkade vara gjorda med karamellfärger, och förmodligen hade det gått åt en massa maskeringstejp för att få till de raka linjerna. Stilmässigt eller tekniskt borde inte Baertling orsaka några svårigheter för förfalskare, imitatörer eller folk som vill skoja.

onsdag 11 november 2009

Prisdiskriminering och planekonomi och återanvändning

Här är ett praktiskt exempel på något som i läroböcker kallas "prisdiskriminering". (Price discrimination.)

Det handlar om varor som ytligt kan se olika ut, eller formellt har olika prestanda eller villkor eller prestigefaktor - men när man kollar under skalet så är det samma grej. Men den säljs i olika versioner, och då med olika priser. Det kan gälla datorer av olika märken där själva datorn kommer från samma fabrik på Taiwan, försäkringar, hög- eller lågprisalternativ av samma produkt, och som sagt TV-apparater:


De flesta tillverkare av platta tv-apparater har tre, ibland fyra produktserier för sina tv-apparater. De kostar olika mycket. Ett argument som förs fram för prisskillnaden är att det är bättre kvalitet på de dyrare apparaterna.

Men det är ett påstående som Axel von Sydow på Micronic inte tycker håller. I vart fall inte när det gäller lcd-tv.

– Ett vanligt öga kan inte se någon skillnad på olika skärmar, säger han.

Företaget Micronic i Täby utanför Stockholm, där von Sydow är produktchef, tillverkar de maskiner som tv-tillverkarna sedan använder för att göra de mallar som används när man tillverkar platta lcd-skärmar.

– Tillverkarna använder sedan samma tillverkningsprocess för alla skärmar. De är i princip identiska, säger Axel von Sydow

Alltså: i stort sett identiska produkter men till olika priser. Varför? Därför att olika konsumenter har olika "reservationspriser", alltså det högsta pris de är villiga att betala för en produkt. I en mycket primitiv ekonomisk modell skulle väl varan gå till ett genomsnittspris som någonstans möter en utbudskurva, men i verkligheten tar säljarna helt enkelt olika betalt beroende av hur mycket folk är benägna att betala. En dator med enkelt hölje till folk med liten börs, en med designat flott hölje till dem som har större resurser.

Det här har nog betydelse för planekonomiska resonemang. Mångfalden och alternativen för kunderna är skenbar, om man granskar produkterna närmare minskar den verkliga produktfloran. Och då blir planering lättare. Det spelar i det sammanhanget ingen roll vem som planerar och vilka intressen som är inblandade. En annan aspekt är att produkterna blir mer likartade så att det knappt spelar någon roll vem som tillverkar dem. För en del år sedan spreds dålig färdigmat från någon fabrik - fabriken var okänd men produkterna åkte ut i världen under diverse kända varumärken. Olika märken men samma salmonella, eller hur det nu var.

Eller ett annat exempel som kan röra planering: Skenbart så ser det ju ut att finnas en oerhörd mängd produkter om man skådar ut över en stormarknad, men när man börjar granska vad som finns i bakgrunden ... . Ta mejeridisken exempelvis, med alla möjliga sorters smör, mjölk, fil, youghurt, grädde, ostar etc etc. En stor mängd olika produkter, men går man bakåt mot råvaran så blir det ju mjölk (ko, får, get) för alltihop. Sedan tillkommer specialvarianter i hur råvaran hanteras, men detta är inte värre än att en erfaren handlare kan planera hur mycket som skall tas in. I vissa avseenden fungerar planekonomi som ransonering, men det är när det råder varubrist. Historiskt skedde detta i en del lågt utvecklade länder som hade ett dåligt utgångsläge men försökte lyfta sig i håret. Den planekonomi som vi har att ta ställning till idag rör planering i varuöverflöd men med resursbegränsningar.




Och så var det det där med återanvändning, eller recycling som det kanske heter på nysvenska. Hur som haver, klippet med den dystra damen ovan kommer från Aftonlövet. Historien är välkänd: en elektronikfirma har tagit in begagnade datorer och putsat upp dem och sålt som nya. Fast någon slarvade med rensningen av gamla data i några fall och det hela avslöjades.

Felet här var inte att användbara datorer återanvänds. Det är bara bra. Felet var att de prånglades ut som om de vore nya. För även om de var helt fungerande kan det finnas skador, kanske komponenter som börjar få nog eller tangentbord på väg att få slitna och besvärliga tangenter. Det borde motivera sänkt pris.

