tisdag 6 januari 2009

Aristoteles - Locke - Marx - Schlaug

Så här skriver Birger Schlaug i en bloggpost:


De gamla tänkarna - oavsett ideologisk hemvist - utgick från att vi människor skulle utnyttja de möjligheter som den ekonomiska tillväxten gett oss för att leva goda liv med mer fri tid, mer kultur och fler tillfällen till det goda tänkandet och det goda samtalet.

Denna fantastiska möjlighet skulle öppnas när vi uppnått en god materiell standard. Inte skulle vi då fortsätta att springa omkring som skållade råttor i ett ekonomiskt hjul där alla ropar "mer, större, fortare".


Schlaug specificerar inte vilka "de gamla tänkarna" skulle kunna vara, men jag har ett par namn på förslag. Aristoteles och Karl Marx. Den ene grekisk filosof och naturforskare, levde 384-322 f.Kr., kanske en av alla tiders största snillen. Den andre lärd tysk som skrev sin doktorsavhandling om grekisk filosofi och lade grunden till den moderna socialismen på 1840-talet, baserad på tysk filosofi, fransk historia och engelsk ekonomi.

Aristoteles tillhörde överklassen som levde på slaveri, Marx ville ha bort alla klasser och allt slaveri - vad har de för gemensamt? - Förutom skarpa hjärnor hade de en kritisk inställning till en ekonomi som inriktats efter penningens behov.



Aristoteles

Aristoteles påpekade att hushållning ställde en hel del krav för att man skulle kunna leva gott men att man måste skilja hushållets nödvändiga anskaffningar och byten med andra hushåll från affärsverksamhet där det gäller att ge ut pengar för att få ännu mer pengar i all oändlighet. "Dessa män män gör alla konster till sätt att skaffa pengar, som om detta vore deras mål och allt måste tjäna detta mål" skrev han om affärsmän och ockrare.

Och 1848 skrev Marx att "bourgeoisin skapar sig en värld efter sitt beläte". Det där sista var Bibelspråk eftersom de arbetare han vände sig till ofta inte hade läst så mycket mer än lite bibeltexter och liknande. Men vad han menade var att kapitalisterna försökte göra om hela världent för att det skulle tjäna deras egna intressen - nämligen att oavbrutet göra kapitalet allt större. Alla måste vara med på den karusellen eller gå under!

Aristoteles förespråkade vad jag vet ingen lösning på problemet med ockrare och affärsmän som bara jagade mer pengar hela tiden. Som förhållandena såg ut i Athen för 2300 år sedan fanns det knappast någon lösning.



Karl Marx

Men för 160 år sedan hade världen ändrats en hel del. Marx och hans vänner började skymta en öppning. De såg hur produktivkrafterna blev allt starkare, de började ana ett samhälle som skulle kunna ta hand om medborgarnas grundläggande behov och låta alla utvecklas till fullvärdiga människor.

För att detta skulle kunna uppnås måste det borgerliga samhället omstörtas och produktivkrafterna ställas i folkets tjänst. Marx beskrev aldrig hur han tänkte sig det skulle fungera i detalj, han var emot sådana projekt som en del andra radikaler under hans tid sysslade med utan att lyckas, men någon sorts resursplanering bör ha legat i botten. Med kommunismen skulle mänsklighetens förhistoria upphöra och dess verkliga historia börja (var den skulle sluta kunde han naturligtvis inte sia om).


John Locke

Vad tyckte borgerligheten om detta? På Marx tid hade den växt sig rik och mäktig i några länder i västra Europa, och den tyckte väl att den fick samla på sig rikedomar så mycket den ville utan att fattiglapparna behövde bråka om det. Under ett tidigare skede var man beskedligare. I slutet av 1600-talet hävdade John Locke att människan har rätt till produkten av sitt arbete (och borgaren har rätt till produkten av sin tjänares arbete) men att man inte skulle plocka på sig mer än vad man behövde. Det gällde borgare som förmodligen själva ofta stod i sin verkstad och arbetade, och man skall nog inte blanda ihop dem med dagens bonusjägargubbar och liknande figurer som inte verkar känna några gränser.

För att återgå till Schlaug - jag tycker det verkar som om han skulle kunna uppskatta den här kombinationen av tänkare från olika tider, med klokhet och framåtblick. Aristoteles satt fast i sitt slavsamhälle, ekonomin var för enkel på Lockes tid, men från Marx och framåt har verkligen " …den ekonomiska tillväxten gett oss [möjligheter] för att leva goda liv med mer fri tid, mer kultur och fler tillfällen till det goda tänkandet och det goda samtalet" som Schlaug skrev inledningsvis.


