Översättning och begrepp?

Den gamle kinesiske vishetsgubben Konfucius. Vi kan läsa översättningar av hans tankar, men förstår vi de begrepp han använde för att beskriva världen?

En gästkolumn i Asia Times gav mig en aha-upplevelse. Jag misstänker att det viktiga med så kallade aha-upplevelser inte är att man blir upplyst om något fullständigt nytt, utan att det i stället handlar om att saker man redan mer eller mindre känner till sätts in i ett nytt förklarande och förståeligt sammanhang. Och det är vad som hände här.

För att gå direkt på kärnfrågan: kan man säga att man förstår en text från ett annat språk bara för att man får en översättning? Kolumnisten tar ett exempel: 'demokrati' eller 'eller mänskliga rättigheter' är västerländska begrepp som inte finns i kinesiska språket. Men kanske kineserna av väst skulle kräva wenming eller tian ren he yi? Jag vet inte vad dessa termer betyder, den första verkar handla om 'civilisation' i någon mening och den andra om människans harmoni med naturen - tror jag. Man måste förstå vad det är för tankar bakom ordet, annars blir översättningen tveksam.

De flesta västerlänningar översätter helt enkelt kinesiska termer/begrepp till begrepp som vi hämtar från bibeln eller vår filosofi, vilket innebär att det ursprungliga begreppet förstörs av översättningen och blir något västerländskt. Och då blir det fel. Vi förstår inte vad som ursprungligen menades. Om vi diskuterar det som kineser kallar wenming kanske det bästa är att använda just det ordet och förstå vad det betyder, i stället för att omvandla det till ett västerländskt begrepp med avvikande betydelse?

Samma gäller med Indien, hävdar skribenten. Den indiska sanskrit-hindi-traditionen har skapat tusentals unika begrepp under årtusendena, begrepp som helt enkelt försvinner och ersätts av andra när de skall översättas till västerländska språk. - Det främjar knappast det mänskliga tänkandets utveckling. Vi kan skylla på 'Babels torn' där språkförvirringen uppstod, men tänk om det är så att ingen enskild grupp av människor är tillräckligt stor för att utforska världens alla möjligheter - och därmed skapa begrepp för allting. Om vissa grupper då dels sprider sina egna begränsade begrepp över världen, dels inte tar till sig begrepp från andra grupper, får vi en onödigt begränsad förståelse av världen. Det är ungefär så jag uppfattar kritiken.

Den indiske religionsfilosofen Ananda Coomaraswamy. Han uppges ha behärskat ett fyrtiotal språk, men finns det ändå barriärer som inte kan överbryggas genom översättningar utan hänsyn till begrepp?

Billig konflikt

(Från dagens Aftonlöv)

Fascism - lista på varningstecken

Den här bilden hittade jag hos Indiensolidaritet. Tidiga varningstecken för fascism. Kerstin på Motvallsbloggen skriver att USA är fascistiskt. Det är väl bara att ta listan och pricka av ... samtidigt som man får varna för att begreppet fascism är så intvålat att det är svårt att få tag på dess kärna.

Syriska perspektiv

Den här bilden har jag med friskt mod 'lånat' från Syrienbloggen, dock med ett eget tillägg: det är de mysande farbröderna Kildén och Åsman som liksom någon sorts påhejande skyddsänglar får sväva över Onkel Sams färd mot Syrien. K & Å tillhör ju den grupp som numera med berättigande skälls som 'bombvänstern'.  Andra delar av den rörelse de tillhör bombvänstrar inte, så man får vara försiktig med att göra generella fördömanden. Den tjocke kusken påminner om kungen av Qatar, en av finansiärerna av syrienkriget. Bloggaren SyrPer brukar beskylla Qatars härskare för att vara pedofil också (samt vara nära nog apa).

Jag nämnde Syrian Perspective i bildtexten ovan. Kanske SyrPer kan spela en roll när syrienkrigets historia, och särskilt mediakrigets historia, skrivs någon gång. Man vet ju inte vem som är vem på nätet, men låt oss säga att Ziad Faled existerar och är en advokat av syriskt(-kristet?) ursprung som finns i Dearborn, Michigan, och som driver en blogg som hejar på den syriska regeringen.

Det intressanta kanske inte är personfrågan, utan de påståenden som skickas ut på nätet, och varifrån de kommer. En historiker skulle här öppna sin verktygslåda och plocka fram några verktyg som heter äkthet, närhet, tendens, rimlighet och beroende, och med hjälp av dessa försöka bedöma materialet. Det tänker inte jag göra i någon större utsträckning. Att tendensen är för Syriens regering är klar. Men hur är det med rimligheten i påståendena, och varifrån kommer de? Bloggaren uppger sig ha en massa kontakter i Syrien, men hur är det med kontakternas kontakter? Är de pålitliga och de som de påstår sig vara?

Jag tar bara ett inlägg till nämare granskning, det här där den kurdiska gerillan PKK uppges behärska hela sydöstra Turkiet. Låter det rimligt? - Jag har tidigare sett uppgifter om att kurder i Turkiet tagit kontroll över mindre områden, vilket i sig kan vara riktigt och är viktigt i den här krisen, men hela ...? Nja, det behövs nog mer fakta från olika håll och jag tycker det låter tveksamt.

Det kanske är några andra påståenden i artikeln som är de verkligt viktiga, nämligen att Syrien ger PKK vapen som tagits från infiltratörer:

It is noteworthy, that the Syrian army now regularly transfers weapons and ammunitions determined to be of Turkish origin to the PKK, just to remind Erdoghan of the vapidity of his policies.  SyrPer has learned from Wael that a cache of weapons seized yesterday in Hama was put on trucks and sent straight to Qamishli for distribution to our Kurdish allies. 

On top of all this is a deal in the making to begin supplying the PKK with captured "Doschka" anti-aircraft and anti personnel machine guns....the same being bought by Saudi Arabia for the "freedom fighting" terrorists of the FSA.  ...  The only objection is from Iraqi president, Nouri Al-Maliki, who fears an exponential growth in Kurdish power will hobble him in negotiations with Talibani and Barazani concerning oil contracts in Kirkuk, in the North.  Syria and Iraq are working very tightly these days, a relationship almost as important as that which Syria enjoys with Iran.

Är det här bara privata åsikter och skvaller, eller en kanal för den syriska regeringen att sända ut vissa budskap som man kanske inte vill läsa upp officellt i damaskus-radion? Man skickar vapen "till våra kurdiska allierade" - det är ett ganska starkt uttryck när PKK är "allierad". Dessutom en rejäl spark i baken på den turkiska regim som låter vapen strömma över gränsen: "Här får ni tillbaka era vapen, men kanske inte på det sättet som ni tänkt er, haha!" Här får man också veta att det finns plan att utrusta PKK med tunga kulsprutor som monteras på bilar, vapen som kan användas exempelvis mot turkiska helikoptrar. Förutom mot marktrupper, naturligtvis. Kan PKK få tillgång till, och effektivt använda dessa vapen, får man en rejält större eldkraft än tidigare och störa det turkiska luftherraväldet. Och det är väl inte vad Erdogans regering hade tänkt sig.

Slutet på citatet är motsägelsefullt. Å ena sidan anges att Iraks shiamuslimske president känner sig besvärad av ökad kurdisk makt när han skall förhandla med sina egna kurder. Å andra sidan sägs att samarbetet mellan Irak och Syrien är nästan lika tätt som samarbetet mellan Iran och Syrien. Det kan ju bekräfta påståendet att den makt som tjänade mest på USA:s invasion av Irak faktiskt var Iran. Det långsiktiga resultatet av Saddams fall blev ju att iran-vänliga shiiter tog över i Irak.