"Dyster dam" förresten. Det finns en blogg någonstans som specialiserat sig på just ledsna tidningsartiklar av den här sorten. Ofta just med en bild där en ledsen människa tittar in i kameran och berättar hur bussen gick ifrån dem, eller (det var väl höjdaren) han som höll på att gråta ihjäl sig när Wacko Jacko dog. Fast nu vet jag inte var den bloggen finns.

Jag kollade för övrigt på den berörda firmans hemsida, under rubriken "kultur". Där listades ett antal punkter upp varav en var


  • Ärlighet

Dock hade man slutklämmen:

  • Vi ska vara bäst!
  • Vi ska tjäna pengar!
  • Vi ska ha roligt!

Tja, om man tummar lite på ärligheten så kan man glädja sig åt att lite extra slantar trillar in. Förresten, var det inte Elgiganten som fick skäll förut för att man annonserade om billiga varor som man inte hade på lager annat än i något enstaka exemplar? När förhoppningsfulla kunder dök upp så fick de erbjudande att köpa något annat och dyrare i stället? När de nu ändå var där ...

Ekonominotiser

För en del år sedan skrev jag en C-uppsats i nationalekonomi. Bakgrunden var den period av låg inflation som kom från 1990-talet, och jag hade ungefär den här tanken: perioden av låginflation kunde tillskrivas dels att det kalla kriget tagit slut och världens militärutgifter minskade för en tid. Samtidigt utvecklades den civila produktiviteten så att det inte kunde uppstå någon efterfrågedriven inflation. (Kunde nog ha tillagt att en massa prisökningar inte räknades med i inflationsberäkningarna.) Det var en tid av rätt hygglig balans i världsekonomin.

Men rustningskostnaderna har varit viktiga för världens ekonomiska öden i stort, det var min tanke, och när rustningarna tog fart igen kanske det kunde få tråkiga framtida följder. Inte bara att att folk slaktas till höger och vänster, utan även att krigsekonomierna stör den civila ekonomin. Produktiva resurser styrs om till icke produktiva (men för vissa industrigrenar mycket lönande) militära kontrakt, det är ena sidan av saken. Den andra är att det skapas en massa inkomster i det militärindustriella komplexet som förvandlas till efterfrågan på civila varor, och därmed finns risken att det blir en efterfrågedriven inflation.

Det här citatet kommer från en artikel på den kritiska bloggen Real-World Economics Review Blog.

... defense spending means that the government is pulling away resources from the uses determined by the market and instead using them to buy weapons and supplies and to pay for soldiers and other military personnel. In standard economic models, defense spending is a direct drain on the economy, reducing efficiency, slowing growth and costing jobs.

Ja, det där är ju ungefär som om jag sagt det själv. Artikeln tar upp den militära undanträngningsmekanismen från en annan synvinkel. Eftersom det gnällts från vissa håll om att minska utsläppet av växthusgaser skulle sänka ekonomins tillväxttakt har några personer försökt beräkna vad ökade krigsutgifter för USA betytt för ekonomin i stort. Artikeln resonerar om det. Resultat: Mängder av förlorade jobb, sämre BNP-utveckling. Här ser det ut som om de ekonomiska standardmodellerna stämmer. Det påstås att USA fick Sovjet att rusta ihjäl sig. Nu är det frågan om inte USA håller på att få USA att rusta ihjäl sig.

Krig eller inte, kris är det även om det trumpetas om att den värsta fasen är över. Det kanske är så, själv gissar jag (det är ju inget annat än gissningar man kan komma med) att vissa sektorer kan återhämta sig några år eller så innan nästa djupdykning kommer. För med den här krisen ser det ut som om regeringarna gjort slut på sina åtgärdspaket och har inte mycket att ta till nästa gång. Och inte finns det tecken på att det politiska ledarskapet vill se vidare mot en ny och robustare ekonomi - tokarna vill ju ha "återställare", alltså tillbaka till det läge som skapade krisen till att börja med!

En av de dystrare profeterna rapporteras hävda att en ny spekulationsbubbla har uppstått och kan förväntas spricka med sorgligt resultat om ... när räntan går upp. Den här gången kallas det carry-trade men är samma gamla historia: dollarn är billig och räntan låg i USA, och därför kan spekulanter skaffa kapital och köpa tillgångar på annat håll som förväntas ge hög avkastning. Notera att om dollarn blir dyrare och/eller räntan går upp från nuvarande nästan nolläge så kan det utlösa panikreaktioner bland spekulanterna. De måste kvickt som tusan sälja de där fina tillgångarna för att få loss pengar. Och så har vi nästa kris och nästa bubbla som spricker med en smäll.

