Fragment från Hamann

Johan Georg Hamann, 1730-1788

Har just läst större delen av en bok med Johan Georg Hamanns Skrifter i urval (Ruins förlag, 2012). En jobbig jäkel bitvis, enligt dagens normer nära nog oläsbar ibland. Men så var det med många av de lärda filosoferna förr, och bättre har det knappast blivit. Det är en sådan där bok där man kan plocka upp intressanta och tänkvärda saker här och där, värdefullt tankegods som driver runt på en orolig ocean av idéer tillsammans med en massa skräp som man i tysthet låter driva vidare. Det är skillnad på att vara svårläsbar men med intressanta tankar, respektive svårläsbar men också tanketom.

1758 publicerades en text av Hamann betitlad 'Smulor', med bland annat detta:

Varför förmerar handeln kärleken till frihet? Därför att den förmerar såväl folkets som varje enskild medborgares egendom. Vi älskar vad som tillhör oss. Friheten är här inget annat än egennytta, och således en gren av självkärleken vilket vänder sig mot våra ägodelar. (sid. 47)

Och ett par sidor längre fram:

För att underlätta kännedomen om vårt själv är varje min nästa som en spegel i vilken jag kan se mig själv. Som bilden av mitt ansikte avspeglas i vattnet, så reflekteras mitt jag i varje medmänniska. För att detta jag skall bli mig lika kärt som mitt eget har försynen behäftat den mänskliga samvaron med så många fördelar och behag. (sid. 49)

Vad drar vi för slutsatser här? - Kanske att Hamann var tidigare ute än Adam Smith med att formulera ett par synpunkter som är viktiga men svåra att sammanfatta till en helhet: egennyttan som drivkraft, respektive våra känslor för andra människor.

Hamann uttryckte motsättningen med bara några rader, eller två korta 'smulor'. Smith behövde två tjocka volymer för att beskriva samma sak (den filosofiska boken om 'moral sentiments' och den ekonomiska om 'nationernas välstånd').

Det första citatet antyder hur ägandet kan göra oss mer främmande för andra människor. Med ökat ägande kan ju beroendet av andra minska, på gott och ont. Om 'egenkärleken' växer kan det ju ske på bekostnad av människokärlek i stort. 

I modernare termer är det 'theory of mind' som beskrivs i det andra citatet: för att fungera som samhällsvarelser måste vi ha lite begrepp om hur andra människor tänker, och det kan underlättas av att vi ser dem som oss. Jag känner andras plågor eller glädje. Förhoppningsvis känner de också för mig. Det torde bli ett utbyte: vi förstår andra genom oss själva, och vi förstår oss själv genom hur andra reagerar på oss.

Ibland kan resultatet av de här två förhållandena bli verkligt dåligt. Egennyttan kan slå över till plundring, till ointresse för vad som händer andra människor när jag är egennyttig. Förståelsen av hur andra tänker kan göra att deras svagheter utnyttjas på ett ondskefullt sätt. Men illa  genomtänkt oegennytta kan leda till personlig ruin.

Att liberalism och individualism hänger ihop med växande välstånd är inget konstigt. Liberalism skapar inte välstånd, välstånd skapar liberalism, skapar människor som tror sig klara sig utan andra människor. Javisst, de kan ju flyta ovanpå på grund av sina tillgångar! Sedan försöker de pracka på hela samhället sin ideologi. En ökänd engelsk politiker meddelade att det inte finns något samhälle, bara individer. Men vad är individen utan samhälle - en skeppsbruten på en öde ö, med dålig utsikt till räddning.

Men, för att åter citera Hamann: "Friheten är ... en gren av självkärleken vilket vänder sig mot våra ägodelar." Och det är kanske där den avgörande punkten finns! För att citera ett gammalt talesätt: "Små sår och fattiga vänner ska man inte förakta!" När ägodelar, materiella och immateriella, blir huvudsaken i ens liv är man illa ute. Inlåst i en gyllene bur med sina prylar ... och tänk om 'de röda' kommer och tar alltihop!

Liktåg och andra tåg

Gamle Lenin hänvisade en gång, angående tokar som gläds åt ett elände utan slut, till en rysk folksaga. Där ropade en pojken när han såg ett liktåg: "Hurra, hurra, måtte det aldrig ta slut!" Man kan undra om dagens svenska privatiserings- och avregleringsfantaster ropar "måtte det aldrig ta slut" när fel efter fel drabbar de tåg som går på räls? (Blir det en allvarlig tågkrasch så kanske det dessvärre också blir en sorts liktåg här.)

Gamle Myrdal har tagit upp ärendet och ställer frågan:

Alla upplever att järnvägen inte fungerar. Alla vet också vad det beror på. Det Statens Järnvägar vilket som nationellt monopol inrättades av den svenska riksdagen 1939 har av teoretiska skäl med politiska beslut upplösts. Olika privata företag konkurrerar nu om hur man med minsta möjligt kostnader/insatser skall kunna fixa verksamhet och det nödvändiga underhållet.

Varför vågar inget parti – från SD till V - i riksdagen ställa kravet att dessa förnuftsstridiga och för oss alla skadliga beslut rivs upp? Att Statens Järnvägar återställs och återfår ordentliga medel till resenärers och industrins fromma?

Att sd inte tar upp saken beror kanske på att man är ett tämligen väl integrerat borgerligt parti och inte vill verka bråkiga? Därvidlag skiljer de sig från sin franska motsvarighet nationella fronten som faktiskt driver frågan om att reda upp i järnvägskaoset.

Notera att Myrdal skriver "till resenärers och industrins fromma". Detta är intressant. Inte bara stackars passagerare som får vänta på tåg som aldrig kommer drabbas av eländet. Kritik har kommit även från företag som kör sina produkter via järnväg men vars logistik rörs till när tågen inte går som de skall. Men alla dessa partier i Riksdagen som skall verka 'företagsvänliga' reagerar inte på det. Den nyliberala ideologin slår ut vanligt sunt förnuft. Kan det möjligen bero av att i den nyliberala parallellvärldens fantasilandskap finns det inga företag kvar som ägnar sig åt att tillverka saker som man kan ta på, och som kanske i stora och tunga mängder måste transporteras på något sätt? - Om detta fortsätter så blir väl hela Sverige ett liktåg så småningom, alltmedan liberalerna står på perrongen och ropar "hurra".