Hur går det?

För vem? Vad? - Jo, World Economics Association, den världsomfattande motståndsrörelsen bland nationalekonomer mot den förhärskande nationalekonomiska vidskepelsen.

Enligt nyligen utsänt meddelande så är läget, 16 månader efter att WEA grundades, som följande. WEA:

• has a membership of 10,400; 
• has a membership with a wide geographical distribution, approximately as follows: Africa 9%, Asia 18%, Europe 33%, Latin American and the Caribbean 12%, Oceania 8%, and US and Canada 20%; [det betyder att Asien med halva Jordens befolkning ännu är underrepresenterat]
• has published the first issues of its two new open-access and open-peer review journals, World Economic Review and Economic Thought; 
• has increased the subscription base of its pre-existing open-access Real-World Economics Review to 20,900; 
• has held its first online conference, with two more set to begin in September and November and with more lined up to follow; 
• has published 5 issues of its 12-page bi-monthly newsletter, and 
• has become a major presence in the world of economics. 

Och under kommande tre år förväntar man sig:

• to become the world’s largest professional association of economists (it is already the second largest), thereby becoming the world’s new primary institutional reference point for the profession; [med andra ord siktar man på att knuffa AEA, American Economic Association åt sidan]
• to gain a very large and worldwide readership for all three of its now existing journals; 
• to establish its online conferences as a major mode for global exchange and development of economic research and ideas;  
• to launch one or more new journals; 
• to greatly expand its website, and 
• to witness the beginning of the end of the profession’s neoclassical hegemony. [ja! ja! kan knappt vänta på den dagen när neoklassikerna bärs ut från institutionerna!]

Gammal teknik med framtid

Det här är en miniräknare som enligt garantilappen på baksidan härstammar från slutet av 1979. Trettitre år alltså. Tror jag fick den när jag började prenumerera på Forskning och Framsteg. Det står "solar power", men ljuset från en glödlampa räcker, eller lite ljus med indirekt solsken genom ett fönster som på nedre bilden. Som synes fungerar den ännu! - Jag antar att solcellstekniken ännu egentligen bara är i sin tidiga barndom, och har framtiden för sig!

Fortsättning på lite tidigare tugg

Jaha, det var ju meningen att jag skulle skriva ett svar/kommentarer till ett inlägg med kritik mot synpunkter som jag framfört i ett tidigare inlägg. Men det känns segt ... för bakgrund och länkar, se föregående bloggpost.

Varför inte starta resonemanget med en klisterlapp på en lyktstolpe i Årstaberg? Av någon anledning vill någon just på denna stolpe propagera för frigivning av en irländsk republikan vid namn Marian Price som 1973 deltog i ett bilbombsattentat i London, dömdes till fängelse, sedan släpptes men nu återigen sitter inne - möjligen lagvidrigt.

Lagligheten går jag inte in på, däremot det där med bilbomber: IRA-bomben 1973 skadade 200 personer och en dog av hjärtattack. Det kunde ha varit värre, bilbomber tillhör något av det vidrigaste och ansvarslösaste om man nu vill smälla av en bomb i en stad. Det finns inga garantier för att en bomb av den här sorten bara träffar ett avsett begränsat mål, det måste betraktas som ett terrorvapen. Jag säger inte att det aldrig kan finnas situationer där det är fel med den här metoden, men de torde vara ytterligt sällsynta. Något att tänka på om man är rädd om människoliv.

Hur kan det här leda vidare till kritiken? - Jo, jag hade varnat för okontrollerbara våldsspiraler i samband med upproret i Indien och fått skäll för det. Jag tror fortfarande att jag har rätt, och detta av flera skäl.

Ett skäl är att det indiska samhället är synnerligen splittrat i klasser, kaster, religioner, etniska grupper. Om upproret skall lyckas måste de flesta människor enas över alla dessa gränser, och folk i gemen måste veta att revolutionärerna inte urskillningslöst använder våld. Om det medvetandet finns blir det svårare för regeringen att hetsa olika grupper mot varandra och sedan sitta vid sidan av och se exempelvis när hinduer, kristna, muslimer och sikher slaktar varandra. Å andra sidan, om det faktiskt kan vara troligt att revolutionärer är vårdslösa med våldsanvändning och bedriva sekteristiskt våld så kommer det oundvikligen att slå tillbaka mot den revolutionära rörelsen. - Vad jag vet så har en del element hoppat av från den revolutionära rörelsen, lever vidare som rövarband under maoistisk täckmantel, deltar i kastbaserat våld eller stödjer lokala pampar. Det antyder att om man låter principerna glida iväg kan det gå hur illa som helst.

Det finns två sorters våld. Det reaktionära och det revolutionära. Att kalla dem ont respektive gott är att ta i, men det finns skillnader mellan att förtrycka respektive att bekämpa förtryck, därom kan vi vara ense. Men det är också så att revolutionärerna måste vara försiktigare i sin våldsutövning - medan regimen kan bränna byar och slakta folk måste revolutionärerna ta hand om sin bas bland folket och göra sin våldsutövning så begränsad och effektiv som möjligt. Det är maoisterna i Indien som ber om ursäkt när en operation går fel, regimen gör det inte. Att polisstyrkorna varit inblandade i mord, mordbränder, våldtäkter och tortyr märks av någon anledning inte lika mycket.

Ett praktiskt fall av vårdslöshet: gerillan ville slå ut en polistrupp som varit ute i djungeln men nu återvände mot basen. Poliserna äntrade en buss, gerillan sprängde bussen med minor. Man hade inte uppmärksammat att det var en massa civilpersoner på bussen också. Detta var naturligtvis inte bara en mänsklig tragedi (även om det var det värsta) utan en politisk fadäs.

Ett annat praktiskt fall: När folk i utkanten av den revolutionära rörelsen antagligen var inblandade i sabotage mot järnvägen i Västbengalen, och orsakade en tågurspårning som kostade uppåt hundra människor livet, är det samma sak. Vansinnig politik. Vårdslöst. Och vem tjänar på det?

Dandakaranya ...

... heter en ny tidskrift som den pigga föreningen Indiensolidariet nyss gett ut. Ser ut som man tänker sig längre artiklar och resonemang om olika förhållanden i Indien än vad som normalt orkas med via datorn. Ett exemplar råkade falla i min hand idag. För den som undrar över namnet Dandakaranya så syftar det på de jättelika skogarna i centrala och östra Indien där stora uppror och samhällsbygge pågår bland stam- och fattigfolk. Ledarna och aktivisterna är ofta maoister.  Hotet om angrepp från regeringstrupper finns ständigt.

Min inblandning i det hela är att tidningen har tryckt av en bloggpost där jag generellt diskuterade möjligheterna för den typ av folkligt krig som de indiska maoisterna driver. Dessutom finns med ett genmäle (med i mitt tycke något gnällig och inte helt rättvis kritik mot vad jag skrev) som också publicerats på min blogg tidigare i år. Historien kanske visar vem som får mest rätt. 'Rätt' tror jag ingen får.

Hur som helst: 'sandwichteorin' som det står om handlar om ett känt tema från olika håll i världen när det är uppror på gång: media tutar på om att civilbefolkningen står skräckslagen i korselden mellan regeringstrupper och gerilla. Detta även om befolkningen i själva verket utgör en förutsättning för att gerillan över huvud taget kan existera. - Men det finns ju problem här, med människor som råkar väldigt illa ut när regeringstrupperna stormar in i byarna och slår vilt omkring sig, och den aspekten hade jag uppe i min kritiserade bloggpost. Jag tror inte man kan bortse från det, hur man än ser på frågan om väpnat motstånd.