Det här är typiskt för den spekulationsekonomi vi lever i idag: det är allt motigare för kapitalägarna att skicka in sitt kapital i den reala ekonomin. I stället försöker man tjäna snabba och grova pengar i den spekulationssfär där man inte behöver investera i fabriker som gör knäckebröd eller TV-apparater eller filthattar. I princip vill man ha en ekonomi där man går direkt till skörden utan att så först. Här är en annat artikel som pekar på den utvecklingen, särskilt under de senaste årtiondena.

Författaren skriver om att den nuvarande krisen har sina rötter i stagnationen i den reala ekonomin, och det håller jag med om. Fast jag skulle nog ha utvecklat det temat ytterligare: den reala ekonomin av den typ som vi kände för femtio år sedan håller helt enkelt på att köra slut på sig själv, det är därför den stagnerar. Den senare spekulationen kan inte bli en ny ekonomisk motor, den driver snarare de självförstörande elementen inom den existerande ekonomin.

Men det finns ju visioner. Svenska Naturskyddsföreningen i samarbete med bönderna i LRF har lagt fram ett förslag som siktar på tiotusentals nya jobb i samband med omställningar för ett hållbarare klimat. Jag tror inte kärnkraftvännerna gillar det. Men det bryr jag mig inte om. Här är några punkter man kommit fram till.

  • Om satsningar på biobränsle i Sverige görs som motsvarar 38 TWh skulle det ge 21 000-25 000 jobb.
  • Ökad tillförsel av el från vindkraft med 28 TWh som Förnybart.nu föreslagit skulle ge mellan 14 000 och 18 000 jobb.
  • Ökad tillförsel av el och värme från solenergi och vågkraft med 4 TWh skulle ge mellan 5 000 och 10 000 jobb.
  • Satsningarna på förnybart skulle även kunna lyfta byggbranschen ur krisen – mellan 20 000 och 25 000 av de nya jobben beräknas kunna skapas genom en kraftfull satsning på energieffektivisering, huvuddelen genom renovering och effektivisering av bostäder och lokaler.

Sedan är frågan hur många jobb i gamla smutsindustrier som försvinner samtidigt. Birger Schlaug skulle nog peka på den ekvationen och ge arbetstidsförkortning som svar.

tisdag 10 november 2009

Polis Götblad varnar regeringen - bryr den sig?



Polischef Carin Götblad varnar för nyrekrytering till kriminella gäng. Många står på kö för att få vara med. Hon tycker att det är en angelägenhet för hela samhället att ta hand om detta.

Tja, kanske en insats av de berömda jobbcoacherna kan vara något? Att regeringen skulle vara beredd att acceptera att förebyggande brottsbekämpning kostar en del i form av bra skolor och bostadsområden och jobb, det undrar jag. Det kan ju innebära att man inte kan fortsätta att sänka skatterna.

Nu lär ju snålhet på ett område kosta på ett annat - de som får sänkta skatter kanske får investera i säkerhetsdörrar och övervakningsutrustning när utanförskapets legioner kommer stormande, och det kan bli ett dyrare alternativ. Men så långt tänker nog inte de politiska genierna.



Jag klippte ut Aftonlövets bild för närmare analys. Vad säger den oss? Det verkar nästan som om Reinfeldt ryggar tillbaka inför något som sker utanför bilden. Vad kan det vara? Månne står polis Götblad där och utropar myndigt: "Spelet är slut Reinfeldt. Seså, inga konster, följ med här bara. Vi vet allt om ert fuffens i regeringen, och nu blir det allt att krypa in i finkan!"

Reinfeldt (mumlande): "Vaddå, jag har välan inte gjort nåt va? Vafför hackar alla på mej, det är taskigt allså!"

Polis Götblad: "Inget tjafs. Rör på påkarna! Piketen väntar ute på gatan!"

måndag 9 november 2009

Det får ... hända igen

Nu är det årsdagen av Kristallnatten, den onda händelse när den nazistiska terrorn i Tyskland skruvades upp till en högre nivå. Detta får inte hända igen, utropas det. Det är självklart, det får inte och det kommer inte att hända igen. Just detta kommer inte att hända igen. Det kommer inte att starta några nya pogromer i Europa.