Gör det! Ta den!

Härifrån

Mångsidigt

Att AFA gärna slår fascister på käften vet vi redan, men att de också är inblandade i försäkrings- och fastighetsbranschen var en nyhet för mig. Men det är bra att diversifiera sig och inte lägga alla ägg i en korg. En grafiskt enkel och snygg skylt på Sveavägen i Stockholm såg jag idag:

De röstade fel igen

Det ojas över att folk röstar - röstar fel, nämligen. Tja, det hade ju varit hederligare om de 'EU-kritiska' partierna å det livligaste manat till bojkott av valet till EU-parlamentet. Men då hade förmodligen valdeltagandet blivit (ännu) lägre. Och då hade det klagats över det i stället.

Men alla verkar inte ledsna:

  Börserna upp efter EU-valet. Resultatet mottogs positivt av investerarna.

Trevligt att några är positiva i alla fall! Men det verkar som det är andra saker än valet som piggar upp börsskojarna, om man läser artikeln bakom ovanstående rubrik. Kanske de antar att valspektaklet inte har någon större betydelse i verkliga livet, eller att de helt enkelt räknat in utslaget i förväg? Det skulle i så fall vara en ganska rimlig ståndpunkt.

En smart investerare ser alltid till att det finns täckning ...

Ett problem: en del tycker alltid att Sverige skall vara 'bäst i klassen'. Men om man kollar valdeltagande så hade Slovakien 13 procent. Sverige borde ha varit bäst med 12 procent! Då hade vår röst kanske hörts litegrann i världen. Nu undrar jag om någon bryr sig, annat än de närmast berörda. Vem bryr sig om en medelmåtta?

Konstigt att inte valresultat av den här typen kunde förutses redan för länge sedan, när EU-parlamentet snickrades ihop som en konstruktion uppifrån. Finns det möjligheter att bilda partier, att organisera och agitera, finns ju också möjligheten att rörelser som de höga herrarna inte gillar kan uppstå och vinna stöd. Eller trodde gubbarna däruppe att de var allsmäktiga marionettspelare som kunde dra i trådarna helt efter eget godtycke, och marionetterna hade bara att sprattla på kommando? Nu blev det inte så, så de får väl fundera på om det skall medföra några inskränkningar i vad folk får ta sig till. EU har ju redan tidigare klargjort att om folk röstar fel så måste de rösta igen, så principen är väl ganska klar? (En sanning med modifikation: ny euro-omröstning i Sverige blev det inte, och jag har för mig att några omröstningar om EU-konstitutionen ställdes in när man i förväg anade hur det skulle gå.)

En märklig sak är att det är nationella partier som ställer upp i ett internationellt val. Då blir det ju så att valet i själva verket kommer att ske mot en bakgrund av inrikespolitik. I flera länder kommer ju det här valet att få mer eller mindre starka effekter på inrikespolitiken, trots att valet borde handla om något annat. - Å andra sidan: är det möjligt att tänka sig ett enhetligt icke-nationellt parti som verkar över hela EU? Jag tvivlar, annat än för vissa mindre sektliknande grupper.

En vanligt uppfattning är att man genom att rösta ger legitimitet åt den institution man röstar på kandidater till. I stort sett stämmer det, tror jag. Jag röstade inte. Men det är ju möjligt att en massa EU-motståndare, nationalister, mer eller mindre fascistiska grupper etc., genom sin närvaro kan göra att den eventuella legitimitet och prestige som parlamentet har måste skrivas ned ordentligt. För det krävs inte majoritet. För det krävs att man har tillgång till några ledare med välsmorda munläder (som Farage från England) och fotfolk som inte är rädda att göra stort oväsen för saker de inte gillar. Och skulle de 'olämpliga' ledamöterna vara riktigt jäkligt elaka skulle de plikttroget sitta igenom varenda omröstning i parlamentet och dess utskott - medan de ordinära liberala typerna gör som vanligt, skolkar och smiter hem när det närmar sig helg! Då skulle det nog bli en del konstiga beslut i parlamentet!

PS. Myrdal om Nationella Fronten i Frankrike. Tänkvärt.

Landskrona - (o)betydelsen av ett brunt förflutet

Enligt preliminär statistik fick sd 15,2 procent av eu-rösterna i Landskrona.Varför intressera sig särskilt för det om man inte har någon närmare anknytning till staden? (Jag har en förfader som lär ha  varit född utanför Landskrona i slutet av 1600-talet, men det är ju inte mycket till anknytning tycker jag.)

Men jag vill peka på en artikel i facktidskriften för historia, Scandia. Den fick jag syn på av en slump, som så ofta händer i cyberrymden. Gammal och ärorik är Scandia, men håller sig med podradio! Man lägger numera ut artiklar på nätet, och jag fick syn på en som handlade om nazistiskt förflutet just i Landskrona. Titeln är "Nazismen som förklaring? Landskrona, Sverigedemokraterna och (o)betydelsen av ett brunt förflutet." Att sd fick ett genombrott just i Landskrona har ett antal förklaringar, men en torde vara att det såväl i stadens 'finare' kretsar som bland arbetare fanns nazistiska tendenser redan på trettiotalet. Angående de senare drar författaren, Victor Lundberg, följande slutsats efter att ha gått igenom en del siffror:

I relation till sin storlek förefaller det alltså som att Landskrona hörde till de platser i Sverige där sympatierna för den proletära nationalsocialism som SSS representerade var som allra starkast i början av 1940-talet.

SSS var Svensk Socialistisk Samling, en av dåtidens nazistiska partier i Sverige. Och det här:

Medan det i stadens arbetarskikt tycks ha funnits ett icke obetydligt stöd för den proletära svenska nationalsocialismen var en betydande del av stadens societet i varierande grad associerad till ”den svenska överklassnazismen”.