Jag antar att den som är ute efter mer diskussioner om solidaritetsarbete och om vad som händer i Indien som det förmedlas i Dandakaranya kan få tag på tidningen kan skriva en rad till föreningen:
indiensolidaritet@gmail.com .

Upp eller ned - och för vem?

Ursäkta, var tog min civilisation vägen? 

Det var några dagar sedan föregående inlägg. Inspirationen att skriva har inte varit på toppen. Har i stället försökt avsluta en av de halvlästa/olästa böcker av vilka det finns några i hyllorna. Som en bok som väckte viss debatt när den kom för några år sedan, Jared Diamonds Undergång. Civilisationernas uppgång eller fall. Inte någon humör-höjare direkt.

Men nu har jag i alla fall bladat igenom den. Vad jag minns diskuterades det om Diamond hade rätt om vad som hände på Påskön bland annat. Vad man kan konstatera är att det gick rätt illa för folket som bodde där, men frågan är om det berodde på "kulturellt självmord" eller att de trots en uthållig livsstil drabbades av europeerna? (En gammal bloggpost om det här.) På några andra ensliga öar i Stilla havet gick det ännu värre för folkspillror som isolerats från yttervärlden. Men på andra ställen har människor lyckats försörja sig i årtusenden utan att drabbas av annat än vanliga naturkatastrofer.

Nordbornas bosättningar på Grönland gick under, men man hade i alla fall hållit ut i över 400 år. Verkliga högkulturer existerade under lång tid i Centralamerika och Kambodja och avancerade grupper på annat håll enligt Diamonds beskrivning. Gemensamt för dem alla verkar vara att det var hierarkiska samhällen. Och det reser frågan om vad det har för betydelse. Att människor över huvud taget kommer in på helt nya områden verkar vara katastrofalt för mycket av den ursprungliga djurvärlden. I Medelhavets öar, på öarna i Stilla havet, Indiska oceanen eller Arktis - var än människor kom så utrotades mycket av de djurarter som inte kunde flyga bort. Samma kan ha hänt i Amerika och Australien när de första människorna kom. Men om vi nu bortser från vad de första små jägargrupperna hade för sig och ser på senare samhällen med någon sorts klass- eller gruppindelning då?

Är samhället uppdelat på grupper finns det kamp om makt och resurser mellan grupperna. Diamond bekräftar det också. Under folkmordet i Rwanda kunde folk utan skor (och utan kor och åkrar) ta livet av sådana som hade skor. Som Marx skrev i Kommunistiska Manifestet kan kampen sluta med att den ena gruppen besegrar den andra, eller att de båda går under. Ett alternativ kan ju vara att en civilisations undergång i själva verket är överklassens undergång, medan folket lever vidare utan att göra så mycket väsen av sig. Överklassen kraschar exempelvis i samband med överexploatering av naturresurser, och en del av folket drar bort till andra ställen och lever vidare under enklare och hållbarare förhållanden. Är det verkligen undergång, eller kan man hellre se det som ett vettigare sätt att arrangera livet för och genom gemene man? Mayakungarnas mäktiga städer försvann i djungeln, folket (den del som överlevt de svåra tork-katastroferna, inbördeskrigen och annat elände) levde vidare utan att göra så mycket väsen av sig.

En slutsats kan åtminstone vara att om en plundringsbenägen överklass inte slås ner i skoskaften kan det orsaka svåra umbäranden för dess underklass. Det verkar vara en generell tendens att människor som kommit upp sig en bit i samhället lätt tappar kontakten med marknivån och dess problem. Det kan sluta med en krasch. Det har slutat med krascher, och fler lär komma. (Här är en annan gammal bloggpost som är inne på samma ämne, för övrigt.)

Nästa gång ...

... du ser en inte riktigt vit människa på gatan, en ganska svart afrikan eller indier eller så, så bör du närma dig personen ifråga och utropa: "Hörrdudu, du kan ju inte gå och se ut så där, alldeles svart i nyllet, du ser ju för h-e ut som en rasistisk stereotyp av en neger! Dra en påse över skallen, eller kör med vitt smink, om du nu inte kan vara en ordentlig vit människa av dej själv!"

Detta med anledning av en kufisk debatt vars artiklar jag tror finns samlade här. (En del människor verkar prioritera livets problem på ett jäkligt underligt sätt ...)

Rika & fattiga

Här är en tabell kopierad från Real World Economics Review Blog, en blogg att hålla koll på för den som är intresserad av nationalekonomi som inte är neoklassisk!

	2007	2008	2009	2010	2011	2012
Billionaires, total number	899	1125	793	1011	1210	1226
Net worth, total	3,500	4,400	2,400	3,600	4,500	4,600
Net worth per billionaire	3.89	3.91	3.03	3.56	3.72	3.75

Här har vi antalet miljardärer ('billionaires') i hela världen i februari under de senaste sex åren och deras förmögenheter. Siffrorna avser miljarder US-dollar i dagens värde.

Det finns en intressant observation angående krisens utbrott 2008 och senare utveckling: miljardärerna blev under en kort period färre och fattigare, men det har de hämtat igen med råge! Om vi ser på myntets andra sida hittar vi tre miljarder fattiga människor, varav 1,3 miljarder klassas som extremt fattiga. Siffror i det här området är alltid osäkra, men de extremt fattiga antas klara sig på mindre än 1,25 dollar/dag. Eller om de nu inte gör det.

Som jag kanske tidigare anmärkt så kan man nog tala om olika konjunkturer som löper parallellt. I toppen är det permanent högkonjunktur, i botten permanent lågkonjunktur, oavsett vad som händer på börsen.

Sedan finns det ett mellanskikt på några miljarder som åker upp och ned vartefter konjunkturerna svänger. Där ingår den så kallade medelklassen, bättre betalda knegare som plötsligt upptäcker att golvet sviktar under dem. Hur många människor det rör sig om vet jag inte, men det rör sig i hög grad om arbetare och tjänstemän samt småföretagare i de gamla industriländerna som kapitalet inte har någon större nytta av längre. Om de här människorna gör något i politiken det närmsta årtiondet kommer det att märkas.

Oavsiktligt?

Som det sägs, det är lättare att starta ett krig än att avsluta det - särskilt på det sätt som är bäst för en själv. Det kan ju alla tomtar som dragit igång det syriska kriget fundera över. Obs. att jag inte skriver 'inbördeskrig' utan just 'krig'. Ett antal stater har börjat krig mot Syrien genom att skicka in en tvivelaktig rebellrörelse i landet. Det finns äkta syriska upprorsmän, det finns äkta oppositionsgrupper, men bland det senaste som skickas in lär vara jemenitiska islamister, och de har väl egentligen sitt eget inbördeskrig att ta hand om. Man kan ju undra vad den ordinäre syriern tänker när libyer och kat-tuggande jemeniter dyker upp i grannskapet?

Nu rapporteras att turkiska armén har förlorat bortåt åttio man i sårade och dödade vid en gerillaattack mot en militärkolonn långt inne i det egna landet. Det har varit flera sådana händelser på senaste tiden. Armén måste ha förlorat hundratals soldater i strider mot kurdisk gerilla bara de senaste veckorna. Det är svårt att inte se ett samband mellan turkiska regeringens deltagande i kriget mot Syrien och uppsvinget för det kurdiska upproret i Turkiet. Stöd till turkisk gerilla är ett av de kort som Syrien kan spela ut. Hur kommer den turkiska allmänheten att ta detta? Kommer Erdogans regering att överleva, eller blir det en ny militärkupp?