Eller ... det kommer inte att startas några nya pogromer, inga statsstödda överfall, mot judar i Europa. Så dj-a dumma är inte ens de högerpopulistiska grupperna numera, de stödjer ju Israel för att verka rumsrena. De nassar som ger sig på judiska begravningsplatser, synagogor etc. är marginella och dumma i huvudet. Det finns ju andra bekväma offer att ta till, människor som kan utmålas som ett enormt hot mot våra samhällen och där man kan få stöd från högsta ort. Alldeles som judarna pekades ut som ett existensiellt hot, en grupp som man måste kämpa mot på liv och död för att inte själv gå under finns det nu andra grupper som utmålas som det stora hotet (men som det ändå trevligt nog är ganska riskfritt att ge sig på). Muslimer kan innebära en viss risk, men romer har inga skyddsmakter. Bekvämt offer alltså.

Alltså: Några utrotningsläger kommer inte att byggas igen, och bildas koncentrationsläger kallas de något annat och är givetvis bara avsedda för kriminella och farliga element. Och den allt intensivare övervakningen av medborgarna är naturligtvis till för att skydda oss från farliga terrorister. Förresten ... den där judiske killen som sköt Tysklands ambassadör i Paris 1938, han måste väl räknas som terrorist? Visserligen hade han anhöriga som påstås ha behandlats illa av tyskarna, men den behandlingen var väl inte värre än vad palestinier kan råka ut för idag - och de är väl så gott som terrorister allihop? Och muslimer!

Och oavsett vad som "inte får hända igen" pågår massmorden. Skulle ingen kunna peka på belgarnas våldsregim i "Kongofristaten" och säga att detta får inte hända igen, nu måste det bli slut på terrorn när råvaror skall tas ut från dagens Kongo? Eller det kanske är störande för någons affärsmöjligheter? Just när detta skrives kanske ännu en av USA:s fjärrstyrda missiler slår ner och dödar en familj i Pakistan eller Afghanistan därför att en "terrorist" tros vara i närheten. "Lite spill får man ju räkna med i kampen mot terrorismen, va?" Eller så kanske en kolonn av flyktingar undan strider i Somalia anfalls av supermaktens flygplan - de kan ju vara "terrorister". Dödandet i kolonialkrigen fortsätter - vem ropar "detta får inte hända igen!"

Hur gör man för att inte bli cynisk i denna kloakflod av hyckleri? De höga herrarna har sin uppfattning klar: detta får hända igen!

söndag 8 november 2009

Några lästips

Här är några intressanta bloggposter som kan rekommenderas.

1. Erik Berg på Approximation skriver om något som borde vara en hjärtefråga hos vänsterfolk - men som de flesta struntar i och förmodligen ofta inte ens begriper. Inlägget handlar formellt om hur det kan vara att vara småföretagare (eller om det är ensamföretagare som avses?) men det är ingen konst att tänka vidare till mycket klassiska och grundläggande socialistiska idéer. Jag tog upp det i en kommentar till inlägget:


Du ligger ganska nära att ta fram Marx' tidiga idé om att produktionens utveckling kan föra oss från nödvändighetens till frihetens rike där de enskilda får möjlighet att utvecklas enligt sina egna förutsättningar.


Och fick ett svar som bland annat innehöll:

Ja, visst handlar det i grunden om Marx strävan att upphäva arbetsdelningen och göra upp med alienering inför arbetet. Marx ande svävar över så mycket av dagens utveckling, både kriser och öppningar, att det är löjligt. Men än löjligare är att vår tid är tvungen att återuppfinna förståelsen för de processer som redan för länge sedan beskrivits så väl. ...

När jag pratar om sociala medier och den framväxande potentialen till amatörernas återerövrande av kunskapande och skapande från experterna brukar jag ha med Marx bild om hur människan i socialismen jagar på morgonen, vallar djuren på eftermiddagen och är litteraturkritiker på kvällen. Visst kan vi vara påväg därhän, men det är avhängigt styrkeförhållandena i klasskampen – där avgörs hur det ”kognitiva överskottet” ska fördelas.

Har för mig att människan fiskade på eftermiddagen, inte vallade djur, men det är väl mindre väsentligt. Det väsentliga är att det här är en bra artikel, och det är Eriks andra blogginlägg också. Så det är bara att börja att läsa! Vänsterfolk borde verkligen studera och lära av den! För mig är det faktiskt obegripligt att det här inte finns med i offensiv vänsterpolitik idag!