I förbigående nämner artikeln en intressant sak, nämligen det nazistiska inslaget i de stay behind-grupper som bildades i västra Europa, inklusive Sverige, efter Andra världskriget.  Nyligen skrevs det om en hemlig armé av gamla nassar i Tyskland. Kontakterna mellan NATO och de gamla högerextrema grupperna är knappast en väl förborgad hemlighet längre. Politiskt fanns det inga några större motsättningar här, hatet mot Sovjet och arbetarrörelsen drev dem samman. Att bygga motståndsrörelser på grundval av förhärdade brunskjortor verkar kanske egendomligt för somliga, men så var mentaliteten på den tiden.

... Frontmannaföreningen Sveaborg ... bildades 1941 av NSAP/SSS- anhängare som deltog i den Svenska Frivilligbataljonen (SVFB) i det finska fortsättningskriget mot Sovjetunionen (1941–1944). Sveaborg utvecklades under de därpå följande åren till en sluten kamporganisation med ett väl utbyggt nätverk på olika nivåer i det svenska samhället. Medlemmarna upprättade register över judar och politiska motståndare och infiltrerade demokratiska organisationer. 1943 fanns 30 lokala Sveaborgsavdelningar i Sverige, med tyngdpunkten i Skåne. Organisationen styrdes av SSS:s parti- ledning och kom snart även att inrymma svenska frivilliga från Wehrmacht, SS och Waffen-SS. Efter krigsslutet avklingade Sveaborgs verksamhet och betydelse. Men organisationens kärna – Vapenbrödraskapet Sveaborg och Kamratföreningen SSS – fortlevde i decennier framåt och kom bland annat att utgöra stommen i ett av de paramilitära så kallade stay behind-nätverk som upprättades i Sverige under inledningsskedet av det kalla kriget.

Tidens tecken?

Vid närmare betraktande: hjärtat består av de kinesiska och ryska flaggorna som skakar hand. Eller är det den kinesiska handen som tar ett stadigt grepp om den ryska?

Att den västliga politiken mot Ryssland skulle få återverkningar är ju inte oväntat (utom för de genier som utformar den västliga politiken kanske) och närmare relationer mellan Kina och Ryssland är inte oväntade. Två stora ekonomier som kan komplettera och stödja varandra och dessutom med en gemensam fiende. Den tid när USA kan 'isolera' sådana stora enheter verkar över. Fast med bristande självinsikt verkar USA:s ledning inte ha insett det.

Vet inte om berättelsen är sann, men jag läste någon gång om en finsk (knäppgök?) som frågade Stalin om inte Andra världskriget inneburit något gott för Sovjet. Med stora delar av landet förstört och massdöden verkade frågan inte vara så smart. Men Stalin tyckte att det var en bra fråga. Kriget hade inneburit att industrialiseringen av områdena öster om Ural skyndats på enligt honom. - Den industrialiseringen hade kanske kommit ändå, men nu skedde den snabbare när industrierna i väst förstördes eller flyttades österut. Och det är väl något liknande som sker idag. Somliga västmakters inhopp i respektive närområde gör att Ryssland och Kina ser till grundläggande gemensamma intressen och ökar sitt samarbete, kanske snabbare än vad som skett under lugnare förhållanden.

Tyngdpunkten i Rysslands utrikes relationer flyttar österut. Med tanke på att det handlar om två stora ekonomier är det inte betydelselöst. Frågan är hur de ekonomiska tungviktarna i EU reagerar på det. Skall de hänga på bygget av nya 'sidenvägar' från Gula havet till Atlanten, eller stå bredvid och sura på order från Washington? - Jag skulle tro att på sikt är det Merkel, inte Bildt, som kommer att ta de stora besluten om det!

Så här såg det ut 1950. Nu är förutsättningarna mycket annorlunda, men vissa saker ändras inte. Exempelvis kinesisk och rysk ovilja att ta skit av översittare.

Efterlysning

Suddigt

Den suddiga bilden kan ju illustrera framtiden. Man vet inte hur det blir framöver (med den här bloggen exempelvis).

Ibland kan det vara suddigt i det förflutna också. Jag ägnade en god stund igår att på olika ekonomibloggar leta efter ett fint diagram - eller det kanske kan kallas 'sociogram' - som jag tror kom förra året. Det var (tror jag) några schweizare som gjort en uppställning i grafisk form som visar hur världens storföretag hänger ihop. Och, vad som kan vara extra intressant: man kan se att i detta nätverk av jätteföretag så finns det definitiva centralpunkter, verkliga supermaktcentra. Hittade annat intressant, men inte just det. Någon som har något tips i ärendet?

Personligen ...

... blir jag mer vantrivslad bland annat av den fruktansvärt utmärglade modell (tvångs- eller självsvält?) som H&M för närvarande använder för att göra reklam för sina klädes-paltor. Men det kanske inte gills att bli upprörd om budskapet är kommersiellt? Och jag vet inte om hon är upphängd i tunnelbanan heller.

Om vi tar till skrämseleffekter så är jag betydligt mer oroad av vad excellensen Bildt har för sig än vad herr Åkesson kan tänkas ha för åsikter. Detta även om Bildts flaxande runt i tillvaron kan ges en ironisk klackspark, som här av de odödliga Berglinarna ("kissnödig higgspartikel", haha!):

Lämplig åtgärd?

Kan vi tänka oss att detta är ett lämplig åtgärd mot de som förleder stackars godtrogna människor att gå och rösta i EU-valet:

Matt 18:6	Men den som förleder en av dessa små som tror på mig, för honom vore det bäst om han fick en kvarnsten hängd om halsen och sänktes i havets djup.
Mark 9:42	Den som förleder en av dessa små som tror, för honom vore det bättre att ha kastats till havets botten med en kvarnsten om halsen.
Luk 17:2	Det vore bättre för honom att ha sänkts i havet med en kvarnsten om halsen än att kunna förleda en enda av dessa små.