Det har bekräftats att iranska förband från revolutionsgardet finns i Syrien. En sådan truppförflyttning borde stärka axeln Iran-Syrien-Hetzbollah mot eventuella angrepp från Israel. För finns ett större antal stridsdugliga iranier i Syrien bör en del kunna slinka över till Libanon och placera sig i närheten av den israeliska gränsen. Där kan de bedriva signalspaning, skjuta raketer och ha annat för israelserna besvärande för sig. - Förstärkt uppror i Turkiet, iranska trupper i Israels närområde, ingick det i de politisk-militära hjärntrusternas förutsättningar när de tänkte köra en repris av Libyen i Syrien? Eller var det sådana där oaviktliga saker som 'bara' händer?

Libyen är ju en liknande historia, även om man bortser från att islamister som förmodligen tidigare ingick i alliansen mot Qaddhafis regering nu i vanlig god ordning likviderade USA:s ambassadör. Följderna märks nere i Mali som sprängts och till hälften tagits över av islamister. Man kan nog gissa att spill av den typen hotar en del andra länder i närheten, som Algeriet och Mauretanien. I Nigeria märks det redan. - Återigen: oavsiktliga effekter av dumma åtgärder som klokt folk varnade för redan från början.

Vem blir siste (levande) man ut?

Den siste överlevande från en brittisk armé i Afghanistan 1842

Det afghanska fiaskot blir tydligare för var dag. Jag har tidigare klagat på att media påstår att personer i afghanska militär- eller polisuniformer har givit sig på de utländska trupperna. Det ÄR förmodligen i de flesta fall just afghanska militärer eller poliser som vänder sina vapen mot utlänningarna. Men när en grupp afghaner i USAmerikanska uniformer nyligen riktade ett synnerligen framgångsrikt angrepp mot en bas med amerikaner och britter är det ju riktigt att skriva att det var afghaner klädda i amerikanska uniformer. Förmodligen grubblar ockupanternas strateger nu över hur många fler uniformer som kan tänkas vara i motståndarnas händer.

Det fanns en elak tanke om att NATO skulle utbilda en afghansk polis och armé att föra kriget för ockupanternas räkning. Jag undrar om någon längre tror på den idén. Det verkar som en desperat upprepning av 'vietnamiseringen' under kriget i Vietnam. Man beväpnar sina fiender. Ställ bara frågan: varför skulle afghaner slåss för USA och dess lydstater? För närvarande verkar det inte som om ockupanterna känner sig särskilt väl till mods när afghaner är i närheten, och det tänkta samarbetet ligger nere. Det borde inte svenskarna heller göra. De borde låsa in sig på förläggningen och kräva hemtransport med rasande fart.

När de där afghanerna i USA-uniformer förstörde delar av en bas, samt ett antal flygplan på marken, var det på ett ställe där den brittiske prins Harry befann sig. Vad nu knäppgöken hade där att göra. Är 'Harry' namn för en prins ens? Förr i tiden hette kungligheterna saker som Ludvig den fromme, Karl den skallige, Baudouin med järnarmen, Harald blåtand, Sven tveskägg eller Ragvald knaphövde. Det var rejäla grejor. 'Harry' låter bara fånigt. Han kan väl sätta sig på en spattig häst och rida ut som siste ockupant från Afghanistan, då gör han väl någon nytta i alla fall.

Kommentarsfältens svarta block?

Man kanske kan se det så här, beträffande en aktuell debatt (ett inslag finns här):

• Vanligt folk håller sig borta från demonstrationer om de misstänker att 'svarta blocket' tänker uppenbara sig där och ställa till bråk.
• Vanligt folk håller sig också borta från mediadiskussioner (som skribenter eller deltagare i diskussionen) om de misstänker att risken finns att 'pissrännefolket' kommer att uppenbara sig och förstöra all vettig diskussion.
• Här har vi, om jag gissar rätt, två grupperingar vars aktiviteter i praktiken fungerar anti-demokratiskt

Kan man inte helt enkelt se 'svarta blocket' och 'pissrännefolket' som två yttringar av samma problem: gallskrikande borgerliga anarkister som inte kan göra annat än att parasitera på, och förstöra, andras ansträngningar?

Spridda åsikter en söndagseftermiddag

Om att fler och fler media inskränker kommentarmöjligheterna (rått uttryckt: stänger 'pissrännan'):

Yttrandefrihet innebär inte tvång att folk måste lyssna. Min tid är inte obegränsad. Den blir i själva verket alltmer begränsad för var dag. Det innebär att jag inte har lust att vada igenom oändliga mängder av skit och oväsentligheter för att komma fram till de värdefulla bitarna!

Det är bra om artikelförfattarna deltar i debatten, det kan eventuellt göra att seriösa kommentatorer blir mer dominerande på pissgubbarnas bekostnad, och visar att författaren bryr sig. Min egen erfarenhet från bloggen här är att återkoppling från mig verkar uppskattas. Lärorika synpunkter kommer in, och någon (sällsynt) gång har jag till och med modifierat mina uppfattning på grund av påpekanden från läsare. - Jag tror dock detta inte hjälper i stormedia. Som sockerbiten drar till sig flugor drar öppna kommentarsfält i stormedia till sig pissrännefolket. Moderering! Radering! Blockering!

Om moderna kommunikationer:

En nära släkting var intagen på sjukhus för operation för några dagar sedan. Tele-kommunikationen oss emellan var dock svår/omöjlig på grund av dåliga förbindelser från sjukhusområdet (och då avses inte bara från operationsbordet!). Är inte detta SKANDAL! Alla vet ju hur det är numera: folk bloggar, twittrar och fejsbokar, om det så gäller den egna begravningen! Det måste ju vara en mänsklig rättighet att alltid vara uppkopplad!

Operationen? Ja den gick bra!

Röd näckros, verkar sprida sig i stockholmstrakten tror jag

Klättergroda - repris

Den här lilla dikten av Nils Ferlin har förekommit tidigare på bloggen:

Ack, klättergroda lilla;
ihärdigt under årens lopp
från gren till gren du klättrat upp.
Nu står du högt i buskens topp
men luktar lika illa.

Den verkar vara ständigt aktuell, som idag:

Sveriges tidigare statsminister Göran Persson blir delägare i ett riskkapitalägt it-bolag som verkar i sjukvårdssektorn. Därmed gör han samma resa som sin före detta finansminister Pär Nuder: från en socialdemokratisk regering till riskkapitalsektorn.

Eller den här:

Politikerna ska inte lägga sig i bankernas bonusdiskussioner och FI:s kvartalsvisa bolånerapport visar inte verkligheten. Det konstaterar den tidigare politikern Thomas Östros – numera bankförespråkare.

Ska vi ta en bild på herrarna också?

Lite taskigt mot en oskyldig groda förstås ... och jag har ju etiketterna 'karriär' och 'korruption' på det här inlägget. 

Reflexioner om arbetslöshetsunderstöd

Hallå, det här är bara några korta reflexioner som kom för mig när jag läste ett inlägg av en av den svenska nationalekonomins få friska fläktar, Nils P Syll. Han har till och med en internationell publik, och skriver ofta på engelska samt, såg jag nyss, firar 1½-årsjubileum som bloggare.

