Ett misstag att införa euron?

Jag knyckte den här bilden från Ekonomikommentarer som säkert knyckt den i sin tur. Här i bloggosfären råder det mer copyleft än copyright!

Det var det där med euron som Ekonomikommentarer skriver om. För ett tag sedan var det några som tyckte att krisen var ett skäl att Sverige (och Island) skulle gå med i euroområdet. Nu tror jag det har lugnat ner sig på den fronten. I Ekonomikommentarer hävdas att Finlands anknytning till euron gör att man tappar jobb på ett sätt som Sverige med sin egen och flytande valuta inte behöver drabbas av. Man kanske kan säga att Finland är i samma läge, eller värre, som Sverige var i när vi hade fast växelkurs som måste försvaras nästan till varje pris. Jo förstås, ibland kunde vi ju ge konkurrenterna en snyting genom att devalvera, men den möjligheten har ju inte finnarna numera när de är med i eurozonen. De får anpassa sig till vad de andra länderna med samma valuta bestämmer, även om den inhemska ekonomin mår illa av det.

Här är en annan artikel om euron jag vill peka på. Den kände ekonomiprofessorn Barry Eichengren undrar om det var ett misstag att införa euron. Han knyter an till till farhågorna att vi nu har en euro-kris, och att Grekland är särskilt illa ute. Kommer landet att göra bankrutt?

Just detta med Grekland är intressant, för landets ledare ägnade sig åt "kreativ bokföring" för att visa sig vara kvalificerade att komma med i EU och bli ett euro-land. Med ett råare språkbruk: de ljög. Men varför skall Grekland och en massa andra länder överhuvud taget vara med i EU som skall föra en gemensam ekonomisk politik? Det är för ojämn utveckling mellan länderna, och inte blir det bättre av politisk-ekonomiska bedrägerier och den nu pågående krisen (minns kravallerna för några veckor sedan!).

Som Eichengren ser det är det omöjligt för ett land som gått över till euro att ändra sig (det måste ju vara ett argument för att aldrig gå med!) eftersom följdverkningarna inom och utom landet efter ett utträde kan bli svåra och kanske omöjliga att förutse. Samtidigt vill han se den nuvarande krisen som en symmetrisk chock eftersom den träffar alla euro-länder och inte bara några som skulle vara fallet med en assymetrisk chock. Och eftersom den är symmetrisk över hela euroområdet är gemensamma åtgärder möjliga, hävdar han.

This shock is symmetric – it is affecting all euro area members. In turn this means that a common monetary policy response is appropriate. There will now be mounting pressure for the ECB to cut interest rates to zero, move to quantitative easing, and allow the euro exchange rate to weaken.

Det sista kunde ju göra situationen bättre för finnarna - även om de inte har någon finnmark kvar att devalvera kan det ske en nedskrivning av euron som kan underlätta exporten till länder utanför euro-området. Men vad har det för betydelse för Finland i den interna marknaden då?

Och vad skall den europeiska centralbanken göra?

The ECB will have to abandon its fixation with inflation, cut rates to zero, and proceed with quantitative easing. Germany will have to abandon its deficit phobia and apply the fiscal stimulus that it and the larger euro area so desperately need. After wallowing in denial, both are now moving in the requisite direction. But there is no time to waste.

If 2008 was the year of the asymmetric financial shock, then 2009 is the year of the symmetric economic shock. In the same way that the former should have been the year of the euro’s greatest jeopardy, the latter can be the year of its salvation. But for this to be true, policy makers must act.

Det låter ju inte så tokigt, men lugnast är att inte bli för mycket insyltad i den där sörjan överhuvud taget. Och ser man utanför de rena räddningsaktionerna finns det inga visioner av en politik som leder framåt. Att "rädda vad som räddas kan" är visserligen bättre än att inte göra någonting alls, men det måste finnas idéer om hur världen skall se ut bortom krisen? Nu vacklar ekonomin inom euro-länderna, men även den brittiska ekonomin vacklar. Kommer det att bli något som ser ut som statsbankrutter i Europa - det här är obehagligt spännande att iaktta. Kommer en fallande stat att dra de andra med sig, för att EU och euron gjort ekonomierna ännu mer sammanflätade än vad de hade varit med lokala valutor?

Och jag är fortfarande förbannad på Lars Ohly som inte bad Mona Sahlin och paret Eriksson & Wetterstrand att dra åt h-e med sina utgiftstak och "ekonomiskt ansvar".