Kan vi inte också ta upp en definition av 'ondska': att använda människor som ett medel, på ett sätt som skadar dem i och med att de fås att arbeta mot sina egna intressen och skadar sig själva?

sd tar poäng

Enligt Aftonlövet:

Nattens skottlossning blev den tjugonde i Göteborg i år, skriver GP. Förra året dödades åtta personer i 56 skjutningar i staden. 30 personer skadades.

Enligt vad gamle Frank Baude skrev när han hoppade av från sin skapelse KP så syndade partiet bland annat vad det gällde inställningen till... :

Göteborg - gangsterstaden

Över femtio skottlossningar med flera dödsoffer som följd ägde rum i Göteborg 2013. Det finns bara en enda tidning i Sveriges land som inte med ett ord berört frågan. Det är tidningen Proletären, som har Göteborg som utgivningsort. Flera av skjutningarna skedde i stadsdelen Biskopsgården. Kanske var det därför Proletären gjorde ett reportage därifrån, där en partimedlem och några invånare i staden fick uttala sig. Det hela var politiskt korrekt enligt den småborgerliga kutymen, och andades Mona Sahlin över hela stuket. Det som fattas är en partilinje i frågan och ett offentligt klargörande av partiets uppfattning, vilka ekonomiska intressen som ligger bakom skjutandet.

Inte undra på att sverigedemokraterna samlar poäng, när det etablerade politiska gänget (KP vill ju gärna vara med där som det verkar) inte kan ta itu med gangsterupptågen i förorterna.

På tal om poäng för sd: en liten flicka omkom vid en brand i Rosengård, Malmö, för någon vecka sedan. Det var tragiskt. Men vi vet också hur en del invånare där och i andra förorter bemöter brandkår och ambulanser, och det är sannerligen inte välkomnande. Stenkastning och andra angrepp mot räddningspersonal kan inte ses som en vänlighet. Sd har naturligtvis tagit upp det i sin propaganda (se Avpixlat!). Med anledning av tragedin i Malmö dök det upp någon facebook-grupp som hävdade att brandmän stått bredvid och skrattat när den döda flickan bars ut. Låter det troligt? Den där fb-gruppen kan naturligtvis vara en provokation, men tyvärr är det så att det finns tvättäkta idioter som kan häva ur sig sånt. Och sd kan lugnt luta sig tillbaka och låta skandalen rulla vidare. Det här är nästan lika mycket värt som friska pengar i partikassan. 'Titta vad det är för typer som bor i 'invandrartäta' Rosengård: först slänger de sten på brandkåren och sedan ljuger de om att brandmännen hånskrattar åt ett dött barn.'

Jag såg uppgifter om att brandkåren försenats eftersom det stod felparkerade bilar i vägen. Vet inte om det stämmer. Minns däremot ett reportage i DN av journalisten Bye tidigare i år (från Rinkeby kanske?): där framgick det att lokala ligister hånskrattade åt poliser som sa åt dem att parkera ordentligt. På det sättet skolar man fram storligister ur de små odrägliga ynglen.

En extrapoäng för sd blir naturligtvis att en del brandmän tidigare inte velat ställa upp när Åkesson gjort arbetsplatsbesök. Nu har de fått sig en läxa! Det tyckte i alla fall en hel del personer i Avpixlats kommentariat, och var så uppåt över det att någon överkommentator fick säga åt dem att lugna ned sig. Även sjukvårdspersonal har protesterat mot Åkesson-besök, men vad händer nästa gång det blir storslagsmål på någon akutmottagning?

Och därmed är vi över till frågan om hur sd skall bemötas. Några synpunkter:

Genom att koncentrerar uppmärksamheten på sd uppnår man just att ... uppmärksamheten koncentreras på sd. Denna koncentration sker eftersom det politiska etablissemanget inte har någon positiv egen politik att komma med. Hade man det skulle uppmärksamheten koncentreras där, och sd skulle åka ut i marginalen igen. Men nyliberalerna föredrar att larma om sd eftersom det drar uppmärksamheten från deras egna skurkstreck som de sannerligen inte vill prata så mycket om. Och den mer eller mindre hjärndöda 'vänstern' traskar efter. Törs man nämna att aktiv klasskamp underifrån kunde vara ett alternativ ... nähä, inte det. Men gayparader går ju bra som ersättning!

Vänstern, ja, som visar sig duktiga genom att larma på sd-möten. Hur bra är det? Om det är så att inte så många skulle gå och lyssna till Åkessons och andra sd-ares torgmöten, varför skall man då blåsa upp dem till jätteföreställningar? Varför föra oväsen för att talet inte skall höras? Är inte det en sorts censur som i morgon mycket väl kan riktas åt annat håll? Om någon säger till motdemonstranterna att vara tysta eftersom hen vill höra vad sd har att säga, hur skall det bemötas? Med ett kärnfullt 'håll käften', eller kanske en smäll på käften? - Om det är acceptabelt att störa ut Åkesson idag, är det också acceptabelt att störa ut Sjöstedt eller Löfven, om man nu inte tycker om vad de säger? "Vi bestämmer vem som får tala, och det får du finna dig i!"

En tös på danska tv illustrerade faktiskt en del av det här genom en 'intervju' med en aktivist som med intensivt visslande hade stört ett politiskt möte.



Jag kanske är överdrivet pessimistiskt, men det här kan sluta illa. Under syndikalisternas Första maj i Stockholm fotograferade jag den här demonstranten som åtminstone tidvis gick mot strömmen i tåget. Problemet uppstår när man slarvar med etiketterna. Det finns grupper utanför sd som definitivt är odemokratiska och dessutom våldsamma. I direkta konfrontationer med dem fungerar inte alltid icke-våld. Våldsamt självförsvar mot dem är helt godtagbart. Men sd, är det samma sak? - Det förhållande att partiet innehåller diverse olika tendenser, varav en del inte är trevliga, gör inte att det automatiskt bör buntas ihop med slagsmåls-nassarna. Om man verkligen buntar ihop dem blir det ytterligare gratispoäng till sd. För det är ju uppenbart att sd inte är brunmålade nazister, och därmed blir kritik i den riktningen svårbegriplig och negativ för alla utanför de mest entusiastiska grupperna av anti-rasister och anti-nazister. Medan de rätt- eller godtrogna kör sina kampanjer mot sd fortsätter det nyliberala etablissemanget sitt förstörelseverk. En del av detta kan sd utnyttja i sin kritik. Vem tjänar på det?