Frågan handlar om sänkt ersättning vid arbetslöshet ('sänkt A-kassa' på normalsvenska) - bra eller dåligt?

Dålig-sidan har två saker att peka på:

• Höga ersättningar fungera som så kallad automatisk stabilisator i ekonomin i stort. Efterfrågan kan hålla uppe även om lönerna försvinner, och därmed mildras en lågkonjunktur.
• Höga ersättningar gör att kravet att panikartat behöva hitta ett nytt arbete minskar, man kan ägna längre tid åt sökande efter arbete som passar en själv.

Bra sidan hävdar:

• Lägre ersättningar gör att de arbetslösa snabbare försöker hitta nya arbeten.
• (Det kan finnas något resonemang om att inte ligga 'det allmänna till last', men just nu kan jag inte minnas det. Men eftersom offentliga pengar går till A-kassorna så kanske frasen 'vara varsam om skattebetalarnas pengar' har synts i sammanhanget.)

Bland annat finns två olika människo-uppfattningar här: en vänsteruppfattning som generellt tror folk om gott och att de flesta vill göra något bidrag till samhället, och en högeruppfattning som generellt uppfattar folk som lata och ovilliga att göra rätt för sig. Men det kan finnas annat också. Nu är jag ute på tunn is och gissar, men ...

Låt oss anta att ekonomin är i stora förändringar. Vi vet redan att hela branscher försvann för tiotals år sedan, och den processen fortsätter. Skor, textil, varv, numera fordonsindustri. Processen kan förväntas fortsätta. Inte så att industrier nödvändigtvis försvinner i alla lägen, men de kommer att kräva färre och färre arbetare. Även mängder av tjänstemannajobb försvinner (jag tror att TCO uppfattade hotet om det för flera år sedan). 

Om de styrande tror att den här processen är oåterkallerlig och inte kan styras om i positiv riktning är det faktiskt logiskt att sänka stödet och försöka få in arbetslösa så snabbt som möjligt på vilka låglönejobb som helst - de gamla höglönejobben är ju på utgående! Nu skall en växande underklass mocka skit åt en liten överklass och en skitängslig krympande "medelklass". Blir det ännu fler sökande till varje låglönejobb kommer naturligtvis lönenivån att sjunka ytterligare. Om man vänder på min första punkt ovan så kommer det att fungera som en automatisk de-stabilisator för ekonomin genom att dra bort en massa efterfrågan (en efterfrågan som bland annat bidrar till att hålla höglönejobben kvar!) Därmed blir det en spiral som bara går neråt hela tiden ...

Jaha, jag skulle ju vara kort men nu sprack det igen! Det finns medicin mot det här eländet, men det får jag återkomma till!

Jag ser inte det ringaste sammanhang mellan denna bild och blogginlägget i övrigt? 

Vem skall man tro på?

Saxat ur dagens Svenskan:

En blick in i den översta artikeln avslöjar att det är en Nordea-person som är först i raden av lovsångare till börsens möjligheter. Att man inte sparar i aktier, utan att det är spekulation, verkar inte vara en åsikt hos den sortens människor. Eller kanske att det är en åsikt som man inte luftar men är fullt medveten om - bankskojare som lurar folk helt enkelt!

Det verkar trovärdigare när mannen i nederkanten känner sig orolig. Inte så att aktier försvinner från ena dagen till den andra, däremot att kapitalismen kan vara inne i en permanent och obotlig kris nu. Möjligen skulle den kunna rädda sig ett tag till genom att sluta stödja fallfärdiga banker och i stället stödja fallfärdiga vanliga medborgare, men det tror jag inte så mycket på.

Diverse långsiktiga tendenser, särskilt i de gamla industriländerna, gör att en akut skärpning av en kris någonstans kan bli det berömda halmstrået som knäcker kamelens rygg. Det gäller ökade inkomstskillnader, teknologiska förändringar, råvaruknapphet, miljöförändringar. Det kan ännu utnyttjas av skickliga spekulanter, men gemene man bör nog inse att det inte finns några "postivia" effekter på aktiemarknaden. Börsen kan göra så kallade glädjeskutt ibland även framöver, men de krafter som drar nedåt torde vara starkare. I botten finns den reala ekonomin, och den mår inte bra.

(Knappast) ny ap-art

Bland annat Svenskan skriver att forskare upptäckt en ny ap-art i Kongo. Nja, ny är den ju inte direkt. Inte nyare än att lokalbefolkningen känner till den och har ett namn: lesula. Det borde ha varit riktigare att skriva att en sorts markatta som tidigare inte beskrivits vetenskapligt nu har beskrivits vetenskapligt. Går man till originalrapporten talas det faktiskt om att den inte beskrivits tidigare. Men den som är på dåligt humör kan ju skälla detta som ett kolonialt sätt att se på världen. Eller bara lite slapphet i tänkande och formuleringar, om man är på bättre humör. - Ny eller gammal, den ser ju rätt trevlig ut i alla fall. Bilderna kommer från rapporten i PLoS One.

Finns det ett filosofiskt djup i dessa ögon, eller är han (?) bara korkad?

Vill man träffa Lesula på hemmaplan skall man bege sig till det inrutade området på vänstra kartan. Mitt i Kongo alltså.

"Att lägga på data"

Här är en reflexion angående industriell utveckling och datorisering/robotisering. Den utlöstes när jag läste ett inlägg på Lennart Frantzells USA-blogg. (LF är en buse, den som läst hans blogg borde förstå varför, men här var en tråd att spinna vidare på). Han skriver att bilfabrikerna började använda robotar för tjugo-trettio år sedan. Sedan hoppar han vidare till googles självstyrande bil men utan att dra vissa slutsatser som man skulle kunna göra.

Vad gjorde bilindustrin? - Man robotiserade genom att "lägga på data". Det är inte konstigare än så här:

Det första löpande bandet hos Ford i Detroit 1913. Bilens underdel rullar fram på marknivå, och så kommer en del av överredet ner från ett lutande plan. Det hela betjänas av ett antal gubbar som flyttar på grejorna och skruvar fast dem. Införs industrirobotar så innebär det, med en grov förenkling, att gubbarna ersätts av maskiner som gör ungefär samma jobb.

Inte nog med det. Ungefär samma jobb utförs på samma typ av samfärdsmedel. Den mekaniska och människostyrda bilen. Det är samma sak som när kontoren datoriserades. I stället för att börja med nya arbetsmetoder så tog man helt enkelt de gamla blanketterna, som det ju fanns myriader av, och "lade på data". En åldrande organisation fick modernare teknik men fortsatte lik förbaskat att åldras. Eller när tempoarbetarna, med en stackare som drog i en spak X gånger i timmen, ersattes av en gul asea-robot, som fortsatte att dra i en spak X gånger i timmen.

Det intressanta när man ser på bilindustrin är att de gamla fabrikerna infört robotar men i grunden fortsatt att vara som tidigare. Däremot har google kunnat gå in med fräscha ideer, utan att tyngas av en jättelik mekanisk organisation som försöker leva vidare. Man kunde börja från en egen infallsvinkel utan alltför många förutfattade ideer. Därmed kan man skapa en bil som inte behöver besväras av en virrig förare bakom ratten. Nu börjar det bli ett riktigt teknikskifte, inte bara lappande på gamla sätt att arbeta. Frågan är om det så småningom kommer att slå tillbaka mot de gamla fabrikerna och förvandla dem till något annat (eller om de hinner gå omkull först).