... och till slut Birger själv


Marx trodde att produktivkrafterna själva skulle driva utvecklingen i denna riktning och kanske Schlaug har förståelse för det - han tänker ju sig att folk om några årtionden skall skratta åt vad tillväxtfanatikerna säger idag. Just nu verkar det inte riktigt så positivt, men tolkar man läget efter Marx' modell kanske det beror av att det borgerliga samhällets växtkraft håller på att avta på grund av inre motsättningar av olika typ. Och det är i sig ett positivt tecken, under förutsättning att grundliga och snabba reformer kan sopa undan allt gammalt skräp som hindrar samhället att utveckla det goda livet. Men om det blir arbetarklassen eller någon annan grupp som står för den stora omvandlingen, det är en öppen fråga.

Ett pessimistiskt perspektiv är att det kanske är för sent, mänskligheten kommer att hanka sig fram med rikedom för några få och avgrundsdjup fattigdom för de flesta för att man inte i tid uppfattat att rejäla omvandlingar behövs och så slutar det hela med ett ynkligt gnäll om några hundra år varpå insekterna kan ta över efter oss.

6 kommentarer:

Anonym sa...

Man kan ju spekulera i om ny teknik och utvecklade produktivkrafter som ersätter tjänstearbetare, typ läkarrobotar m.m. om femtio år: Med sådan teknik, vem överlever förutom kapitalisten?

Björn Nilsson sa...

Det är snarare så att tekniken sopar bort kapitalisten. Kapitalisten kan inte överleva som kapitalist utan människor som både är arbetande och konsumenter. De arbetande konsumenterna kan däremot överleva utan kapitalister. De fanns här innan kapitalisterna dök upp, de kommer att finnas kvar när kapitalisterna blir otidsenliga.

Eller om man säger så här: när alla blir kapitalister är ingen kapitalist!

Jan Wiklund sa...

Kapitalister måste nog ständigt springa allt fortare för att undvika att konkurreras ut av andra kapitalister. Men det fräcka är när de skyller på oss! Att vi är giriga och bara vill ha mer hela tiden. Hur sant det är kan man läsa mer om här:
http://www.alternativstad.nu/Dokument/tillvaxt.html

Björn Nilsson sa...

Du har varit flitig att läsa mina små alster idag ser jag. Tack för det!

Den dagen vi inte vill ha mer är det slut med kapitalismen. Och med den avtagande gränsnyttan av ytterligare konsumtion närmar vi oss det stadiet. Darra månde månglarna!

Måste erkänna att jag inte tittat så mycket på Alternativ stads synpunkter - månne dags att skärpa sig på den punkten!

Anonym sa...

Björn: Ditt resonemang förutsätter att människorna får leva trots att de inte fyller någon funktion för kapitalet. Förstörelsen är en sida av kapitalismen och utnyttjas för att bli av med överskottsproduktionen, månde det sedan gälla kanoner, människor eller skördeförstöring allt efter omständigheterna.


Det blir särskilt tydligt om man tittar på palestinierna i de palestinska områdena på Västbanken - De blev i 9/10 fall undanskuffade dit och fyller ingen funktion för kapitalet. På samma sätt fyllde inte de judar som satt i lägren någon funktion för de allierade. Tyskarna ville mer än gärna bli av med judarna men inget land ville ta emot dem, för vad skulle de göra med en miljon utblottade människor? En lösning blev därför slavarbete till döds, ty även döden skall generera profit, eller direkt dödande.


Kapitalet anpassar sig efter omständigheterna, många marxister missbedömde kompromissviljan som lade grund till välfärdsstaterna efter andra världskriget. På samma sätt skulle kapitalet kunna överleva även ett nytt förödande världskrig trots total ödeläggelse av alla kontinenterna och sönderslagna handelsförbindelser.

Björn Nilsson sa...

Intressant fråga - och obehaglig. Ekonomen Samir Amin har frågat vad som skall hända om ett par miljarder småbönder i Tredje världen konkurreras ut av industriellt storjordbruk. Kommer de att räddas av urbanisering och industri och service, eller vad tror vi kan hända? Den kapitalistiska synpunkten är väl att antingen vill man ha folk som kunder eller arbetande hos sig, eller också vill man inte ha med dem att göra. Det behöver ju inte betyda att man vill massutrota obehövliga individer, men kapitalisternas politiska gren kan ju börja fundera i de termerna. Fast då handlar det nog mer om massteriliseringsprogram än gaskammare - vi lever ju i en mer civiliserad tid!