Incitament?

'Incitament' är ett uttryck som vissa ekonomer gillar. Ett incitament är den drivkraft som får en människa att göra något, och för neoklassiska ekonomer är det naturligtvis den personliga egennyttan det handlar om. Vissa personer (som jag verkligen inte tror är neoklassiska ekonomer) har illustrerat detta sammanhang genom att ändra lite på affischerna för EU-valet. Vad är det kandidaterna verkligen spanar efter? Höga ideal eller egen snöd vinning?

Kom ihåg, det finns inget rösttvång. Du behöver varken rösta på denna person eller någon annan. 

Vad handlar fågelsången om egentligen?

I morse gick jag ut i skogen för att höra om det var några gökar i farten. Om det var några så hördes de inte. Däremot såg jag två älgar och en ovanligt färgad (svart) dovhjort. Kan det uppväga saknade gökar?

Man kan ju lyssna till fåglarnas ljuva vårsång. Trastar, duvor, lövsångare, bofinkar ... Men är den så ljuv egentligen? På tal om älgar så visar en strip i tidningen Hälge (för den som inte vet: Hälge informerar om det enkla lantfolkets och de vilda djurens liv borta i den extrema glesbygden) vad fågelsången egentligen handlar om:

Somliga kålsupare är sämre än andra

Under 1900-talet dödades en (1) person i Sverige av våld från vänster. Det var när strejkbrytarfartyget Amalthea sprängdes 1908. Sprängningen var egentligen avsedd som en varning, men det gick fel. En strejkbrytare dödades. Och det lär oss att man skall vara försiktig med skarpladdade varningsskott.

Men efter 1908 har det inte varit några dödsoffer orsakade av vänstervåld. När höger- och nazistvåld räknas brukar den statistiken börja på 1990-talet, och den är förskräckande. Mer än tjugo personer finns på listan över offer. När självgoda borgare kraxar fram sina 'kålsuparteorier' om att höger och vänster skulle vara lika dåliga så faller det på just statistiken.

Med anledning av att det nu är 14 maj kan det vara anledning att påminna om ett annat 14 maj, nämligen 1931. Då dödades fem människor av militär - alltså statligt anställda personer - i Ådalen. Bör inte dessa människor räknas in i den borgerliga syndalistan? Liksom de som dödades när Norrskensflamman sprängdes? - Under de hårda klasstriderna i Sverige 1917/1918 och omkring 1930 var det så vitt jag förstår inga dödsoffer under sammanstötningarna, men det var nog nära vid några tillfällen.

Vad det gäller politiskt våld kan vi säga att det inte handlar om 'lika goda kålsupare'. Somliga kålsupare är betydligt sämre än andra.

"en sked med honung i en tunna med tjära"

en sked med honung i en tunna med tjära, bara för att bedöva våra känslor av kränkning för en stund, vi har varit om detta tidigare

Denna fras finns i en av kommentarerna till en debattartikel i Aftonlövet, där ryska föräldrar protesterar mot den växande hatkampanjen mot ryssar. För en gångs skull får några motröster komma igenom, men hur långt kommer de att höras? Det verkar som media vittrar blod, och blodet skall den ondskefulle ryssen stå för. Gäller det ryssar kan man ösa ur sig vilka dumheter som helst verkar det. Varför? - Tja, det har väl kommit order från husse!

Under balkankrigen på nittiotalet var det serbiska barn i Sverige som drabbades av hets. Allt ont var ju serbiskt, även om andra grupper ägnade sig åt massmord och folkfördrivning så var det inte aktuellt att prata om sådana småsaker. Så var det i media då. Nu är det ryssen som är ond, inklusive människor med rysk anknytning, och barn av rysk härkomst som råkar bo i Sverige som utsätts för hatkampanjerna (men den ukrainske fascisten talar man inte högt om). Dirigenten bakom dessa och andra kampanjer torde dock vara densamme, och sitta på betydligt högre poster än som mediaredaktörer eller utrikesminister i Sverige.

Åter om virtuella världar

När jag läste den här ganska färska artikeln kände jag att det hela inte kändes nytt. Spelvärldar kan användas som en sorts samhällsvetenskapliga laboratorier anser en grekisk ekonom. Det skrev jag om redan under den här bloggens första år, se här. Och etiketten 'virtuella laboratorier' har jag använt flera gånger sedan dess.

I den aktuella artikeln sägs bland annat:

The moment that video game companies shifted from single-player to multiplayer games, without realizing it, they created a social economy. People interacting through the game have the opportunity not only to kill one another, but also to exchange stuff. Stuff that was valuable-or scarce, as an economist would say-within the virtual world.

Det kan alltså skapas låtsasvärldar där det ändå sker saker som ser ut som verkligt ekonomiskt utbyte, och därmed kan forskare få uppslag om den verkliga världen när de studerar hur spelarna uppför sig:

A multiplayer game environment is a dream come true for an economist. Because here you have an economy where you don’t need statistics. And elaborate statistics is what you use when you don’t know everything, you’re not omniscient, and you need to use something in order to gain feeling as to what is happening to prices, what is happening to quantities, what’s happening to investments, and so on and so forth. But in a video game world, all the data are there. It’s like being God, who has access to everything and to what every member of the social economy is doing.