Fel under 200 år?

Här är en intressant understreckare i Svenskan om Afghanistan. Dagens politik gentemot detta land påstås i en recenserad bok bygga på brittiska idéer från 1700-talet. Afghanistan missförstås, och då blir det fel.

Det är klart att felaktiga uppfattningar kan fortplantas genom generationer av diplomater, politiker och militärer (vilket konsekvent medför katastrofer för folk landet), men samtidigt är jag lite fundersam. Är det verkligen bara idioter med i spelet? Finns det inte intressen av att fortsätta att 'göra fel' som gör att man fortsätter med det? Annars vore ju en rimlig slutsats av tidigare 'fel' att man bör undvika att skicka in militär i Afghanistan, och att det är omöjligt att få en pålitlig lydregering i Kabul? - Man får nog anta att i varenda utrikesdepartement, i Washington, London, Moskva etc., har det hela tiden funnits insatt folk som kunnat förklara vad som är lämpligt/inte lämpligt att göra i Afghanistan. Men andra storpolitiska överväganden har fått ta överhanden. Och så går det som det går.

Författarna i boken vill dock göra upp med gamla felaktiga idéer. Det kanske passar bra i ett läge där den utländska ockupationen möter allt större motstånd och det gäller att hitta argument för att avbryta hela eländet. Jag undrar hur Jan Myrdals gamla bok om Afghanistan från 1960 står sig i det sammanhanget. Den hade i alla fall stor betydelse för min förståelse av den anti-koloniala kampen. - Man kan väl säga att Afghanistan är eget, men inte så eget att det är obegripligt. Snarare kanske det är väldigt begripligt om man sopar bort dimridåerna som kolonialister spritt ut under några hundra år!

En intressant detalj rör sufismens politiska betydelse:

I ett bidrag beskrivs hur sufismen i pakistansk politik lyfts fram av det moderna Pakistans ledarskap från president Muhammed Ali Jinnah och framåt. Jinnah såg nämligen den sufiska traditionen som ett verktyg för att kombinera modernitet och islam i en moderat islamisk stat, och som en motkraft mot mer ortodoxa tolkningar av islam.

Den pakistanska elitens stöd för den sufiska tolkningen av islam bemöts dock med växande misstänksamhet. Av många religiösa och/eller politiska motståndare betraktas den som ett instrument som tjänar USA:s intressen snarare än Pakistans, och som ett rättfärdigande av den härskande klassens privilegier.

Kan vara av intresse, bland annat för att sufiska idéer diskuteras även i Sverige, och en del anser att sufismen är den goda islam, i motsats till den onda salafismen. En del inslag om detta finns på Mohamed Omars blogg, och ta exempelvis det här inlägget på Religionsvetenskapliga kommentarer. Månne finns goda/onda inslag på båda sidor av staketet? Här är länken till Föreningen Afghanistansolidaritet, när jag nu ändå håller på att länka!

Slut på tillväxten?

Har ingen större skrivlust just nu. Men här är ett lästips, en kort artikel som ställer frågan om tillväxten i USA är på upphällningen (och vi kan väl modifiera resultaten även för andra utvecklade länder). Tror jag återkommer till ämnet längre fram. Möjligen kan man koppla ihop den avstannande tillväxten med ett annat fenomen inom ekonomin som Marx kallade "lagen om profitkvotens fallande tendens".

Det finns ju flera faktorer som kan göra att tillväxten inte är vad den varit. En är att vi närmar oss resurstaket inom olika sektorer. En annan, som påpekas i artikeln, är att delar av tillväxten har varit engångseffekter. Jag tror den svenska termen för en del av detta är 'överflyttningsvinster', som när lågproduktiva småbrukare skolades om till högproduktiva industri- och byggnadsarbetare på femtio- och sextiotalen i Sverige. Det kan också vara engångseffekter av att rinnande vatten och toaletter flyttat inomhus - de lär ju inte flytta ut igen. Kort sagt, det finns en massa tillväxtfaktorer som var viktiga under en uppbyggnadsperiod men som inte är det längre. (Att folk är friskare, bättre närda och lever längre, kan också ha givit engångseffekter eftersom den förbättringen har skett under en relativt kort tid.)

Detta kan nog slå igenom på hur folk lever i de utvecklade länderna. För bortåt fyrtio år sedan varnade den grekisk-franske ekonomen Arghiri Emmanuel att lyftet för arbetarklassen i industriländerna kunde vara en tillfällig historisk företeelse. Den normala arbetarlönen under några årtusenden har legat på existensmininum, och inte så mycket mer. Standardhöjningen i några länder från slutet av 1700-talet kan ha varit en avvikelse. Vi får se hur det blir med det!

Vad det gäller datoriseringen så syntes den överhuvud taget inte i produktivitetsstatistiken under en period. Författaren har dock upptäckt detta - men konstaterar att effekten inte är så stor.

De tillväxteffekter som inte finns så mycket av i USA och Västeuropa längre torde dock vara i full sving ute i Tredje världens mer alerta ekonomier. Där finns mycket att göra. På sina håll gör man det också.

Lärarmyteriet, och reflexioner om skolan

Jag tittade i länklistan på Lindelöfs blogg och fick syn på något som heter Lärarmyteriet. Vad är nu detta? Jag följde länken och kom till en ny sida som gav vissa tankar. Jag skaldade ...

Lärarna protesterar
Lärarna har fått nog
De vill ha bättre villkor
för allt jäkla slit å' knog!

(Melodi: Älgarna protesterar.)

Detta är dock inget att skämta om, såvida man inte är lagd åt det galghumoristiska hållet. - Först en självdeklaration: jag har aldrig trivts i skolan, även om det blev bättre ju högre upp i graderna jag kom. Däremot har jag gillat att läsa och att lära mig olika saker. Och när man talar om att upprätthålla och utveckla ett samhälle bör skolorna och dess personal betraktas som nyckelinstitutioner, med lärarna vid fronten. Vill man däremot underminera ... I Lärarmyteriets manifest står det:

Vi älskar våra jobb och vill behålla dem, men vi vill också ha drägliga arbetsvillkor och en skola som fungerar för eleverna. Vi vill också ha Europas, eller världens, bästa skola, men vi tror att den inslagna vägen med nedskärningar och jätteklasser är fel väg att gå.

Det finns olika aspekter att ta upp. Eftersom jag gillar att dra upp stora linjer ibland vill jag fråga om inte skolans förfall hänger samman med det kapitalistiska systemets utveckling. Den fas vi befinner oss på påminner inte om tidigare då det gällde att massutbilda skaror av ungdomar som skulle inta fabriker och kontor och som måste ha åtminstone grundläggande kunskaper i att läsa och skriva, räkna, och lite andra saker. Med den tunga roll spekulationskapitalet har (man försöker göra pengar av pengar utan några produktiva mellanled, enkelt uttryckt) behövs inga massor av flitiga arbetare. Helst skall så stor del av samhällets resurser som möjligt styras över till spekulanterna utan motprestationer, och i en ekonomi som inte har samma tillväxt som under guldåren betyder det att andra intressen trängs undan.