2. Utredarna från TCO ger den neoklassiska nationalekonomin, och i synnerhets dess specialgren arbetsmarknadsekonomi, ännu en välförtjänt spark. Den stämmer inte med verkligheten, arbetslösheten blir inte mindre på ställen där teoriernas förutsättningar verkligen existerar. I USA är det verkligen flexibelt (= att folk kan sparkas omkring hur som helst), men ... :

Eftersom lönerna är extremt låga för just de grupper som har den högsta arbetslösheten - och anställningskyddet närmast obefintligt - skulle det inte finnas några stora skillnader i arbetslöshet utan bara i lön mellan olika grupper. Enligt teorin alltså. Men den nyliberala lönesänkningsteorin som medel för att lösa arbetslöshetsproblemen håller inte ens för en enkel granskning av arbetslöshetsstatistiken.


Via den här bloggposten kan man komma vidare till ett faktablad som sammanfattar en mängd otrevliga siffror om USA:s ekonomi och arbetslöshet.


Läs det här så slipper jag skriva något mer idag!

lördag 7 november 2009

Avgiftstrycket och avgiftssamhället

Mycket intressant tenderar att försvinna i kommentarerna till bloggposterna. Men varför inte vara miljö- och resursmedveten och köra med återanvändning även här? Så jag lyfter fram och redigerar vad min ständige övervakare Jan W skrev angående detta inlägg om fattigdom på olika håll i världen. Frågan är hur det kan komma sig hur fattigdom kan återkomma även i generellt rika länder trots att penninginkomsterna ökat även för låginkomstgrupper. Här skriver Jan:


Redan Karl Polanyi påpekade i sin klassiker från 40-talet, Den stora omdaningen, hur misären kunde öka samtidigt som pengainkomsterna växte. Nämligen om en massa saker som förut varit gratis plötsligt kostade pengar.

Och det är exakt vad som har hänt. Folk har visserligen fått större inkomster - men samtidigt har det lagts avgifter på sånt som tidigare har varit gratis, som t.ex. vatten, skola och sjukvård, eller billigt, som el.


Radera
BloggerDet är en mycket intressant och bra bok. Jag har den i hyllan och har läst den, även om jag inte minns just den passagen. Men det är klart att tar man bort saker som tidigare varit gratis, eller höjer avgifter som tidigare varit låga och överkomliga för gemene man, blir det dyrare att leva. Flera mekanismer träder i funktion här: du skall betala just för dig själv, och det skall gå till vinstdrivande bolag, och dessa bolag kan mycket väl få för sig att försämra basservicen för att driva upp vinsterna ännu mer.

Jag hörde för många år sedan en intervju med ett svenskt par som emigrerat till Australien: låga skatter, hög lön, jätteballt! Men de upptäckte ganska snart att den högre inkomsten försvann till allt som de måste betala själva. Eller för att citera Internationalen: Många rovdjur på vårt blod sig mätta ...

Ett tankeexempel: ett stort bolag (kanske ett komunalt elbolag som sålts av idioterna i kommunen) som förut skickade ut fakturor till X antal kunder, och hade en stor stab för att ta hand om fakturering och bokföring, kan mycket väl tubba kunderna till att använda olika sorters e-fakturor eller autogiro, göra sig av med den mesta av den tidigare personalen, samt fläska på med nya faktureringsavgifter för de kunder som inte vill/kan använda elektronisk betalning. Och sedan fläskar man på med nya avgiftshöjningar på grund av bla bla bla (läses: högre vinster och högre bonusar till bolagstopparna). Kul för de höga herrarna vid fläskgrytorna, men de vanliga konsumenterna hade varit mer betjänta av ett vanligt tråkigt offentligt bolag med lägre avgifter och åtminstone teoretiskt under demokratisk kontroll.
Min korta kommentar till Jan blev:

Jo, det där att det kan bli dyrarare "att betala själv" är något som skattesänkningsivrarna inte talar så högt upp.


Radera
Anonym Vartill Jan kommenterade för en stund sedan:

Det är dags att tala om "avgiftstrycket" och "avgiftssamhället"!




Och det tycker jag låter som ett bra uppslag. Om jag ger bort en krona så är det en krona vare sig den går i skatt eller till någon "avgift". Det finns ingen anledning att rikta allt ljus på skatter men ignorera vad privatnissarna tar ut av oss!