En intressant sak att notera är hur jämvikter snabbt skapas och upplöses i den virtuella världen genom spelarnas agerande. Det är knappast ett resonemang som neoklassiska nationalekonomer gillar. Däremot kan det se ut så inte bara i spelarnas påhittade värld, utan också i den riktiga:

Quickly, collective aggregate behavior converges at equilibrium and then disequilibrates itself. Then some other equilibrium comes and then goes away. It’s the speed and the irregularity of behavior around some equilibrium and the speed with which new equilibria are being formed.

Jag tror nog Joseph Schumpeter hade varit intresserad av jämvikter som ständigt upplöses.Det skulle kunna passas in i hans tankar om 'kreativ förstörelse'. Marx skulle också kunna tänkas ha intresse för det här. Bland annat så såg han ju, som klassisk ekonom, arbetsvärdet som grund, men på den grunden finns marknadspriser som flaxar hit och dit och driver systemet åt olika håll. Att man kan studera sådana här processer i realtid är naturligtvis en oerhörd möjlighet för nationalekonomin att utvecklas till något som påminner om en vetenskap.

Tomte

Segerdagen

Segerparaden i Moskva, den hölls 24 juni 1945. Det regnade den dagen.

Veteraner från det stora kriget i Moskva - det finns ännu några kvar i livet. De har något att vara stolta över.

Trolleri ej behövligt

Nej, bäste herr Guillou, det finns inget behov av trollkonster. Det är bara ("bara" ...) att sätta igång att fylla ut vakanserna i alla organisationer som är slimmade till svältgränsen, och se till att alla samhällsnyttiga arbeten som behövs göras blir gjorda. Praktisk politik, inte trolleri! Några uppslag kanske kan fås av den eftertänksamme här.

Höger - med vänsterpolitik

Ordet högerextremism är trubbigt. Höger i det här sammanhanget säger inget om partiernas ekonomiska politik, som många gånger snarare är vänsterorienterad, utan syftar istället på deras ihållande ultrakonservativa syn på demokrati, fri rörlighet, respekt för minoriteter och idén om människors lika värde. (Citat från Expo här.)

Just det. Ta det igen: partiernas ekonomiska politik, som många gånger snarare är vänsterorienterad. Partier som vill vara framgångsrika ser till vad de tänkta stödgrupperna kan vara intresserade av. Och det gör en del partier på höger- och populistsidan. Detta oavsett om man sedan tänker vara vänster i praktiken.

Det underlättas numera av att etablerade partier för en ekonomisk politik som sannerligen inte är vänsterorienterad, även om de själva ibland uppger sig vara någon sorts vänster, men i stället på udda sätt sysslar med demokrati, rörlighet, minoriteter och människovärde. För att ta det sista: vad händer med folkflertalets människovärde när den vänsterorienterade ekonomiska politiken (vad man nu menar med det) dumpas till förmån för privatiseringar, åtstramningar, arbetslöshet för somliga och överarbete för andra, lönepress etc? De partier som Expo vänder sig emot struntar i vad som 'låter' höger eller vänster, de griper efter det som är effektivt, de invaderar tomrum som uppstår när de gamla socialistiska och liberala partierna ersätter socialpolitik med identitetspolitik. Den identitet man värnar har dessutom en tendens att inte omfatta befolkningens flertal (som ju skall utsättas för nyliberalism), utan man säger i stället upp samhällskontraktet med den och inriktar sig på diverse minoriteter. För identitetspolitikern är gayparaden viktigare än förstamaj-tåget.

Vad är det för fel på en 'populism' som tar hänsyn till folkets behov och önskningar? Svar: de etablerade partierna är bara intresserade av överklassens behov och önskningar. Detta handlar om klasspolitik. Eller om jag uttrycker det på ett annat sätt: hur skall man kunna få folk på gott tolerant humör om man samtidigt talar om för dem att de är idioter och skall hålla klaffen när de klagar över olika verkliga problem? Gamle Frank Baude hånades när han klagade över KP:s ointresse för tiggare och gangsterskjutningar i Göteborg, men är han inte i själva verket på rätt spår? En ryggradslös 'medelklass', eller åtminstone folk med sådana värderingar, har tagit över större delen av det politiska fältet från vänster till höger. Och i den miljön frodas extremhöger (och kapitalister).

Hur skall man kunna tala för demokrati och tolerans när begreppen tas över och förstörs av nyliberaler som dessutom kan bomba folk och länder sönder och samman om de tycker att det är bra? För om man ser hur Expo resonerar så är det jätteruskigt med Nationella Fronten i Frankrike, men det är inte jätteruskigt när franska regeringens (höger eller socialistisk) militär deltar i angreppskrig mot länder i Tredje världen och dödar massvis med människor. Hur kan någon tro att hyckleri är en politik för framtiden, vare sig det gäller inrikes- eller utrikespolitik?

Hur skall jag avsluta detta? - Jo, med en enkel uppmaning: bojkotta EU-valet! Kampen mot 'extremismen' förs med klasspolitik på hemmaplan, inte med överbetalda politiker i ett parlament långt borta!

'Höger' och 'vänster' må pråla med olika färger - i grunden är de ändå väldigt lika!

Helt rätt: bakom galler är rätt plats för skojarna!

Bristande incitament

Ett inlägg på RWER-bloggen påminner om att det är drygt ett år sedan ett av de större svindlerierna inom nationalekonomin avslöjades. Jag skrev i april förra året om den historien: hur ett slafsigt hopkommet arbetsdokument av ett par kända nationalekonomer fick folk att tro att om statsskulden växer över 90 procent av BNP kommer tillväxten att avstanna. Dit kom de genom att använda sifferunderlag på ett konstigt sätt. Det kan snarare vara tvärtom, nämligen att avtagande tillväxt leder till ökad statsskuld. Deras påstående om sambandet kom dock under åratal att användas som argument åt politiker för dessa ödeläggande 'besparingar' som drabbat folk i många länder.