Den härskande klassens tankar dominerar samhället. När spekulationskapitalet har den politiska makten kommer det givetvis att slå igenom på basnivån, i skolorna (ja, i hela köret med 'vård, skola, omsorg' och samhällsservice och infrastruktur i övrigt). Därmed blir skolan ett 'sparobjekt'. Personal som kunde vara bra att ha åker ut, det blir otrevliga motsättningar mellan lärarna vid fronten och de politiker och tjänstemän som är ansvariga för att genomföra spekulationskapitalets önskningar, eleverna kommer i kläm. I kvartalsbokslutens tidsålder är det svårt att tala för investeringar som kan tänkas ge utdelning först tiotals år i framtiden. Ur den härskande klassens synpunkt är skolan inte så viktig längre (såvida man inte kan använda den som ytterligare ett objekt för plundring). Den mindre skara av utbildade elitarbetare som man behöver kan man få ändå, utan massutbildning.

Man kan ju säga att Alliansen har gjort ett bra jobb ur spekulationskapitalets synvinkel, man sänker skolan bit för bit. Det är klart att man kan hävda att regeringen är dum eller inkompetent, men jag undrar om den inte bara helt enkelt gör det som den måste göra enligt rådande härskande tankar. - Men kom ihåg att det finns tankar som för närvarande inte härskar, men som kan bli styrande en gång! En gång skall jorden bliva vår ...

Ja, privatskolor (av någon anledning kända som 'friskolor') är ju ett kapitel för sig i den allmänna konkursen, vilket framgår av Max Gustafsons superba teckning!

Intressant nog tror jag inte det talas så mycket om 'livslångt lärande' numera. Kan det bero av att en växande del av befolkningen kan betraktas som körd redan i barnaåren, och kan förväntas vara så resten av sitt liv? Och då är det meningslöst att lägga några resurser på dessa tråkiga individer när det kan bli större bank-bonusar i stället.

Sedan finns ju andra underligheter. Underliga elever exempelvis. Att lärare klår upp elever är inte bra, att elever klår upp lärare är inte bra - på hur många arbetsplatser skulle man tycka att personalen bör vara beredd på att utsättas för våld utan att protestera för mycket, med hänvisning till att 'det ingår i arbetet'? - Man kan ju tänka sig polis, häkten, fängelser, krigsmakten, krogköer ... men knappast en institution som skall bidra till att utveckla goda medborgare och medmänniskor! Det finns ju ingen anledning att idealisera den gamla skolan (usch, nej!) men det borde åtminstone ha varit en väldigt sällsynt företeelse att elever/barn gav sig på lärare/vuxna! Och nej, det bästa är inte att möta våld med motvåld, utan att försöka agera så att våldet inte uppkommer!

Jaha, det här blev ett längre inlägg än vad jag tänkt mig först. Men ämnet är liksom ganska viktigt ...!

"Tjuv, tjuv skall du heta!"

En affisch jag noterade på Söder mälarstrand, lördag kväll. Kan ha missförstått budskapet, men jag tror inte jag har gjort det!

Att få sin världsbild förändrad

När jag i vuxen ålder sedan kom till Indien insåg jag att den för många indiska patrioter skakande pakten var den mellan Churchill och Stalin.

Det behövs alltså bara att tuben vrids lite för att världsbilden förändras.

Vad handlar det om? Jo, jag klippte ut ett par meningar ur Jan Myrdals nya blogg. Ett par meningar som verkligen kan få ens världsbild att flytta sig en bit. Många indiska patrioter såg pakten mellan Churchill och Stalin som mer upprörande än icke-angreppspakten mellan Sovjet och Tyskland 1939! För det var ju Churchill som tillhörde det brittiska förtryckargäng som indierna hade att kämpa emot.

Nu är det bara att hoppas att Myrdal fortsätter att blogga och vara till förargelse, samt vara fullständigt obegriplig för vanliga små liberal-muppar som inte begriper hur ordinära bondeuppror genom århundradena har fungerat.

Liberal-muppar!? - Kommer du ihåg muppen på DN som kallade aposteln Paulus för "en gammal turk"? Undrar vad den människan hade för världsbild?

Möjligheter finns

Svår recession (han menar lågkonjunktur eller depression) i höst förutspår en ekonom från organisationen med det dum-pampiga namnet Svenskt Näringsliv. Sämre tider alltså. Det är inte omöjligt, den sydeuropeiska krisen sprider sig norrut, även mot Tyskland. Snart kanske vi får larma om 'de lata tyskarna' också?

Någon kanske minns hur det för en del år sedan talades om att det kinesiska tecknet för 'kris' också kunde uttydas som 'möjlighet'? En som verkligen kunde kinesiska hummade något om att man möjligen kunde tolka det på det sättet ... vilket gör att vi kanske bör hålla oss borta från kinesiskan och i stället se på mer lättföreståeliga fakta. Och fakta är ju att en kris av den typ som förväntas innebär att en massa resurser i samhället kommer att stå stilla. Vilket i sin tur innebär att det finns massor av resurser att använda till olika saker, bara den politiska viljan finns. Som jag tidigare påpekat: finns resurser och behov är pengar inget problem! Det är den politiska viljan, eller rättare avsaknaden av sådan, som skapar problemen.

Kännetecken på fascism?

Av en slump fick jag syn på en lista kännetecken, fjorton stycken, på fascism som den kände italienaren Umberto Eco skapat. Själva begreppet är ju suddigt, ibland är 'fascism' helt enkelt bara ett skällsord som folk skriker åt varandra utan att mena mer än om de exempelvis skrek 'idiot'. Här är huvudpunkterna, den intresserade får gå in på själva artikeln för att titta närmare på förklaringarna till varje punkt. Det konstiga uttrycket Ur-Fascism som Eco använder skall tydligen vara samma som Eternal Fascism - jag uppfattar det som grunddrag som kan hittas i alla typer av fascism.

1. The first feature of Ur-Fascism is the cult of tradition.

2. Traditionalism implies the rejection of modernism.

3. Irrationalism also depends on the cult of action for action's sake.

4. The critical spirit makes distinctions, and to distinguish is a sign of modernism.

5. Besides, disagreement is a sign of diversity.

6. Ur-Fascism derives from individual or social frustration.

7. To people who feel deprived of a clear social identity, Ur-Fascism says that their only privilege is the most common one, to be born in the same country.

8. The followers must feel humiliated by the ostentatious wealth and force of their enemies.

9. For Ur-Fascism there is no struggle for life but, rather, life is lived for struggle.

10. Elitism is a typical aspect of any reactionary ideology, insofar as it is fundamentally aristocratic, and aristocratic and militaristic elitism cruelly implies contempt for the weak.

11. In such a perspective everybody is educated to become a hero.

12. Since both permanent war and heroism are difficult games to play,the Ur-Fascist transfers his will to power to sexual matters.

13. Ur-Fascism is based upon a selective populism, a qualitative populism, one might say.

14. Ur-Fascism speaks Newspeak.

Själv skulle jag väl dra till med den ålderdomliga termen 'korporativism' för att definiera fascismen, men den kanske inte är så gångbar längre. Jag har för mig att det finns folk som hävdar att fascismen är så luddig att den knappt går att definiera. Vet inte själv, måste jag erkänna. Det verkar ju som om fascistiska tankar kan dyka upp under alla möjliga etiketter på ett synnerligen förvirrande sätt. Men det är kanske därför som fascistiska rörelser ibland har lättare att få fäste än grupper som entydigt kallar sig vänster, höger eller liberaler. Fascisterna kan appellera till alla möjliga grupper som av någon anledning känner sig missnöjda. En skicklig och hänsynslös ledare kan göra mycket av detta.

MMT - hur det skulle kunna fungera

För ett tag sedan rasade en del av ringmuren runt Visby. Nu har det kommit fram pengar till återuppbyggnad nästa år. Men för ett tag sedan var det oklart, enligt det här inlägget.

Vi kan ta det här fallet som ett praktiskt exempel på hur MMT, modern penningteori, skulle kunna fungera. Utgångspunkten är alltså att ett gammalt byggnadsverk rasar ihop. Vi får köra en frågelista:

1. Skall detta åtgärdas på något sätt?

2. Om svaret är ja, så är nästa fråga: vadå?

3. Antag att vi utesluter alternativen 'riv skiten' eller 'bygg en kopia i hårdplast' - det bestäms att återuppbyggnad av befintlig mur skall ske.

4. Nu frångår vi dagens rutiner. I stället för att fråga om det finns pengar så frågar vi vilka resurser som behövs, och om de finns tillgängliga? Arbetskraft och expertis av olika typer, material, maskiner.

5. Finns inte dessa resurser måste projektet avbrytas tills de eventuellt kan komma fram, eller man får tänka sig andra lösningar (låta muren rasa bäst den vill, en vedertagen metod att vanvårda bort fornminnen).

6. Men finns arbetslösa människor som kan hugga i och jobba med det här, och annan material som krävs, är pengar enligt MMT inget problem. Det skapas ett konto elektroniskt (av riksbanken kanske?) som exempelvis Riksantikvarieämbetet kan debitera för personal- och materialkostnader. Detta innebär att offentliga utgifter för a-kassa försvinner och ersätts av löner till de som arbetar på projektet ... utan att det egentligen kostar ett öre.

Behov och resurser kan mötas och ett bra resultat uppnås utan att det offentliga behöver vare sig låna eller skatta fram pengarna. Därmed blir pengar ett smörjmedel, inte en bestämmande faktor. Och som alla (?) förstår kan det här exemplet göras om och modifieras efter alla möjliga förutsättningar men ändå komma tillbaka till samma resultat. Många torde också förstå att detta förfarande innebär ett besvärande hot mot de institutioner som annars skulle leva på att mot ränta låna ut pengar till det offentliga - de blir obehövliga!

I det här sammanhanget vill jag peka på ett intressant inlägg hos bloggen Flute-tankar som skriver om hyperinflationer. När det egentligen inte finns några bra argument mot MMT brukar motståndare eller folk som är osäkra på teorin vifta med inflationsspöket.

Jag har själv funderat över vad som händer när nästan alla 'pengar' är elektroniska och frasen 'att trycka nya pengar' blir helt absurd eftersom det inte är det som staterna gör.  Flute-tankar  förmodar att hyperinflation hänger ihop med ett system där pengar verkligen är handfasta saker, sedlar och mynt. Men nu är vi ju bortom det, som sagt. Man kan inte ta på ettorna och nollorna i datorernas minnen. Det är svårt att tro att en sådan omvälvning inte skulle ha betydelse. - Och i dagens läge är det snarare deflations- än inflationsspöket som viftar med särken därute i mörkret!

"Hunden åt upp papperen ..."

En debattör skriver att det behövs uppförandekoder för våra myndigheter, detta på grund av livligt festande och festredovisning utanför vad som är tillåtet. Det tror jag inte. Det finns ju redan regler, eftersom man kan fastställa att det skett saker som varit utanför vad som är tillåtet!

Bristerna finns då på ett par ställen. I första hand myndigheterna som brutit mot givna regler och ibland försökt dölja det på ett märkligt/lagstridigt sätt. (Obs. 'lagstridigt' - strider en handling mot lagen behövs det inga extra regler som kräver att lagen skall följas!) Där ligger huvudansvaret.

I andra hand gäller det revisionen. Varför har revisorerna inte ingripit? Det ingår ju i deras jobb att se till att inte saker hamnar i fel konto eller att exempelvis representationsregler följs. Ytterst är det väl Riksrevisionsverket som kan ifrågasättas, vad har de gjort för uppföljningar egentligen (har sett den frågan ställas någonstans, minns tyvärr inte var, men den är viktig.)?

Kanske det råder panik på Riksrevisionen nu, folk springer ut och in i kontorscellerna och ropar: "Ojoj, vad ska vi göra om pressen kommer hit och ber att få se våra kvitton!" Men då svarar en erfaren gammal byrådirektör lugnt: "Ingen fara. Vi gör som fuskdeklaranterna förr i tiden. Kommer någon och vill att vi ska redovisa nåt säger vi bara att det hände en olycka - hunden råkade äta upp papperen!"

Sammanfattningsvis: finns det regler skall de meddelas berörda personer. Sedan får man utgå ifrån att de begriper att det inte behövs någon extra instruktion som talar om att reglerna skall följas också!

En tavla som jag målade en gång. Kan inte se att den har något med inlägget i övrigt att göra, utom att det kritiserar folk som 'gör tavlor'!

Tillägg: det finns ett regelbrott som kallas 'civil olydnad', men det ligger helt utanför det här resonemanget!

2015 - Caracas!

Enligt den alliansfria rörelsens (NAM) nyhetsbyrå kommer nästa toppmöte att hållas år 2015 i Caracas, Venezuela. Ungefär två tredjedelar av FN:s medlemsstater är medlemmar i NAM, vilket utgör en intressant notis om man betänker allt prat om hur isolerat Iran påstås vara. Nu kommer Iran att leda NAM under tre år, och sedan får vi väl höra om hur isolerat Venezuela är.

När Venezuelas utrikesminister Maduro tackade för förtroendet påpekade han också att en viktigt mål för rörelsen var att stärka sina möjligheter inom FN och andra internationella organ. Därigenom kommer USA:s och andra makters försök att plundra de fattigare länderna att hållas tillbaka.

Man kan väl tillägga att när Iran, Venezuela och andra stater slutar använda dollar när de handlar med olja så innebär det ökade ekonomiska problem för USA: efterfrågan på dollar minskar. Visserligen torde det innebära fallande dollarkurs vilket skulle stödja USA:s export av egna produkter, men när USA:s produktion delvis numera ligger i utlandet och måste köpas tillbaka för en svagare valuta kan slutresultatet ekonomiskt bli ganska tråkigt. Dessutom kan USA tvingas att i högre grad försöka få tag på andra länders valutor för att köpa just olja. Förmodligen blir det en kris som man försöker skjuta sig ur, och det nuvarande kriget i Syrien (och föregående i Irak och Libyen) kan ses som inslag i skjutandet. Ett oljeland som deklararer att det skall sluta sälja sin olja mot betalning i dollar riskerar att angripas av USA, politiskt, ekonomiskt och militärt.

Det finns givetvis tänkande människor i USA:s utrikesdepartement och diplomatkår som noterar att även länder som formellt inte borde samarbeta med Iran gör det. Afghanistan kanske är ett av de mer uppseendeväckande staterna i det sammanhanget, men regeringen i Kabul måste ju ta hänsyn till realiteter och inte bara konstiga idéer från amerikanerna.

Trettio länder har använt det pågående toppmötet i Teheran till att skriva på avtal med Iran om ekonomiskt samarbete. Här är inte hela, men åtminstone drygt halva listan:

Azerbaijan, Uzbekistan, Belarus, Afghanistan, Pakistan, Syria, Qatar, Kuwait, Lebanon, Ethiopia, Algeria, Kenya, Indonesia, India, Cuba and Ecuador were among countries that inked documents with Iran on bilateral cooperation. 

Undrar hur svenska UD reagerar på den här utvecklingen? Ågnar man den något eget tankearbete, eller väntar man bara på direktiv från hövdingarna i Bryssel och Washington?

Pierry Gilly om andra detaljer i NAM-mötet.