Men vad fick detta för resultat? Borde inte slarvig forskning leda till någon form av sanktioner mot de ansvariga? Vi kan ju ta ett annat exempel: en kassörska som 'lånar' några hundringar ur kassan kommer förmodligen att få sparken och dömas i vanlig domstol och få sitt liv förstört. De här två figurerna Reinhard och Rogoff har inte snattat lite ur kassan, de har förstört för många miljoner människor! Där borde väl inlåsning å sluten anstalt under lång tid vara lämplig åtgärd!

Så här avslutas RWER-inlägget:

Economics is a profession that fixates on the idea of getting incentives right. When two prominent economists can make a major error on work that had a huge impact on economic policy across the world, and face no real consequences, it says a great deal about the incentives in the economic profession. 

Just det, nationalekonomer kan larma om incitament ('incentives') när det gäller andra människor. Och då naturligtvis särskilt fattiga och lågavlönade personer som måste klämmas åt extra för att jobba mer och komma ur sin naturliga lättja. Men högavlönade och nationalekonomer som klantar till det ... där gäller tydligen andra regler. Kom ihåg att när den senaste stora krisen startade 2007/2008 var det inte från huvudströmningen av nationalekonomer som varningarna kom. Dessa människor är inte särskilt kompetenta på sitt jobb, men de har beskydd någonstans ifrån. Och därför kan de fortsätta.

Bara åsynen av en neoklassisk nationalekonom kan ju få en att spärra upp ögonen av fasa!

För övrigt har det kommit ett upprop undertecknat av 42 nationalekonomiska studentföreningar i 19 länder om att få in mer pluralism i undervisningen i nationalekonomi. De vill ha in mer än den neoklassiska soppan i det som lärs ut.

An inclusive and comprehensive economics education should promote balanced exposure to a variety of theoretical perspectives, from the commonly taught neoclassically-based approaches to the largely excluded classical, post-Keynesian, institutional, ecological, feminist, Marxist and Austrian traditions – among others. Most economics students graduate without ever encountering such diverse perspectives in the classroom. 

Har en känsla av att de kämpar i motvind. Även om neoklassikerna i princip hyllar konkurrens lär de inte vilja få in konkurrerande uppfattningar i föreläsningssalar och seminarierum. De riskerar ju att bli utkonkurrerade!

Det finns ett par svenska undertecknare, dels i Lund, dels på Handelshögskolan i Göteborg.

Fel papperskvalitet

Detta kom i posten nyss. En snabb inspektion visar att kvalitén inte duger för exempelvis toalettändamål. Vad skall man då ha det till? Tydligen har även en äldre herre numera bosatt i Varberg fått en försändelse av samma sort:

Desperata propagandister påstår att valet skall bli någon sorts manifestation mot sverigedemokrater och liknande. Hur kan man manifestera mot dem genom att välja in en samling av andra och tredje sorteringens politiker i ett parlament som inte behövs - annat än som födkrok för diverse politiker av andra och tredje sorteringen? Hur mycket entusiasm finns det för att rösta för någon av dessa kandidater? Är det möjligen så att extremist- och främlingsfientlighetskortet måste plockas fram just därför att de flesta kandidater är nära nog politiska lik?

Manifestera gör man genom att föra en bra politik på hemmaplan, inte genom att snaska på arvoden, pensionsförmåner och annat i utlandet. Men bra politik tillåts inte i det nyliberala lyckoriket. Röstar man så ger man dessa snyltare legitimitet. (Jo, jag utesluter inte att det finns några bra personer i parlamentet, men den lilla gruppen är inget skäl att hålla igång den där svindyra apparaten.)

Tristdebatt i Första svamlaren

Det lär ha förekommit politiska debatter på senaste tiden, och de har inte fått några vidare recensioner. Men det var bättre förr, se här 'Tristdebatt i första svamlaren' från 1957!

Två linjer

Denna lapp delade en vitskäggig anarkist-farbror ut vid syndikalisternas demonstrationen på Första maj. Hm, Bakunin, den där ryske anarkistäventyrarfiguren som försökte trassla till det för Marx ...

Hur skulle arbetarrörelsen i Europa organisera sig under andra hälften av 1800-talet? Det fanns två motsatta huvudlinjer:

Den främsta konflikten var huruvida arbetarrörelsen borde organisera alla som delade rörelsens målsättning eller bara de som aktivt verkade för den. Huruvida man skulle bygga upp permanenta massorganisationer eller organisationer för de militanta.
De som hävdade den första ståndpunkten, och som senare skulle kallas socialdemokrater, menade att det dels var det bästa sättet att mobilisera folk, dels det bästa sättet att sätta tryck bakom orden.
Motparten, som senare kom att kallas anarkister, hävdade att massorganisering ofrånkomligen leder till byråkratisering, till att anställda funktionärer tar över organisationerna och stryper deras verksamhet.
Båda visade sig få rätt.

(Från Jan Wiklund Demokratins bärare. Det globala folkrörelsesystemet,  s. 174.)

På vadå?

Jaha, att lymmeln Bodström snattade och fuskade förstår vi, det är sånt man kan vänta av överklassens slynglar (jag har dock som hypotes att hans fader var en hederlig ämbetsman som till och med vågade utmana de rättroende genom att ha tvivel om ubåtsinvasionen på sin tid). Men "rökte på", vad är det? Rökte han på toaletten, vilket ju är ett jäkla tilltag?

Första maj 2014 - tredje och sista delen (tack för det!)

Ja, här kommer tåget iväg.

Och först i riktning mot SEB-palatset på andra sidan torget. De första stegen i en lång promenad.

'Cyklopen' är tydligen ett kulturhus som (eventuellt) brändes ner av nassar för en del år sedan.

På väg längs Sveavägen mot Kungsgatan.

Det hänger något på bron därborta ...

... och det är rabulisterna som önskar demokrati varje dag samt glad första maj. Sedan fortsatte promenaden längs Birger jarlsgatan, förbi Norrmalmstorg och runt hörnet till Kungsträdgårdsgatan. I de fina kvarteren vid Stureplan ropades naturligtvis lite extra slagord mot överklassen.

Anarkister är påhittiga. Här är en som kör med något som ser ut som en kombination av rollator och sparkcykel, det var två barn i frontutrymmet vad jag kunde se.

Och här var en annan cykelmodell med närmast antikt utseende.

Den här demonstranten gick så att säga mot strömmen på Hamngatan och propagerade för icke-våld. Skulle tro att de flesta i tåget höll med om det, även om rätten till självförsvar mot nasseattacker är självklar.

Förvånade människor i syltan vid gathörnet tittar ut när demonstrationen drar förbi.

Undrar vad den gamle revolutionsgeneralen Jean Baptiste Bernadotte sagt om han sett en sådan skara med hotfulla rödsvarta flaggor närma sig slottet?

Hm, skall det inte vara gul stjärna på röd botten, inte röd på svart?

Och, som varje år, traskar syndikalisterna förbi regeringskontoren vid Mynttorget. Sitter det månne någon statsbyråkrat därinne och funderar på nya attentat mot arbetarklassen och det arbetande folket?

Något ospecificerat krav tycker jag.

"Solidaritet är vänsterextremism"

Vårdtjänstens jagade trälar behöver inte GPS, de behöver stöd och hjälp att göra ett bra jobb! Jag instämmer.

Varje Första maj knallar syndikalisternas tåg förbi Mynttorget medan KP packar upp för sin Röd Front-demonstration. Ja, det har gått rutin i det hela.

Mystisk flagga. Ett rutmönster som påminner om järnvägsspår - är det järnvägsanställda syndikalister, eller vad?

Och sista bilden. Ett antal personer med barn, barnvagnar och sparkcyklar tyckte att de kom lite på efterkälken. Men de upphov ett entusiastisk stridsrop och sprang ikapp! - Tåget fortsatte upp i Gamla stan, medan jag vek av i riktning hemåt. Och så får det vara slut för Förstamaj-fotografivisandet för i år!

Där kan de ena sig i alla fall!

I förrförra inlägget gjorde jag ett surt inkast om att det lilla KP och det väldigt lilla SKP ju kunde gå ihop, eftersom de är väldigt lika. De skulle ju kunna ta ett färskt exempel från Indien ... :



... vilket består i att det stora riksomfattande revolutionära partiet CPI(maoist) har gått samman med det lokalt starka CPI(ML) Naxalbari. Sedan finns det ju en massa andra partier som kallar sig revolutionärer och marxist-leninister, varav en del agerar parlamentariskt. (Det där 'Naxalbari' är ett tillägg för att särskilja just det partiet från diverse andra som kallar sig CPI(ML).) Om de kan bli aktuella i framtida samgåenden - ja, det får framtiden utvisa.

CPI(maoist) själv består av flera äldre sammanslagna partier och leder sedan många år väpnad kamp och politisk mobilisering på olika håll i Indien. Med den här nya sammanslagningen förväntar man sig tydligen att kampen skall kunna skärpas i delstaten Kerala i sydväst. Kerala är intressant bland annat för att staten anses högt utvecklad och ofta har styrts av ett kommunistparti som får anses som helt borgerligt. Man behöver ju inte vara tvättäkta kommunist för att man viftar med röda fanor, hammare och skäror!

CPI(maoist)s basområden i centrala och östra Indien är för närvarande under hårt tryck av stora offensiver av central- och delstatsregeringarnas halvmilitära styrkor. Därför är det förmodligen värdefullt om det är möjligt att snabbt upprätta nya baser i södra Indien. Kanske maoisterna militära ledning ännu hoppas på att kunna upprätta en 'röd korridor' genom centrala Indien, från gränsen till Nepal och ner till landets sydspets. Allt hänger på om man kan få lokalbefolkningarnas stöd och medverkan.

Första maj 2014 - del två

Ja, här kommer tjugo Förstamaj-foton till, nu från syndikalist-uppmarschen på Sergels torg. Låter inte parollen "välj bort förtrycket" som parlamentarism egentligen? Fast jag tror nog inte att man menar att anarkism, som ju handlar om daglig verksamhet av grupper av människor, kan genomföras genom val vart fjärde år. Det är inte ett partival det handlar om, utan snarare ett livsval.

Vid närmare studium fann jag att den här banderollen kommer från några som kallar sig 'Förbundet Allt åt Alla' (kortare: AåA). Anarkismen har olika rötter, och en tror jag kallar sig anarkistisk kommunism (eller var det kommunistisk anarkism?). Här ser de rätt ensamma ut, men bara en stund senare var det fullt med folk i trappan mot Drottninggatan.

Den här texten kom upp hos AåA-gruppen lite senare. Känns igen från Kommunistiska manifestet!

Den energiska mötesledaren, samt en mer frusen dam till höger. Det var inte så varmt direkt, men det hade åtminstone slutat med regnblandad snö - tack för det!

En del jämställer slentrianmässigt SD med nassar, men jag tror inte det håller (även om SD torde innehålla fascistiska strömningar också).

Här läser proletärpoeten Jönsson en dikt, medan mötesledaren kan värma händerna i fickorna en stund och se frusen ut.

Om man sedan lägger till all jäkla övertid som många arbetar så blir livet ännu kortare!

Rödfront-hälsningen

Ser lite rörigt ut, men det är helt enkelt en konstnärlig bild.

Ja, kallt var det, och mötespubliken hittade raskt till den tidvis solbelysta och lite varmare delen av 'Plattan'.

Vad står det på den där skära banderollen? Försök läsa baklänges ...

... eller kolla på den här bilden. Krossa innanförskapet var det! Anarkisterna verkar vara rätt bra på kul och kluriga paroller.

Det fanns en del fina fanor, men på grund av vindens flaxande hit och dit fick jag inga bra bilder av dem.

Men Stop Nazi är ju lättförståeligt.

Demonstrationen förbereder sig för avmarsch.

Några poliser stod och glodde, men jag tror inte det hände något dramatiskt. Annars torde förhållandet mellan många av demonstranterna här och polisen inte vara det bästa.

Och här är hela mängden på väg mot, och uppför, rampen från torget till Drottninggatan. Fortsättning följer ...